Formella regler

Jag har tidigare skrivit att sporter är regeldrivna och definieras av sina regler. Jag har även redovisat för hur fotbollen och rugbyn uppkom och kodifierades. Idag fattas beslut om spelreglerna i rugby union av världsorganisationen World Rugby. I fotboll fattas beslut om spelreglerna av IFAB (International Football Association Board) som består av en representant från vart och ett av de fyra brittiska fotbollsförbunden samt fyra representanter från världsorganisationen Fifa. Intressant nog har alltså Fifa endast hälften av makten när det gäller beslutsfattandet om fotbollens spelregler, Storbritannien och dess fyra nationella fotbollsförbund har alltså lika stor makt som resten av världen.

Både fotbollen och rugbyn är uppbyggda av konstitutiva och regulativa regler. Kopplat till fair play är det framför allt regler om osportsligt uppträdande som är de mest intressanta att undersöka (men man kan även kolla vilka aktioner som är otillåtna samt bestraffningsregler för att finna vad förbunden anser är viktigt kring fair play). Problemet med regler om osportsligt uppträdande är att de ofta är odefinierade (Jönsson, 2008), men båda sporterna har exempel på sådana vilka jag presenterar här nedan, de två första utdragen kommer från rugbyns regelverk och de två sista är hämtade ur fotbollens.

UNFAIR PLAY 7. A player must not:

a. Intentionally infringe any law of the game.

b. Intentionally knock, place, push or throw the ball with arm or hand from the playing area.

c. Do anything that may lead the match officials to consider that an opponent has committed an infringement.

Sanction: Penalty.

d. Waste time. Sanction: Free-kick. (World Rugby, 2018, s. 51)

MISCONDUCT

32

27. Players must respect the authority of the referee. They must not dispute the referee’s decisions. They must stop playing immediately when the referee blows the whistle to stop play.

Sanction: Penalty.

(World Rugby, 2018, s. 54) Cautions for unsporting behaviour

There are different circumstances when a player must be cautioned for unsporting behaviour including if a player:

• attempts to deceive the referee e.g. by feigning injury or pretending to have been fouled (simulation)

• changes places with the goalkeeper during play or without the referee’s permission

• commits in a reckless manner a direct free kick offence • handles the ball to interfere with or stop a promising attack

• commits a foul which interferes with or stops a promising attack except where the referee awards a penalty kick for an offence which was an attempt to play the ball

• denies an opponent an obvious goal-scoring opportunity by an offence which was an attempt to play the ball and the referee awards a penalty kick

• handles the ball in an attempt to score a goal (whether or not the attempt is successful) or in an unsuccessful attempt to prevent a goal

• makes unauthorised marks on the field of play

• plays the ball when leaving the field of play after being given permission to leave

• shows a lack of respect for the game

• uses a deliberate trick to pass the ball (including from a free kick) to the goalkeeper with the head, chest, knee etc. to circumvent the Law, whether or not the goalkeeper touches the ball with the hands

• verbally distracts an opponent during play or at a restart

(International Football Association Board [IFAB], 2017, s. 101-102) 57 Offensive behaviour and fair play

Anyone who insults someone in any way, especially by using offensive gestures or language, or who violates the principles of fair play or whose behaviour is unsporting in any other way may be subject to sanctions in accordance with art. 10 ff.

(Fédération Internationale de Football Association [Fifa], 2017, s. 31)

Här kan man se vad som räknas som osportsligt i de båda sporterna (det kan dock finnas fler regler kopplade till detta men som står i andra kapitel, här har jag valt att fokusera på de rubriker som kan kopplas direkt till osportsligt uppträdande). Det första man kan notera i rugbyns regelverk är att det alltså räknas som unfair att avsiktligt bryta mot en regel. Detta får anses vara en formalistisk syn på fair play. Det kan samtidigt vara svårt för domaren att bedöma om ett regelbrott är avsiktligt eller inte, ett regelbrott kan ju bero på sämre färdigheter eller bara ren otur (Loland, 2005). Fotbollens regelverk fokuserar mer på situationen, att det är osportsligt att på ett regelvidrigt sätt förhindra en målchans för motståndarna. Detta är antagligen ett sätt att stoppa taktiska regelbrott,

33

men samtidigt så kan en spelare som oavsiktligt förhindrar en målchans bli straffad för osportsligt uppträdande.

