När vi frågade om respondenterna hade några andra kommentarer och tankar

kring dansen som ett alternativ till vardaglig fysisk aktivitet i skolan, som

uppstod under intervjun?

En av respondenterna menade på att den sociala biten blev mer relevant i denna fråga ”Det är ju mycket det att när man kommer upp i åldern och man börjar bli mer intresserad av tjejer och killar. Och när man dansar att man kanske vågar röra vid, den sociala biten och kontakten. Och att man vågar hålla om en tjej och dansa, men det kanske det kanske är lite pinsamt om man skulle gå fram och krama en tjej. Det blir ju ändå en annan social träning, om man får uttrycka det så. Det är ju också en eget välbefinnande att röra sig till musik”.

En av respondenterna menade att det märks på hela klassen som helhet att de mår mycket bättre, framförallt av de estetiska ämnena. En annan av respondenterna sa kort och gott att ”Det behövs mer!”

5.2 Intervju med gymnasielärarna

Hur uppfattar du elevernas inställning till dans?

Tjejerna är överlag mer positiva. Killarna kan ha en lätt negativ inställning. Dock förekommer det märkbara skillnader i de yngre åldrarna. Där är killarna mer positivt inställda och några tävlar i dans.

Att de är negativa i början kan bero på att det dansas för lite i grundskolan, att det känns nytt och främmat. Rädslan för att göra bort sig är mycket stor i gymnasieåldern och det gäller därför att lägga dansen på en anpassad nivå. Det finns ett visst igångsättningsmotstånd när man presenterar att det är dans som gäller. Däremot är det många som tycker det är roligt och frågar efter fler danstillfällen när lektionen är över.

En annan faktor till motståndet är att det är känsligt med närkontakten som dansen ofta kräver. Det är därför lättare att börja med enskilda danser – dans som inte kräver närkontakt. I vissa religiösa kulturer är det dessutom förbjudet för flickor att ha direktkontakt med pojkar innan de gifter sig. Detta kan tyvärr ställa till det en aning ibland. Man ser på dessa flickor att de försöker skyla händerna med tröjan för att undvika direktkontakt med händerna.

Hur läraren väljer att presentera att det är dans på schemat avgör till stor del för hur väl det slår ut bland eleverna. Det gäller att visa att meningen är att de ska ha kul och att det inte är konstigt att man inte är så duktig i början. Att det är mycket spex inblandat. Samtidigt måste man vara bestämd med att det ska genomföras och att det är ett av de obligatoriska momenten i betygsunderlaget.

Hur tycker du att eleverna påverkas av att få dansa?

De som kan dansa blir upprymda och glada. De som inte kan dansa blir nedstämda. Klimatet i klassen är mycket viktigt för hur det går, detta avgör hur mycket motstånd det blir. Några tycker det är jättejobbigt med dans pga ovana och närkontaktsproblem. Andra tycker det är fantastiskt kul och ber om att få dansa i början av lektionerna. Det beror till stor del på sammansättningen av killar och tjejer. En hyfsat jämn fördelning är att föredra. Man måste hela tiden hålla dansen vid liv för att de ska klara av att handskas med närkontakten. Dansen sätter igång reaktioner i kroppen och skapar en känsla av välbefinnande hos dem som kan dansa. Systemen sätts igång och detta påverkar hormonerna. Endorfiner frigörs och eleverna känner ett glädjerus. En annan viktig aspekt är att behovet att kunna röra sig till musik ökar med åldern. Kan man inte detta så blir man socialt handikappad i vissa situationer. Man flyr vissa tillfällen för att man inte kan dansa. Det kan röra sig om exempelvis företagsfester, föreningsfester och liknande där dans förekommer.

Märker du någon skillnad på elevernas inställning till dans beroende på vilket kön de har? – I så fall, hur uttrycker det sig?

Överlag är det inte någon större skillnad utan det handlar främst om personlig mognad och hur trygga de är sig själva dvs. hur gott självförtroende de har. Möjligen tenderar killarna att vara en aning mer negativt inställda, i alla fall inledningsvis. Detta beror troligtvis på att tjejerna ofta kommit längre i sin personliga mognad. I högstadiet är det betydligt svårare att dansa med eleverna. Närkontakten blir för krävande för att det ska fungera.

Ibland får man en känsla av att killarna tror att de har svårare att lära sig dansa. Detta tenderar till att bli en självuppfyllande profetia eftersom att

självförtroende också påverkas av deras negativa inställning. Dessutom

är synd att Zlatan inte dansar offentligt, i så fall skulle väl alla fotbollskillar börja dansa. Det behövs tydliga förebilder som kan lyfta fram killarna.

