* *
Fråga nr 30 från Silvia-Adriana Ţicău ( H-0590/07 )
Angående: Samarbete i Svartahavsområdet om Nabucco-projektet
Samarbetet i Svartahavsområdet är av största vikt för Europeiska unionens energisäkerhet.
Kan rådet med hänsyn till den ståndpunkt som antagits av vissa länder i regionen beträffande den prioritering som getts Nabucco-projektet förklara vilka åtgärder man planerar att vidta för att påskynda genomförandet av projektet, som är av stor betydelse både för de länder som korsas av projektet och för Europeiska unionens gasförsörjning? Kan rådet också ange den förväntade tidsplanen för genomförandet av projektet?
Svar
(PT) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i Strasbourg i september 2007.
Rådet påminner om att Nabucco-gasledningen betraktades som ett ”projekt av europeiskt intresse” i beslut 1364/2006/EG om riktlinjer för transeuropeiska energinät (4) .
Vid Europeiska rådets möte våren 2007 antogs slutsatser där man särskilt betonade vikten av att fördjupa EU:s förbindelser med regionerna i Centralasien samt runt Kaspiska havet och Svarta havet, för att ytterligare kunna diversifiera energikällor och leveransvägar.
Dessutom innehåller Europeiska rådets slutsatser en särskild hänvisning till Nabucco-projektet, i samband med Europeiska rådets entydiga stöd för kommissionens föresats att utse europeiska samordnare för de viktigaste projekten av eueropeiskt intresse.
Eftersom detta projekt genomförs av privata företag har inte rådet någon möjlighet att kommentera projektets förväntade tidsplan.
*
* *
FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN
Fråga nr 38 från Eoin Ryan ( H-0552/07 )
Angående: Nya åtgärder för att reglera fotbollsspelaragenters arbete i Europa Kan kommissionen ange en tidsplan för när man kommer att lägga fram ett nytt lagförslag som kommer att reglera fotbollsspelaragenters arbete i Europa?
(4) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september 2006 om riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av beslut 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG.
Svar
(EN) Det har förekommit upprepade krav på att EU ska reglera spelaragenters arbete. Det görs ofta en koppling till rapporter om vissa spelaragenters tvivelaktiga metoder, som påstås ha resulterat i korruption, pengatvätt och utnyttjande av minderåriga spelare. Det är dock en komplicerad fråga eftersom agenterna lyder under olika regler i olika medlemsstater. Vissa medlemsstater har infört särskild lagstiftning för spelaragenter, medan det i andra är den allmänna lagstiftningen om arbetsförmedling som är tillämplig, men med hänvisning till spelaragenter. Dessutom har vissa internationella förbund infört sina egna regler.
Kommissionen antog den 11 juli 2007 en vitbok om idrott (5) . I den handlingsplanen som är fogad till vitboken nämns specifikt att kommissionen avser att ”genomföra en konsekvensanalys för att få en tydlig bild av spelaragenternas verksamhet i EU och kunna bedöma om insatser på EU-nivå verkligen är nödvändiga samt analysera olika möjligheter”.
För att kunna genomföra den ovannämnda konsekvensanalysen, som är avgörande för alla eventuella EU-åtgärder på detta område, anser kommissionen att en extern undersökning är nödvändig. När det gäller den exakta tidsramen för att starta en sådan undersökning kommer kommissionen att informera ledamoten under hösten 2007.
*
* *
Fråga nr 39 från Georgios Papastamkos ( H-0558/07 )
Angående: Europeiska idrottsmästerskap för skolor och universitet
I sin nya vitbok om idrott (KOM(2007)0391) betonar kommissionen i avsnittet ”Att stärka idrottens roll på utbildningsområdet” de positiva konsekvenserna för elevers och studenters hälsa och utbildning av att delta i idrottsaktiviteter på alla utbildningsnivåer (grundskola, gymnasium och högre utbildning). Vad anser kommissionen om förslaget att inrätta alleuropeiska idrottsmästerskap för skolor och universitet (och stödja dem som redan finns)? Anser kommissionen att den amerikanska modellen med skolmästerskap skulle kunna tillämpas?
