5. Resultat
5.2 Deskriptiv analys efter teman
5.2.1 Att fråga om våld
De första fyra stapeldiagrammen i detta avsnitt redogör för en skattningsfråga där respondenterna fått ta ställning till ett antal påståendesatser kopplade till att fråga om våld och vilka faktorer som
eventuellt har hjälpt respondenten att kunna ställa frågor om våld, och ange i vilken utsträckning hen instämmer i påståendena.
Diagram 3: Det är svårt att ställa frågor om våld till patienter. n= 161
Diagram 3 visar hur respondenterna ställer sig till påståendet ”Det är svårt att ställa frågor om våld”. Av diagrammet går det att utläsa att omkring hälften av respondenterna inte upplever det särskilt svårt att ställa frågor om våld i möte med patienten, varav två tredjedelar inte upplever det svårt alls. Samtidigt ser vi att Cirka 40 procent av respondenterna i olika stor utsträckning upplever att det är svårt att ställa frågor om våld till patienter.
Diagram 4: Min erfarenhet har hjälpt mig att kunna ställa frågor om våld i nära relation. n= 157
55 30 13 58 5 0 10 20 30 40 50 60 70
Instämmer inte Instämmer delvis inte Varken eller Instämmer delvis Instämmer helt
9 1 6 46 95 0 20 40 60 80 100
33
Diagram 4 redogör för huruvida respondenterna upplever att deras erfarenheter hjälpt dem att ställa frågor om våld i nära relation. Diagrammet visar att den absoluta majoriteten, mer exakt 85 procent, av respondenterna anser att deras erfarenheter hjälpt dem att kunna ställa frågor om våld. Vad som dock inte framgår i diagrammet är vilken sorts erfarenhet påståendet syftar till, vilket gör att
tolkningsutrymmet på frågan är mycket stort och kan spänna över både personliga och arbetsrelaterade erfarenheter.
Diagram 5: Min utbildning har hjälpt mig att ställa frågor om våld i nära relation. n= 157
Diagram 5 visar hur respondenterna ställer sig till påståendet att deras utbildning respektive
vidareutbildning hjälpt dem att ställa frågor om våld i nära relation. Av diagrammet kan vi utläsa att en majoritet av respondenterna, motsvarande cirka 55 procent, anser att deras utbildning hjälpt dem att kunna ställa frågor om våld. En femtedel av respondenterna anser inte att deras utbildning hjälpt dem att ställa den typen av frågor och en femtedel anser att skolan varken hjälpt eller inte hjälpt dem i den bemärkelsen.
Diagram 6: Min vidareutbildning har hjälpt mig att ställa frågor om våld i nära relation. n = 126
Diagram 6 visar att 74 procent av 126 respondenter upplever att deras vidareutbildning hjälpt dem att ställa frågor om våld i nära relation. 17 respondenter, tillika 13,5 procent, tycker inte att deras
vidareutbildning inte hjälpt dem att ställa den typen av frågor och 16 respondenter anser att vidareutbildningen varken hjälpt eller inte hjälpt dem i den bemärkelsen.
Diagram 7: Finns det faktorer som hämmar dig i att kunna ställa frågor om våld i nära relation? n=164
21 12 31 59 34 0 10 20 30 40 50 60 70
Instämmer inte Instämmer delvis inte Varken eller Instämmer delvis Instämmer helt
12 5 16 48 45 0 20 40 60
Instämmer inte Instämmer delvis inte Varken eller Instämmer delvis Instämmer helt
37% 44% 19% Ja Nej Vet ej
34
I diagram 7 har vi frågat respondenterna om de anser att de finns några faktorer som kan hämma dem i att ställa frågor om våld. I diagrammet framgår det att fördelningen är relativt jämn mellan de
respondenter som anser att det finns en hämmande faktor och de som inte anser det. 37 procent motsvarande 60 respondenter anser att det finns en sådan faktor medan 44 procent motsvarade 73 respondenter anser att en sådan faktor inte finns. En femtedel, tillika 31 respondenter, svarade ”vet ej” på frågan.
Diagram 8: Vilken av dessa faktorer anser du hämmar dig mest i att kunna fråga om våld i nära relation? n= 60
De 60 respondenter som svarade ”ja” på frågan i diagram 7 fick svara på följdfrågan ”vilken faktor är för dig mest hämmande när det kommer till att fråga om våld” vilken presenteras ovan i diagram 8. Diagrammet visar att den vanligaste faktorn förutom valet ”annat” var ”rädsla för att alliansen mellan dig som behandlare och patienten ska påverkas negativt”. I alternativet ”annat” fick respondenterna själva skriva den faktor som de anser hämmar dem mest när det kommer till att fråga patienter om våld. De två vanligaste faktorerna respondenterna själva skrev var ”andra personer i rummet” samt ”tidsbrist”. Ett annat återkommande svar i alternativet ”annat” var ”rädsla för att patienten kommer fara illa av att ha berättat om sin situation”.
De givna svarsalternativen tillsammans med de alternativ som respondenterna själva skrev indikerar att de hämmande faktorerna i de flesta fall kan beskrivas som antingen känslomässiga eller praktiska hinder. Att det känns obekvämt att fråga, att området är för känsligt eller rädsla för att alliansen ska påverkas negativt kan utifrån den tolkningen ses som känslomässigt hämmande faktorer medan tidsbrist, andra personer i rummet och brist på verktyg istället kan ses som praktiskt hämmande faktorer. Utifrån den uppdelningen svarade 62 procent att en känslomässigt hämmande faktor och 38 procent att en praktiskt hämmande faktor var det mest påtagliga hindret när det kommer till att fråga patienter om våld i nära relation.