Forskningsläget

Någon samlad undersökning av svenska militära studieresors för­ delning under 1940-talet har inte gjorts. Däremot har resor till Tysk­ land före och under andra världskriget studerats. Militära utrikes­ kontakter i allmänhet behandlas översiktligt i Om kriget kommit... för åren 1949-1969. I begreppet militära utlandskontakter inne­ fattas då såväl attacheverksamhet, generalsbesök, studieresor, materielanskaffning, tekniskt samarbete och underrättelsesam­ arbete. Endast ett par sidor ägnas dock åt studieresor.8

Svenska militära relationer med utlandet har vidare under­ sökts av Klaus-Richard Böhme. I Deutsch-Schwedische Militär­

bezielrnngen 1918-1932 finns uppgifter om antalet utlands­

kommenderingar för svenska officerare för åren 1919-1929, samt kommenderingar till krigförande stater under åren 1914-1918.9 Samme författare har även närmare studerat svensk-tyska för­ bindelser i Kontakter med en tänkbar angripare. Flygvapnet och

"Luftwaffe" 1935-39. Där redovisas bl a flygvapnets utlands­

kommenderingar åren 1937-1939. I båda dessa skrifter framträ­ der Tyskland som mest besökta land.10

Förbindelserna mellan Sverige och Tyskland är ämnet i Be­

undran och fruktan Sverige inför Tyskland 1940-42 av Gunnar Rich­

ardson.11 En tredjedel av denna bok ägnas åt svenska militära resor i Tyskland. Detta ämne behandlas även av Thomas Pers­ son i Militära studieresor till Tyskland 1939-45.12 Militära studie­

resor före första världskriget redovisas av Christian Sandahl i

Att vidga sin militära blick. Svenska armeofficerares studieresor till Europa 1900-1914. Även under denna period var Tyskland det

mest besökta landet.13

Frågan om svensk militär professionalism och utländskt in­ flytande behandlas av Lars Nilehn i Vägen till erkännande. Mili­ tär professionalisering och tillkomsten av en svensk sjökrigshögskola.14

Dessa ämnen är också föremål för studium av Gunnar Aselius i

Militärattacheerna i S:t Petersburg. En undersökning av det svenska underriittelseväsendets professionalisering 1885-1917; samt i Jens

Rydströms Tidens krav. Om militär professionalism

i

Svenskt underrättelseväsende har avhandlats av Jan Ottos­ son och Lars Magnusson i Hemliga makter Svensk underrättelse-

tjänst från unionskrisen till det kalla kriget; samt i Wilhelm Carl­

grens Svensk underrättelsetjänst 1939-1945.16 Likaså finns en stat­

lig utredning från 1976 betitlad Den militära underrättelsetjäns­ ten.17 Försvarsattacheer diskuteras i en uppsats av Bengt Wall­

roth, Uppföljning av försvarsattacheutredningen 1960.18 Vidare ut­

gör attacherapportering underlag för ett antal uppsatser, en­ skilda utredningar, författade vid Militärhögskolan.19

Import av krigsmateriel har studerats av Ulf Olsson i Upp­ rustning och verkstadsindustri i Sverige under det andra världskri­ get. 20 I uppsatsen Uppbyggnaden av flygvapnets första radarsystem

1944-1953, av Sven Scheiderbauer, avhandlas några specialfall

av teknikimport, liksom i ett antal enskilda utredningar vid Militärhögskolan.21 _{WilhelmAgrell har skrivit om västsamarbete}

i Den stora lögnen samt i Alliansfrihet och atombomber.22

Källorna

I regel krävdes regeringens tillstånd vid utrikes tjänsteresor av försvarsanställda och sådana ärenden handlaäes av försvars­ departementet och utrikesdepartementet gemensamt.23 _Vidare

utfärdades order om kommenderingar av försvarets komman­ doexpedition (FKE), en militär enhet inom departementet, och förtecknades i s k tjänstemeddelanden.