Svar
(EN) I vitboken om idrott bekräftar kommissionen sitt stöd för skol- och universitetsidrott.
I det arbetsdokument som hör till vitboken om idrott nämns specifikt sommar- och vinteruniversiaderna som organiseras av internationella studentidrottsförbundet (FISU).
EU har gett stöd, även ekonomiskt stöd, till evenemang som ungdoms-OS i Jaca 2007.
Paneuropeiska skol- och universitetsmästerskap skulle utan tvivel bidra till att stärka idrottens roll för hälsa och utbildning i Europa. Men kommissionen har respekt för idrottsförbundens självstyre och anser att beslut om sådana tävlingar eller tävlingar enligt den amerikanska modellen med universitetsmästerskap bör fattas av berörda idrotts- och utbildningsorgan.
I vitboken om idrott påminns om att idrott och fysisk aktivitet kan stödjas via programmet för livslångt lärande. Att främja deltagandet i utbildningsmöjligheter genom idrott är därför
(5) KOM(2007)0391 slutlig.
en prioritering för skolpartnerskap som stöds genom Comenius-programmet och för tematiska nät och rörlighet inom högre utbildning som stöds genom Erasmus-programmet.
Som en del av handlingsplanen ”Pierre de Coubertin” som åtföljer vitboken om idrott kommer kommissionen vidare att införa en EU-kvalitetsutmärkelse som tilldelas skolor som aktivt arbetar för att stödja och främja fysisk aktivitet i skolmiljö.
Slutligen vill kommissionen rikta ledamotens uppmärksamhet mot det nya evenemang som skapats av internationella olympiska kommittén, nämligen de första olympiska spelen för ungdomar 2010. Kommissionen välkomnar IOK:s avsikt när det gäller ungdomsspelen, nämligen att inte bara fokusera på tävling utan att även ge stort utrymme för utbildning och information för unga idrottare om idrottsrelaterade frågor, t.ex. hälsa.
*
* *
Fråga nr 40 från Stavros Arnaoutakis ( H-0579/07 ) Angående: Programmet Aktiv ungdom 2007-2013
Ett av målen med kommissionens program Aktiv ungdom 2007–2013 är att tillhandahålla verksamhetsbidrag till icke-statliga ungdomsorganisationer som är aktiva på europeisk nivå och som strävar efter att öka unga människors medverkan i det offentliga livet och samhället samt utveckla samarbetsaktiviteter (programområde 4.1). Det är dock många ungdomsorganisationer som konkurrerar om att erhålla bidrag vilka uppgår till ett högsta belopp på bara 35 000 euro årligen. Många icke-statliga ungdomsorganisationer som är bidragsberättigade erhåller inte något betydande stöd.
Har kommissionen för avsikt att öka de tillgängliga medlen för dessa verksamhetsbidrag?
Hur skall den tillse att de organisationer som erhåller stöd också uppfyller de nödvändiga kriterierna? Hur avser den stödja icke-statliga ungdomsorganisationer i regioner som verkligen behöver dem?
Svar
(EN) Taket för bidrag till ungdomsorganisationer är för närvarande 35 000 euro på grund av den ständiga ökningen av antalet ansökningar de senaste åren och för att stöd ska kunna ges till ett så stort antal mottagare som möjligt.
Kommissionen undersöker för närvarande möjligheten att öka bidragstaket i samband med ansökningsomgången för 2008.
Denna åtgärd skulle behöva åtföljas av en ökning av de resurser som avsätts för genomförandet av programmet för stöd till icke-statliga ungdomsorganisationer, samtidigt som man tar hänsyn till behovet av att säkra balans i den tillgängliga finansieringen för programmets olika åtgärder.
