5 Slutsats och diskussion
5.2.1 Fortsatt forskning
Vi valde att göra en studie om våldsamma lekar eftersom vi anser att det är relevant för vår kommande yrkesroll som förskollärare. Studien väckte många nya frågor för oss som vi hade valt att fokusera på i fortsatt forskning:
Hur ser barnen själva på våldsamma lekar?
Vår studie handlar om pedagogernas förhållningssätt och därför hade det varit intressant att göra en studie ur barns perspektiv. Vilka skillnader och likheter förekommer?
Vilka skillnader och likheter finns i pojkars och flickors våldsamma lekar? Vi har varit inne på genusfrågan i vår studie men känner att vi enbart ”skrapat på ytan” och därför hade det varit intressant att göra en fördjupning i detta.
Vad anser föräldrarna om våldsamma lekar på förskolan?
Föräldrarna har en stor del i barnens liv och därför tycker vi det är viktigt att få höra föräldrarnas version. Hur stor är kommunikation mellan föräldrarna och förskolan kring ämnet våldsamma lekar?
Vilka positiva respektive negativa aspekter finns det kring våldsamma lekar i lärandesyfte? Anser pedagogerna att det finns lärandesituationer i barnens våldsamma lekar eller anser de motsatsen?
5.2.2 Metoddiskussion
Vi valde att använda oss av intervjuer eftersom vi ansåg att denna insamlingsmetod var tillräcklig för att få svar på vår problemställning. Intervjuerna som vi har genomfört har pågått i cirka femton minuter, detta innebär att de inte kan räknas som djupintervjuer. Vi kände att intervjuerna gav oss svar på våra frågeställningar och därför valde vi att använda oss av så pass korta intervjuer. Observation som insamlingsmetod anser vi hade varit mindre trovärdigt eftersom pedagogerna hade varit medvetna om att vi iakttagit situationerna och eventuellt inte reagerat på samma sätt som om vi inte hade varit där. Det betyder däremot inte att pedagogernas svar på våra intervjufrågor måste vara mer sanningsenliga. Vi har diskuterat om en metodtriangulering av dessa två insamlingsmetoder hade varit ett bättre alternativ. Det är då dock viktigt att inte jämföra det pedagogerna säger i intervjuerna med hur de agerar i observationerna.
Våra intervjuer varade i genomsnitt femton minuter och detta är relativt korta intervjuer. Vi anser att det är svårt att ha längre intervjuer eftersom pedagogerna var ganska osäkra på sina svar och kunde därför inte i viss mån utveckla sina svar. Våra intervjufrågor var förhållandevis öppna frågor eftersom vi inte ville leda in pedagogerna på några speciella svar då vi ville höra vad de själva tyckte och tänkte. Hade vi istället ställt lite smalare frågor hade pedagogerna kanske haft lättare att svara och även fått längre intervjuer. Tretton pedagoger blev intervjuade och därför tycker vi att vi fick tillräckligt med information till vår studie trots de korta intervjuerna.
5.2.3 Resultatdiskussion
Vi anser att barns våldsamma lekar är ett ämne som diskuteras alldeles för lite i skolvärlden idag. Många av pedagogerna i vår studie var väldigt osäkra på vad de själva
samt deras medarbetare ansåg i frågan. Studien har gett oss nya synsätt och tankegångar kring ämnet våldsamma lekar som vi kommer förhålla oss till under framtida yrkesrollen.
Efter att vi genomfört våra intervjuer med pedagogerna har vi dragit slutsatsen att det är många frågor som väcks och att det finns många olika synpunkter på om krigslekar och krigsleksaker ska vara tillåtna eller inte. Levin skriver i sin artikel, att de lärare hon intervjuade i sin studie, säger att de förbud som de använt sig av när det gäller krigslek inte längre fungerar i dagens samhälle. De menar även att barn har svårt att acceptera gränser eller att någon går in i deras lek och försöker styra upp den. Det finns inte någon perfekt metod för att hantera barns våldsamma lekar i dagens samhälle. Den bästa strategin är att kraftigt minska mängden våld barn ser (2003:3). Att begränsa exponeringen av våld för barnen skulle kräva en stor ansträngning för oss som pedagoger men till största del från resten av samhället. Som blivande pedagoger har vi en viktig roll då vi måste stötta och hjälpa barnen att bearbeta det våld de ser. Barn har olika behov, och behöver olika sätt att bearbeta dessa, i många fall genom lek. Som pedagoger stöttar vi barnen genom en ständig konversation med dem men även genom en kontinuerlig konversation med personalen på förskolan.
