Röstförklaringar

Betänkande: Segelström (A6-0308/2007)

Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Jag är nöjd över att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor enhälligt antog rådets gemensamma ståndpunkt om det särskilda programmet ”Förebyggande av narkotikamissbruk och information” som en del av det allmänna programmet

”Grundläggande rättigheter och rättvisa”, enligt rekommendationen från min kollega Inger Segelström.

Jag beklagar att rådet, även om det accepterade parlamentets ståndpunkt, förkastade de ändringsförslag som syftade till att ge parlamentet möjlighet att blockera kommissionens beslut om programmets genomförande, särskilt i samband med att årliga prioriteringar fastställs. Jag tycker också att det är synd att Europeiska kommissionen i sitt anförande i plenum ansåg att det var lämpligt att bekräfta att dess åtagande att vidarebefordra den nödvändiga informationen om förslagen till årliga arbesprogram var en ovanlig åtgärd.

Det är brådskande att sätta igång programmet och det är tur att utskottet godkände den gemensamma ståndpunkten.

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Problemet med drogberoende kräver att man antar en uppsättning övergripande åtgärder som bland annat omfattar förebyggande, behandling och återintegrering samt kamp mot narkotikahandeln, den organiserade brottsligheten och penningtvätten.

Dessa allmänna åtgärder har högsta prioritet eftersom drogberoende får allvarliga mänskliga och sociala konsekvenser, i synnerhet bland de yngre generationerna.

Åtgärderna måste följas av andra allmänna åtgärder som syftar till att förbättra människors levnadsvillkor genom att garantera tillgång till hälsovård, mat, husrum, skola, god utbildning, varaktig anställning och, genom att skydda rättigheterna till en rättvis lön, frihet att skapa och att njuta av kultur och sport.

De mål och åtgärder som formulerats i det särskilda programmet ”Förebyggande av narkotikamissbruk och information”, som utvecklats på gemenskapsnivå, kan hjälpa till att öka kunskapen, förbättra informationsutbytet och förhindra droganvändning eftersom de stödjer och kompletterar de åtgärder som de enskilda medlemsstaterna vidtagit. Den (otillräckliga) summan på nästan 21 miljoner euro, som är avsedd för medlemsstaterna för perioden 2007–2013, kommer också att användas fullt ut.

Betänkande: Ouzký (A6-0263/2007)

Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Jag röstade för det enastående betänkandet av min förträfflige tjeckiske kollega Miroslav Ouzký om det internationella hälsoreglementet, som reviderades 2005 av Världshälsoorganisationen (WHO). Syftet med reglementet är att förhindra spridning av sjukdomar och att skydda medborgarna mot dessa sjukdomar utan att hindra eller fördyra den internationella handeln på ett onödigt sätt. Den internationella hälsomekanismen måste genomföras så snart som möjligt inom Europeiska gemenskapen, på ett koordinerat sätt. Alla infektionssjukdomar utgör nämligen,

som min beundransvärda franska kollega Françoise Grossetête påpekar, ett hot och en utmaning för alla länder.

Hälsofrågorna kommer återigen att väcka frågan om kvaliteten hos kontrollerna av såväl människor som varor vid våra yttre gränser. Det är nödvändigt att man stödjer utvecklingen av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), som upprättades 2004. Man måste också stödja EU:s system för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar. Systemet bör främja en snabb och enhetlig tillämpning av det internationella hälsoreglementet (IHR) i medlemsstaterna.

Irena Belohorská (NI), skriftlig . − (SK) Eftersom vi inte debatterade vår kollega Miroslav Ouzkýs betänkande om det internationella hälsoreglementet skulle jag åtminstone på detta sätt vilja uttrycka min åsikt i frågan.

Eftersom den internationella handeln och rörligheten ökar inom EU förstärks risken för att internationella infektionssjukdomar bryter ut inom unionen eller att dessa sjukdomar överförs till Europa från mer avlägsna länder. Reaktionen på epidemierna består i att man använder försvarsmetoder, vilka måste integreras och koordineras om de ska vara effektiva.

I EU har vi idag Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) som bland annat har som uppgift att bekämpa massepidemier. På samma gång är medlemsstaterna medlemmar i Världshälsoorganisationen, som har utfärdat det internationella hälsoreglementet. De arbetar även med att bekämpa sjukdomar som kan spridas från ett land till ett annat.

