Resultat:
I detta avsnitt analyseras studiemiljön utifrån deltagarnas kommentarer under gruppintervjun. Deltagarna var glada och uppspelta under intervjun vilket även kom till uttryck i deras kommentarer kring mötena. De flesta uttryckte att de hade haft det roligt och att de var glada. Några av kommenterarna var ”Mycket roligt”, ”sådär” ”glad” och ”fantastiskt”.
Analys:
Enligt Vygotskij (1985, s. 15) stimulerar leken och det lustfyllda lärandet.
Detta innebär dock inte per automatik att en lärandeprocess har ägt rum. Syftet med studien har till stor del varit att genom en lustfylld ingång skapa ett tryggt och tillåtande klimat för deltagarna att undersöka och utveckla språket i. Att deltagarna hade haft det roligt och skrattat mycket kan vara ett uttryck för att de upplevt klimatet som tryggt och tillåtande. Inlärning sker enligt det pedagogiska synsättet action-learning bäst under trygga förhållanden och under normal risk (Svedberg, 2000, s. 27).
4.2.2. Användning av kunskap/ Initiativ
Resultat:
I detta avsnitt sammanställs och analyseras deltagarnas kommentarer om det egna lärandet. ”Man måste tänka mer” (Verica) och ”Bra tänka” (Raza). Denna reflektion är förenlig med Gavin Boltons idéer om dramapedagogik. Bolton menar att dramapedagogikens potential handlar om de dubbla ageringsnivåerna, den fiktiva och den verkliga situationen, som möjliggör att individen tänker, upplever och agerar i två rumsdimensioner samtidigt (2000, s. 35).
Analys:
Det fanns enligt mig tecken på att ett inre lärande hade ägt rum som styrks av Verica och Razas kommentarer. Att Verica uttryckte ett ”måste” kring tänka kan tyda på att en inre process blev synlig. Denna inre process som både Verica och Raza uttryckte kan enligt mig tyda på ett medvetet och reflexivt lärande, vilket överensstämmer med action-learning (Svedberg, 2000,s. 27 ). Att bli medveten om sitt lärande kan vara fördelaktighet i inhämtning och användandet av ny kunskap. Vidare kan denna inre process till viss del jämföras med
35 Vygotskijs teorier om att språket utvecklas genom fantasin/tanken. Det är möjligt att dramaövningarna bidrog till att Verica och Raza upplevde denna tankeprocess, men det kan även handla om mitt ledarskap. Det vill säga, att mitt ledarskap, val av övningar (eller både och) stimulerade deltagarnas tankeprocess. Raza ansåg även att hon hade fått ”bra tips”. Vilket kan tyda på en medvetenhet om sitt lärande. Raza nämnde även en övning som hon uppskattade. ”Den här övningen där man ska ha ett ord, och göra en mening är bra”. Raza tyckte att den var bra eftersom ”man tränar”. Att Raza deltog aktivt i övningarna kan ha påverkat hennes medvetenhet om vad som kan ha stimulerat henne i sitt lärande. Svedberg, (2000, s.27) menar att inlärning sker bäst ”genom att aktivt handla och därefter dra lärdom av sina handlingar och dess konsekvenser”. Det hade förmodligen varit svårare för Raza att komma fram till denna slutsats om hon inte hade deltagit aktivt i övningarna.
4.2.3. Fantasi
Resultat:
I detta avsnitt sammanställs och analyseras deltagarnas kommenterar om fantasi. Fantasi har varit en ingång till att skapa möjligheter för deltagarna att pröva sina kunskaper i det svenska språket.
Ett fantasifullt arbetssätt passar förmodligen inte alla, och Verica tyckte att ”ibland vi känner oss som på dagis”. Verica syftade förmodligen på att vi under det första mötet satt på golvet ”som barn”, att vi lekte. Detta var något hon påpekade redan efter det första mötet, att det var annorlunda. Raza delade inte Vericas åsikt utan menade att ”Alla är barn inuti”. Detta sa hon samtidigt som hon la handen för sitt bröst, som för att understryka något viktigt. ”När man är 15-16 man skriver… osv..”(Hon använde vänster hand för att symbolisera ett papper, medan höger hand fick agera en penna som skriver). Raza gjorde även en koppling mellan läsning och att tala. ”När man kan tänka. När man sitter och läser, blir trött. Bara prata, bra”.
Analys:
Det var dock inte entydigt vad Raza egentligen menade. Det kan tolkas som att Raza menade att läsning innebar en tankeverksamhet som gjorde henne trött. Det kan även tolkas som att Raza menade att det fanns större utrymme för att kunna tänka i ett muntligt sammanhang än vid läsning. I likhet med läroplanen i svenska som andraspråk kommer berättandet i första
36 hand, skrivning i andra hand och läsning i tredje hand (Svenska – ett språk att växa i. Rapporter om utbildning, 2004, s. 38).