Fotbollskillar är ofta ganska stela vilket säkert kan bero på att de är vana vid så klara direktiv för hur de ska göra. När man dansar finns det inte så många regler. Dessutom är man beroende av hur ens partner dansar, det kräver

samspel. Det sägs att hästfolk är duktiga på att dansa. Är man duktig på att rida är man duktig på att dansa. Det beror säkert på att man måste jobba med hästen, hitta rytmen ihop när man rider.

Att killarna upplevs som mer negativa kan också bero på att det är ”mer ok” att vara negativ till dans som kille. För tjejerna kan det vara svårare att säga att man tycker att det är trist, det är fortfarande mer en ”tjejgrej” att dansa. Omvänt kan det vara svårare för en kille att rata fotboll än vad det är för en tjej. Därför är det möjligen missvisande att killarna upplevs som mer negativa, det är kanske bara en fasad.

Skulle dans kunna utgöra ett alternativ den fysiska aktivitet som skolan erbjuder idag?

Ja definitivt. Eleverna skulle må bra av inslag som saknar regler. Hade dans funnits som alternativ hade säkert flera nappat. Dessutom gör dansen en mjuk i kroppen vilken kan ha en avspännande effekt. Dansen borde få större plats än vad den får idag. Konditionsmässigt är det nästan jobbigare att dansa ett helt pass än att exempelvis spela fotboll eller bandy. Dansen ger en mycket bra lågintensiv träning och ger förutsättningar att upprätthålla en fysisk grund. Det vore bra om det dansades mer regelbundet. Dansen ersätter dock inte idrotten fullt ut. Särskilt i de lägre åldrarna är det viktigt med träning som ger högre puls än vad dans gör.

Dans finns redan som alternativ på skolan som tillval i form av estetiskt valbar kurs. Man kan dock inte välja bort idrotten till förmån för dans.

Är det möjligt att integrera dans i andra ämnen? Har du förslag på hur detta skulle kunna gå till?

Absolut! Dans kan integreras i många ämnen. I exempelvis historia kan man ta upp dansen i de olika tidsepokerna. I geografi skulle man kunna prata om dans i olika världsdelar. I religion skulle man kunna undersöka i vilken utsträckning

olika religioner tillåter dans. Det kräver i och för sig mycket av läraren, men om man känner att man inte klarar av det kan man ta hjälp av andra lärare på skolan eller gästföreläsare. Man skulle kunna ha teman där man pratade om dans i olika ämnen och sedan fick eleverna prova på det praktiskt på idrottstimmen. Man har hört en del om matte och dans där man kombinerar räknandet med dans. Man räknar alltså stegen man tar i dansen. Detta kan väl fungera i de lägre åldrarna, men då man blir äldre blir det svårare. Har funderat en del kring detta själv men inte kommit på något än. Däremot kan ett avbrott i lektionen kan vara väldigt nyttigt ibland. Att man har oförberedda inslag och här kan dans fungera, exempelvis några steg av linedans eller annan dans man kan utföra på egen hand. Kineserna är väldigt duktiga på att göra avbrott i timmarna, det kan även vara enkla qigongövningar.

Har du övriga kommentarer och tankar kring dans?

Eleverna skulle må bra av att komma i kontakt med varandra mer än vad de gör idag. Den du tar i slår du inte. Får man ta i varandra mer blir klimatet bättre. Dansen försvinner lätt om läraren inte vill ta tag i det. I så fall begår läraren tjänstefel. Dansen är ett av de obligatoriska inslag som ska ingå i idrottskursen. Man måste dock kunna sälja in det på rätt sätt. Är man inte övertygande om att det ska bli bra så är det svårt att få med sig eleverna. Läraren är en viktig

symbol och påverkansfaktor för stämningen. Manliga idrottslärare drar sig nog mer för att ge sig in på dans. Men å andra sidan måste kvinnliga lärare lära sig bollsporter, så detta saknar grund. Det finns ett dilemma mellan könen här. Att killarna ska få spela fotboll är en självklarhet, men att tjejerna, eller killarna för den delen, ska få dansa är inte lika självklart.

