Forskning om intellektuella funktionshinder

När det gäller forskning som berört personer med utvecklingsstörning/intellektuella funkt- ionshinder var den långt in på 1900-talet begränsad och skedde huvudsakligen inom läkarve- tenskapen. Psykologin som vetenskap kom dock att spela en stor roll. Psykologin som veten- skap har sedan gammalt nära kopplingar till både medicinen och pedagogiken. Den har på nå- got sätt, inte minst ur ett handikapperspektiv, spelat en dubbel roll. Samtidigt som den har bi- dragit med ökade kunskaper och insikter om vårt beteende och vårt känsloliv har den försett oss med sorterings- och kategoriseringsinstrument. I viss mening återspeglas detta i antologin Delaktig eller utanför (Carlsson, Hjelmqvist, Lundberg, red, 2000), där den psykosomatiska traditionen diskuteras. Förenklat innebar den traditionella, västerländska skolmedicinen att man sökte förklara sjukdomar genom att se dem som helt beroende av isolerade, bestämda orsaker, t ex en genetisk defekt.

Under de första årtiondena på 1900-talet lanserades en rad nya ”läror” och teorier, som kom att tillämpas både inom pedagogiken och medicinen och fick konsekvenser för funktionshind- rade och inte minst för utvecklingsstörda. Darwins utvecklingslära var redan etablerad, men vid sekelskiftet kom Freud med sina psykoanalytiska metoder och Pavlov med sin reflexlära,

50

som i sin extrema form säger att människan inte är annat än ett system av reflexer. Behavior- ismen och gestaltpsykologien är andra teorisystem som fortfarande påverkar psykologin. I detta sammanhang har intelligensmätningens uppkomst en särskild betydelse. Fransmannen Alfred Binet var den som presenterade det första praktiskt användbara individualtestet, 1905. De skalor han tog fram normerades senare av amerikanen Terman, som också införde begrep- pet intelligenskvot. Intelligensmätningarna har fått en enorm användning inte minst för att sortera elever inom skolväsendet.

Den på socialdarwinistisk grund baserade rasbiologiska ”forskningen” fick stort utrymme och stora anslag under de första årtiondena på 1900-talet. Den drabbade framför allt sinnesslöa personer med giftermålsförbud, sterilisering och inlåsning på anstalter, som följd. Det uttalade målet var att minska antalet ”odugliga” i samhället. 1922 öppnades Statens Rasbiologiska In- stitut, det första i världen, med den då kände rasbiologen Herman Lundborg som chef. Grunewald (2009) skriver dock att den renodlade ärftlighetsläran inte stod helt oemotsagd. Professorn i botanik i Lund, Bengt Lidforss opponerade sig redan 1912. ”Visst var de fattigas barn både sämre utrustade både fysiskt och psykiskt, men det berodde på de yttre förhållan- den under vilka ’proletärbarnen’ växte upp med dålig och otillräcklig näring.”

1965 startade FUB, som då hette Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, ett projekt i Upp- sala, som gav upphov till FUB:s forskningsstiftelse ala. Gunnar Kylén var stiftelsens chefs- psykolog och vetenskaplige ledare. 1974 disputerade han med doktorsavhandlingen ”Psykiskt utvecklingshämmades förstånd”. Han utvecklade där sin teori om begåvningsutvecklingen hos utvecklingsstörda som kännetecknas av de olika nivåerna av abstraktionsförmåga - A-, B- och C-nivåerna (www.fub.se/ala). Detta utvecklingstänkande kopplat till en helhetssyn på den utvecklingsstörde personen blev för många FUB-föräldrar på 1970-talet en motvikt till det statiska intelligensbegrepp, som representerades av intelligenskvoter och intelligensåldrar. De som tog till sig Kyléns forskningsresultat fick en ny plattform att agera från. När Kylén kunde visa på miljöns och de många erfarenheternas betydelse för personlighetsutvecklingen blev det lättare att motivera och argumentera för satsningar på integrering, normalisering och ett liv ute i samhället.

En annan forskare, som på 1970-talet verkade inom projektet ”Anstalter för utvecklings- störda” var Mårten Söder. 1974 och 1975 publicerade han två rapporter, som också kom att få stor inverkan på vägen mot utvecklingsstördas integrering. Bengt Abrahamsson och Mårten Söder publicerade också inom ramen för detta projekt en lägesrapport 1977, Makten och verk- samheten. På 1980-talet etableras det tidigare nämnda Centrum för Handikappforskning vid Uppsala Universitet med huvudsaklig inriktning på forskning om personer med utvecklings- störning. Därefter har forskning kring denna målgrupp också bedrivits på många andra lärosä- ten.

3.10.

Sammanfattning och diskussion

Krigsslutet innebar, som vi väl vet, på intet sätt slutet för diktaturerna i vår omvärld. Men den nazistiska diktatur som påverkat även Sverige under flera år hade besegrats och det väster- ländska samhället sökte sig till de demokratiska och humanistiska värdena. Som jag ser det var detta en grundförutsättning för att en ny människosyn och samhällssyn skulle kunna slå rot. Att Sverige då kunde ligga i framkanten av utvecklingen mot ett modernt välfärdssam- hälle berodde inte minst på att den svenska industrin hade gått oskadad genom kriget och fått en konkurrensfördel gentemot omvärlden. Det svenska samhället hade också försetts med en vision om ett folkhem enligt socialdemokratisk modell, som grundat sin vänsterideologi från

51

1900-talets första årtionden på social evolution istället för marxist-leninistisk revolution. Ut- vecklingen blev, efter den första tidens kamp mellan olika socialistiska ideologier, på så sätt betydligt lugnare och mer demokratisk än på andra håll. Detta betydde dock inte att situation- en för personer med funktionsnedsättningar var särskilt ljus decenniet efter krigsslutet.

Krigsslutet öppnade helt nya möjligheter för ett internationellt utbyte av idéer och tanke- gångar inom en mängd områden. Resandet kom igång och samarbetet mellan intresseorgani- sationer vidgades genom konferensverksamheter av olika slag. Bank-Mikkelsens arbete med att omorganisera den danska omsorgsverksamheten på 1950-talet uppmärksammades i Sve- rige och man inspirerades av normaliseringstanken. Bank-Mikkelsen och FUB:s ombudsman på 1960-talet utgjorde på var sitt sätt internationella ambassadörer för de nya tankarna, men det blev Nirjes formulering av normaliseringsprincipen som kom att spridas på grund av sin pedagogiska enkelhet.

I grunden syftade normaliseringsidéerna om att förändra synen personer på med utvecklings- störning och därigenom försöka normalisera tillvaron på institutionerna. Det låg i linje med de radikala fysiskt funktionshindrades kamp för vad som så småningom blev krav på ett samhälle för alla, integrering och ett miljörelaterat handikappbegrepp. I England och USA lanserade forskare med egna funktionshinder den sociala modellen och man kan finna exempel på per- soner som kämpade för att komma ut från institutionen. Rörelser som People first och Inde- pendent Living kom till genom enskilda initiativ av funktionshindrade. I Sverige med sin väl- färdsstat under uppbyggnad och sin politiska situation införlivades de nya tankarna i åtagan- den från statsmakten.