Det finns ett kommissionsbeslut om systemet för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar. EU har också vissa finansiella verktyg till sitt förfogande, till exempel Europeiska socialfonden och handlingsprogrammet för folkhälsa, som är ett nytt instrument för tidig varning och reaktion i allvarliga brådskande fall. Samtidigt har medlemsstaterna, enligt subsidiaritetsprincipen, kontroll över sin hälso-och sjukvård.

På grund av det komplexa systemet med ett överflöd av lagstiftning på flera nivåer kommer det att vara svårt att agera snabbt och enhetligt vid risk för en epidemi. EU och medlemsstaterna måste vara mer enade. Annars hamnar vi i en situation där vi har en europeisk lagstiftning som inte stämmer överens med medlemsstaternas beredskap att reagera snabbt.

Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det internationella hälsoreglementet, som antagits av Världshälsoorganisationen (WHO), är ett nytt instrument för att skydda världshälsan. Det ersätter efterkrigstidens tidigare reglementen som koncentrerades på gränskontroll, särskilt hälsokontroller av fartyg och deras besättningar. De innehöll också internationella vaccinationer mot gula febern och senare även andra vaccinationer. Ökande folkhälsoproblem som tuberkulos och malaria samt nya problem som fågelinfluensan och risken för en pandemisk influensa har gjort internationellt samarbete och information om folkhälsa ännu mer brådskande.

Den senaste tidens epidemiska och pandemiska hot har visat att inga länder eller regioner är immuna mot hälsoproblem och det är inte heller möjligt att garantera detta. Det nya reglementet uppmuntrar till informationsutbyte och uppmanar länderna att koordinera sina reaktioner mot globala hot. Det klargör att alla länder är viktiga och att ömsesidig hjälp är nödvändig.

I Portugal har man ägnat mindre och mindre uppmärksamhet åt hälsoövervakning av gränserna, internationell vaccination och råd till resenärer, framför allt på grund av att den nuvarande regeringen har lagt ner de regionala folkhälsocentren. Om det inte finns ett adekvat nationellt övervakningssystem kommer uppmärksamheten på dessa områden att förbli skral.

Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Jag röstade för betänkandet. För tjugo år sedan sågs inte infektionssjukdomar som ett allvarligt hot. Idag utgör de en risk och en utmaning för alla länder. Hot som pandemisk influensa, malaria och tuberkulos är en hälsorisk på grund av virusmutationer, ökad antibiotikaresistens och bristfälliga hälsosystem.

De nya hälsoriskerna omfattar även matförgiftning, kemiska och biologiska olyckor samt kärnkraftsolyckor och kärnvapenattacker, industriella föroreningar och klimatförändringar.

Dessa hot kan äventyra miljontals människors liv i många olika länder.

Globaliseringens spridning och de ökade internationella flödena samt handeln är förvärrande faktorer. Internationellt samarbete för att kontrollera infektionssjukdomarna är därför av yttersta vikt. För att uppnå detta mål måste man eliminera all onödig inverkan på internationell handel.

Betänkandet förser medlemsstaterna med ytterligare ett incitament att vidareutveckla de gemensamma åtgärderna som baseras på ett utbyte av god praxis. Införandet av system för tidig varning vid allvarliga pandemier i grannländer och tredjeländer är lika fundamentala.

Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig . − (SK) Jag skulle vilja kommentera min kollega Miroslav Ouzkýs betänkande om det internationella hälsoreglementet. Jag röstade för betänkandet.

Detta rättsliga instrument behövs för att man, på ett fokuserat sätt, ska kunna garantera förebyggande, skydd och framför allt kontroll vid sjukdomsspridning. På samma gång garanterar instrumentet att folkhälsosektorn reagerar på ett adekvat sätt på de risker som uppstår.

Standarden, som först infördes av medlemmarna i Världshälsoorganisationen (1951), har redan ändrats vid fyra tillfällen. Dess gradvisa genomförande i sin nuvarande form påbörjades i juni 2007.

Texten ger en klart definierad tolkning av EU:s hållning, som antagits av kommissionen.

Den förtydligar EU:s roll i genomförandet av det internationella hälsoreglementet. Den undersöker också närvaron av och de roller som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och systemet för tidig varning och reaktion har vid hot mot folkhälsan.

Texten kommer dessutom att bidra till att skydda våra medborgares hälsa och därför välkomnar jag att man antar den.