Dansen framkallar känslor, man får ut känslor, får ut det inre man bär på. Kroppen funkar bättre efter dans, man får igång flödena. Detta kan motverka exempelvis huvudvärk. Vi sitter stilla mycket och behöver röra på oss. Dans är också mycket viktigt för koordinationen, främst i de lägre åldrarna där man tränar upp sin grundfärdighet, att springa, hoppa, krypa etc. Dansen ger bra kroppskännedom samt bra känsla för tid och rum.

6 ANALYS

I detta kapitel ska vi analysera de svar som respondenterna har svarat i resultatdelen.

Överlag tar alla respondenterna i intervjun upp de olika essentiella delarna som Lpo94s rapport om mer rörelse i skolan behandlar. Och även de tre perspektiv som vi har valt att dela upp dansens påverkan på elever utefter, d v s det fysiologiska, det mentala och det sociala perspektivet.

På första frågan, vad är din uppfattning om vad elever har för inställning till

dans, svarade de flesta grundskollärarna att de flesta elever tycker det är roligt

när man väl har kommit igång med dansen. Detta svar var inte överraskande, då vi inte enbart av litteraturen har fått reda på att barn och ungdomar tycker om att dansa, men även utav egna erfarenheter har fått uppleva detta. Och vi visste även att dessa respondenter har använt sig av dansen i skolan och har därav erfarenhet av hur elever påverkas av dansen. Man tog även upp medias påverkan samt att barn och ungdomar är oerhört exponerade för vad som visas i tv samt media och att denna del av deras liv inte speglas i skolans värld tillräckligt mycket. Respondenterna berörde även självmant genusfrågan och menade att både killar och tjejer tycker om att dansa men att speciellt de barn som inte är så ”teoretiska” tycker att dansen är ett extra roligt inslag i skolans värld.

Gymnasielärarna är överens om att det inte är helt friktionsfritt att undervisa i dans. Man möter ett motstånd inledningsvis och då främst från pojkarna. Detta tros bero på osäkerhet, omognad och en rädsla av att göra bort sig. Det finns även ett motstånd bland vissa djupt religiösa tjejer som vill undvika kroppskontakt med killar. Man säger också att det spelar stor roll hur läraren presenterar att det är dans som gäller på lektionen. Detta måste göras med glimten i ögat och med bestämdhet i rösten. Elevernas inställning upplevs trots detta som positiv. Man menar att när man väl får igång eleverna tycker de allra flesta att det roligt och vill dansa mer.

Som en följdfråga till första frågan tog vi själva upp genusperspektivet och detta leder oss in på den andra frågan som var: Märker du någon skillnad på

elevernas inställning till dans beroende på vilket kön de har? – Om du märker eller inte märker, hur uttrycker det sig? Grundskollärarna tar här upp att de

traditionella könsrollerna har till en viss del förändrats, mycket tack vare media. Men svaren skiljde sig lite mellan lärarna och fritidspedagogerna. Lärarna tyckte inte att det var någon märkbar skillnad mellan tjejer och killars tyckte till dans då fritidspedagogerna menade på att det var mer naturligt för tjejerna att vilja dansa och att killarna måste mer ”lockas” till att dansa. På dessa svar måste man ha i åtanken individualiteten hos eleverna. Och just i den klassen där dessa lärare undervisar finns en stor grupp elever som är väldigt positiva och vana vid dans samt att på fritids har barnen valfrihet att få delta i dansen, vilket inte är möjligt under skoltid. Därav de olika synvinklarna pedagogerna sinsemellan. En viktig sak som en av respondenterna tog upp var att han tyckte det var viktigt att det finns en möjlighet för eleverna att kunna identifiera sig med olika typer av kroppsuttryck, och menade på att det är inte alla barn som tycker om att spela fotboll.

Gymnasielärarna finner inte någon skillnad i inställning mellan könen. Här menar man att det främst beror på individens personliga mognad och självförtroende. Möjligen anser man att killarna är en aning mer negativa. Detta tror man beror på att de har större kulturellt utrymme att vara negativa till dans än tjejer. Att en tjej inte gillar att dansa samma sak som att en kille inte gillar att spela fotboll, vilket kan vara svårt att erkänna. Man menar också att tjejerna överlag har kommit längre i sin mognad. I högstadiet där eleverna är mer omogna är det mycket svårt att bedriva dansundervisning.

Ser du dansen som ett alternativ till vardaglig fysisk aktivitet i skolan? Samtliga

grundskollärare anser att dansen är ett utmärkt alternativ till fysisk aktivitet i skolan eftersom de är medvetna om att det är nyttigt för eleverna bl a för det fysiologiska perspektivet. D v s att dansen bl a hjälper till att utveckla det motoriska sinnes som i sin tur hjälper att öka tankeförmågan och att man även tränar inte bara konditionen men även koordinationen.

