TORSDAGEN DEN 6 SEPTEMBER 2007

TORSDAGEN DEN 6 SEPTEMBER 2007

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN Vice talman

1. Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl.10.00.)

*

* *

Antonio Tajani (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I dag har Europa mist en av sina främsta artister. Luciano Pavarotti avled i morse i Modena, och jag tycker att det inte är mer än rätt att vi hyllar denne store konst- och kulturpersonlighet som förde ut europeisk musik i hela världen. Hans bortgång är en enorm förlust för hela EU, och jag anser det passande att vi här i parlamentet tillsammans minns Luciano Pavarotti.

2. Grönbok om översynen av konsumentregelverket (debatt)

Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Béatrice Patrie, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om grönboken om översynen av konsumentregelverket (2007/2010(INI)) (A6-0281/2007).

Béatrice Patrie (PSE), föredragande . – (FR) Fru kommissionsledamot, herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka kommissionsledamot Meglena Kuneva för våra givande utbyten.

Varför behövs denna grönbok och detta betänkande? Det finns tre goda skäl till att utföra det här arbetet, som syftar till att göra det europeiska konsumentregelverket, dvs. åtta direktiv som antogs mellan 1985 och 1999, mer konsekvent och mer modernt.

För det första har den snabba utvecklingen av nya marknadsföringsmetoder, i första hand e-handel, gjort vissa av de europeiska lagarna förlegade.

För det andra finns det mycket som är inkonsekvent i det nuvarande regelverket, som innehåller olika rättsliga definitioner av identiska begrepp.

För det tredje har det tidigare beslutet att satsa på minimal harmonisering, och därmed tillåta medlemsstaterna att behålla särskilda nationella bestämmelser, resulterat i en fragmenterad rättslig miljö, på grund av att de gällande reglerna fastställer en europeisk minimistandard men inte definierar en enda metod för att uppnå den. Konsekvenserna av detta, enligt Eurobarometern i september 2006, är att 50 procent av medborgarna är mer tveksamma till att göra inköp över gränserna, medan 71 procent anser att det är svårare att hävda sina rättigheter när man köper från säljare som har sin bas i en annan medlemsstat.

På liknande sätt är den här översynen viktig för ekonomiska aktörer, eftersom de kommer att gynnas av en säker rättslig miljö och kommer att kunna göra det mesta av en inre marknad som innefattar nära 500 miljoner konsumenter. En av utmaningarna för den här översynen är att nå ett kvalitativt stadium och i någon mån lägga grunden för en europeisk konsumentskyddslag. Men vilken metod bör användas? Europaparlamentet stöder helt den metod som föreslagits av kommissionen, nämligen ett blandat eller kombinerat

tillvägagångssätt. Detta grundas å ena sidan på ett horisontellt instrument som skapar maximal harmonisering genom att identiska rättsliga begrepp tillämpas i samtliga nuvarande direktiv. Å andra sidan öppnar det för översyn där så behövs av en del av sektorsdirektiven, där minimal harmonisering kommer att fortsätta att gälla.

Det horisontella instrumentet måste formuleras för att sammanställa de europeiska konsumenternas grundläggande rättigheter. För det första kommer det att innehålla en enda definition av ”konsument”, som enligt parlamentets åsikt borde gälla alla fysiska eller juridiska personer som handlar för ändamål som faller utanför deras närings- eller yrkesverksamhet, medan ”näringsidkare” borde definieras som alla personer som handlar för ändamål som hänför sig till deras närings- eller yrkesverksamhet. Man kan fråga sig varför en så restriktiv definition av ”konsument” är nödvändig? Faktum är att det ligger i konsumenternas eget intresse. Om man utvidgar konsumentlagarnas särskilda skydd till att gälla en vidare krets riskerar detta att resultera i en lägre nivå av skydd, vilket vi vill undvika.

För det andra kommer det horisontella instrumentet att garantera konsumenternas ångerrätt vid köp via Internet eller vid hemförsäljning. Beräkningssätten för ångerfristen kommer att harmoniseras – just nu är ångerfristen till exempel minst sju dagar för distansavtal, men i vissa länder, som Tyskland och Finland, har en 14-dagarsperiod införts. Metoderna för hur ångerrätten utövas kommer också att harmoniseras.

För det tredje kommer det horisontella instrumentet att klargöra vad som avses med

”oskäliga villkor” i avtal mellan näringsidkare och konsumenter. Det kommer att finnas en svart lista över förbjudna villkor, och en grå lista över villkor som antas vara oskäliga och andra villkor vars oskälighet konsumenten skulle kunna påvisa genom att vidta rättsliga åtgärder.

För det fjärde kommer tidsgränsen för ansvar vid fel på varan att förlängas med reparationstiden, då konsumenten inte kunnat använda varan.

För det femte kommer rätten till gottgörelse att styrkas, och systemet för detta ska klargöras.

Framför allt kommer det horisontella instrumentet att kunna anpassas till förändring.

Specifika rättsliga frågor kommer fortfarande att behandlas under de så kallade sektorsdirektiven, och kommer till största delen att bygga på minimal harmonisering. Vi anser även att det bör finnas en klausul om ömsesidigt erkännande, vars funktion kommer att behöva definieras. Denna bör underlätta lösningen av eventuella rättsliga konflikter.

Slutligen betonar jag i mitt betänkande att utan information, och utan att kunna kräva gottgörelse, har konsumenterna bara teoretiska rättigheter. För att deras rättigheter ska kunna tillämpas effektivt krävs det att man genomför nationella och europeiska informationskampanjer, att de europeiska konsumentcentrumen syns mer och får en mer aktiv roll, samt att rättsliga och utomrättsliga förfaranden underlättas.

Sammanfattningsvis påminner parlamentet om diskussionen kring kollektiva prövningsmöjligheter. Som föredragande anser jag att kollektiva prövningsmöjligheter, som ett specifikt medel för att lösa masstvister, är en viktig metod som är värd att föras vidare. Jag uppmanar kommissionen att lägga fram precisa studier och rättsliga förslag under de närmaste månaderna. Jag vill dock tydligt förklara att den europeiska formen av kollektiva prövningsmöjligheter kommer att skilja sig från den amerikanska formen av kollektiv talan. Den amerikanska formen kännetecknas av en mycket proaktiv filosofi med skrupelfria advokater som aggressivt värvar konsumenter, och metoder som framför allt

möjliggör enorma skadestånd från aktörerna. Detta är helt främmande för rättskulturen i de europeiska länderna.