Konventionen för bekämpning av ökenspridning (B6-0329/2007)

Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Jag röstade för resolutionsförslaget från flera politiska grupper, inklusive gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (PPE-DE), om EU:s mål inför den åttonde konferensen för parterna till FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning i Madrid den 3–14 september 2007.

En anmärkningsvärd konsekvens av den nuvarande uppvärmningen av jorden är att den torkar ut källor genom avdunstning. Dessutom minskar den flödet i floderna och grundvattennivåerna, vilket medför att markytans uppbyggnad förstörs. Enligt FN:s miljöprogram (UNEP) berör ökenspridningen för närvarande cirka 25–30 procent av världens landområden, och 1,2–2 miljarder människor i minst 100 länder riskerar att drabbas. Ökenspridningen ökar på global nivå och det leder till fattigdom, tvångsmigration och konflikter. Jag anser att det är brådskande att EU genomför en europeisk vattenpolitik, inte bara med avseende på kvalitet utan också med avseende på kvantitet.

Glyn Ford (PSE), skriftlig . − (EN) Jag stöder denna gemensamma resolution om FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och det pågående mötet i Madrid. Som vi vet berör ökenspridningen 20–30 procent av världens landområden och 1,2–2 miljarder människor – varav många lever i djup fattigdom – i minst 100 stater.

Till följd av klimatförändringen och människans påverkan i form av skogsskövling och ett alltför omfattande jordbruk, förvandlas allt större landområden till öken. Konsekvensen är ökad fattigdom, tvångsmigration och konflikter. Ett av de tydligaste exemplen är Darfur, där ökenspridningen ligger bakom en komplex konflikt mellan den vandrande landsbygdsbefolkningen och jordbrukarna, eftersom jordbrukarna har drivits österut till den vandrande landsbygdsbefolkningens mark, med hundratusentals flyktingar, våldtäkter, förödelse och mord som följd. Endast beslutsamma och brådskande internationella åtgärder kan förhindra att Darfur blir den första av många fler liknande konflikter, vars bakomliggande orsak är ökenspridning.

Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Trots de vetenskapliga meningsskiljaktigheterna är det, vilket nämnts i resolutionen, ingen tvekan om att extrema klimathändelser som översvämningar och torka orsakade av klimatförändringarna blir allt vanligare och får mer dramatiska effekter. På så sätt ökar ökenspridningens risker och dess negativa ekonomiska och sociala följder ytterligare.

Det är inte heller någon tvekan om att de negativa konsekvenserna märks både i de direkt påverkade länderna och i grannländerna. Eftersom EU:s gränsområden genomgår en ökenspridning måste frågan gås igenom konsekvent och medvetet vid nästa möte mellan EU och Afrika.

Dessutom är frågan om ökenspridning definitivt relevant och värd att tas upp på en annan nivå inom EU. Därför måste man vid den absolut nödvändiga reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) ta hänsyn till behovet av att bekämpa ökenspridning genom en politik som också nödvändigtvis riktar sig till människor som bor på landsbygden.

Det är önskvärt att både politiken och politikerna har ett långsiktigt perspektiv så att problemen kan lösas i tid. Det är fallet med ökenspridning: Historieböckerna är fulla av läxor som vi måste lära oss i tid.

Brian Simpson (PSE), skriftlig . − (EN) Ökenspridning är ett allvarligt problem som drabbar många delar av världen och det är viktigt att detta problem hanteras globalt.

Om vi inte agerar kommer ökenspridningen att orsaka allvarliga problem för många människor, särskilt i utvecklingsvärlden, och därför är det rätt att FN agerar nu med vårt stöd.

Jag kommer att rösta för den gemensamma resolutionen, men jag vill samtidigt påpeka att jag verkligen hoppas att detta är början på en process för att hantera problemet, så att vi under de kommande åren slipper ångra att vi inte gjorde något åt saken medan vi kunde.

Ökenspridningen är en katastrof som vi måste undvika och denna resolution är ett första steg. Vi i Europeiska unionen måste gå i täten när det gäller att stoppa denna utveckling.

Peter Skinner (PSE), skriftlig . − (EN) Jag röstade för resolutionen för att trycka på för ytterligare åtgärder för att hantera detta växande problem. Jag är framför allt rädd för att många i den ”utvecklade” världen inte känner till frågan, eftersom dess konsekvenser ofta visar sig i den ”underutvecklade” världen. Situationen i Darfur har orsakats av en konflikt som beror på ökenspridning.