När det gäller urvalsförfarandet genomgår varje ansökan en bedömning som grundas på en noggrann analys av kriterierna för godtagbarhet, urval och tilldelning enligt bestämmelserna för ansökningsomgången. I urvalsförfarandet deltar externa experter och flera företrädare för kommissionen och genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur.
När det gäller tilldelningen av bidrag till organisationer i vissa regioner bör man ha i åtanke att det inom ramen för programmet Aktiv ungdom endast är organisationer som verkar
på EU-nivå och har en struktur och verksamhet som omfattar minst åtta av programmets deltagarländer som kan få bidrag för sina verksamhetskostnader.
Ungdomsorganisationer som är etablerade i ett område eller i en region som deltar i programmet kan finansieras så länge de uppfyller de ovannämnda kriterierna.
*
* * Fråga nr 48 från Athanasios Pafilis ( H-0587/07 ) Angående: Samma pensionsålder för män och kvinnor
För några dagar sedan beslutade kommissionen att väcka talan gentemot Grekland vid EG-domstolen för att kräva samma pensionsålder för män och kvinnor som är anställda inom den offentliga sektorn. Pensionsåldern uppgår för närvarande till 65 respektive 60 år.
Menar kommissionen att pensionen för de anställda inom den offentliga sektorn inte omfattas av socialförsäkringen? Anser inte kommissionen att skillnaden i pensionsålder mellan män och kvinnor utgör en positiv diskriminering av kvinnorna, vilken motiveras med deras ogynnsamma och orättvisa behandling på det ekonomiska och sociala planet, särskilt på sysselsättningsområdet? Anser kommissionen att harmoniseringen av pensionsåldern för män och kvinnor inom den offentliga sektorn bör göras genom att kvinnornas pensionsålder höjs till 65 år eller snarare genom att männens pensionsålder sänks till 60 år?
Svar
(EN) Ledamoten ställer flera frågor angående den talan som väckts mot Grekland vid EG-domstolen. Överträdelseförfarandet i fråga rör Greklands lag om pensioner inom den offentliga sektorn, särskilt reglerna om pensionsålder, som är betydligt fördelaktigare för kvinnor än för män. Reglerna varierar beroende på omständigheterna men är under alla omständigheter fördelaktigare för kvinnor. Till exempel erbjuds änkor, skilda kvinnor eller ensamstående kvinnor med ensamstående barn att gå i pension efter 15 eller 17 års tjänst.
Samma regler gäller inte för män.
När det gäller frågan om huruvida pensionsreglerna för arbetstagare inom den offentliga sektorn omfattas av socialförsäkringen bör man ha i åtanke att EG-domstolen som allmän regel i ett antal domar har bekräftat att en pension som betalas ut av en arbetsgivare till en tidigare arbetstagare på grund av anställningsförhållandet dem emellan utgör lön i den mening som avses i artikel 141 i EG-fördraget. Den omfattas därför inte av socialförsäkringen. Mer specifikt har domstolen även konstaterat att pensioner som betalas ut av staten till tidigare tjänstemän som har arbetat i den offentliga sektorn utgör lön i den mening som avses i artikel 141 i EG-fördraget (C-7/93 Beune, C-366/99 Griesmar, C-351/00 Niemi, C-4/02 Schönheit). Domstolen ansåg i Griesmarmålet att tjänstemän måste anses utgöra ”en särskild kategori arbetstagare”. Därför har domstolen menat att det franska pensionssystemet för tjänstemän inte omfattas av socialförsäkringen utan måste anses vara ”lön” i den mening som avses i artikel 141 i EG-fördraget. Detta synsätt har även bekräftats när det gäller de tyska och finska tjänstemännens pensionssystem.