Tvärtom anser jag att den europeiska proceduren måste tillåta att sammanslutningar talar för alla de som har lidit liknande förluster orsakade av samma oärliga näringsidkare, så att de genom en enda process och utan någon egen direkt handling kan få den kompensation de har rätt till.

Avslutningsvis vill jag säga att denna grönbok försvarar ambitiösa mål och jag hoppas personligen att parlamentets röst tydligt visar vägen framåt för konsumenternas Europa.

Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen . − (EN) Herr talman! Det gläder mig innerligt att få vara här i dag för att diskutera de mycket viktiga frågorna i grönboken om översynen om konsumentlagstiftningen.

Jag vill börja med att varmt tacka Béatrice Patrie, alla skuggföredragande i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och Diana Wallis, som utarbetade yttrandet för utskottet för rättsliga frågor. Det var ett utmärkt lagarbete, med ett mycket nära samarbete om detta ambitiösa betänkande. Det säger jag inte bara för att vara artig: jag vill verkligen framhålla parlamentets hårda arbete.

De åtta konsumentskyddsdirektiv som ska ses över handlar om avtalsaspekten av försäljningsprocesserna eller om tillhandahållandet av tjänster. De åtta befintliga direktiven handlar till exempel om konsumentförsäljning, distansavtal, hemförsäljning och oskäliga avtalsvillkor. De bygger dock alla på så lite harmonisering som möjligt, vilket gör att vi har ett lapptäcke med nationella bestämmelser utöver gemenskapsnormerna. Denna splittrade reglering är förvirrande för konsumenterna och kostsam för näringslivet.

Därför inledde kommissionen den 8 februari 2007 ett omfattande samråd – en grönbok om översynen av konsumentlagstiftningen. Syftet med översynen är att förenkla och anpassa de befintliga bestämmelserna genom att minska den splittrade regleringen. Detta borde i slutändan öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden och göra det lättare för företagen, i synnerhet de små och medelstora företagen, att bedriva gränsöverskridande handel inom EU.

Denna process ger oss möjlighet att bidra till en verkligt integrerad detaljhandelsmarknad inom EU, vilket skulle ge konsumenterna lägre priser och större valmöjligheter och vara en väl avvägd drivkraft för tillväxt och sysselsättning.

Det gläder mig att kommissionen och Europaparlamentet är eniga om ett gemensamt tillvägagångssätt för denna mycket viktiga och svåra fråga. Ert stöd kommer att vara en viktig grund för vårt uppföljningsarbete och för specifika förslag.

När Europaparlamentet har antagit sitt betänkande om grönboken kommer resultatet av samrådet att offentliggöras på webbplatsen för generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd. Det kommer att ske i oktober. Jag kan dock redan nu sammanfatta resultatet för vissa centrala frågor.

Till att börja med välkomnar kommissionen parlamentets stöd för ett blandat tillvägagångssätt för översynen, vilket innebär att man använder sig av en kombination av horisontella instrumentreglerande aspekter som är gemensamma för några olika direktiv, och som bevarar särskilda aspekter från sektorsdirektiven. Jag kan redan tala om att detta blandade tillvägagångssätt har fått stöd i det stora flertalet svar till grönboken.

När det gäller harmonisering välkomnar kommissionen parlamentets stöd för principen om en målinriktad fullständig harmonisering, det vill säga en fullständig harmonisering av de centrala aspekterna i konsumentskyddsdirektiven, vilket behövs för att fullborda den inre marknaden för företag och konsumenter.

Detta stöd för en fullständig harmonisering av konsumentlagstiftningen – eller för en målinriktad fullständig harmonisering − delas av de allra flesta av de svarande, framför allt företagen och medlemsstaterna. Minimiregler kommer dock att finnas kvar på flera områden. Kommissionen håller med parlamentet om att bestämmelsen om ömsesidigt erkännande borde gälla på dessa områden så att de ytterligare krav som medlemsstaterna inför inte skapar oberättigade hinder på den inre marknaden.

I mer specifika frågor, som harmoniseringen av ångerrätten i lagstiftningen, definitionen av avlämnande av varor eller utarbetandet av en kombinerad grå och svart lista med oskäliga avtalsvillkor på EU-nivå, har de flesta av de svarande framfört åsikter som är i linje med det betänkande som ska gå till omröstning i dag.

Jag vill sammanfattningsvis tacka er för ert engagemang för att hjälpa EU-medborgarna att dra nytta av den inre marknadens alla fördelar. Jag ser fram emot att arbeta med er för att uppfylla våra gemensamma mål och fullborda den inre marknaden för medborgarna.

Diana Wallis (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor . – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att på utskottet för rättsliga frågors vägnar tacka Béatrice Patrie för hennes samarbete och arbete med oss med detta betänkande. Utskottet för rättsliga frågor välkomnar naturligtvis varmt grönboken och är tacksamt för att kommissionen har inväntat parlamentets yttrande.

Den röda tråden i yttrandet från mitt utskott är samordning, och behovet av samordning.

Vi anser att detta verkligen är en del av strävan efter ”bättre lagstiftning”, vilket diskuterades i kammaren tidigare i veckan, men att det också handlar om samordning av lagstiftningen om den inre marknaden och av hela det civil- och handelsrättsliga området, och avtalslagstiftningen ingår helt klart där.

Jag måste börja med att säga att vissa av oss, vid våra diskussioner om denna fråga i utskottet för rättsliga frågor, kanske började ångra att vårt gemensamma utskott för rättsliga frågor och den inre marknaden avskaffades under förra mandatperioden. Det är bra att konsumentfrågorna nu behandlas av samma utskott, men det är kanske synd att vi har förlorat inriktningen på den inre marknaden och civil- och handelsrätten. Denna tydliga inriktning har blivit en aning splittrad. Tidigare har vi i parlamentet varit mycket snara att kritisera kommissionen för dess brist på enat tänkande, och vi får nu inte själva göra oss skyldiga till samma problem. Därför är det så självklart för utskottet för rättsliga frågor att vi vid behandlingen av denna översyn inte får glömma bort det större sammanhanget med avtalsrätt, civilrätt och handelsrätt som helhet.

