De etiska spörsmålen är naturligtvis mycket viktiga och måste diskuteras genom-gående i relation till hela forskningsprocessen, det vill säga att de inte enbart berör deltagarna. Forsman (2002) talar om en inomvetenskaplig samt en utom-vetenskaplig etik. Den inomutom-vetenskapliga forskningsetiken handlar om frågor kring forskningens kvalitet och trovärdighet och den utomvetenskapliga forskningsetiken om hänsyn till berörda. När det gäller etiska principer i studier där barn är deltagare betonar Hill (2006) barns rättigheter till välmående, skydd, tillhandahållande av rätt stöd och rättighet till att uttrycka sin mening, som viktiga etiska principer i studier där barn är deltagare. Studierna i föreliggande avhandling har beaktat Vetenskapsrådets forskningsetiska regler (2002, 2011): informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
I förhållande till en utomvetenskaplig forskningsetik beaktas detta i artikel 1 genom att de deltagande barnskötarna tillfrågades om de gav sitt godkännande till att delta och att de informerades om vad som var syftet med studien (att utveckla förståelse om och skriva en artikel om hållbar utveckling i förskolan). I artikel 2 var förskolornas ansökningar offentliga dokument. Detta val innebär inte att etiska överväganden kan lämnas obeaktade. Som exempel kan nämnas att det vid resultatpresentationen fanns en risk för identifiering. De citat som har använts från förskolornas texter har behandlats på så sätt att risken för identifiering skulle minimeras. Givetvis går det inte helt att avidentifiera förskolan även om allt som kan tänkas leda till den är borttaget, då citat ur texterna används som representation för de olika kunskapsinnehåll som framträder. I artikel 3 var politiska dokument i fokus och inga individer var berörda. I artikel 4 beaktades flera etiska perspektiv i relation till informerat samtycke: i förhållande till barnen (Hill, 2006), i förhållande till barnens föräldrar och till förskolan och de deltagande förskollärarna (Vetenskapsrådets forskningsetiska regler, 2011).
För de barn som var berörda på förskolan Opalen försökte jag noga beskriva: varför jag var på förskolan, vad jag studerade, varför jag behövde deras hjälp och deras rättighet att delta frivilligt. Dessa samtal skedde i både informella (vid olika aktiviteter som att delta i barnens lek) som formella samtalskonstellationer (samlingar). Mackeys och Vaealikis (2011) erfarenheter av att studera ECEfS med barn på New Zeeland gav mig inspiration kring frågor om barns rättigheter kopplat till deltagande. De beskriver att de närmade sig barnen utifrån ett öppet och respektfullt förhållningssätt. Vidare samtalade de med barnen om forskningens syfte, men också tidsaspekter som när forskarna skulle vara i verksamheten och när de skulle avsluta sin studie. Alla föräldrar med barn i ålder 3 6 på avdelningen Kristallen och i 5-årsgruppen fick möjlighet att ge sitt samtycke (bilaga 1 och 2). Samtyckesblanketten innehöll olika alternativ med olika grad av deltagande: 1) delta fullt ut, inspelningar kan användas i undervisningssammanhang och på vetenskapliga konferenser, 2) delta, men inga inspelningar fick användas i undervisningssammanhang och på vetenskapliga konferenser, 3) icke delta. På blanketten fanns även information om studien, dess syfte, när studien skulle genomföras, vilka metoder som skulle användas samt information om vetenskapsrådets etiska regler. Om det gavs möjlighet samtalade jag även med föräldrarna när jag var på förskolan. Barnen tillfrågades alltid innan jag satte på den digitala inspelaren. Vid tre tillfällen blev jag avvisad och jag tog då direkt undan inspelaren. Detta hände vid tre leksituationer. De deltagande förskollärarna gav även de sitt godkännande att delta (bilaga 3 och 4).
Detta skedde i ett senare skede, året efter fältstudien (2012). Från början hade min tanke varit att enbart fokusera på barn. Detta ändrades i och med att tema-arbetet Earth Hour valdes som empiriskt material till artikel 4.
Forskarrollen
Utifrån ett kritiskt teoretiskt perspektiv är självreflektion avgörande i processen att förstå sociala fenomen (Alvesson & Sköldberg, 2008). För mig har detta lett till att jag har försökt använda mig av skepticism som redskap, i en strävan att ständigt vara vaksam på hur min förförståelse påverkar min blick och forskningsprocessen. Begrepp som har varit till hjälp är Alvesson och Deetz (2000, s. 187) beskrivning om kulturell etnocentrism och kulturell blindhet och att ständig ställa frågan ”Vad betyder det (förutom det uppenbara)?” till sig själv i relation till innehåll och utgångspunkter. Vidare har även de teoretiska perspektiven gett mig möjlighet att distansera mig till viss kulturell etnocentrism, till exempel med det ekofeministiska perspektivet och dess kritiska perspektiv i relation till natur, människa, kultur, samhälle och kunskap.
Jag ser mig själv som en resenär som genom en strapatsfylld resa har en berättelse att berätta, inspirerad av Kvales (1997) metafor av malmletaren som upptäcker kunskap medan resenären påbörjar och genomför en resa för att utveckla förståelse. De erfarenheter som jag har med mig i bagaget med tjugotvå års arbete som förskollärare och som lärarutbildare sedan 2004 har skapat både dilemman och fördelar för mig på min väg från förskollärare till forskar-studerande, från förskolepraktik till forskarpraktik. Ett dilemma som uppstår är att jag lätt tolkar verksamheten i förskolan utifrån tidigare erfarenheter. I detta finns en fara för att utsagor i text och dialoger övertolkas på grund av min förförståelse. Ett annat dilemma är att de begrepp som används i förskole-personalens beskrivningar och vokabulär laddas med mina förståelser, förståelser som inte behöver vara relevanta för de deltagande. För att eliminera denna fara har jag arbetat med att göra förskolans verksamhet ”exotisk” ett begrepp som används av Alvesson och Sköldberg (2008), vilket innebär att försöka obekantgöra det kända. Detta är förstås inte så lätt att göra. Men det är viktigt att reflektera över hur min förförståelse speglar mitt sätt att förstå och se. De fördelar som min tidigare erfarenhet ger är att det är lätt att förstå förskolans organisation, arbetssätt och rutiner, liksom en vana att tala med barn, vilket kan ge goda förutsättningarna för att samtalen fungerar. Forskarrollen innebär också ett ansvar i förhållande till de konstruktioner som sker tvärsigenom forsknings-processen och hur dessa sedan framträder i det empiriska materialet i form av tolkningar och vidare hur de presenteras i form av framställningar, resultat och
dataredovisning. Betydelsen av en respektfull, empatisk ödmjuk hållning känns viktig för mig, till exempel genom att respektera utsagor och dialoger utifrån att de är rationella förståelser och tolkningar i förhållande till ett kontextuellt situerat sammanhang. Detta bör inte hindra att de kritiska aspekterna framträder, även om de enligt den kritiska studiens konsekvenser alltid måste studeras utifrån en etisk dimension i relation till de personer som deltar och berörs enligt Alvesson och Sköldberg (2008).