Fortsatt forskning

När jag började med min studie hade jag en idé, en vision som jag ville realisera i praktiken. Det jag däremot inte visste var hur detta i praktiken skulle fungera och hur arbetet skulle utvecklas och förändras. Det har varit en spännande resa där nya frågor och funderingar väckts hos mig.

I min studie kunde jag se tecken på att de gemensamma drama- och improvisationsövningarna skapade större förutsättningar för deltagarna att delta på eget initiativ och utifrån deras språkliga premisser. Det dynamiska skapandet som uppstod i dessa övningar fick mig att fundera över hur den språkliga utvecklingen kan drivas framåt av ett gemensamt skapande arbete. Detta hade varit intressant att undersöka vidare för att se om det kan finnas någon koppling mellan det gemensamma skapandet och språkutveckling. Vad skulle det innebära för en andraspråksinlärare att börja sitt lärande med gemensamma improvisations- och dramaövningar? Att undersöka och jämföra huruvida det skapande arbetet i förhållande till ”vanlig” muntlig kommunikation i svenskundervisningen för andraspråksinlärare kan gynna inlärningen och känslan av delaktighet. Vidare skulle det vara intressant att inom fältet för pedagogiskt drama undersöka huruvida fler gemensamma berättar- och improvisationsövningar i den inledande fasen av ett dramaarbete skulle påverka deltagarnas känsla av delaktighet och om det skulle leda till fler kommunikativa initiativ hos samtliga deltagare?

44

Källor

Litteratur

Chomsky, Noam, (2005), Chomsky on anarchism, Oakland: AK press. Ejvegård, Rolf, (2003), Vetenskaplig metod, Lund: Studentlitteratur.

Ericsson, Claes, Monica Lindgren, (2007), En start för tänket, en bit på vägen. Analys av ett utvecklingsprojekt kring kultur och estetik i skolan, Karlstad: Ung kultur, resurscentrum vid Region Värmland.

Hatch, J. Amos, (2002), Doing Qualitative research in Education settings, New York: State University of New York press.

Hård af Segerstad, Helene, Klasson, Alger, Tebelius, Ulla, (1996), Vuxenpedagogik – att iscensätta vuxnas lärande, Lund: Studentlitteratur.

Johnstone, Keith, (1985), Impro. Improvisation och teater, Stockholm: Entré/riksteatern. Ladberg, Gunilla, (2003), Barn med flera språk: tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle, Stockholm: Liber.

Lepp, Margret, (1998), diss. Pedagogiskt drama med fokus på personlig utveckling och yrkesmässig växt. En studie inom sjuksköterske- och vårdlärarutbildningen, Lund: Lunds universitet lärarhögskolan.

Lindberg, Inger, (2005), Språka samman. Om samtalet och samarbete i språkundervisningen, Stockholm: Natur & Kultur.

Mcniff, Jean, Whitehead, Jack, (2002), Action Research. Principles and practice, London: Routledge.

Nylund, Monica, Sandback, Cecilia, Wilhelmsson, Barbro, & Rönnerman, Karin, (2010), Aktionsforskning I förskolan – trots att schemat är fullt, Stockholm: Lärarförbundet.

Patel, Runa, Davidsson, Bo, (1987), Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning, Lund: Studentlitteratur.

Rönnerman, Karin, (1998), Utvecklingsarbete – en grund för lärarens lärande, Lund: Studentlitteratur.

Sternudd, Mia-Marie F, (2000) diss. Dramapedagogik som demokratisk fostran? Fyra dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner, Uppsala, Acta Universitatis Upsaliensis.88.

Strandberg, Leif, (2006), Vygotskij i praktiken, Stockholm: Norstedts.

Svedberg, Lars, (2000), Gruppsykologi. Om grupper organisationer och ledarskap, Lund: Studentlitteratur.

45 Svenska – ett språk att växa i (2004), Hessel, Agnéta, Fajerson, Susanne, (red), Malmö:

Malmö Högskola Lärarutbildningen.

Säljö, Roger, (2005), Lärande i praktiken - Ett sociokulturellt perspektiv, Stockholm: Norstedts akademiska förslag.

