17.2.1
Förutsättningar för tillstånd i Sverige
Regeringens förslag: En utlänning som har beviljats ett uppehålls-
tillstånd för forskning av en annan EU-stat och som ska utföra forskning i Sverige i mer än 180 dagar enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen om godkännande av forskningshuvudmän att ta emot gästforskare ska beviljas ett uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse under samma förutsättningar som gäller för uppehållstillstånd för forskning.
Ett uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse ska gälla i minst ett år eller den kortare tid som forskningen enligt mot- tagningsavtalet ska pågå. Ett sådant tillstånd ska dock inte få gälla för längre tid än det uppehållstillstånd för forskning som har beviljats av en annan EU-stat.
Regeringens bedömning: Möjligheten enligt direktivet att fastställa
en längsta period för rörlighet för längre vistelse bör inte utnyttjas. Inte heller bör utnyttjas möjligheten att kräva att ansökan ska ges in minst 30 dagar innan rörligheten för längre vistelse inleds eller innan utgången av perioden för rörlighet för kortare vistelse.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak
med regeringens. I promemorian föreslås det inte en uttrycklig bestäm- melse om att ett uppehållstillstånd vid rörlighet för längre vistelse inte ska få gälla för längre tid än det uppehållstillstånd för forskning som har beviljats av den andra EU-staten. I promemorian föreslås det att det i utlän- ningslagen ska införas en bestämmelse om att utlänningen får utföra forsk- ning hos forskningshuvudmannen under tiden för ansökans prövning om giltighetstiden för det uppehållstillstånd för forskning som har beviljats av den andra EU-staten inte har löpt ut och tidsfristen på 180 dagar för rörlighet för kortare vistelse inte har nåtts.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några synpunkter på
promemorians förslag och bedömning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Direktivet
I artikel 29 finns det bestämmelser om rörlighet för vistelse i mer än 180 dagar per medlemsstat för en forskare som har beviljats uppehållstillstånd av en annan medlemsstat. Medlemsstaterna kan välja att tillämpa artikel 28 även i sådana fall och tillåta den som har ett uppehållstillstånd för forskning utfärdat av en annan medlemsstat att bedriva forskning under giltighetstiden för tillståndet på sina territorier – med eller utan ett krav på underrättelse (artikel 29.1 a). Medlemsstaterna kan även välja att införa ett krav på att en ansökan om uppehållstillstånd ska ges in till behöriga myndigheter (artikel 29.1 b). I artikel 29.2 a anges att den andra
121 Prop. 2019/20:9 medlemsstaten i sådana fall får begära att sökanden lämnar in följande
handlingar:
– en giltig resehandling och ett giltigt uppehållstillstånd utfärdat av den första medlemsstaten,
– bevis på en gällande sjukförsäkring,
– bevis på tillräckliga medel för att bekosta sitt uppehälle under vistelsen och för en eventuell återresa till den första medlemsstaten,
– det mottagningsavtal som ingåtts i den första medlemsstaten, eller om så krävs, ett mottagningsavtal som har ingåtts med forskningsorganet i den berörda medlemsstaten, och
– information om rörlighetens planerade längd inklusive datum för dess början och slut.
Den andra medlemsstaten får kräva att sökanden uppger sin adress på medlemsstatens territorium och att handlingarna ges in på den statens officiella språk eller på något av unionens officiella språk.
Enligt artikel 29.3 får medlemsstaterna avslå en ansökan om rörlighet för längre vistelse om
– villkoren enligt artikel 29.2 a inte är uppfyllda,
– avslagsgrunderna för en ansökan om uppehållstillstånd för forskning i artikel 20 är tillämpliga (med undantag för artikel 20.1 a),
– forskarens tillstånd i den första medlemsstaten löper ut under förfarandet, eller
– i tillämpliga fall, vistelsens maximala längd har nåtts, dvs. i de fall en medlemsstat har beslutat att fastställa en längsta rörlighetsperiod för längre vistelse för forskare.
Enligt artikel 29.4 får en forskare som anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan inte tillåtas att resa in i eller vistas på den andra statens territorium.
Förutsättningar för uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse i Sverige
När det gäller vistelse för att utföra forskning för längre tid än 180 dagar för en utlänning som beviljats ett uppehållstillstånd för forskning av en annan EU-stat finns det alltså en valmöjlighet för medlemsstaterna. Med- lemsstaterna kan välja mellan att låta utlänningen vistas i landet helt utan att förflyttningen föregås av något formaliserat förfarande, att kräva att forskaren, forskningsorganet i den första eller forskningsorganet i den andra medlemsstaten underrättar de behöriga myndigheterna i medlems- staterna om förflyttningen eller att införa ett särskilt tillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse.
Rörlighet för längre vistelse kan ge utlänningen rätt att vistas i Sverige under en förhållandevis lång tid. Redan av denna anledning bör det enligt regeringens mening krävas att forskaren ansöker om ett uppehållstillstånd här. Regeringen föreslår således att det vid rörlighet för längre vistelse ska krävas att en ansökan om uppehållstillstånd ges in till Migrationsverket för prövning av om förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda.
