Fostransdiskurs

Till att börja med kan fostransdiskursens huvudsakliga drag definieras som uppdraget att överföra specifika värden i undervisningen. Detta är något som påpekas av samtliga informanter i undervisningen, även om deras motivation och gränsdragningar skiljer sig åt. Vad de har gemensamt är hur de talar om värdeförmedlandet som något inkompatibelt med kraven på saklighet och allsidighet i undervisningen. Detta leder till varierande rättfärdigande och gränsdragningar kring sakligt och allsidigt agerande i undervisningen, och det är lärarns normativa uppfattningar kring detta som är av intresse för det här examensarbetet.

Allra först pratar informanterna om allsidighet och saklighet i sig som ett problem att kombinera med fostrandet av elever med specifika värden i skolan. Robin pratar om svårigheten att kombinera elevernas rätt att uttrycka sina åsikter, med förmedlandet av skolans värdegrund och avvisandet av specifika åsikter:

Jag tycker att vi ska grunda det i det här att vi ska få alla elever, att alla elever ska få samma stomme med bra värderingar för att vi ska kunna få ett bra klimat i samhället överhuvudtaget. Men ibland, och sen helt plötsligt så står det att man ska vara allsidig och saklig och sådär. Vilket på något sätt, ja, det är ju det som krockar lite för att man kan inte alltid ta hänsyn till allt detta på en och samma gång. Man kan inte få ihop det riktigt. (Robin)

Även Alex menar att värdegrunden är inkompatibel med kraven på saklighet och allsidighet och talar därför om läraruppdraget som saklighet ”till en viss gräns”. Hen förklarar detta genom följande exempel:

I det här fallet var det någon som menade att det Hitler gjorde var en bra sak. Det var nog en religionsundervisning, helt plötsligt poppade det upp ur ingenstans. Och då blev jag ”aaaaaagggh”, sen fick jag ju försöka lugna mig. ”Det var det här som hände, kan vi verkligen då argumentera för att det som Hitler gjorde var en bra sak?”. Fast då så gick jag

32

ju också mot deras känslor så att säga och försökte exemplifiera mot deras verklighet och sådär. Där knyts de ju i samman. (Alex)

Vidare beskriver Alex hur en undervisning utan känsloagerande är svårundvikligt, och att det kan ha en retorisk fördelaktig funktion i syfte att nå ut till eleverna.

Där knyts saklighet och känslodelen samman, som två verktyg man kan använda. Sakligheten, man blir ju inte så saklig. Jag menar att de arbetar växelvis, men kanske så tummar man hårt på sakligheten i vissa fall där känslorna behöver komma in.. […] Jag tror att det kan vara problem som lärare att förhålla sig saklig genomgående. Jag tror det är problem som människa att göra det. Jag tror att det är vårt uppdrag, inte tror, jag vet att det är att vara sakliga i vår undervisning och så. […] Jag tror det kan vara värdefullt att agera på känslor ibland. (Alex)

De här citaten från Alex uttrycker ett sätt att tala om saklighet som något att bortse från emellanåt, i syftet att nå ut till elever. I det här fallet bestod osakligheten av sättet

markeringen gjordes på i dess affektionella uttryckssätt. Det är alltså inte markeringen i sig som gör att den ses som osaklig, utan hur den gjordes. Huruvida det i sig är ok att markera elevers åsikter som oacceptabla i skolan är något som samtliga informanter tagit upp. Frågor kring värdegrunden ses av samtliga som en gräns för lärares neutralitet, där homofobi nämns som ett exempel. Så här uttrycker sig Kim till exempel, där frågan berörde hur lärare bör förhålla sig till enskilda elevers åsikter.

Kim: Det är ju inte så ofta som sagt som jag känner att det kommer fram elevåsikter som jag måste bemöta eller förhålla mig till. Några gånger har det kanske varit homofoba elever, eller homofobiska åsikter och då så försöker jag markera var jag står i den frågan.

DM: Så just homofoba åsikter då, där gäller det att vara tydlig med vad du tänker? Kim: Ja det är väl det som jag kommer på där jag har känt att jag känt ett behov av att markera att det, så där tycker inte jag.