Vygotskij, Lev,(1995), Fantasi och kreativitet i barndomen, Göteborg: Daidalos. Way, Brian, (1976), Utveckling genom drama, Stockholm: Wahlström & Widstrand. Öhman – Gullberg, Lisa, (2006), Movere – att sätta kunskap i rörelse. Malmö: Malmö högskola. Licentiatavhandling.

Rapporter

2003, Livsstil och hälsa. Folkbildningens bidrag till en god folkhälsa i Västra Götaland, Arbetsrapport från Forskningsstationen Mösseberg AB

Internet

http://www.lararforbundet.se/web/shop2.nsf/81fd9969356536f5c1256e5a003339b3/4EC42507089AA 15DC1257129003E3E70/$file/Kultur%20och%20estetik.pdf [2010-04-10]

http://hem.spray.se/ikf-sverige/omikf2.html [2010-03-03]Internationella kvinnoföreningens hemsida

http://www.3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0607&infotyp=16&skolform=37&id=SFI &extraID [2010-05-15]

http://www.vr.se [2010-05-15] Vetenskapsrådets forskningsetiska principer

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:lP57oE6RwCcJ:tillfalligproaros.vasteras.se/G etDocsService/GetDoc.aspx%3Fid%3De2UxNDZjYTEwLTNkMjEtNGQzMy04Y2VjLTk0Mzg3Yj MzYmNiNX18SW5mb3RvcmcxNF9TSVRF-8tYdHJGXmNY%253D+Rapport+-

+Projekt+Arosd%C3%B6ttrarna&cd=1&hl=sv&ct=clnk [2010-07-21] Projektet ”Aros döttrar”

http://www.scipub.org/fulltext/ajas/ajas57876-880.pdf (2008) [2010-08-12]

http://www.zsn.uni-oldenburg.de/download/Logan_Malaysia_Conference.pdf (2004) [2010-08-12] http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/spraktest-bra-for-integrationen_5136453.svd [2010-08-25] http://www.studieframjandet.se/Public/Stockholm---Sydostra-Stor-Stockholm/Ovrigt/Offentliga- uppdrag-och-projekt.aspx [2010-08-25]

46 Bilaga 1

En utförligare beskrivning av de observationer som genomfördes. Observationerna är

indelade i Initiativ, Fantasi, Användning av kunskap och Gruppens betydelse/trygghet.

Initiativ

En av deltagarna, Elma, påmindes i början av mötet av projektledaren att hon skulle prata mer denna dag. Elma hade precis innan berättat för mig att hon inte kunde prata så mycket på grund av att hon hade problem med halsen.

En av lära-känna övningarna under det första mötet handlade om att gå in i mitten av gruppen och säga -”jag tycker om att… ”-, byggde bland annat på att våga ta initiativ. Generellt var det få av deltagarna som tog initiativ i denna övning. Verica var dock den som tog flest initiativ i denna övning. Elma tog ett initiativ till en ”jag tycker om ...” mening. Denna mening sa Elma dock utan att gå in i mitten. Jag uppfattade att det fanns en rädsla för att ta plats. Därför upprepade jag Elmas mening och sa till henne att vi kan gå in gemensamt i mitten.

I en annan övning tilldelades deltagarna fiktiva presenter, som på olika sätt symboliserade styrka och kraft. Deltagarna uppmanades att hitta en plats i rummet där deras fiktiva presenter kunde placeras. Då reste sig Bojana och gav mig en present. ”Varsågod en cykel. Så nu har alla presenter”. Deltagarna hade i en tidigare övning tränat på att ge varandra fiktiva presenter.

Deltagarna fick under det första mötet i uppgift att skapa en gemensam fiktiv miljö. Jag frågade först gruppen om förslag på miljö men Verica tyckte att det kunde jag bestämma. Jag bestämde då att platsen blev skogen. Verica och Stana tog initiativ till att börja berätta om vad som fanns i skogen. De berättade om hur fåglarna kvittrade, vilka träd som fanns och hur det doftade. När Verica berättade att det fanns en bäck där, spann Elma vidare på det och

berättade att det fanns en stor katt vid bäcken. Elma visade med händerna hur stor katten var. Här såg jag en möjlighet till att skapa samhörighet i gruppen genom att själv gå in i övningen. Jag hade en tanke om att mitt deltagande skulle bidra till ramar för deltagarna att få

inspiration i från. Jag använde mig därför av katten och bäcken för att binda samman den gemensamma bilden av skogen och för att gå vidare i beskrivningen, men sa av misstag att katten var liten. Varpå Elma rättade mitt misstag och visade återigen med händerna hur stor katten var.

