Det är rimligt att anta att aktionsforskning, deltagarbaserad forskning och forskning- scirkel bör förhålla sig till övriga forskningstraditioner för att kunna upprätthålla någon form av vetenskaplighet. I detta avsnitt diskuteras i tur och ordning begrep- pen validitet och reliabilitet, först inom aktionsforskning och därefter i relation till forskningscirkeln. Avsnittet avslutas med en diskussion om svårigheten att skapa och upprätthålla vetenskaplig kvalitet i en forskningscirkel.
Validitet i aktionsforskning
Begreppet validitet utvidgas och utvecklas och får andra innebörder inom deltagande forskning och aktionsforskning, en slags betydelseförskjutning. I artikeln ”The new paradigm wars: Is there room for rigorous practioner knowledge in schools and uni- versities?” utvecklar och problematiserar Andersson & Herr (999) begreppet vali- ditet. De talar om fem typer av validitet: utfallsvaliditet, processvaliditet, demokratisk validitet, katalytisk validitet och dialogisk validitet.
Utfallsvaliditet handlar om undersökningen fick ett ”lyckat” utfall. Processvaliditet berör frågan om ”bevis” och därmed alla steg i forskningsprocessen. Med demokratisk validitet ställs frågan om alla deltagare varit delaktiga eller snarare deras grad av delaktighet. Katalytisk validitet refererar till frågan om deltagarnas kunskaper och förståelse förändrats och om denna förståelse kan leda till förändring av praxis. Med dialogisk validitet avser Andersson & Herr (999) frågan om ”peer review”, det vill säga om forskaren deltar i en kritisk och reflektiv dialog med andra forskare. Dessa typer av validitet innebär således en form av demokratisk betoning av forskningen.
Kunskapsgenererande, praxisutvecklande eller emancipatoriskt syfte
I artikeln ”Exploring Types of educational action research: Implications for validity” hävdar Newton & Burgess (008) att alla ovan nämnda typer av validitet alltid bör ingå i aktionsforskning. Dessa ska dock användas på olika sätt beroende på vilken typ av aktionsforskning det handlar om. De talar om tre typer av aktionsforskning beroende på dess syfte: kunskapsgenerande, praxisutvecklande och emancipatorisk. I relation till dessa typer inför de distinktionen primär och sekundär validitet.
I kunskapsgenererande aktionsforskning (AF) består primär validitet av utfallsvali- ditet och processvaliditet och sekundär validitet av demokratisk och katalytisk va- liditet. I praxisutvecklande AF utgörs primär validitet av katalytisk validititet och utfallsvaliditet och sekundär validitet av processvaliditet och demokratisk validitet. I emancipatorisk AF betonas demokratisk och katalytisk i den primära och i den sekundära process- och utfallsvaliditet.
För att forskningscirkeln inte bara ska vara studiecirkel eller handledning utan fak- tisk utgöra ett exempel på god forskning med en vetenskaplig grund bör man vara noga med att bestämma syftet och uppmärksamma om den är kunskapsgenererande, praxisutvecklande eller emancipatorisk. På så sätt kan alla former av validitet ingå och därmed ges en möjlighet att upprätthålla en viktig kvalitetsaspekt av vetenskap- ligheten.
Forskningscirkelns validitet
Syftet med forskningscirkeln var att undersöka och försöka förstå vad det innebär att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Jag hade tidi- gare informerat deltagarna om att jag vill stärka dem i deras yrkesroll med hjälp av arbetet i forskningscirkeln. Det medförde att forskningscirkeln var en emanciperande typ av aktionsforskning, enligt Newton & Burgess (008), och fick till följd att den primära validiteten bestod av demokratisk och katalytisk validitet och den sekundära av utfallsvaliditet och processvaliditet.
För att upprätthålla vetenskapligheten med avseende på validitet i forskningscirkeln skapades ett övergripande forskningsinstrument (Bilaga ) innehållande flera verktyg för validitet och reliabilitet. Med hjälp av ett observationsverktyg upprätthölls den demokratiska validiteten under själva forskningscirkeln med syfte att säkerhetsställa att alla deltog, hur ofta och hur länge de var aktiva. Den demokratiska validiteten kontrollerades och upprätthölls vid alla träffar. Ett intervjuverktyg utformades med hjälp av frågor för att få deltagarnas uppfattning om delaktighet: Upplevde du att det gavs möjlighet att uttrycka dina åsikter och att dina åsikter respekterades? Upplevde du att de andra fick uttrycka sina åsikter och att de andras åsikter respekterades? Den katalytiska validiteten kontrollerades med frågorna: Hur förstår/uppfattar du formuleringen ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig och beprövad erfarenhet”? Vad
34
betyder/innebär det för dig i din undervisning? Dessa frågor ställdes innan forsknings- cirkeln började och efter att hela processen var klar, det vill säga pre- och postprocess. På så sätt kunde jag bedöma om deltagarnas kunskaper och förståelse förändrats. Den sekundära validiteten med avseende på processvaliditet och utfallsvaliditet försökte jag också att upprätthålla. Vid första tillfället var det mycket diskussioner om vad det önskade och förväntade utfallet av arbetet i forskningscirkeln skulle bli. Deltagarnas gemensamma förväntade utfall blev att de ville veta vad som har veten- skaplig grund i deras dagliga verksamhet och vad som är mer baserat på beprövad erfarenhet. Med facit på hand kan jag tycka att det var ett felsteg i arbetet att inte låta deltagarna formulera individuellt önskade utfall, vilket kan betraktas som en brist i den demokratiska validiteten.
