Arbete med självporträtt i klassrummet
Under lektionen går jag runt och tittar på elevernas porträtt. De har kommit ganska långt i själva färdigställandet av bilden. En del jobbar på A4-papper andra på A3. Jag frågar hur de tänkt. Vissa tycker det är svårt att komma på vad de gillar och att ge uttryck för det i bilden. Flera som sitter bredvid varandra gör liknande bilder som sin bordsgranne. Vid ett bord är det några som arbetar med tankebubblor, eller olika logotyper och symboler. De säger att de tycker det är svårt att komma på vad de gillar.
Några elever har gått in i den lilla bildsalen medan ungefär hälften stannat i den stora. I stora salen sitter de nu i grupper utspridda i rummet. När jag inte går runt och pratar med eleverna sitter jag vid en bänk och antecknar. Jag lyssnar på det informella samtal som pågår vid bordet närmst mig, det kretsar mycket kring utseende och huruvida teckningen liknar personen som den ska föreställa eller ej.
En av eleverna vid det bordet är den första jag pratar med när jag går runt. Hon undrar om jag ser vad som är grejen med hennes självporträtt. Jag gissar att det är att det är delat, en blå och en grön sida. Men det visar sig att det är ögonen som är det viktiga. Hon har enbart färglagt ögonen och det är dem hon vill framhäva. Eleven frågar senare läraren om hon kan härma hennes mun. ”Skulle du kunna härma min mun så jag vet hur den ser ut?”. Läraren är tyst en stund och frågar sedan ”Vill du härma din mun?”. En annan elev bryter in i samtalet och säger ”Min mun tog jättelång tid att göra”, typ två lektioner.” Jag fortsätter lyssna på hur eleverna pratar kring sina egna och varandras bilder efter att läraren har gått. Någon säger ”Den är fin, men den är inte lik dig”, och plötsligt minns jag
Bild 13. Exempel på elevarbeten i klassrummet
en bildlektion från tiden då jag själv gick i högstadiet. En kompis gav mig samma kommentar och jag minns hur viktigt det var att det var likt. Kommentaren blev för mig ett förklätt sätt att säga att min bild inte var bra.
Innan jag går pratar jag med de tre eleverna igen och frågar om de tycker det är viktigast att
porträttet berättar något om dem eller att det blir likt dem själva. Alla tre svara att det är viktigast att det blir likt, fast att det skulle inte läraren säga.
Alla elever verkar dock inte ha den inställningen. En person säger; ”Som du ser är det här inte mitt ansikte, men det symboliserar ändå mig, sen har jag gjort rutmönster bakom för att jag älskar Rubiks kub.”
Jag går in i det lilla rummet där ungefär halva klassen sitter. Där är en annan stämning som jag upplever som lugnare och tryggare. Musik strömmar från någons telefon. Elverna verkar fokuserade samtidigt som de småpratar och skojar lite med varandra . Istället för långbord finns här fyra bord med plats för fyra person kring varje. När jag går runt och tittar på deras bilder och ställer frågor kring hur de tänkt får jag uppfattningen att fler där inne lagt större vikt vid vad bilden berättar om dem än att porträttet ska vara så likt som möjligt.
Utdrag ur ostrukturerad intervju med bildläraren innan lektionen
Läraren: Just att jobba med identitet tycker jag passar väldigt väldigt bra i sjuan… för att dom är fortfarande ganska osäkra. Det händer mycket, dom håller på att bli tonåringar, dom vet inte riktigt såhär ”Vem är jag?, Vad tycker jag, Vågar jag stå för min åsikt?, Vilken roll har jag i klassen, eller hemma?”. Man spelar olika roller, testar mycket, så därför är det jättebra med självporträtt… Och det första dom gör är ju, när dom gjorde dom här stationerna, det är ett frågepapper där dom: ”Vad tycker jag?, Vilken är min favoritmat?, min favoritfärg”, och sådär. Och då märker man det väldigt tydligt att det är inte alla som riktigt har tänkt på… vad de gillar eller… kanske inte alla vågar säga högt, eller ens berätta för mig vad de tycker.
Jag: Nu kom jag att tänka på de här böckerna man hade när man…
Läraren: …Mina vänner, ja just det, så, så det brukar vara väldigt bra. Och sen så är dom ju också upptagna av vad som är fint och vad som är fult, så det är också jättenyttigt. ”Å, jag har så ful näsa.”, ”Hur ser jag ut?”. Man har det här
skönhetsidealet och normer hur man ska vara, så det är jättetacksamt att använda sig av. Man försöker slå hål på dom, och vrida och vända på dom. Och när dom gör spegeltrycken så kan dom ju inte styra hur näsan blir och hur… så att det är också nyttigt. Öh, det blir inte det där perfekta som de hade tänkt sig…
Jag: Nääe…
Läraren: …Utan man måste släppa kontrollen.
Jag: Hur reagerar dom då då?.., eller det är väl olika?
Läraren: En del tycker om det, endel tycker det är jättehemskt.
Jag: Mmm
Läraren: Aah, men det är bra arbete för att börja prata om sånt.
Jag: Mm, aah verkligen…
Läraren: Det kommer igång mycket prat om det då.
Jag: Mycket prat om utseende också då..?
Läraren: Identitet…
Läraren: Jaa, visst. Mmm… Och sen är det en bra uppgift för att de måste… ehh.. ja, de måste själva välja vad de gillar och vill göra, styra själva. […]
Läraren: Ah, så det e.. dom, dom måste ju ha… Dom har ju under fyran, femman och sexan fått prova allt material..,
Läraren: .., så nu borde dom kunna välja: ”Viket tycker jag om ?”, eh ”När passar det bra att ha en mjuk penna?, när passar det bra att ha en skarp svart tusch?, när ska det vara en liten tunn grej?, när ska det vara en grov krita?, vilken effekt kan jag få med dom här verktygen eller det här materialet?”, och att dom måste också planera ytan, eh.., om dom ska säga någonting, berätta om sig själva, ska man placera ansiktet nere i hörnet?, ska man vara intryckt?, ska man fylla ut hela pappret? Ah, bakgrund och så…Så att det blir en bra arbetsprocess.
Jag: …och det är många…eh, betygskriterier.. den här listan… det är mycket som kommer in i den här uppgiften…
Läraren: Oja. Det är det. Jättemycket. Det är det ja. Ja, det tycker jag att det är. De har ju… [Läraren går bort mot whiteboard-tavlan i ena delen av rummet]… bilder här som de kan inspireras av. Så de kan ju… ehm, tolka och inspireras och återanvända bilder.
Jag: Mmm, just det.
Läraren: …och dom behöver tänka i en lång process, i flera led. Och försöka lösa en massa problem på vad dom vill göra och hur dom ska saker. Hur dom använder material. Dom kombinerar material.
Jag: Mm.
Läraren: Ah, och sen kommer dom ju redovisa för varandra sina porträtt och berätta, och att dom måste ha ett porträtt som uttrycker och berättar någonting. Så det är bra. Jag tycker många punkter är klara där […].