Samtliga gymnasielärare anser att dans borde få mer plats i dagens skola. Dans upplevs som ett fysiskt krävande inslag samt bra för koordinationen. Att dans skulle kunna ersätta idrott är man dock tveksam till. Det är två skilda sorters träning och dansen saknar inslag som ger tillräckligt hög puls. Däremot tycker man att det är synd att det inte dansas mer i grundskolan så eleverna hade större vana vid kroppskontakt och var ber bekanta med rörelserna.

För att gå in mer på detaljer om hur mycket man känner till vad dansen kan göra ur de olika aspekterna för eleverna valde vi att formulera fjärde frågan:

Tycker du att eleverna påverkas av att få dansa? Hur i så fall? De svar som vi

fick var att dansen kan bidra till eget välbefinnande, rörelseglädje, rytm och koordination, och smidighet. Vidare påpekade man att dans har en positiv inverkan på den sociala biten mellan eleverna. Detta yttrar sig genom bättre gruppsammanhållning samt upplyftning av individen i gruppen. Alla dessa svar tillsammans tar upp de tre olika perspektiven som vi nämnde tidigare, d v s det fysiologiska, det mentala och det sociala perspektivet. Dock var de olika svaren från olika respondenter, vilket kanske visar på att inte alla som vet exakt hur pass tung vikt dansen egentligen har för eleverna och att man som pedagog inte har tillräckligt med kunskap kring dansen påverkan.

Gymnasielärarna anser också att dansens påverkan hos eleverna upplevs som positiv i de flesta fallen. Man menar på att dansen sätter igång reaktioner som frigör endorfiner i kroppen och att eleverna härigenom känner ett glädjerus. Detta gäller elever som kan dansa. De som inte kan eller är mycket ovana tenderar att bli nedstämda vilket säkert kan bero på en känsla av utanförskap. Även de som har problem med närkontakten är negativt inställda till dans.

Om man nu vet alla dessa fördelar som dansen har kommer vi till nästa del, hur ska man kunna tillämpa detta i vekligenheten. Femte frågan var just om detta d v s är det möjligt att integrera dans i andra ämnen? Förväntningarna inför denna fråga var lite olika, vi var inte säkra om det skulle finnas så många idéer på hur man skulle rent praktiskt kunna tillämpa dansen i skolan. Men även här hade respondenterna en hel del tankar och idéer. Förslag var och hur man skulle kunna använda sig av dansen var olika som t ex drama och personlig utveckling, tema kring teater, ha en egen föreställning, dansprojekt i musiken, takt och slag per minut, räkna i matematiken, danstema, dansen historia i historian, länders historia, geografi, och man menade på att även andra estetiska ämnen som idrott och bild skulle man kunna få in mer i de teoretiska ämnena. Våra tankar kring detta ämne stärktes ytterligare då en av respondent sa ”det är i princip bara fantasin som begränsar en”.

Att integrera dans i andra ämnen skulle inte vara några problem enligt gymnasielärarna. Det går att hitta länkar till dans i både historia, samhällkunskap, geografi och språk. Man ställer sig dock tveksam till respektive lärares kompetens att undervisa på ämnet men menar att man borde tillkalla extern hjälp om så behövs. Några av lärarna nämner också att man skulle kunna samarbeta inom olika ämnen.

För att dansen ska kunna få sin rätta roll och verkan hade vi i tanken att dansen ska vara en naturlig del av vardagen i en större utsträckning än vad den har nu. Därför valde vi att formulera den sjätte frågan på följande vis: Hur skulle man

kunna använda sig av dans i undervisningen så alla barn får möjligheten och röra på sig, för en hållbar utveckling? Respondenterna ansåg att det var viktigt

att man introducerade dansen först i de yngre åren så man har med sig den hela tiden och att man utvecklas och inte ger sig. De tyckte att dansen då skulle finnas som ett alternativ till fysisk aktivitet som en röd tråd genom hela skoltiden så deras eget intresse för dansen växer. De tyckte även att man jobbar alldeles för lite med dansen. Man sa även att pedagogens roll är viktigt så att man är uppmärksam så det inte blir några negativa inställningar inom gruppen så de avspeglas på resten av gruppen och att pedagogen själv är personligt aktiv och inte bara teoretisk står och föreläser.