Processvaliditet handlar om vad som kan räknas som ”bevis” i forskning, vilket är ur ett vetenskapsfilosofiskt perspektiv märkligt att tala om. Forskning sysslar inte med bevis utan snarare välgrundade, sakliga och provisoriska fakta i en kontext vilka alltid är beroende av och i relation till andra välgrundade, sakliga och provisoriska fakta (Alvesson & Sköldberg, 008). Processvaliditet kan istället uttryckas med begreppen generaliserbarhet och upprepbarhet med avseende på metodologiska aspekter, vilket ligger när begreppet reliabilitet.
Reliabilitet i interaktiv forskning
Lindhult (008) har behandlat begreppet reliabilitet inom interaktiv forskning. Han menade att det är en poäng att utgå från den vedertagna vetenskapliga disciplinens syn på kvalitet för att sedan utveckla detta mot den interaktiva forskningen. Detta åstadkommer han med en betydelseförskjutning av tre aspekter inom den vetenskap- liga dimension reliabilitet och som, tidigare nämnts, innebär undersökningens tillför- litlighet. Dessa aspekter benämns adaptiv reliabilitet, granskningsbarhet och interak- tivitet i process.
Med adaptiv reliabilitet avses hur en forskare kan skapa reliabilitet genom att anpassa metoden till aktuell kontext istället för instrumentell reliabilitet som handlar om ob- jektiv kontroll av metoden oberoende av kontext. Betydelseförskjutningen i detta avseende innebär att gå från kontroll till anpassning. Granskningsbarhet, betyder att göra det externt tillgängligt, vilket innebär att gå från upprepbarhet inom traditionell forskning till granskningsbarhet inom aktionsforskningen. Poängen är att synliggöra metoden så att den kan granskas i så hög grad som möjligt. Den tredje dimensionen, interaktivitet i process, berör problematiken att göra arbetet oberoende av specifika personer vilket inom vanlig forskning handlar om objektivitet i arbetssätt. Betydelse- förskjutningen i denna dimension visar på nödvändigheten att röra sig från objekti- vitet mot interaktivitet.
Sammantaget handlar det om att synliggöra och anpassa dessa vetenskapliga kvalitets- dimensioner i strukturer, arbetssätt och processer för att aktionsforskning också ska
kunna kännetecknas av tillförlitlighet. För att upprätthålla tillförlitlighet måste alla tre dimensioner finnas med i ett slags ömsesidigt konstituerande. Det gör det möjligt att förstå och jämföra med andra vetenskapliga undersökningar.
Forskningscirkelns reliabilitet
Forskningscirkeln kännetecknades av ett deltagarbaserat perspektiv med syfte att åstadkomma en förändring och att tillsammans skapa kunskap. Man kan beteckna det som en intersubjektiv kunskapsprocess med syfte att tillsammans utveckla kun- skap (Macintyre, 008). Det var svårt, dock inte omöjligt, att upprätthålla vetenskaplig kvalité med avseende på reliabilitet. De tre dimensionerna av reliabilitet, adaptiv re- liabilitet, granskningsbarhet och interaktivitet i process, arbetades också in i det över- gripande forskningsinstrumentet (Bilaga ).
Den adaptiva reliabiliteten försökte jag upprätthålla genom att ständigt anpassa me- toden under själva diskussionen. Anpassningen bestod av att växla mellan att vara ak- tiv kontra passiv, styrande kontra icke-styrande och lyssnande kontra talande. Gransk- ningsbarheten försökte jag upprätthålla genom att synliggöra och ständigt motivera väx- landet i den adaptiva reliabiliteten för deltagarna samtidigt som jag eftersträvade att anteckna innehållet i diskussionen. Interaktivitet i process handlar mycket om att knyta ihop adaptiva reliabilitet och granskningsbarhet, men poängen med denna dimension är just interaktivitet genom hela processen. Det bör aldrig kännetecknas av passivitet eller ensidigt insamlande, utan just av aktivitet och ömsesidighet vilket inte var lätt att åstadkomma.
Att upprätthålla hög vetenskaplig kvalité
Mitt mål var att forskningscirkeln skulle präglas av hög vetenskaplig kvalité med hjälp av begreppen validitet och reliabilitet för att kunna skilja den från handledning och studiecirkel samt för att denna form av utbildning också skulle baseras på veten- skaplig grund och beprövad erfarenhet. En förutsättning för att nå detta mål var att använda de betydelser av validitet och reliabilitet jag redogjort för. Lindhults (008) betydelseförskjutningar av begreppet reliabilitet kändes dock som en mer framkomlig väg än processvaliditet, eftersom dessa var väl definierade och mer relevanta för en forskningscirkel. Den vetenskapliga kunskapen, episteme, av min bildning och den vetenskapliga grunden i arbetet med forskningscirkeln bör således präglas och omfat- tas av ovan beskrivna betydelser och användningar av begreppen validitet och reli- abilitet.
Jag eftersträvade också att följa vetenskapens och forskningens grundregler (Dens- combe, 008) i själva datainsamlingen som fokuserade på deltagarnas utsagor. Det in- nebar att jag försökte leda och delta i forskningscirkeln samtidigt som jag antecknade för datainsamlingen och för att upprätthålla den vetenskapliga kvaliteten. Jag märkte dock ganska snart hur svårt det var att genomföra i praktiken.
36