Pensionssystem som omfattas av artikel 141 i EG-fördraget måste respektera principen om likabehandling. Det innebär att olika villkor för tillgång till ”lön” (inklusive pension) för män och kvinnor som utför samma eller jämförbart arbete strider mot principen om
lika lön. Därför ska olika pensionsåldrar ses som diskriminering på grund av kön. Regler om olika pensionsåldrar strider därmed mot artikel 141 i EG-fördraget.
Kommissionen anser att den grekiska lagen om pensioner inom den offentliga sektorn innehåller bestämmelser om pensioner som måste betraktas som lön i den mening som avses i artikel 141 i EG-fördraget. De betalas ut till en ”en särskild kategori arbetstagare”
på grund av anställningsförhållandet.
Därför omfattas inte dessa pensioner av socialförsäkringen.
När det gäller den andra frågan om huruvida skillnaderna i pensionsålder bör ses som
”positiv diskriminering” till förmån för kvinnor menar kommissionen att olika pensionsåldrar inte kan anses vara positiv diskriminering. ”Positiv diskriminering” i den mening som avses i artikel 141.4 i EG-fördraget är åtgärder som ”rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären”.
När det gäller denna särskilda fråga ansåg domstolen i mål C-366/99 Griesmar (i punkt 65) följande: ”Mot bakgrund av de omständigheter som åberopats utgör inte den åtgärd som är i fråga … en kompensation för de nackdelar som kvinnliga tjänstemäns karriärer utsätts för, genom att stödja dessa kvinnor i yrkeslivet. Denna åtgärd ger däremot endast kvinnliga tjänstemän som är mödrar ett ökat antal tjänsteår då de pensioneras, utan att underlätta de problem de kan stöta på under sin yrkeskarriär”.
Samma argument gäller här: att ge kvinnor i särskilda omständigheter tidigare pension hjälper dem inte i deras yrkeskarriär utan hjälper dem bara att få mer fördelaktiga villkor för en tidig pension. Därför kan man inte se det som ”positiv diskriminering”.
När det slutligen gäller den sista frågan om hur harmoniseringen av pensionsåldern bör göras slog domstolen i Smith-domen (C-408/92, punkt 22) fast att gemenskapsrätten utesluter nationella jämställdhetsåtgärder som höjer pensionsåldern för kvinnor till densamma som för män när det gäller tjänstgöringsperioder som avslutats mellan den 17 maj 1990, datumet för domslutet (dvs. Barber, C-262/88) och datumet för åtgärdernas ikraftträdande. När det å andra sidan gäller tjänstgöringsperioder som avslutats efter det senare datumet hindrar inte artikel 119 (nu artikel 141 i EG-fördraget) en arbetsgivare från att ta det steget. När det gäller tjänstgöringsperioder före den 17 maj 1990 innehåller gemenskapsrätten inga skyldigheter som skulle motivera en retroaktiv minskning av de fördelar som kvinnor har haft.
Därför tillåter inte gemenskapsrätten att man höjer pensionsåldern för kvinnor retroaktivt när det gäller tjänstgöringsperioder som avslutats mellan den 17 maj 1990 och datumet för ikraftträdande av de åtgärder genom vilka jämställdhet uppnås i systemet i fråga. Men när det gäller perioder i framtiden har medlemsstaten rätt att avgöra hur man uppnår jämställdhet i fråga om pensionsålder eller andra villkor för pensionsberättigande, för att åstadkomma likabehandling av kvinnor och män i alla avseenden.
*
* *
Fråga nr 49 från Glenis Willmott ( H-0588/07 )
Angående: Sprinkleranläggningar för att släcka bränder och betydelsen för säkerheten på arbetsplatsen
Kan kommissionen säga om den har funderat över vilka olika följder installation av sprinkleranläggningar för att släcka bränder skulle få för säkerheten för arbetstagare i Europa, om sådana sprinklersystem installerades på alla arbetsplatser? Om svaret är nej, skulle kommissionen kunna tänka sig att utreda detta?