Betänkande: Martínez-Orozco (A6-0302/2007)

Koenraad Dillen (ITS). – (NL) Herr talman! Parlamentet kan mycket väl tänkas ge fullt betyg till EU:s officiella människorättspolitik. I verkligheten förblir dock klausulerna om mänskliga rättigheter i avtal med många arabiska och afrikanska länder ofta en död bokstav och det finns ingen aktiv eller enhetlig människorättspolitik.

Hur är det för övrigt med förhållningssättet till Kina, där det är uppenbart för alla att EU:s och medlemsstaternas handel och ekonomiska intressen är viktigare än de mänskliga rättigheterna?

Högst upp listan står dock givetvis förhållningssättet till Turkiet. Samtidigt som betänkandet oupphörligen hänvisar till kvinnors rättigheter håller EU dörren vidöppen för detta islamiska land där situationen för kvinnors rättigheter har blivit värre och värre sedan AKP kom till makten. I alla fall kommer varken vår grupp eller Vlaams Belang-partiet att delta i detta hyckleri längre.

Frank Vanhecke (ITS). – (NL) Herr talman! Min kollega Koenraad Dillen betonade just mycket riktigt den stora klyftan mellan å ena sidan EU:s officiella retorik och å andra sidan dess konkreta människorättspolitik.

Jag skulle vilja tillägga en sak. EU propagerar för alla öppna västerländska samhällens värden, och framför allt, för yttrandefrihet i världen, genom dialogen om mänskliga rättigheter som är så uppskattad här men som är villkorslös. Samtidigt ser vi alltjämt att i vår egen officiella EU-huvudstad Bryssel tystas försvararna av det europeiska värdet yttrandefrihet. Jag anser att parlamentet och dess talman borde ta ställning mot diktaten från Bryssels borgmästare från Parti Socialiste, Freddy Thielemans, som förbjuder demonstrationer mot intoleransens islam och dess framryckningar i vår egen EU-huvudstad och i alla våra medlemsländer. Jag ska i alla fall demonstrera tillsammans med andra för yttrandefrihet och emot islams frammarsch nästa tisdag den 11 september precis utanför Europaparlamentet.

Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Jag röstade för betänkandet av min spanska kollega Elena Valenciano Martínez-Orozco om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer. Mänskliga rättigheter utgör en del av EU:s grundläggande värden och det är mycket viktigt att garantera att de automatiskt står i centrum för EU:s politiska dialog med tredjeländer.

Därmed stödjer jag idén om ökad interinstitutionell samordning och idén om att finna sätt att förbättra samordningen mellan EU:s olika institutioner (rådet, kommissionen och

parlamentet) genom att etablera interinstitutionell trepartsdialog i den politiska dialogen och i dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter. I en allt mer komplex värld där värden undergrävs måste EU garantera att de värden som är sammankopplade med mänskliga rättigheter och demokrati respekteras i alla EU:s projekt och program, i synnerhet de som rör utvecklingsbistånd samt tekniskt, kommersiellt och finansiellt samarbete.

Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Elena Valencianos betänkande om hur dialogerna och samråden om de mänskliga rättigheterna fungerar med tredjeländer har nyss antagits av en bred majoritet och jag gratulerar föredraganden till hennes grundliga arbete.

I betänkandet konstateras mycket riktigt att de frågor som gäller mänskliga rättigheter bör behandlas inom ramen för den övergripande politiska dialog som förs med tredjeländer.

I själva verket är främjandet av de mänskliga rättigheterna en grundläggande del av EU:s utrikes- och utvecklingspolitik.

Jag är också nöjd med att man i betänkandet uppmanar rådet och kommissionen att effektivisera dialog- och samrådsförfarandena. Ökad interinstitutionell samordning och ökat interinstitutionellt samarbete skulle göra EU:s människorättspolitik mer trovärdig på den internationella arenan. Det krävs även en objektiv utvärdering och kontroll.

Slutligen betonas i betänkandet vikten av att man garanterar öppenhet i dialogerna på EU-nivå och att man förstärker Europaparlamentets roll i detta avseende. Av alla dessa skäl stödde jag betänkandet vid den slutliga omröstningen i plenum.

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det är utan tvekan nödvändigt att främja de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet, vilket inte bara avser de

”medborgerliga och politiska rättigheterna utan även de sociala, ekologiska, ekonomiska och kulturella rättigheterna”.