Båda regelverken tar upp att det är osportsligt att simulera (filma) eller på annat sätt försöka lura domaren att motståndaren har begått ett regelbrott. Men räknas även förstärkning, till exempel en spelare som väljer att falla ”lätt” när han blir foulad av en motståndare, in här eller bör det bara ses som ett sätt att uppmärksamma domaren på att ett regelbrott har begåtts? I FC Barcelonas minnesvärda 6-1-seger mot Paris Saint- Germain 2017 blev ett av deras mål (på en straffspark) ifrågasatt då det såg ut som att Luis Suárez försökte filma till sig straffen. Reprisbilderna visade dock att en motståndare försökte hindra honom, kontakten var visserligen lätt men borde nog ändå ses som regelvidrig. Hade Suárez fått straff även om han inte hade trillat (eller slängt sig)? Kanske båda två borde straffas för osportsligt uppträdande? En spelare som inte slänger sig i det läget är sportslig men kanske även korkad?

Båda sporterna har regler kopplade till sportmannaanda eller sportens anda. Dessa är odefinierade, vad innebär det rent konkret att exempelvis göra något som är emot sportmannaandan eller att inte respektera spelet? Att veta vad som ingår i en viss sports sportmannaanda kräver att man är insatt i just den sporten och främst dess informella regelverk. Vad som innebär att respektera spelet kan man problematisera utifrån ovanstående exempel med Suárez. Om syftet med fotbollen är att spela fair, som det var förr (Coakley & Pike, 2014), så borde det vara respektlöst att slänga sig. Men om syftet är att vinna till varje pris, vilket det tycks vara för många i dagens idrott, så kanske det snarare borde ses som respektlöst att försöka stå upp och därmed minska chansen att få straff?

6.1.1 Regelverk om fair play

Ett sätt för idrottsförbunden att försöka befästa de ideal som anses vara viktiga är att prisa dem som upprätthåller dessa ideal. Fifa delar bland annat årligen ut ett fair play- pris som tilldelas allt från supportrar till nationella fotbollsförbund. Priset får snarare ses som ett pris för att belysa positiva sidor av fotbollen och inte endast fair play (trots namnet), få av priserna har delats ut för händelser direkt kopplade till fair play på plan. Ett undantag är dock Paolo Di Canio som tilldelades priset för att ha stoppat spelet genom att ta bollen med händerna i stället för att göra mål när motståndarmålvakten var skadad. En annan som fick priset är Gary Lineker för att inte ha fått ett enda gult eller

34

rött kort under sin karriär. Men för att anses vara fair räcker det inte att bara undvika osportsligt uppträdande (Arthur-Banning, Wells, Baker & Hegreness, 2009).

Fifa delar även ut ett fair play-pris vid varje VM. De deltagande nationerna rankas utifrån beteende på och utanför planen och vinnaren får 50 000 US-dollar att satsa på utveckling av ungdomsfotboll. Prissumman och prestigen är inte stor jämfört med om man skulle bli världsmästare och det är svårt att veta hur seriöst Fifa ser på detta pris. Exempelvis skriver de att VM 2002 präglades av spelarnas uppriktigt sportsliga beteende och genomfördes helt utan allvarliga incidenter kopplade till fair play (Fifa, 2002a, s. 104). Detta kan tyckas vara märkligt med tanke på de starka misstankarna mot domarinsatserna i värdlandet Sydkoreas matcher men även Rivaldos kända filmning där han (förvisso osportsligt) fick en boll sparkad på knät vid ett spelavbrott och tog sig för ansiktet i ett försök att lura domaren att han hade blivit träffad i ansiktet vilket ledde till att motståndaren fick ett rött kort.