47 Jag fortsatte att beskriva miljön genom att berätta att ovanför bäcken fanns en klippa. På klippan stod en man. Stana lade till att han hade ett metspö i handen. Mannen fiskade. Därefter berättade Stana om sin 80-åriga pappa som brukade vara ute i flera dagar och fiska. Hur han sov i tält på stranden och hur han sedan grillade fisken. Jag upplevde att det fanns ett kommunikativt flöde och engagemang i gruppen och försökte genom frågor bibehålla detta. Jag frågade därför Stana vad för slags fisk hennes pappa brukade fiska och hon svarade att det oftast var lax. Detta ledde till en allmän diskussion om vilken fisk deltagarna tyckte bäst om. De flesta föredrog lax. Elma berättade att hon hade ätit lax i måndags. Elma berättade sedan utförligt om hur hon hade tillagat fisken. Vilka kryddor som hade använts. ”inte för mycket citron”. Sedan nämnde hon något om silver, men det var oklart vad hon egentligen menade. I denna övning deltog alla mer eller mindre på eget initiativ.

Under det tredje mötet fick deltagarna ge och ta emot grimaser i en övning. Deltagarna använde till en början enbart ansiktsuttryck i grimaserna. Bojana tog dock initiativ till att utveckla grimaserna genom både ljud och rörelser.

Fantasi

I den fiktiva presentövningen gav jag Raza en solfjäderssten med magiska krafter. Raza gick ganska länge runt i rummet och verkade väldigt upptagen med att hitta en lämplig plats till sin solfjäderssten. Raza levde sig in i övningen och hade till och med hittat en riktig liten sten som hon gick runt med till var och en i gruppen. Raza uppmanade deltagarna att lägga ett finger på stenen och ”tänka något”. Proceduren avslutades med att Raza blundade och la sitt finger på stenen. Hon mumlade även någon slags ramsa tyst för sig själv.

Deltagarna fick under det tredje mötet i uppgift att skapa fantasifulla uppfinningar. Raza tog initiativ till att börja berätta om sin uppfinning. Det var en hund som hade två framben och fyra bakben. Hunden hade även lysande ögonen som sprakade. Raza spretade med fingrarna framför sina egna ögon och gjorde samtidigt sprakande ljud. Jag frågade Raza om det var möjligt att köpa hennes uppfinning. Jag sa att jag endast hade 20 kronor med mig eftersom jag hade glömt plånboken hemma. Jag frågade de andra i gruppen om de hade några pengar att bidra med. Efter en stund sa Verica att hon hade 100 kronor. Jag frågade återigen Raza om det var möjligt att köpa den fantastiska hunden för 120 kronor. Det var inte möjligt, för Raza ville ha mer för hunden. Jag vände mig till gruppen igen och frågade om de hade pengar att bidra med, så att vi tillsammans kunde köpa hunden. Men då föreslog Verica att: ”Du pratar med

48 henne och så tjuvar jag hunden”. Då ställde sig Raza upp och sa ”då skjuter jag” och höll händerna som en pistol. Då svarade Verica att: ”då hamnar du i fängelset” samtidigt som hon korsade armarna framför kroppen och spretade med fingrarna. Verica sa att då ”får hon spela klavi… sånt som de gör i fängelset”. Jag frågade om hon menade Klaviatur. Verica sa att det var det hon menade. Jag var dock inte säker på om jag helt och hållet förstod och om det verkligen var det ordet hon var ute efter. Men jag antog att det skulle kunna vara ett slags uttryck, en metafor.