Likväl finns det motsägelser i betänkandet. Till exempel hävdas att dialogen om mänskliga rättigheter med ett tredjeland ska föras i samförstånd med detta land. Samtidigt hotar man med att EU, om tredjelandet förkastar dialogen, måste överväga specifika handlingar i landet och i detta syfte använda ”finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen”.

Kommer medlemsstaterna att gå med på att tillämpa denna åtgärd ömsesidigt?

Uppenbarligen inte, eftersom ”dialogen” med ett tredjeland om mänskliga rättigheter inte är avsedd för människorättsdiskussioner inom EU, utan i tredjeländer.

Exemplet bidrar till att illustrera det verkliga målet, som är att försöka att använda mänskliga rättigheter som ett instrument för påtryckningar och inblandning, när det ligger i de större europeiska makternas intresse och är till deras fördel. I betänkandet är man medveten om denna möjlighet, och man stödjer den inte. I stället understryker man behovet av

”samordning” och ”trovärdighet” från EU:s sida. Tystnaden om CIA:s illegala flygningar talar för sig själv.

David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Jag röstade för detta betänkande, där man uppmanar kommissionen och rådet att garantera en större samordning av EU:s människorättsdialog med tredjeländer. Jag stöder särskilt kravet på ökad delaktighet för parlamentet kring innehållet i de pågående dialogerna, och kravet på strängare kriterier och övervakningsmekanismer.

Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig . − (PL) Jag röstade för antagande av betänkandet om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer.

Betänkandet tog upp den mycket viktiga frågan om hur Europaparlamentet lämpligen bör representeras vid dialoger och samråd mellan EU och tredjeländer. Människorättsfrågor bör ha en självklar roll i EU:s arbetsprogram. Vi måste också se till att Europaparlamentet deltar i tillräcklig grad i alla frågor som rör mänskliga rättigheter.

Fraga Estévez betänkande (A6-0298/2007)

Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig . − Vi har valt att inte stödja rapporten då den syftar till att försvaga en del av de goda intentioner som finns från kommissionen att skapa ett mer hållbart fiske.

Fisket i EU måste bli mer ekologiskt hållbart för att värna både de marina miljöerna i EU och fiskebranschens överlevnad på längre sikt.

Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Jag har röstat för det utmärkta initiativbetänkandet av min förträffliga spanska kollega Carmen Fraga Estévez, som svar på kommissionens meddelande om att genomföra långsiktig hållbarhet inom EU:s fiske genom maximal hållbar avkastning.

Precis som Carmen Fraga Estévez är jag glad över att kommissionen medger att den nuvarande fiskeriförvaltningspolitiken är ett misslyckande och jag välkomnar kommissionens förslag att inrätta en ny förvaltningsmodell som gör det möjligt för bestånden att återhämta sig och som gör det möjligt att anpassa fiskeansträngningen till fiskeriets verklighet samt uppnå ökad lönsamhet och stabilitet för fiskeflottan.

Trots detta är det viktigt att inta en försiktig hållning och betrakta fiskekapaciteten i förhållande till konsumtionsbehovet inom EU och i den övriga världen, liksom det tvingande behovet av att vårda tillgångarna. Alla förändringar av EU:s fiskeripolitik måste omfatta lämpliga och finansiellt tillräckliga kompensationsåtgärder. De rättsliga och socioekonomiska konsekvenserna av det slutliga förslaget måste alltså utvärderas

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Långsiktigt hållbara fiskeriresurser är en grundförutsättning för att trygga fiskeverksamheten och fiskesektorns fortlevnad.

Om vi ska trygga hållbara tillgångar genom planering på lång sikt och åtgärder på kort sikt måste detta utan tvekan innefatta utvärdering av åtgärdernas socioekonomiska konsekvenser, vilket bör leda fram till att finansiella medel avsätts för att se till att det fortfarande finns fartyg, sysselsättning och inkomster inom fiskesektorn och för fiskare.

Enligt vår mening är detta själva roten för verksamheten och det förhållande som bäst uttrycker principen om maximal hållbar avkastning.

Uttrycket ”maximal hållbar avkstning” får med andra ord inte användas som ett instrument för att åstadkomma (ytterligare) skrotning av fartyg och ökad arbetslöshet.

Planer och åtgärder för att säkerställa långsiktigt hållbara resurser måste utgå ifrån

Planer och åtgärder för att säkerställa långsiktigt hållbara resurser måste utgå ifrån