Deltagarnas inställning till fantasi var av skiftande art, men jag kan finna tecken på att de i stort uppskattande de lekfulla sammankomsterna. Några av deltagarna menade att det var ”annorlunda”, men att det var ”någon som gör något nytt”, vilket jag tolkar som något positivt. Elma menade att ”vi pratar tillsammans”, något som förvånade mig eftersom Elma uttryckt att hon varken ville eller kunde prata så mycket under mötet. Jag tolkar det som ett tecken på hur fantasi och gemensamt skapande kan leda till en upplevelse av gemenskap (Way, 1978, s.21).
5. Diskussion och analys av processen
Kapitlet är uppdelat som följande. Först kommer en metoddiskussion där metoden diskuteras. Därefter följer en kritisk granskning av metodval och teoretiska begrepp. Vidare följer ett avsnitt som heter analys av processen, där det första avsnittet, allmänna reflektioner ger en övergripande bild av mina upplevelser av studien i stort. Därefter följer avsnittet kritiska aspekter i genomförandet av studien.
5.1. Metoddiskussion
Aktionsforskning har varit ett fördelaktigt tillvägagångssätt i mitt arbete eftersom det möjliggjort praktiska undervisningsexperiment. Detta har varit en förutsättning för att kunna prova och undersöka min frågeställning i praktiken.
De verktyg, (deltagande observation, fält- och minnesanteckningar, och utvärderande gruppsamtal), som använts i insamling av material kan i viss mån kritiseras för deras otillräcklighet i att skapa ett mångfacetterat perspektiv. Det hade vid närmare eftertanke varit fördelaktigt med utomstående observatörer under sammankomsterna. Vidare kunde det varit en god idé att banda eller videofilma mötena, eftersom det hade underlättat i sammanställning och analys av material. Dock hade det förmodligen påverkat arbetet i att skapa en öppen och tillåtande atmosfär.
Vidare kunde deltagarnas idéer om arbetets utformning tagits i större beaktande (Rönnerman, 1998). Det vill säga, att de förändringar som föreslogs också genomfördes vid ett och samma
37 tillfälle. Förändringarna genomfördes, men dock vid ett annat tillfälle. Om förslagen hade utförts direkt, hade deltagarna förmodligen känt sig mer delaktiga i processen och fler initiativ till utveckling hade möjligtvis tagits.
5.1.1. Kritisk granskning av metodval och teoretiska begrepp
I aktionsforskning är den kritiskt hållna självreflektionen en central del av processen (Jean Mcniff, & Jack Whitehead, 2002). I min studie har jag använt mig av observationer, dagbok/fält- och minnesanteckningar för att reflektera över mitt agerande och ledarskap under de fyra sammankomsterna. Att kunna inta en kritisk distans till den egna rollen, både som ledare och observatör, är en grannlaga uppgift.
Jag kan i efterhand konstatera att fokusgruppen borde ha genomförts vid ett annat tillfälle och inte i anslutning till mötet. Att genomföra en utvärdering i direkt anslutning till mötet kan ha påverkat deltagarnas reflektioner och svar vilket kan vara endera positivt eller negativt. För att få en mer realistisk bild av utvärderingen hade det varit fördelaktighet att genomföra detta vid ett senare tillfälle. Deltagarna hade då fått mer tid till reflektion och fått lite distans till aktiviteterna, vilket kan ha gett en mer nyanserad bild. Min roll som moderator i det utvärderande samtalet kan även ha påverkat deltagarnas svar och reflektioner. Det hade varit bra med en utomstående person som agerat moderator i utvärderingssamtalet för att eventuellt få fram en mer mångfacetterad och kritisk bild från kvinnorna.
Vidare var kvinnorna införstådda med att mitt projekt var en del av min utbildning, vilket kan ha påverkat kvinnornas inställning och engagemang i studien. Projektet pågick under fyra veckor, vid fyra tillfällen, vilket även kan ha påverkat kvinnornas förhållningssätt och insatser i och under arbetet. Eftersom de visste att projektet enbart handlade om fyra tillfällen kan de ha agerat annorlunda än om projektet pågått under en längre period. Jag upplevde att det fanns en vilja hos några av deltagarna att vara till lags gentemot mig och mitt projekt. En positiv ingång till arbetet kan vara fördelaktigt, men om det finns tecken på att några av deltagarna vill ”uppföra sig väl” och prestera bra eftersom de var medvetna om att detta var ett projekt inom ramen för min utbildning, kan de ha gett en alltför välvillig bild av min insats. Det vill säga, de möjligheter som var tänkta att skapas för deltagarna kan ha begränsats av deras kännedom om studien. Det kan till viss del jämföras med de nackdelar en känd deltagande observatör kan ha för studien (Patel & Tebelius, 1987, s. 99).
38