Ovanstående agerande i relation till saklighet och allsidighet kommenteras av Kim som att ”jag utgår ifrån alla människors lika värde och att man ska respektera varandra” och att det därav inte är kontroversiellt. Detta motiveras primärt utifrån en allmän uppfattning om mänskliga värden, samt elevers trygghet i klassrummet:

Det kan ju också vara så att det finns andra människor i klassrummet som känner sig, som blir ledsna av de här homofoba åsikterna. Personligen. Så då är det väl viktigt att jag markerar och inte, för det är ju viktigt att i mitt klassrum där får man inte trycka ner andra och man måste visa respekt och så. (Kim)

33

Kim använder inte styrdokumenten som rättfärdigande för detta, utan hänvisar till lärarrollen och sitt ansvar gentemot eleverna. Vidare i intervjun, menar Kim att hen inte ”bryr sig om styrdokumenten” utan främst drivs utifrån en lojalitet gentemot eleverna och att undervisningen ska vara ”vetenskapligt grundad”. Detta skiljer sig gentemot de andra informanterna i studien som är noga att påpeka styrdokumentens krav på värdefostran i undervisningen:

DM: När du säger att ”det här uppdraget har vi, det här ska vi göra som lärare”, vad tänker du, var kommer det här ”ska” ifrån som du ser det?

Robin: Det står ju så, så det är inte bara i skolverket utan det står ju överallt i våra förhållningsregler. Hur vi ska förhålla oss till det här. Jag tänker då speciellt på värdegrunden i skolan. Det här med demokratin att vi ska, att eleverna ska få med sig vissa värderingar och så när de kommer härifrån, vi ska fostra bra samhällsmedborgare och så här.

Ovan är ett exempel på hur diskursen kring värdefostran motiveras utifrån krav kopplade till lärares profession i form av nationella riktlinjer kring skolans uppdrag. Däremot är både Alex och Robin noga med att påpeka vikten av värdefostran utifrån ett större perspektiv skiljt från nationell styrning. Detta blir tydligast när de nämner vikten av värden som jämställdhet och jämlikhet oavsett vad som står i styrdokumenten eller inte:

Kan man knyta det till styrdokumenten är det klart lättare för oss att göra ett bra jobb, men jag hade nog gjort det ändå. Jag hade uttalat mig så ändå när det gäller det här med individ och identitet. Till exempel med jämställdhet och jämlikhet och sexualitet och så. Det tror jag faktiskt. (Robin)

Ovan visar explicit hur Robin motiverar värdefostran, i kontrast till den neutrala hållning hen tidigare förespråkat utifrån andra grunder än professionella krav. På så vis kan informanternas hållning kring värdefostran som något normativt ses ur ett större perspektiv än styrdokumenten. Likt Kims tal om ”alla människors lika värde” kan Robin och Alex tal om värdegrundens innehåll ses som grundat en uppfattning om samhällelig konsensus kring särskilda värden. Detta syns tydligt i Robins gränsdragning kring agerandet gentemot elevers åsikter inom ramen för saklig undervisning. Hen talar om en figurativ ruta baserad på samhällelig konsensus utifrån Sveriges historiska och kulturella utveckling de senaste hundra åren:

Alex: För vi har ändå en ruta av värderingar, det är bara bildligt men så, som vi tillåter, som vi accepterar, tolererar i ett samhälle. Om elever tillåts sväva för långt där utanför så har vi problem, dom eleverna som är på väg dit måste man kanske jobba med utifrån känslor istället för sakliga argument när de inte biter.

34

Alex: Den samlade uppfattningen av, svårt att sätta årtal på men om man tänker dom senaste, vi kan höfta med de senaste hundra årens politiska strävanden. Den konsensus som finns där emellan, mellan politiska partierna som företräds av folket som då har kokats ner till en gemensam värdegrund så att säga. Så skulle man nog kunna säga, till de senaste hundra åren. […] Det är det normativa arvet, det kommer säkert mycket längre bakifrån också vissa delar. Jag tänker att det vi praktiserar idag, det vi tycker är rätt och fel, mycket av det har verkligen befästs nu de senaste skulle jag tro. Den samlade uppfattningen i Sverige, konsensusen om vad som är rätt och fel. Den är inte enhetlig, den spretar lite såklart. Men där någonstans, det skulle jag säga, det är vad vi tillåter som samhälle.”

Ovanstående resonemang tillsammans med Kim och Robins svar, visar på värdefostran som något lärarna motiverar utöver styrdokumentens krav. Värdefostran som diskurs ska därav inte endast förstås som lärares operationalisering av deras förståelse kring läroplanen, utan en upplevelse av handlingsutrymme relaterad, men inte beroende av, styrdokumenten.

Sammanfattningsvis kan fostransdiskursens relation till allsidighet och saklighet ses som konkurrerande i relation till målet om neutralitet gentemot eleverna. Lärarnas rättfärdigande för att frångå neutraliteten tar sig uttryck i en förhandling mellan uppfattningar om lärares olika professionella uppdrag. Denna förhandling innebär vägandet av en allsidig och saklig undervisning och förmedlandet av de värden grundade i skolans styrdokument och informanternas egna uppfattningar. Denna inkompabilitet kommer diskuteras vidare i examensarbetets nästa del.

35