Användning av kunskap

Ana hade begränsade språkkunskaper vilket innebar att hon använde sig av enstaka ord och korta fraser när hon pratade. Vid det första mötet diskuterades svårigheter med att lära sig ett nytt språk. Ana tyckte att det var svårt eftersom man ”Glömmer fort när man är gammal” Under det andra mötet skickades en färgglad boll runt i ringen. Deltagarnas uppgift var att säga ett ord eller mening om vad de tänkte kring fantasi. När Ana fick bollen tittade hon en stund på den, pekade sedan på det mörklila färgfältet och sa: ”Vit”. Bollen bestod av flera färgfält såsom lila, blå och rosa. Lektionen innan hade deltagarna arbetat med att närma sig ett fantasifullt tankemönster. Detta gick ut på att deltagarna namngav föremål i rummet till något helt annat än det de var.

I en annan övning som var av improviserat slag tilldelades deltagarna fiktiva presenter. Ana fick ett fiktivt ben tilldelat. Ana tog emot den fiktiva presenten och satte dit den på sitt eget och sa: ”Så nu kommer ont ben bli bra”. Ana hade tidigare berättat att hon hade problem med sina ben.

Gruppens betydelse/ Trygghet

Den generella atmosfären i gruppen präglades av värme och skratt. De flesta av deltagarna hade varit med i gruppen under en längre period och de verkade trygga med varandra. I rundan i början av sammankomsterna sa Ana oftast att hon var glad över att vara där. ”Träffa kompis”. ”Träffa dig”. Selma berättade för mig efter andra lektionen att hennes son var gift med en svensk kvinna. Jag hade enligt Selma liknande ögon som hennes sons fru.

Flera av de gemensamma övningarna, såsom att gemensamt beskriva en plats eller en person upplevde jag gav deltagarna möjligheter till deltagande på eget initiativ. Vilket kan ha påverkat deltagarnas känsla av trygghet. I denna övning deltog och bidrog alla i skapandet

49 utefter sina premisser. Jag började med att berätta att det är en pojke som heter Kalle. Selma sa: ” han är 25”. Då sa Ana att: ”han är gravid”. Gruppen skrattade och så även Ana. Någon sa: ”Vilken fantasi du har Ana”. I skapandet av ”Kalle” bidrog alla på ett eller annat sätt. Gruppen tog även ett gemensamt ansvar för att alla hade förstått övningarna. Eftersom majoriteten av gruppen kommer ifrån forna Jugoslavien kunde de även förklara för varandra på sitt eget språk när oklarheter uppstod.

Dock förekom det vissa situationer där deltagarna inte verkade vara tillräckligt säkra i gruppen. Under det första mötet fanns en ömsesidig rädsla för att inte bli förstådd och att förstå. Jag kunde stundtals utläsa en rädsla i deltagarnas ögon. Jag kunde även själv känna en viss rädsla för att inte förstå, vilket jag ibland inte gjorde. I en av övningarna under det första mötet blev Elma utsatt av kommentarer från Verica för att hon inte hade genomfört övningen ”korrekt”. Övningen handlade om att hitta på tre påståenden om sig själv varav 2 var sanna och ett falskt. Elma hade enbart två sanna påståenden vilket Verica påpekade. Det var märkbart att Elma tog illa vid sig av kritiken och att bli ”uthängd” på det sättet.

I en övning under det andra mötet, valde tre personer att inte deltaga. Övningen handlade om att skapa en gemensam ”maskin” med hjälp av olika ljud. Deltagarnas uppgift var att komma på ett ljud och sedan ta med ljudet in i mitten av rummet för att på så sätt bidra till den gemensamma ljudbilden. Praktikanterna deltog i övningen men visade få tecken på seriositet då de pratade om att göra pruttljud och med minspel visade att de tyckte övningen var löjlig.

Under det fjärde mötet genomfördes en övning där deltagarna tilldelades olika känslor. Dessa känslor skulle de inte ”agera” utan enbart komma ihåg för att sedan kunna leverera ordet till någon annan i gruppen. Raza tilldelades känslan ”irriterad”. När Raza förstod innebörden av ordet frågade hon mig: ”varför kan jag inte ha en glad känsla?”. Raza försökte att visa den känsla hon ville ha genom minspel. Hon blinkade med ena ögat varpå jag undrade om hon menade flirtig. Selma föreslog ”skojig” eftersom Raza: ”är rolig och skojar”. Razas känsla blev slutligen ”skojig”.