Svar
(FR) De relevanta gemenskapsbestämmelserna om brandskydd framgår av ramdirektiv 89/391/EEG (6) och närmare bestämt i direktiv 89/654/EEG (7) om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen.
Dessa direktiv innehåller inga krav på att sprinkleranläggningar ska installeras på alla arbetsplatser. Direktiven är dock baserade på en förebyggande strategi och syftar till att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet mot brandfara genom krav på att arbetsplatserna ska vara utrustade med ”lämpliga brandredskap” i enlighet med de specifika förhållandena på varje arbetsplats. Dessutom ska arbetsgivaren se till att det finns en värdering av de risker som omfattas av ramdirektivet och ”sörja för nödvändiga arbetarskyddsåtgärder”
för brandskydd.
Kommissionen betonar att sprinkleranläggningar inte alltid är det lämpligaste sättet att bekämpa eldsvådor. Snarare är det så att det inte är rekommenderat att använda sprinkleranläggningar för att bekämpa vissa typer av eldsvådor, till exempel elektriska bränder, bränder där gaser eller lättantändliga vätskor är inblandade samt vissa kemiska bränder. Av denna anledning har inte kommissionen för avsikt att utreda huruvida sprinkleranläggningar har installerats på alla arbetsplatser eller inte.
Dessutom finns regler om installation av sprinkleranläggningar även i direktiv 95/16/EG (8) om hälso- och säkerhetsproblem vid installation av hissar. På denna punkt står det i artikel 2.3 i direktivet att ”medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att schakt som är avsedda för hissar inte innehåller annan rördragning eller ledningsdragning än den som är nödvändig för hissens drift eller säkerhet”.
Dessutom kan en automatisk utlösning av ett sprinklersystem som inte är korrekt installerat äventyra den säkra användningen av hissar utrustade med ett sådant system och utgöra en risk för människor som fastnar i hissar på grund av eldsvåda om ledningar eller andra elektriska komponenter har installerats i hisschaktet.
*
* *
(6) Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, EGT L 183, 29.6.1989.
(7) Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG), EGT L 393, 30.12.1989.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar, EGT L 213, 7.9.1995.
Fråga nr 50 från Bart Staes ( H-0519/07 )
Angående: Skydd av arbetstagares rättigheter kontra migrationskontroll
Förslaget till direktiv om påföljder för arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249) skapar en koppling mellan arbetstagares rättigheter å ena sidan och migrationskontrollen å andra. Följden blir att arbetstagare i framtiden, av rädsla för att bli utvisade, inte törs vidta åtgärder mot arbetsgivare som brutit mot deras rättigheter. Ändå har dessa arbetstagare enligt internationell lag också grundläggande arbetsrättigheter. Nu frågar man sig om det är till nytta för politiken mot olaglig anställning om man har olika genomförandepolitik, beroende på arbetstagarnas ställning i juridiskt hänseende. Dessutom återstår det att se hur effektivt direktivet kommer att bli, med tanke på hur många som redan i dag svartarbetar med stöd av falska dokument.
Kan kommissionen klarlägga sin ståndpunkt i denna fråga och redogöra för hur viktigt kommissionen anser att skyddet av arbetstagare är, i vetskap om att detta direktiv företrädesvis handlar om migrationskontroll?
Svar
(EN) Syftet med kommissionens förslag till direktiv om påföljder för arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (9) är att bekämpa olaglig invandring genom att göra sysselsättningsfaktorn mindre lockande.
Tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU kan bli utnyttjade, ibland allvarligt, på arbetsplatsen. Förslaget påverkar inte tredjelandsmedborgares grundläggande rättigheter som arbetstagare. Kommissionen har påtalat att medlemsstaterna också bör tillämpa effektiva påföljder för lagbrott, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, vilket ofta sker vid den här typen av olagligt arbete (10) . Samtidigt är den vedertagna principen att en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU bör få ett utvisningsbeslut.