Pedagogen Karin menar att de få flickor som leker våldsamma lekar och krigslekar benämns som ”pojkflickor”. Karin menar att dessa flickor inte klär sig i typiska tjejkläder och leker oftast med killarna. Pedagogen Charlotte berättar även för oss att hon benämner flickor som ägnar sig åt våldsamma lekar som ”pojkflickor”. Den våldsamma leken är något som samtliga pedagoger anser är något som pojkar ägnar sig åt och när flickor ägnar sig åt leken är de inga vanliga flickor utan ”pojkflickor”. Varför är det så? Vi som pedagoger påverkar barnen, vi har möjlighet att lära barnen att lekar kan lekas av alla oavsett kön. Som pojke är barnen inga ”flickpojkar” om de leker med dockor och som flickor är de inga ”pojkflickor” för att de leker krig.
Som vi skrev tidigare har vi i studien dragit slutsatsen att pedagogernas förhållningssätt till den våldsamma leken hos barnen kan bero på deras egen barndom. När vi skriver att pedagogernas förhållningssätt beror på deras egen barndom menar vi att de pedagoger som tillåter våldsam lek av olika slag, lekte våldsamma lekar när de var barn och vice versa. Men varför blir pedagogerna påverkade på detta sätt? De typer av lekar
pedagogerna själva har erfarenhet av är tillåtna, men de lekar de inte har erfarenhet av eller känner till förbjuds. Kan det bero på att pedagogerna känner att de kan kontrollera en situation de själva har en liknande upplevelse av men förbjuder lekar där de inte vet hur de ska agera?
Rollen som pedagog innebär att diskutera barnens våldsamma lekar och skaffa stor kunskap kring ämnet och som avslutning på vårt arbete har vi ett citat från en av pedagogerna som till stor del beskriver våra tankar:
Jag tycker det är ett väldigt bra ämne. Det är något man definitivt borde diskutera mer i förskolorna. Vad är vårt förhållningssätt när det gäller barns våldslekar? Så jag tror mycket på det här att lyfta upp det till ytan och ha det som diskussioner på förskolorna. Hur ser vi på det och vad ska vi tillåta? För det gäller också att personalen står eniga. Det är svårt för barnen om någon personal tillåter det och någon tillåter det inte. Det är också viktigt att vi har en gemensam plattform. Man utbyter inte tankar och reflektioner kring ämnet. Men hade man gjort det så hittar man tillslut en gemensam plattform (Intervju 13-09-24).
6 Referenser
Almqvist, Birgitta (1991). Barn och leksaker. Lund: Studentlitteratur
Carlson, Frances (2009). Exchange. “Rough and tumble play 101” (188): sid 70-73.
Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur
De-Souza, Desalyn och Radell, Jacqueline (2011). National Association for the
Education of Young Children.”Superheroes: An Opportunity for Prosocial Play” 66 (4):
sid 26-30.
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002)
Stockholm: Vetenskapsrådet, Hämtat från:
http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf (130514)
Hangaard Rasmussen, Torben (2001). Leksakernas virtuella värld: essäer om leksaker
och lek. Lund: Studentlitteratur
Hangaard Rasmussen, Torben (1992). Den vilda leken. Lund: Studentlitteratur
Holland, Penny (2003). We don't play with guns here: war, weapon and superhero play
in the early years. Buckingham: Open University Press
Jensen, Mikael och Harvard, Åsa (red.) (2009). Leka för att lära: utveckling, kognition
och kultur. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
Levin, Diane (2003). National Association for the Education of Young Children. ”Beyond Banning War and Superhero Play - Meeting Children’s Needs in Violent Times” sid 1-3.
Läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2010 (2010). Stockholm: Skolverket
Hämtat från: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 (130523)
Nelson, Anders och Svensson, Krister (2005). Barn och leksaker i lek och lärande. 1. uppl. Stockholm: Liber
Norén-Björn, Eva (1991). Våga satsa på leken. 1. uppl. Solna: Almqvist & Wiksell
Patel, Runa och Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur
Pramling Samuelsson, Ingrid och Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande
barnet: i en utvecklingspedagogisk teori. 1. uppl. Stockholm: Liber
På väg mot läraryrket (2007) Malmö: Malmö Högskola. Hämtat från:
http://www.mah.se/upload/FAKULTETER/LS/Broschyrer/På%20_vag_mot_larayrket_ 2007.pdf
Sandberg, Anette (2002). Vuxnas lekvärld: en studie om vuxnas erfarenheter av lek. Göteborg: Univ., 2003