Ett tecken på undantag från denna praxis har återfunnits i UD:s arkiv. I ett konseljbeslut daterat den 16 januari 1948 be­ myndigas chefen för Foa att själv beordra befattningshavare att resa till Norge, Danmark eller Finland då resa dit befinns "ound­ gängligen erforderlig". 24

I riksarkivet finns UD:s material rörande militära studier och anställningar utomlands ordnade efter land i 1920 års dossier­ system, avhemligat fram till och med år 1952. Även besök i Sverige omfattas av ett antal volymer. Försvarsdepartementets konseljakter, liksom order från FKE och tjänstemeddelandena, är ordnade strikt kronologiskt. UD:s handlingar är ordnade även efter ämne och, i förekommande fall, efter "mål", dvs mottagar-. land för resan.25 Företrädesvis rör det sig om kopior av tillstånd

till och bevillning av medel till utlandsresor. Besluten är tagna i konselj och utskrivna i försvarsdepartementet. Härtill kommer en del annan korrespondens, exempelvis inbjudningar till be-

sök, viss rapportering från svenska beskickningar samt kopior av order om kommenderingar av officerare till utlandstjänst - de senare således utfärdade av FKE. Här kan man i normalfallet inte se om en resa har ägt rum eller inte. Vad som alltid kan utläsas är "mållandet" där studierna bedrivits. Oftast anges ett syfte med resan mer eller mindre utförligt.26

Ett problem är att det inte finns någon möjlighet att av ovan­ stående handlingar utröna om en resa verkligen ägt rum. I skri­ velsen Fst/U Nr 58:19 från försvarsstabens utrikesavdelning angående studieresor till utlandet-daterad den 15 oktober 1945, undertecknad av tf försvarsstabschefen C A Ehrensvärd och kontrasignerad av C H Juhlin-Dannfelt, chefen för försvarssta­ bens sektion II - läggs en slags policy för militärt utlandsresande fast. Med referens till vikten av samordning mellan försvars­ grenarna anbefalls det att " ... framställningar om resor till ut­ landet - även sådana som i första hand avse anskaffningar, be­ siktning och kontroll av beställningar o d, men vid vilka mili­ tära eller tekniska studier jämväl kunna förenas - skola insän­ das genom överbefälhavaren.

Avskrifter av reserapporter - utom sådana speciella delar som omfatta besiktningsresultat o d utan allmänt intresse - insändes till överbefälhavaren.

Vid Fst komma dessa ärenden inom sektion II under samråd med Regoff Forskn hos ÖB."27

Den andra huvudtypen av källor utgörs således av rese­ rapporter. Vad beträffar utsända från krigsmakten, materiel­ förvaltningarna och Foa återfinns rapporter i arkivet från utrikes­ avdelningen inom försvarsstabens sektion II (Fst/U, före den 1 oktober 1942 underrättelseavdelningen, Fst/undavd) vilket ju kunde förväntas med hänsyn till ovannämnda skrivelse. Även i arkiven från armestabens underrättelseexpedition (Ast/ undexp) och flygs ta bens centralexpedition (FS / centralexp) finns rese­ rapporter. Samtliga arkiv är för den aktuella perioden överförda till krigsarkivet.28

Inga rapporter från FRA-resenärer finns i dessa arkiv, varför det kan förväntas att eventuella sådana står att finna i FRA:s arkiv. Likaledes kan materielförvaltningarnas och Foa:s arkiv innehålla reserapporter. Undersökningarna har dock koncentre­ rats till krigsmaktens centrala arkiv. De rapporter som inkom-

mit dit kan, med hänvisning till ovan citerade skrivelse, förvän­ tas vara de av störst intresse.

Det finns däremot inget entydigt mönster för vilka rapporter som gått till respektive försvarsgrensstab och/ eller till försvars­ staben. Somliga rapporter har exempelvis insänts såväl till armestabens underrättelseexpedition, som till försvarsstabens utrikesavdelning. Långtifrån alla resor har dock avkastat någon centralt arkiverad rapport. Inte heller har beslut kunnat återfin­ nas för alla resor från: vilka det arkiverats en rapport. I rappor­ terna kan man självfallet se vart resan gick, oftast också syftet. I en del fall återges en reseinstruktion in extenso.

I syfte att ge en kompletterande bild och ge exempel på resor som inte omfattas av nämnda arkiv har även Nils Swedlunds dagboksanteckningar för de aktuella åren gåtts igenom. Han har noterat egna utlandsresor och besök han mottagit från utlandet under sin tid som chef för försvarsstabens sektion I, chef för Norrbottens regemente, samt som försvarsstabschef. Dessa finns också i krigsarkivet.29

Även om inte alla beviljade resor genomförts och många ge­ nomförda resor inte rapporterats, så torde de olika typerna av källor - förutsatt att de är någorlunda samstämmiga tillsam­ mans kunna ge en god bild av åtminstone tyngdpunkten i det "öppna" resandet, geografiskt och ämnesmässigt, eftersom an­ talet resetillstånd och rapporter är så stort.