I det avseendet måste jag naturligtvis nämna arbetet med den gemensamma referensramen för avtalsrätt. Mycket har gjorts på detta område tidigare och vårt utskott hoppas att insatserna kommer att fortsätta i framtiden. Detta är helt och hållet grundläggande för vårt yttrande.

Arbetet med avtalsrätten är centralt för att skapa bättre lagstiftning, och därför bör översynen av lagstiftningen rimligen vara juvelen i kronan. Dessa frågor är oupplösligt förenade och även om medlemsstaterna är motvilligt inställda till hela arbetet med

avtalsrätten, är parlamentet inte det och kommer inte heller att vara det i framtiden, och vi räknar med kommissionen för att fullfölja detta arbete tillsammans.

När det gäller konsumenträtten är det naturligtvis mycket svårt. Vi har alla sagt att vi vill ha mer harmonisering, och det tycks vara den allmänna hållningen i de svar som inkommit.

Men konsumenträtten måste vara mycket tillgänglig och lättförståelig för våra medborgare om den inre marknaden ska fungera. Båda parter måste förstå sina rättigheter och skyldigheter.

På det nationella planet har konsumenträtten utvecklats under årens lopp, ibland kanske till följd av nationella erfarenheter – ofta dåliga sådana tyvärr – och även inom ramen för ett särskilt kulturellt sammanhang. Det innebär att den konsumenträtt som vi alla känner till på nationell nivå är en lagstiftning som både vi och medborgarna till viss del samtycker till. Det är vedertaget. Människor vet vad det handlar om. Men hur ska vi uppnå samma samtycke, samma förståelse och samma tillgänglighet på EU-nivå? Det är det vi måste sträva efter att uppnå med alla horisontella instrument om vi ska lyckas få medborgarna på den inre marknaden att känna det förtroende som de uppenbarligen ännu inte känner för att använda den inre marknaden i mycket större utsträckning.

Det framgår nu också tydligt av vad jag sagt att vi som utskott är noga med att se till att konsumentlagstiftningen fungerar tillsammans med EU:s övriga lagstiftningsinstrument, i synnerhet privaträttsliga internationella instrument som Rom I.

Vi kan inte fortsätta att för evigt strida om vilken lagstiftning som ska gälla. Vi behöver därför arbetet med avtalsrätten och den gemensamma referensramen. Vi behöver ett horisontellt instrument och vi måste sträva efter vad vissa har kallat den ”blå flaggan”, som skulle ge oss europeiska handelsbestämmelser och handelsvillkor och europeiska konsument- och avtalsbestämmelser som verkligen skulle få vår inre marknad att fungera.

Kurt Lechner, för PPE-DE-gruppen . – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill också inleda med att tacka Béatrice Patrie för hennes goda samarbete och arbete med detta betänkande. Från vårt perspektiv tror jag att vi helt och hållet kunde ha stött resultatet av utskottets arbete. Konsumentskydd är extremt viktigt, särskilt för PPE-DE-gruppen.

Jag har tre minuter på mig, så låt mig nämna några viktiga punkter. Först och främst är det helt riktigt, som Diana Wallis också just påpekade, att det finns behov av att se över samstämmigheten – samordningen – av de olika direktiven som del i strävan efter ”bättre lagstiftning”, och i viss utsträckning finns det även behov av att konsolidera de gemensamma dragen och så småningom genomföra en systematisk översyn. I det här sammanhanget vill vi dock inte se någon utvidgning mot en konsumentavtalslag, och arbetet måste även koordineras mycket noga med arbetet med den gemensamma referensramen, som man också måste ta hänsyn till. En annan viktig fråga ur vårt perspektiv är fullständig samstämmighet med Rom I-bestämmelserna, dvs. de tillämpliga bestämmelserna inom internationell privaträtt.

För de enskilda direktiven stöder jag i stort sett tillvägagångssättet med minimal harmonisering – och vad Béatrice Patrie har sagt – men detta utesluter inte möjligheten att vissa områden borde regleras slutgiltigt där detta är möjligt. Man bör dock gå försiktigt fram, och ta hänsyn till de kulturella särdragen och omständigheterna i de enskilda medlemsstaterna. Annars riskerar man att resultatet blir överreglering.

Jag skulle bara vilja uppmärksamma ändringsförslag 4, som den socialdemokratiska gruppen lade fram, och där det sägs att inom harmoniseringens ramar får inga reglerande bestämmelser avskaffas i en medlemsstat. Detta skulle innebära att om harmonisering sker – med andra ord, om allt läggs samman på slutet – blir resultatet motsatsen till vad ni, fru kommissionsledamot, helt riktigt har efterfrågat, nämligen klar och enkel lagstiftning som fungerar för alla. Istället kunde resultatet bli överreglering, och det vill vi inte.

Mer i allmänhet har kommissionen tagit upp ett antal ibland mycket allvarliga frågor om de enskilda direktiven, som kräver mycket noggrann översyn och som vi har besvarat individuellt. I synnerhet vänder vi oss emot kollektiv talan. Vi vill inte ha amerikanska förhållanden i Europa. Vi vänder oss också emot producentansvar eller inskränkningar av avtalsfriheten, om villkor som förhandlats fram individuellt eller priser ska ses över inom ramen för standardköpvillkor och missbruksklausuler.

Jag vill bara påpeka att en integrerad strategi är av yttersta vikt. Konsumenter är inte bara konsumenter. De är också entreprenörer, företagsanställda – skulle jag bara kunna fråga hur mycket tid jag har kvar, jag lyssnade inte förut; jag trodde att jag hade tre minuter på mig, så jag går ganska fort fram – och även hur det går för deras företag ligger i deras intresse. Därför är det mycket viktigt med ett helhetsperspektiv. Jag är säker på att kommissionen ser detta på samma sätt. Vi kan inte bara betrakta den här frågan från en enda synvinkel. Konsumenterna gynnas inte av en omfattande lagstiftning som i slutänden förstör möjligheterna för ekonomin och för deras egna företag.

