Regeringens förslag: En utlänning som ska utföra forskning i Sverige
enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen om godkän- nande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare ska beviljas ett uppehållstillstånd för forskning, om inte något annat följer av de allmänna förutsättningarna för uppehållstillstånd.
Regeringens bedömning: Möjligheten enligt direktivet att införa ett
ekonomiskt åtagande för forskningshuvudmän om en forskare olag- ligen stannar kvar i Sverige bör inte utnyttjas. Direktivets krav att undanta sökanden från att visa upp vissa handlingar kräver inte några författningsåtgärder.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker eller har
inte några synpunkter på promemorians förslag och bedömning. Några av remissinstanserna, bl.a. Chalmers tekniska högskola (Chalmers), Malmö universitet och Lunds universitet, tar upp frågan om inte doktorander bör behandlas som forskare när det gäller uppehållstillstånd eller om ett särskilt uppehållstillstånd för doktorander bör införas. Vidare efterfrågar vissa remissinstanser, bl.a. Luleå tekniska universitet, Tillväxtverket och Utredningen om ökad internationalisering av universitet och högskolor (U 2017:02), bestämmelser om uppehållstillstånd för s.k. gästdoktorander.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt direktivet ska
en tredjelandsmedborgare för att beviljas ett uppehållstillstånd för forsk- ning, förutom att uppfylla de allmänna villkoren för inresa och vistelse, kunna uppvisa ett mottagningsavtal, eller om så föreskrivs i nationell rätt, ett kontrakt mellan forskaren och forskningsorganet (artikel 8.1).
En förutsättning för att beviljas ett uppehållstillstånd som gästforskare är enligt gällande ordning att utlänningen har ingått ett mottagningsavtal med en forskningshuvudman (4 kap. 7 a § UtlF). För att genomföra direktivet bör ett motsvarande villkor gälla enligt de nya reglerna för att beviljas ett uppehållstillstånd för forskning. Lagrådet anser att det bör klargöras om en forskare under giltighetstiden för ett uppehållstillstånd för forskning kan byta forskningshuvudman och mottagningsavtal utan att behöva ansöka om ett nytt uppehållstillstånd. De regler som nu föreslås
Prop. 2019/20:9
58
innebär inte att tillståndet knyts till en viss forskningshuvudman eller forskning (jfr 6 kap. 2 a § tredje stycket). Det bör därför, som enligt den hittillsvarande ordningen, vara möjligt för en forskare att byta forskningshuvudman och mottagningsavtal under giltighetstiden för ett uppehållstillstånd för forskning, så länge som förutsättningarna för tillståndet fortfarande är uppfyllda.
Medlemsstaterna får enligt artikel 8.2 kräva ett skriftligt åtagande från forskningsorganet som innebär att forskningsorganet ska ersätta de kostnader för forskarens vistelse och återresa som betalats med offentliga medel om forskaren olagligen stannar kvar på den berörda medlemsstatens territorium. Forskningsorganets ekonomiska ansvar ska upphöra senast sex månader efter det att mottagningsavtalet har löpt ut.
Motsvarande fakultativa bestämmelse om ekonomiskt åtagande för forskningsorgan återfinns i det tidigare forskardirektivet. Vid genom- förandet av det direktivet bedömdes det i förarbetena att ett åtagande av den här arten kunde innebära en mycket stor ekonomisk risk för en forsk- ningshuvudman. Vidare angavs det att ett sådant åtagande kunde komma att realiseras på grund av omständigheter som ligger utanför forsknings- huvudmannens kontroll, om gästforskaren på eget initiativ väljer att stanna kvar olagligt i landet. Det befarades att en sådan ordning skulle kunna leda till att många forskningshuvudmän skulle avstå från att ta hit gästforskare, vilket gick emot syftet med direktivet. Sammanfattningsvis bedömdes det att det inte borde krävas något sådant ekonomiskt åtagande av forsknings- huvudmannen (prop. 2007/08:74 s. 39). Regeringen gör inte nu någon annan bedömning i denna fråga. Möjligheten enligt student- och forskar- direktivet att införa ett ekonomiskt åtagande för forskningshuvudmän om gästforskaren olagligen stannar kvar i Sverige bör därför inte utnyttjas.
Vid genomförandet av gästforskardirektivet i svensk rätt infördes, genom lagen om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, ett godkännandeförfarande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare. Enligt artikel 8.3 i student- och forskardirektivet ska en medlemsstat som har inrättat ett godkännandeförfarande för forsknings- organ befria sökanden från skyldigheten att uppvisa en eller flera handlingar eller bevis. Det gäller kostnadsåtagande för forskningsorganet, sjukförsäkring, ansökningsavgift, tillräckliga medel för uppehälle och återresa eller adressuppgift i medlemsstaten. När det gäller bevis om sjukförsäkring, betald ansökningsavgift eller tillräckliga medel för uppehälle och återresa föreslås inte något krav på att ge in vissa specificerade handlingar (se avsnitt 8.1). Som anges ovan anser regeringen inte att något ekonomiskt åtagande för forskningshuvudmän bör införas. Regeringen anser inte heller att något krav på att sökanden ska uppge sin adress i Sverige bör ställas upp (avsnitt 8.6). Direktivets krav enligt artikel 8.3 att undanta sökanden från skyldigheten att uppvisa vissa handlingar är därmed uppfyllt och leder inte till några författningsåtgärder.
Några av remissinstanserna, bl.a. Chalmers tekniska högskola (Chal- mers), Malmö universitet och Lunds universitet, tar upp frågan om inte doktorander bör behandlas som forskare när det gäller uppehållstillstånd eller om ett särskilt uppehållstillstånd för doktorander bör införas. Vissa remissinstanser, bl.a. Luleå tekniska universitet, Tillväxtverket och Utred- ningen om ökad internationalisering av universitet och högskolor (U 2017:02), efterfrågar även bestämmelser om uppehållstillstånd för s.k.
59 Prop. 2019/20:9 gästdoktorander. Doktorander anses inte vara forskare vid tillämpningen
av bestämmelserna om uppehållstillstånd i svensk rätt, utan i stället stude- rande. Gästdoktorander, dvs. doktorander som utför en del av sin forskarutbildning i Sverige men som inte har bedömts vara antagna till en utbildning här, beviljas i dag uppehållstillstånd för besök enligt 5 kap. 10 § UtlL. Det finns inte underlag för att inom ramen för detta lagstiftnings- ärende överväga att låta doktorander helt eller delvis omfattas av regel- verket som gäller för forskare eller att införa särskilda regler för de båda grupperna av doktorander.