När det gäller det större problemet med olaglig anställning som nämns av ledamoten kommer kommissionen under hösten 2007 att presentera ett meddelande om svart arbete.
När det gäller falska dokument anser kommissionen att det bör utvecklas gemensamma riktlinjer för minimisäkerhetsstandarder, särskilt vad avser förfaranden för utfärdande, för dokument som uppehållstillstånd (11) . När det gäller det senare pågår just nu arbete för att förbättra säkerhetsinslagen i det gemensamma formatet för uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare enligt rådets förordning (EG) nr 1030/2002 (12) , genom att lägga till biometriska kännetecken. Det är uppenbart orimligt att förvänta sig att arbetsgivare ska upptäcka falska dokument, vilket är en anledning till att kommissionen föreslår att arbetsgivare som är egenföretagare eller juridisk person bör meddela en nationell myndighet när de anställer en tredjelandsmedborgare.
*
* *
(9) KOM(2007)0249 slutlig
(10) KOM(2006)0402 slutlig, vid punkt 38
(11) KOM(2006)0402 slutlig, vid punkt 31
(12) EUT L 157, 15.6.2002
Fråga nr 51 från Chris Davies ( H-0524/07 ) Angående: Palestina
När hade kommissionen senast direkt kontakt med valda representanter för det palestinska folket inom förvaltningen i Gaza?
Svar
(EN) Direktören för Mellanöstern och södra Medelhavet vid kommissionens generaldirektorat för yttre förbindelser träffade Ziad Abu Amr, ledamot av det palestinska lagstiftande rådet och utrikesminister i regeringen för nationell enighet, och Redwan al-Akhras, ledamot av det palestinska lagstiftande rådet och hälsominister i regeringen för nationell enighet, under sitt besök i Gaza den 2 juni 2007.
Sedan mötet i Gaza i juni 2007 har kommissionen inte haft någon kontakt med de folkvalda palestinska företrädarna i Gaza. Den 28 juni 2007 fördömde rådet den våldsamma kupp som genomfördes av Hamasmilis. Rådet uttryckte sitt fulla stöd för president Mahmoud Abbas och regeringen under premiärminister Salam Fayyad.
*
* * Fråga nr 52 från Bernd Posselt ( H-0531/07 ) Angående: Regionala språk och minoritetsspråk
Vad ämnar kommissionen på basis av sina erfarenheter under de senaste åren göra i nästa år för att vårda och främja regionala språk och minoritetsspråk?
Svar
(EN) I sitt meddelande ”En ny ramstrategi för flerspråkighet” (13) bekräftar kommissionen sitt engagemang för flerspråkighet, och understryker att respekt för språklig mångfald faktiskt är ett av de viktigaste värdena i EU.
Syftet med kommissionens nya politik för flerspråkighet är att alla språk, som har samma rättigheter och lika värde, ska kunna komma till fullt uttryck. Den syftar till att skapa ett klimat där undervisning och inlärning av flera språk uppmuntras.
Denna globala inställning speglas i den nya generationen gemenskapsfinansieringsprogram 2007–2013 inom ramen för livslångt lärande som förvaltas av kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur, där alla språk kan få finansiering. Ansökningar som rör regionala språk och minoritetsspråk behandlas alltså på samma sätt som alla andra språk.
Under 2007 prioriterades dessutom i ansökningsomgången avseende nyckelåtgärden när det gäller språk inom programmet för livslångt lärande projekt och nätverk som främjar språklig mångfald, vilket därmed gav utrymme för regionala språk och minoritetsspråk.
Resultatet av denna ansökningsomgång kommer att föreligga i september. Kommissionen räknar med att delfinansiera ett antal multilaterala projekt och nätverk på detta område.
Resultatet av denna ansökningsomgång kommer att föreligga i september. Kommissionen räknar med att delfinansiera ett antal multilaterala projekt och nätverk på detta område.