I denna anda vill jag upprepa mitt tack till alla som medverkade i beredandet av den här frågan.

Evelyne Gebhardt, för PSE-gruppen . – (DE) Herr talman! Jag vill också framföra mitt särskilda tack inte bara till kommissionsledamot Meglena Kuneva, som har presenterat en mycket bra text för oss, utan även till vår föredragande, Béatrice Patrie, som har gjort en enastående insats och fört arbetet framåt i flera viktiga avseenden. Trots många omtvistade punkter i vårt utskott är vi nu på det hela taget på rätt spår mot god lagstiftning. Jag är mycket tacksam för det.

Vad innebär tillvägagångssättet som har använts här? När allt kommer omkring är vår uppgift att göra något för konsumenterna och göra lagen enklare, tydligare och mer lättförståelig. Detta är det mål vi vill eftersträva, så det blandade tillvägagångssättet är just det rätta. Det som det handlar om här är horisontella aspekter, fullständig harmonisering där det är möjligt, till exempel för definitionen av konsument eller definitionen av affärsverksamhet, men det handlar också om att genomföra EU:s fördrag, som tillåter medlemsstaterna att behålla eller införa lagar med högre standard, om de anser att det är rätt att göra det. Denna lag måste naturligtvis respekteras.

Om ömsesidigt erkännande vill jag säga att det innebär förtroende medborgarna emellan, och förtroende från konsumenterna. Det är vad det handlar om, och det är vad vi behöver utveckla. Jag instämmer helt i vad Diana Wallis har sagt: vi måste se till att internationell privaträtt, enligt till exempel definitionen från Rom I, också respekteras. Annars kommer vi återigen att få detta brokiga lapptäcke av lagar som leder till bristande klarhet och till rättslig osäkerhet, och det vill vi inte ha. Av den anledningen säger min grupp ett rungande nej till denna bisarra klausul om den inre marknaden som vissa ledamöter av parlamentet envisas med att hålla fast vid. Ingen av dem har hittills lyckats förklara för mig vad de egentligen försöker uppnå. Jag misstänker dock att det är ett försök att ifrågasätta Rom

I-bestämmelserna igen som ligger bakom. Vi säger ett rungande nej till det. Därför vill vi inte ha den här bestämmelsen.

Vad gäller kollektiv talan, herr Lechner, så börjar det faktiskt låta löjligt när jag hör er säga att vi inte vill ha amerikanska förhållanden. Naturligtvis vill vi inte det. Vi vill ha en möjlighet till kollektiv talan som hjälper våra medborgare att utöva sina rättigheter, men som respekterar de traditioner och den kultur som vi har i EU. Vi vill inte alls införa amerikanska förhållanden. Det handlar inte om det. Det handlar om att göra det möjligt för våra medborgare att utöva sina rättigheter. Jag tycker att det är högst olyckligt att er grupp fortfarande insisterar på att säga nej till detta. Ni borde tänka över vad ni egentligen vill.

Vi vill ha större tydlighet. Med andra ord vill vi minska bristen på tydlighet i lagen så att principerna i EU:s fördrag kan tillämpas utan hinder, och vi vill följa de internationella avtal som vi har slutit. Detta kommer att utgöra en grund som gör att konsumenterna är verkligt väl skyddade, att de är medvetna om sina rättigheter och att de också är utrustade med medel för att kunna hävda dessa rättigheter. Om vi kan uppnå det, fru Kuneva och fru Patrie, så kommer vi att ha gjort mycket gott och vi kommer att kunna göra verkliga framsteg.

Danutė Budreikaitė, för ALDE-gruppen. – (LT) Att tillgodose individens – konsumentens – behov är ett av de viktigaste målen för den ekonomiska integrationen inom EU. Den inre marknaden är inte ett mål i sig själv. Dess syfte är att tjäna folket, och därför är det mycket viktigt att garantera konsumenternas rättigheter i alla EU-länder genom aktivt engagemang på marknaderna för varor, tjänster, kapital och arbete. Arbetsmarknaden i EU, som regleras av regelverket, är inte effektiv i praktiken. Med tanke på detta har kommissionen sin egen målsättning, nämligen att uppnå en verklig inre marknad för konsumenter, samtidigt som man försöker hitta en balans mellan en hög nivå av konsumentskydd och konkurrenskraftiga företag. Det krävs ett hållbart tillvägagångssätt som inte skapar en intressekonflikt mellan konsumenter och ekonomiska aktörer. Men ett sådant hållbart tillvägagångssätt saknas. Medlemsstater utnyttjar ofta sina rättigheter att anta striktare regler för att trygga en högre nivå av konsumentskydd. Jag anser att översynen av regelverket bör resultera i lika nivåer av konsumentskydd, oavsett i vilket land konsumenten är bosatt eller i vilket land varorna eller tjänsterna köps. Därför är jag för den föreslagna horisontella metoden, som borde tillämpas för alla konsumentavtal, både vid lokala och internationella transaktioner. Apropå konsumenters och ekonomiska aktörers intressen är det ofta de senares intressen som dominerar. Konsumenter tvingas ta på sig nära nog fullständigt ansvar för transaktioner, de utsätts för att nya villkor och prishöjningar tillkommer medan en tjänst utförs, och avtal kan sägas upp ensidigt. Detta kännetecknar i synnerhet osamordnade sektorer, som bostadsbyggande. Konsumenterna tvingas vända sig till domstolarna för att lösa tvister med entreprenörerna, och de får inte någon materiell kompensation eller moralisk upprättelse att tala om. Därför anser jag att man borde börja pröva avtal för att se till att avtalets huvudsakliga innehåll inte utgör bedrägeri, och att priset är rimligt. Vidare är jag för att man inför en allmän rätt till kompensation för materiella och moraliska skador för konsumenten när det handlar om avtalsbrott enligt den horisontella åtgärden. Dessutom anser jag att konsumenträtten inte enbart bör kopplas till civilrätt och handelsrätt, utan att man även bör införa åtgärder för att minska inflödet av produkter och tjänster av låg kvalitet på marknaden.

Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen . – (PL) Herr talman! Översynen av konsumentregelverket är av särskild vikt för hur den inre marknaden utvecklas och fungerar.

Att undanröja hinder och ineffektiva lösningar på området för konsumentskydd skulle

göra livet enklare för de miljontals medborgare som reser mellan olika medlemsstater inom EU.

Tydliga och lättförståeliga bestämmelser, som därmed är enkla att genomföra, hjälper till att öka konsumenternas förtroende och skapa en fungerande inre marknad. De har också en positiv effekt på köp av varor och tjänster. En central fråga just nu är att fastställa en tidsram och agera snabbt för att genomföra innehållet i grönboken och i betänkandet om översynen av konsumentregelverket. Jag vill rikta ett varmt tack till Béatrice Patrie för ett genomtänkt och affärsmässigt betänkande.

Gisela Kallenbach, för Verts/ALE-gruppen . – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag vill framföra ett mycket varmt tack till Béatrice Patrie för mycket gott samarbete ända från första början. Jag måste erkänna att det första utkastet ni presenterade var så bra att vi inte hade några större ändringar att bidra med. Tyvärr har situationen nu förändrats en del. Debatten i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och förslagen, som mestadels kom från ledamöter från PPE-DE-gruppen och ALDE-gruppen, ger enligt min åsikt fel signaler till kommissionen, som nu har till uppgift att utveckla de verkligt substantiella vidare stegen med utgångspunkt från grönboken.

Framför allt ger resultatet i utskottet för den inre marknaden fel signaler om konsumentskydd. För oss har skyddet av konsumentens intressen högsta prioritet. Om jag får lov att påminna er alla om den senaste utvecklingen, i synnerhet återkallandet av leksaksprodukter, så borde det stå klart för oss alla att det finns ett brådskande behov av handling. I utskottet för den inre marknaden röstade vi emot betänkandet, eftersom det enligt vår åsikt pekade åt fel håll i vissa avseenden. Återigen var det Béatrice Patrie som lade ner mycket arbete på att utarbeta ändringsförslag som innebar en kompromiss. Låt mig säga rent ut att hur vi röstar och hur rekommendationen till vår grupp kommer att se ut i hög grad kommer att bero på resultatet av omröstningen i dag.

Låt mig förklara vad som skulle kunna sägas vara våra ”ömma punkter”. Vi vill inte se att fullständig harmonisering resulterar i att de strikta konsumentskyddsstandarder som finns i vissa medlemsstater avskaffas. Frånsett enskilda frågor om lag och rättsliga definitioner – en punkt som Evelyne Gebhardt har upprepat – anser vi att minimal harmonisering är lämpligare. Som vi ser det bör dock inte detta gå hand i hand med principen om ömsesidigt erkännande. När det handlar om gränsöverskridande avtal kunde detta i slutänden leda till att konsumenterna står inför 27 olika rättssystem, vilket jag tror skulle vara ganska överväldigande. Vidare är det indirekta införandet av ursprungslandsprincipen enligt vår åsikt inte heller ett lämpligt medel för att skydda konsumenternas intressen.

Vad gäller uteslutandet av oskäliga villkor i avtal, vill vi att direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal ska gälla även villkor som förhandlats fram individuellt. Vi anser också att införandet av producentansvar kommer att uppmuntra konsumenter att utnyttja den europeiska inre marknadens fördelar, eftersom det kommer att ge dem större förtroende för att deras rättigheter verkligen kommer att kunna utövas, även i förhållande till en producent i en annan medlemsstat. Diana Wallis har särskilt uppmärksamhet till den här situationen.

Slutligen vill jag uppmana er att stödja vårt ändringsförslag 16 där vi klargör att vi skulle uppskatta en rättslig och akademisk utvärdering av kollektiv talan som instrument. Detta krav har stöd från en majoritet av utskottet för ekonomi och valutafrågor. Det borde

uppmuntra de flesta av oss att stödja förslaget. I det avseendet kanske jag faktiskt vill se amerikanska förhållanden i Europa.

Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen . – Herr talman! Tack till föredraganden för ett ambitiöst arbete. Frågan vi måste ställa oss är: Vad är viktigast i ett konsumentprogram – konsumenternas rättigheter eller företagens? För mig är valet självklart. Det är att stärka konsumenternas rättigheter och att företagen måste ta ansvar för sina produkter.

Grönboken diskuterar hur ett bättre regelverk ska öka handeln mellan länderna, men prioritet 1 måste väl ändå i ett konsumentregelverk vara att stärka konsumenternas rättigheter? Det största problem som konsumenterna upplever i dag är att det är svårt att få en tvist som rör konsumenträttigheter mellan olika länder prövad eftersom det saknas ett organ för att lösa gränsöverskridande tvister. Men detta problem tas över huvud taget inte upp i grönboken.

EU bör i första hand utveckla organ för att lösa sådana tvister, inte skapa mer EU-lagstiftning.

Detta synsätt har vi också stöd för från Europeiska konsumentorganisationen BUC. De regler som gäller i dag är minimiharmonisering, dvs. att man enas om en gemensam lägsta nivå som inget land får gå under. Samtidigt är det möjligt för länder att ha nationellt strängare lagstiftning. Att ändra på detta till full harmonisering på EU-nivå går emot den subsidiaritetsprincip som så många säger sig värna, även kommissionen.

GUE/NGL-gruppen är emot förslaget i betänkandet som vill kombinera minimilagstiftningen med principen om ömsesidigt erkännande. Ömsesidigt erkännande liknar ursprungslandsprincipen. Det finns risk för att vi får se en kapplöpning mot lägsta nivå för konsumenträttigheter. Företag kan lockas att etablera sig i länder med svagt konsumentskydd. Syftet med grönboken sägs ju vara att stärka konsumenternas ställning på EU:s marknad. Men menar man allvar med att stärka konsumentskyddet så måste man rösta för GUE/NGL-gruppens ändringsförslag, som innebär att värdlandets regler, dvs.

reglerna i landet där varan köps, som skall gälla.