I en övning under det fjärde mötet möblerades cirkeln med stolar om. Fyra stolar placerades i mitten av rummet såsom sätena av en bil. Flera av deltagarna ställde sig genast längs med väggarna. Jag insåg att det förmodligen var en ganska omskakande situation, och att det antagligen kunde bli svårt att genomföra övningen. Vilket det också blev. Övningen handlade

50 om att undersöka hur känslor kunde smittas genom att en liftare kommer in i bilen. Jag

började som liftare och valde att gå in med en irriterad känsla i bilen. De andra som stod utanför bilen var alldeles knäpptysta. Jag valde sedan att gå in igen med en glad och fnittrig känsla. Och då skrattade även de som stod utanför bilen. I denna övning var det endast Verica förutom jag själv som gick in som liftare. När ingen annan ville prova att gå in som liftare försökte Verica att fösa in de deltagare som stod längs med väggarna. Detta ledde dock inte till att några fler initiativ som liftare togs. Övningen avslutades strax därefter eftersom jag insåg att detta var ett för stort steg för deltagarna att ta.

51 Bilaga 2

1) Hur har ni haft det under de här fyra tillfällena? ”Mycket intressant”.

”Mycket roligt” ”Fantastiskt” (Verica) ”Glad”

”Lite annorlunda” (Verica)

Frågade Verica på vilket sätt det var annorlunda varpå hon svarade: ”Vi brukar sitta och prata men nu blir det som ett spel. Samma som teater.”

”Att vi pratar tillsammans” ”Någon som gör nytt” (Verica)

”Mycket gymnastik”. Ana sa detta samtidigt som hon visade övningen ”huvud-axlar-knä och tå”.

”I sommar du kan göra det utomhus i pildammsparken. Lite gymnastik, lite prata, lite dricka kaffe”. (Bojana) Bojana använde sig mycket av händer och kroppsspråk när hon förklarade.

2) Tycker ni att ni har lärt er något?

Först blev alla väldigt tysta och fundersamma. Efter någon minut hade de tänkt klart, och jag vill minnas att det var Ana som bröt tystnaden.

”Lära lite mera ord” (Ana) ”Att vi kan fantisera” (Verica) ”Bra fråga-svar” (Selma)

”Man måste tänka lite mer”(Verica) ”Bra tänka” (Raza)

3.) Vad tycker ni om att arbeta på det här sättet? ”Fantastiskt.” (Verica)

”Den här övningen där man ska ha ett ord, och göra en mening är bra” (Raza). Jag frågade varför den var bra. ”Man tränar” sa (Raza).

”Nya tips. När man kan tänka, när man sitter och läser, blir trött. Bara sitta och prata, bra.” (Raza).

Ana berättade om att hon var ensam eftersom hon är änka sedan flera år tillbaka. I hennes trappuppgång bodde det människor från olika länder och Ana berättade att de bland annat var från Kina. Hon härmade hur hon tyckte att det lät. Jag tolkade det som att hon hade få

möjligheter till att prata svenska eftersom ingen av hennes grannar pratade svenska.

4.) Övriga tankar.

”Jag tror att vi alla är nöjda med dig” (Verica ). ”Ibland vi känner oss som på dagis.” (Verica)

Verica syftade förmodligen på att vi under den första lektionen satt på golvet ”som barn”, att vi lekte. Detta var något hon påpekade redan efter den första lektionen, att det var annorlunda. Där avbröt Raza och sa: ”Alla är barn inuti”. Detta sa hon samtidigt som hon la handen för sitt bröst, som för att understryka något viktigt. ”När man är 15-16 man skriver.. osv..”(Hon

52 använde vänster hand för att symbolisera ett papper, medan höger hand fick agera en penna som skriver)

Jag fick sedan frågan från Verica:

”Vad tycker du om oss?”Jag svarade att jag tyckte att det har varit jätteroligt att ha varit där, och att de var jättehärliga. Att de var glada, skrattade mycket och att vi hade haft roligt tillsammans.