Att fostra demokratiska medborgare

”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” (Skolverket, Lgr11, u.d.)

Citatet är från Lgr 11, en enkel mening med mycket innebörd och framförallt frågor. Frågor som kan leda till att självaste strukturen av undervisningen ifrågasätts. För att i

styrdokumenten framkommer det att de demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på ska vara något som specifikt behandlas, som lyfts upp och bearbetas med eleverna så att de verkligen förstår vilken påverkan de demokratiska värderingarna har på dem och på vårt samhälle.

Längre ned i styrdokumentet står det följande:

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. (Skolverket, Lgr11, u.d.)

44 Detta fungerar som en förtydligande över det demokratiska uppdraget som skolan och läraren har och här är det mer specificerat om vad som inte räknas till den demokratiska

undervisningen. Det här stycket representerar bäst vad Skolverket anser att det demokratiska uppdraget bör vara och innehålla.

Det medför stora problem för både elever, lärare och skola eftersom denna

uppdragsbeskrivning inte är jämförbart med samhället som finns idag. Dels att det demokratiska uppdraget har blivit sin egen del som ska försöka hinnas med i ordinarie

undervisning samtidigt som man bygger upp en falsk bild över hur samhället fungerar. Denna beskrivning vill ge eleverna ett direkt inflytande på hur deras undervisning ska bedrivas, vilket inte på något sätt reflekterar samhället idag. Inte någonstans ställer vi oss den viktiga frågan, är elever kapabla att styra över sin egen undervisning? Har de den överskådliga bilden av deras utbildning för att meningsfullt kunna ta beslut som både gynnar dem och deras utbildning? Svaret på dessa frågor är nej. Det är därför lärare finns, det är därför lärare anses mer än som kunskapsbanker. Dagen samhälle har blivit urholkad av sina demokratiska processer genom en allt högre grad av individualisering och konkurrens som nyliberalismen har infört (Brown, 2017). Det medför att utbildning inte ses som en emancipatorisk process, som under den moderna tiden (Biesta, Undervisningens återkomst , 2019) utan mer som ett konkurrensverktyg för morgondagens entreprenör. Skulle lärarna fullfölja

uppdragsbeskrivningen till punkt och pricka så skulle eleverna i slutändan inse att det har fått en helt annan bild av verkligheten. Att ha inflytande över sitt dagliga liv där man kan påverka sin arbetssituation till den grad som Skolverket beskriver är sällsynt och krävs att man måste sträva efter det och att man förstår varför något är som det är för att senare kunna ta korrekta beslut för att korrigera sin situation. Det stämmer överens med de arbetsförhållande som beskrivs och diskuteras av Standing (2013) där den vanliga arbetstagaren lever under osäkra förhållanden. Även Brown (2017) beskriver en likande situation där via nyliberalismen skapar risk och mindre skydd för arbetstagaren.

Under den moderna tiden fanns det demokratiska processer som både lärare och elever stötte på dagligen. Däremot var dessa processer i det dolda, fungerade mer organiskt (Englund, 2005), något som berodde på att läraren hade en ämbetsmannaroll och kunde påverka utvecklingen och riktningen av sin profession. Detta sker genom det flödesschema över ämbetsmannaväldet som vi har visat tidigare. Där lärare hade möjlighet att påverka de

politiska beslut som togs och sedan genomförde dem. När eleven interagerade med läraren så var läraren en representant av de demokratiska processer som fanns. Detta syntes tydligt då

45 läraren var en statstjänsteman och därför besatt en självklar auktoritet. Efter förändringen förlorade läraren sin närhet till beslutsfattarna och därmed förminskade förmågan att ha inflytande och påverkan. Decentraliseringen och kommunalisering innebar även att läraren tappade sin auktoritet och blev en tjänsteman. En tjänsteman måste följa de direktiv som hen har och kan då inte uppfostra, speciellt idag då självaste uppfattningen av skolan och

förväntningarna har förändrats.

Skolan och lärare får i uppdrag att leverera höga betyg till eleverna så att de kan ta sig vidare till nästa steg för att kunna fortsätta bygga på sitt humanistiska kapital, vilket i sin tur ska göra eleverna mer konkurrenskraftiga. När lärarens ställning har förändrats blir också perspektivet mer smalt, det blir svårare för en lärare att se helheten när hen inte har möjlighet att påverka. De demokratiska processerna finns helt enkelt inte i lärarens vardag och detsamma gäller för eleven. Därför blir det demokratiska uppdraget svårt att uppnå (Biesta, Learning democracy in school and society: education, lifelong learning, and the politics of citizenship, 2011) Istället omtolkas uppdraget för att bli mer hanterbart och saklig, så som att man ska ha rätt att ha ett inflytande men eleven undervisas inte i vad självaste inflytandet har för betydelse. I våra intervjuer var lärarna mycket väl medvetna om att de har ett demokratiskt uppdrag men självaste innebörden av detta uppdrag var högst varierat.

Jo men det är ju rimligt. Det måste vi göra. För det är det som kanske inte funkar i samhället just nu så jättebra. Sen skulle jag vilja ha mer demokratiska, att de får påverka mer vad vi gör och hur vi tänker och kanske omröstningar och sånt som man gör ibland. Jag gillar tanken och tycker att det är självklart. Men jag lever inte så mycket efter den. För jag känner ju själv att jag gör det för lite för att jag tycker att det blir stökigt. Demokrati bli stökigt i klassrummet kan det bli. Så att det är något tunn linje där någonstans. Så, det är samma där. I vissa klasser kan man göra det med, och vissa funkar det inte. Och det ju inte heller bra att visa att demokrati inte fungerar. Det är ju också svårt. Men visst, när man får det att fungera så då får de ju inflytande i någon sorts demokratisk ordning. (Informant 4)

En del lärare uppger att de helt eller delvis bortser från uppdraget för att de känner att det inte går ihop med deras undervisning och de kunskapskrav de har. Det vill säga att lärarna

upplever tidsbrist eller att det blir stökigt. Lärarnas definition av skolans demokratiska uppdrag tenderade att bli partikulär, de pekade ut förmågor som att kunna diskutera,

46 en helhetssyn över uppdraget och den genomsyrande, organiska demokratiska fostran som var gällande under det moderna samhället fanns inte att hitta hos de lärare vi intervjuade.

Skolverket kom ut med en rapport om hur skolorna arbetar med det demokratiska uppdraget och väldigt tydligt antog att elever kommer i kontakt med demokratiska processer naturligt och har därför frågor om dessa (Skolverket, 2011), ytterligare tecken på att det inte finns någon kommunikation mellan Skolverket, skolor och lärare. Decentraliseringen skulle leda till en ökad frihet och inflytande för lärarna men har istället lett till en hårdare detaljstyrning där högsta ledet inte får den information och reflektioner den behöver för att kunna ta korrekta beslut. Lärare tittar inte längre efter en helhetsbild utan gör sina jobb så gott de kan och försöker motstå alla dessa intressen som försöker påverka lärarna att uppfylla deras egna mål.

47