Tyvärr tvingas jag konstatera att betänkandet i stora delar sätter industrins intressen först och förstärker liberaliseringen av den inre marknaden. Detta är ett hot mot den standard och nivå som redan finns i många medlemsstater. Betänkandet inför principen om ömsesidigt erkännande i konsumentlagstiftningen. Det går där emot alla försök att förbättra konsumentskyddet. Det är därför, av omsorg om konsumentskyddet, som jag och GUE/NGL-gruppen röstar emot betänkandet.

Dumitru Gheorghe Mircea Coşea, för ITS-gruppen . – (RO) Herr talman, fru kommissionsledamot, kära kolleger! Jag uppskattar Béatrice Patries betänkande, och vill framföra mina uppriktiga gratulationer. Jag anser att en översyn av gemenskapens regelverk på området för konsumentskydd är nödvändig, inte enbart på grund av utvecklingen av den europeiska marknaden och förhållandet mellan producenter och konsumenter, utan även på grund av de problem som uppstod efter EU:s utvidgning.

Ur den senare synvinkeln sett skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet på en negativ situation som råder på konsumentskyddsområdet i de nya medlemsstaterna. Jag lägger märke till brister och stora förseningar i processen att märka varor på de nya medlemsstaternas språk, som sedan 1 januari 2007 är officiella EU-språk.

Till exempel är de flesta varor som importeras från övriga EU till Rumänien inte märkta på rumänska, och detta orsakar stor misstänksamhet från konsumenternas sida mot varornas kvalitet, egenskaper, användning och utgångsdatum. Jag anser att detta är

diskriminering mot en del av EU:s befolkning, som inte får möjlighet att grunda sin konsumtion på korrekt information.

Därför borde den här frågan tas upp under översynen av konsumentregelverket, för att göra slut på förseningarna och skydda alla europeiska konsumenter, oavsett i vilken medlemsstat de är bosatta.

Sylwester Chruszcz (NI). - (PL) Herr talman! Den gemensamma marknaden för handel inom EU är för närvarande ett obestridligt faktum. Därför ses konsumentskydd i de enskilda staterna som en så viktig fråga. Jag vänder mig starkt emot att använda översynen av gemenskapens regelverk som en grund för att utöka befintliga sektorsdirektivs räckvidd eller för att införa nya. Även om sådana instrument är viktiga för konsumenternas rättigheter, kan de också störa en viss rättsordning.

Europeiska kommissionens roll är att se till att de konsumentskyddsmekanismer som föreslagits i betänkandet ökar konsumenternas förtroende. Det är emellertid också viktigt att se till att dessa mekanismer inte lägger en onödigt tung börda på företagen, särskilt de små och medelstora företagen, och att de inte leder till att fler ineffektiva gemenskapsbestämmelser skapas.

Marianne Thyssen (PPE-DE). – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är glad över att parlamentet i dag har möjlighet att göra sin röst hörd om grönboken om översynen av konsumentregelverket och över att vi har ett bra betänkande om detta ämne framför oss.

I EU har vi sedan 1970-talet haft höga ambitioner om att driva igenom konsumentskydd, och vi har uppnått en hel del på det området. Nu, många år och många lagar senare, är det dags att ta ett steg tillbaka och ta oss en ny titt på det här politikområdet som påverkar alla européer. Det är dags att uppdatera det i de olika avseenden som angetts i själva grönboken och att samordna såväl definitioner som begrepp. Att vi kan ha den här debatten samma vecka som vi har debatter om översyn av den inre marknaden och bättre lagstiftning är mycket lyckligt.

Konsumentlagar måste vara goda lagar, och konsumentskyddet och den inre marknaden hör så nära samman, både rättsligt och politiskt, att det vore bra att samordna dessa båda översyner. I vilket fall är det hög tid att vi avlivar myten om att fullföljandet av den inre marknaden och genomdrivandet av konsumentskydd är oförenliga mål. När allt kommer omkring ger den europeiska politiken inte bara mervärde genom en hög nivå av konsumentskydd, utan den ger också i betydande omfattning konsumenterna möjlighet att utnyttja fördelarna med den inre marknaden till fullo. Förtroende, rättssäkerhet och expertkunskap är mycket viktiga för detta. Genom det så kallade blandade tillvägagångssättet, som mina kolleger redan har förklarat, kan vi uppfylla dessa tre målsättningar. Jag är också viss om att vi inte bör vara rädda för att arbeta för maximal harmonisering där detta skulle vara användbart.

Slutligen får vi inte glömma bort upprätthållandet. Det är den sista delen som ingår i god lagstiftning. Upprätthållandet av lagen är emellertid inte bara en fråga om privata yrkanden, vare sig individuella eller kollektiv talan. Det är också något som medlemsstaterna måste uppnå på strukturell nivå genom flitigt övervakande och genom mycket bättre samarbete mellan förvaltningarna över nationella gränser. De osäkra leksaker som nyligen dök upp på marknaden – som en av mina kolleger redan har nämnt – visar att det fortfarande finns hot mot konsumenternas hälsa och säkerhet och att medlemsstaterna inte tar denna uppgift

på tillräckligt stort allvar. Jag skulle därför också bli mycket glad över att få höra från kommissionsledamoten – vars inledning jag uppskattade särskilt mycket – ifall hon även planerar att göra något åt medlemsstaternas upprätthållande på strukturell nivå under översynen av regelverket.

Arlene McCarthy (PSE). - (EN) Herr talman! Som ordförande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd välkomnar jag dagens viktiga debatt som ett första steg mot en översyn av EU:s konsumentpolitik och mot vad jag också tror är ett första steg mot att förnya vårt åtagande gentemot konsumenterna. Vi är mycket tacksamma för vår föredragande Béatrice Patries arbete.

Den här debatten kommer i rättan tid, vilket har sagts flera gånger, med tanke på de uttalanden som gjordes i somras och återigen den här veckan om att återkalla farliga produkter från Kina som sålts med EG-märkning – vilket fått våra konsumenter att tro att dessa produkter var säkra och uppfyllde EU-normerna. Inriktningen för dagens debatt och det centrala målet för konsumentpolitiken måste vara att skydda konsumenternas säkerhet och hälsa – framför allt när det gäller sårbara konsumenter och barn. Vi måste garantera att konsumenterna har rättigheter och möjligheter till rättelse när något går snett.