Det finns även exempel på fotbollsligor där man använder sig av fair play-tabeller. I England bedöms lagen utifrån antalet gula och röda kort och utifrån graden av visad respekt för motståndare och domare. Även lagens supportrar förväntas följa fair play- idealet och tas därmed med i beräkningen (Jönsson, 2008). Det europeiska fotbollsförbundet Uefa hade också en fair play-ranking där lagen rankades utifrån gula och röda kort, respekt för motståndare och domare, samt ledare och supportrars beteende (Union of European Football Associations [Uefa], 2015), och som varje år gav tre klubbar en plats i Europa League (tio gånger till svenska lag, bland annat Gefle IF tre gånger). Man valde dock att ändra priset till pengar i stället för platser i Europa League, kanske gick sportsliga ideal före de moraliska? I Sverige valde man samtidigt att ranka enbart utifrån antalet gula och röda kort (Kardell, 2016, 25 februari).

Ett problem med fair play-tabeller är att de ofta vinns av lag som antingen är överlägsna eller underlägsna övriga lag (Pilz, 1995). Ett överlägset lag behöver exempelvis inte ta till oschyssta medel för att vinna och ett underlägset lag kanske inte tar till oschyssta medel för att de ändå inte har någon chans att vinna, man kan tänka sig att de flesta oschysstheter inträffar i jämna matcher. Man kan också diskutera om fair play-tabeller i en sport är ett tecken på att den sporten är fair eller om det är tvärtom. Det är svårare att hitta exempel på fair play-pris i rugbyn än i fotbollen (World Rugby delar förvisso ut ett årligt pris för ”karaktär”) men det kanske mest beror på att rugbyspelarna har internaliserat fair play-andan mer än fotbollsspelarna och att man därför inte har samma behov av visa upp dem som är mest fair?

35

6.1.2 Gula, röda och gröna kort

Fotbollsdomaren hade tidigare haft tillåtelse att utesluta eller visa ut en spelare men det var inte förrän till VM 1970 som gula och röda kort började användas. Uppfinnaren av systemet var domaren Ken Aston som åtta år tidigare hade dömt VM-matchen mellan Chile och Italien (”Slaget om Santiago” som bestod mer av slagsmål än av fotboll) och sägs ha fått idén när han passerade ett trafikljus (Fifa, 2002b). Gult är en varning som innebär att man måste ta det lugnt och rött innebär att man inte får fortsätta. Systemet spreds och anpassades till andra sporter, bland annat rugbyn där man blir temporärt utvisad i tio minuter om man får ett gult kort (ett system som också har diskuterats inom fotbollen men som mest används inom ungdomsfotbollen). Rugbyspelaren får gå och sätta sig på en oftast alldeles för liten plaststol, som om inte skammen över det gula kortet redan var nog.

Vän av ordning hävdar kanske att det saknas en färg från trafikljuset i kortsystemet. Tanken med det gröna kortet är att berömma en spelare för en sportslig gärning, till skillnad från det gula och det röda kortet som är till för att straffa en spelare för en osportslig gärning. Detta har använts inom bland annat svensk ungdomsfotboll och italienska Serie B där Cristian Galano blev den första att tilldelas ett grönt kort efter att ha erkänt till domaren att han inte skulle ha den hörna som domaren hade dömt (Baiamonte, 2016, 9 oktober). En motsvarande händelse inom rugbyn hände i en argentinsk match där lagkaptenen Ignacio Gareis övertalade domaren att döma bort det mål domaren felaktigt hade dömt för hans lag (International Fair Play Committee, u.å.). Men bör en spelare som erkänner sitt fusk, exempelvis som erkänner sin filmning, få ett grönt kort? Grönt kort kan beskrivas på nedanstående sätt.

KRITERIER FÖR GRÖNT KORT FÖR FAIR PLAY Hjälpa skadad med- eller motspelare

• Sparka ut boll om någon ligger skadad • Gå fram och kolla hur spelaren mår Alltid visa respekt för alla

• Be om ursäkt om man råkar sparka på någon • Hälsa innan match

• Tacka motspelare och domare efter match • Lyssna på sin tränare

36 • Bidra till att nolltolerans följs Hjälpa domaren

• Inte försöka påverka en domares beslut • Acceptera alla beslut direkt

Ha en positiv attityd • Peppa medspelare • Aldrig gnälla eller klaga • Vara en bra vinnare/förlorare

• Att alltid använda ett vårdat språk och kroppsspråk (Stockholms Fotbollförbund, u.å.)