I lagrådsremissen föreslås det att det aktuella uppehållstillståndet ska benämnas uppehållstillstånd för forskning för rörlighet för längre vistelse. Lagrådet anser att termen förefaller olämplig eftersom den innehåller ordet för flera gånger och även ger intryck av att det är just forskarens
Prop. 2019/20:9
122
rörlighet som är det centrala momentet och inte forskningen. Lagrådet anser därför att begreppet rörlighet bör utgå ur termen. Regeringen konsta- terar emellertid att både den forskning som ska utföras i Sverige och forskarens rörlighet är av avgörande betydelse för det aktuella uppehålls- tillståndet. Uttrycket rörlighet för längre vistelse är dessutom taget från direktivet och förekommer i andra liknande sammanhang (se t.ex. 6 b kap. 2 §). Regeringen anser därför att begreppet rörlighet inte bör utmönstras ur benämningen på uppehållstillståndet. I förhållande till lagrådsremissens förslag finns det dock anledning att i viss utsträckning ändra termen språkligt. Sammantaget föreslås det att det aktuella uppehållstillståndet ska benämnas uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse.
Förutsättningarna för att få ett uppehållstillstånd för forskning vid rör- lighet för längre vistelse och i vilka fall en ansökan om ett sådant tillstånd ska avslås överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller för ett uppehållstillstånd för forskning (se avsnitt 9 och 15.1). Det bedöms därför som ändamålsenligt att använda sig av de beviljande- och avslagsgrunder som direktivet ger möjlighet till även när det gäller ett uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse. Bestämmelser som på detta sätt genomför direktivet bör tas in i utlänningslagens nya kapitel.
I artikel 29.2 a anges att medlemsstaterna får kräva att sökanden ska lämna in vissa handlingar. I avsnitt 8.1 görs bedömningen att bestäm- melser om innehållet i ansökan som huvudregel inte bör formuleras som ett krav på sökanden att ge in vissa specificerade handlingar vid ansök- ningstillfället. I stället bör utgångspunkten vara att det i lagen ska anges vilka förutsättningar som ska gälla för att ett tillstånd ska kunna beviljas. Att det är en förutsättning att sökanden kan visa att dessa förutsättningar är uppfyllda bedöms inte heller i det här sammanhanget behöva anges särskilt i lagtexten.
För att uppfylla direktivets krav bör det, i likhet med vad som gäller för uppehållstillstånd för forskning, framgå av 6 § GodkL att mottagnings- avtalet ska utgöra en del av ansökan om uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse (se även avsnitt 9.4 om mottagnings- avtalets innehåll).
Tillståndstider och rätt att utföra forskning under tiden för ansökans prövning
I artikel 29.1 anges att medlemsstaterna får fastställa en längsta period för rörlighet för längre vistelse för forskare som inte får vara kortare än 360 dagar. Enligt gällande ordning finns det ingen gräns för hur lång tid som en forskare kan beviljas uppehållstillstånd för forskning i Sverige. Det saknas anledning att nu införa en sådan tidsgräns. Möjligheten enligt direktivet i denna del bör därför inte utnyttjas.
I likhet med vad som föreslås gälla för uppehållstillstånd för forskning bör ett uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse beviljas för minst ett år eller den kortare tid som forskningen enligt mottagningsavtalet avser. En bestämmelse med denna innebörd bör tas in i utlänningslagens nya kapitel. Till skillnad från promemorian anser regeringen att det bör tydliggöras att tillståndstiden inte får överstiga den tid som gäller enligt det uppehållstillstånd för forskning som har beviljats
123 Prop. 2019/20:9 av den andra EU-staten. Det är nämligen det uppehållstillståndet som ger
rätt till rörlighet enligt artikel 29 och som utgör grunden för vistelsen i Sverige. Ett giltigt uppehållstillstånd för forskning som har beviljats av en annan EU-stat bör därför krävas under hela tillståndstiden. Regeringen föreslår därför, till skillnad från promemorian, att en bestämmelse med den innebörden ska tas in i utlänningslagens nya kapitel.
Enligt artikel 29.2 d ska den som har beviljats ett uppehållstillstånd för forskning av en annan EU-stat få bedriva en del av forskningen hos forsk- ningshuvudmannen i den andra medlemsstaten under tiden för ansökans prövning om giltighetstiden för det tillståndet inte löpt ut och tidsfristen på 180 dagar för rörlighet för kortare vistelse inte nåtts. Enligt prome- morians förslag skulle en bestämmelse med sådan innebörd tas in i det nya kapitlet i utlänningslagen. Regeringen gör i stället bedömningen att frågan bör regleras på förordningsnivå tillsammans med övriga undantag för forskare från kravet på arbetstillstånd.
Den möjlighet som ges enligt artiklarna 29.2 d ii) och 29.2 e att ställa som krav på sökanden att ge in ansökan minst 30 dagar innan rörligheten för längre vistelse inleds eller innan perioden för rörlighet för kortare vistelse löper ut bör inte utnyttjas.
17.2.2
Återkallelse av uppehållstillstånd för forskning
vid rörlighet för längre vistelse
Regeringens förslag: Ett uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet
för längre vistelse ska få återkallas under samma förutsättningar som gäller för ett uppehållstillstånd för forskning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte några synpunkter på promemorians förslag. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 29.6 får ett uppehålls-
tillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse återkallas om villkoren för tillståndet i fråga inte, eller inte längre, är uppfyllda eller om någon av de grunder för återkallelse av tillståndet som anges i artikel 21 är tillämplig, med undantag av de bestämmelser där som rör återkallelse av tillstånd för studerande. Bestämmelserna i artiklarna motsvarar de grunder som kan ligga till grund för återkallelse av ett uppehållstillstånd för forskning (se avsnitt 15.2). För att uppfylla direktivets krav bör mot- svarande bestämmelser om återkallelse införas för uppehållstillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse.
Prop. 2019/20:9
124