Jag vill utnyttja den här debatten för att liksom Marianne Thyssen betona betydelsen av genomförandet. Faktum är att våra författningssamlingar innehåller lagar på det här området, men medlemsstaterna visar inte tillräckligt med engagemang för att införliva dessa lagar. Genom långa fördröjningar förnekas konsumenternas sina rättigheter. När konsumenträtten har införlivats har genomförandet ofta varit ojämnt och slumpartat.

Rapex-rapporten om anmälan av farliga produkter visar att inte alla medlemsstater deltar i anmälningssystemet. Det finns en större medvetenhet om produktsäkerhet både inom näringslivet och vid de nationella myndigheterna, men fler åtgärder krävs. Att återkalla farliga kinesiska leksaker måste vara den allra sista utvägen.

Vi har en allmän produktsäkerhetslagstiftning, vi har lagstiftning om säkra leksaker, men vi måste öka genomförandet och skärpa kontrollsystemen. Det är det enda sättet att se till att konsumenterna verkligen skyddas effektivt. Därför, fru kommissionsledamot, vill jag uppmuntra er att inrätta en resultattavla för konsumenter som kan fungera som ett verktyg för att rapportera om medlemsstaternas åtgärder på konsumentskyddsområdet och hjälpa oss, som valda företrädare, att följa upp dåligt genomförande och fördröjt införlivande.

Slutligen, fru kommissionsledamot, vill jag tacka er för att ni kontaktade mig som ordförande direkt för att diskutera frågan om leksakers säkerhet.

Jag lovar att vårt utskott kommer att stödja er och arbeta med er för att slå ner på importen av farliga leksaksprodukter, införa hårdare gränskontroller för att stoppa dessa produkter, införa strängare kontroll- och genomförandesystem, se till att dessa produkter inte når våra butiker och naturligtvis för att samarbeta med USA för att tvinga Kina att skärpa sina produktionsnormer så att de uppfyller EU:s säkerhetsnormer. Jag anser att denna översyn är ett tillfälle för EU att visa EU-konsumenterna sitt engagemang och erbjuda högsta möjliga normer – och förvisso för EU att vara en ledstjärna för konsumentskydd för resten av världen.

Marek Aleksander Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag välkomnade kommissionens grönbok om översynen av konsumentregelverket med intresse. Förenkling och förbättring av den rättsliga miljön är särskilt intressant eftersom detta påverkar såväl konsumenter

som företag. Detta är särskilt sant i fråga om de senare, eftersom 90 procent av dem är små eller medelstora företag, som utgör drivkraften i många snabbväxande ekonomier.

Det är också viktigt att koppla problemen med konsumentavtal till arbetet med avtalsrätten i sin helhet, som en del av den fortgående processen att utveckla gemensamma ramar för europeisk avtalsrätt. Jag stöder även åsikten att harmonisering borde leda till en jämförbar nivå av konsumentskydd i samtliga medlemsstater, utan fullständig harmonisering av alla nationella bestämmelser. Att ge sig in på det senare skulle kunna betyda att man fick vänta betydligt längre innan de önskvärda effekterna på området börjar ge sig till känna.

Jag vill rikta ett stort tack till föredraganden för hennes exakta och detaljerade sätt att behandla ämnet i betänkandet. Det har gjort det lättare att förstå många av de viktigaste problemen och tydliggjort ett antal frågor.

Ilda Figueiredo (GUE/NGL). - (PT) Herr talman! Förenklingen av lagarna får inte leda till att konsumenternas rättigheter minskas. Vi måste inte bara bibehålla dessa rättigheter i den nuvarande lagstiftningen – inklusive på området för finansiella tjänster – utan också förbättra dem i de fall där det finns luckor i lagstiftningen, till exempel på områdena för telekommunikation och energi.

Som min grupp betonar i sina förslag måste horisontella instrument på det här området inriktas på att definiera ett begränsat antal allmänna regler som är gemensamma för alla vertikala konsumentskyddsinstrument. Detta skulle trygga en hög nivå av konsumentskydd genom att använda den antagna metoden med minimal harmonisering, i kombination med ursprungslandsprincipen, så att inte befintlig nationell lagstiftning överträds.

Det vore oacceptabelt för ett direktiv om konsumenträttigheter att falla tillbaka på en ursprungslandsprincip som allmän regel, så som man försökte göra i den första versionen av direktivet om liberalisering av tjänster.

Konsumentens frihet att välja den mest gynnsamma lagstiftningen måste gälla. Det framlagda betänkandet innehåller emellertid flera motsägelser som måste rättas till genom de ändringsförslag som vi ska rösta om. På det sättet kan vi skydda den grundläggande principen om att de bindande allmänna regler som skyddar konsumenternas rättigheter garanterat måste respektera de befintliga rättigheterna i varje land, och inte hindra dessa rättigheter från att förbättras, om möjligt. De måste tvärtom främja och förbättra alla befintliga rättigheter.

Man borde även ta tillfället i akt att tillämpa reglerna om oskäliga villkor på alla avtal som förhandlats fram och som innehåller oskäliga villkor, även om de har förhandlats fram individuellt. Regler som styr det direkta producentansvaret måste också bibehållas för de fall där avtalen inte säkerställer konsumentskyddet. Det är vad vi försöker uppnå. Om det inte uppnås, kommer vi som redan påpekats att rösta emot betänkandet.

Malcolm Harbour (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar verkligen Béatrice Patries och mina utskottskollegers arbete med att lägga fram detta oerhört välbalanserade och tydliga betänkande för kommissionen. Jag är säker på att detta verkligen kommer att hjälpa Meglena Kuneva att snarast möjligt gå vidare med förslaget om de första skedena av det så kallade ”horisontella direktivet”.

Jag vill särskilt tacka Béatrice Patrie för hennes bidrag till denna fråga. Jag har arbetat tillsammans med henne i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd i många år. Hon har en stor sakkunskap, vilket jag tycker framgår av betänkandet. Det är tråkigt att

vi inte kommer att få se lika mycket av henne, men av detta betänkande framgår hennes engagemang i frågan.

Jag vill också tacka kommissionsledamoten för hennes energiska främjande av konsumentskydd och för att hon ger frågan en profil. Arlene McCarthy hänvisade särskilt till frågorna om produkter och leksaker. De ingår inte i denna debatt, men vi kommer att få möjlighet att diskutera dem med kommissionsledamoten vid utskottssammanträdet nästa vecka.

Jag vill nämna ett tidigare dokument som vi alla varit delaktiga i och som ännu inte har tagits upp, nämligen direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Det var en avgörande rättsakt på konsumentskyddsområdet, eftersom det var första gången som harmoniserade bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder tillämpades inom hela EU. I många länder hade hela frågan om hanteringen av otillbörliga metoder egentligen inte utvecklats alls i den nationella lagstiftningen.

Ett antal kolleger har nämnt frågan om efterlevnad, och vi får inte glömma att grunderna för detta fortfarande håller på att införlivas i många medlemsstater, däribland Storbritannien.

Så vi måste fortsätta att trycka på i denna fråga, vid sidan av uppföljningen av grönboken.

Jag vill betona att parlamentet riktar en tydlig uppmaning till kommissionsledamoten, vilket jag är säker på att hon kommer att få i omröstningen i dag, om att agera snabbt när det gäller det horisontella direktivet – det är tydligt att vi alla är överens om det. Det finns naturligtvis andra områden som vi vill diskutera, särskilt kostnadsfrågan och efterlevnaden av olika normer på olika marknader. Vi får inte glömma att vi å ena sidan vill säkra konsumenternas förtroende – vilket kommissionsledamoten betonade i sitt anförande – och se till att konsumenterna känner att de har en mycket bred uppsättning rättigheter som verkligen är meningsfulla. Men samtidigt vill vi uppmuntra innovativa nya företag att lansera produkter och erbjuda tjänster på marknaden och inte avskräckas av rättssystemet. Jag måste säga att när det gäller vissa av de frågor som diskuteras på andra områden, reformen av Rom I till exempel – och jag har tagit upp detta med kommissionsledamoten – är de små företagen mycket oroade över de eventuella kostnaderna för efterlevnaden av de omfattande kraven enligt de 27 rättssystemen. Om vi garanterar en hög konsumentskyddsnivå men avskräcker företagen från att ta sig in på dessa marknader, då gör vi konsumenterna en björntjänst. Det är denna avvägning som vi strävar efter.

Det gladde mig att kommissionsledamoten särskilt nämnde att ömsesidigt erkännande kommer att vara en viktig del av detta. Angående otillbörliga affärsmetoder förespråkade vi en klausul om den inre marknaden och den röstades igenom. Vi har varit helt konsekventa i den frågan. Detta är en del av den jämvikt som vi eftersträvar och jag är övertygad om att vi kan nå den.

Christel Schaldemose (PSE). – (DA) Herr talman! Jag vill framföra mitt varmaste tack till Béatrice Patrie för hennes hårda arbete, och jag vill även tacka kommissionen. Grönboken är ett mycket gott redskap för att kunna identifiera problem i konsumentregelverket, och söka efter lösningar på dem. En av lösningarna som föreslagits av Béatrice Patrie är ett kombinerat tillvägagångssätt i arbetet med konsumentregelverket, som omfattar fullständig harmonisering i de tvärgående definitionerna och minimal harmonisering på sektorsnivå.

Jag kan förstå det tillvägagångssättet och jag stöder det. I mina ögon måste vi emellertid också se till att harmoniseringen av konsumentregelverket inte leder till att nivån av konsumentskydd sjunker för några konsumenter. När vi diskuterade frågan i utskottet för

den inre marknaden och konsumentskydd lade jag därför fram ett förslag om en så kallad

”konsumentskyddsgaranti”. Tyvärr röstades detta förslag ned i utskottet, men nu har den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet lagt fram det igen så att vi kan rösta om det här i parlamentet.

Poängen med detta förslag är att ge alla europeiska konsumenter en försäkran, eller garanti, att rättigheter som redan uppnåtts inte kommer att gå förlorade även om fullständig harmonisering av lagstiftningen sker. Jag anser att detta är mycket viktigt för att bygga upp förtroendet bland konsumenterna i EU, och för att främja förståelse för varför vi skapar gemensamma EU-regler. När allt kommer omkring behöver vi verkligen gemensamma regler på ett antal områden, bland annat för att kunna hålla jämna steg med hur till exempel Internethandeln växer och utvecklas. Faktum är att i vissa medlemsstater är det en utbredd åsikt bland medborgarna att just deras land har den allra högsta nivån av konsumentskydd.

Detta är fallet i Danmark, och därför betraktas alla EU-åtgärder på området för konsumentlagstiftning med misstänksamhet. Man är helt enkelt orolig för att standarderna ska sjunka.

Jag är djupt övertygad om att om vi inför en konsumentskyddsgaranti – det vill säga en garanti att ingen kommer att vara i en mindre gynnsam position i framtiden än vad han eller hon är idag – så kommer det verkligen att göra det möjligt för oss både att stilla dessa farhågor och att främja en förståelse för att det är meningsfullt att införa gemenskapslagstiftning. Detta ska bara vara på den högsta nivån, inte på den lägsta.

Följaktligen vill jag uppmana alla att rösta för vårt ändringsförslag nummer 4 under omröstningen senare i dag.

Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Enligt Eurobarometerundersökningen är hälften av medborgarna i EU mer tveksamma till att göra inköp över gränserna än inom det egna landet. Mer än 70 procent tycker att problem i samband med inköp, såsom klagomål, är svåra att lösa när man handlar över gränserna. En klar majoritet av konsumenterna känner sig osäkra på sin position på handelns dansgolv. Följden blir att det inte sker någon förnyelse inom handeln, och ekonomin och välfärden hos konsumenterna som är beroende av den förbättras inte så mycket som de skulle kunna göra.

Kommissionen säger att den ideala situationen vore att EU:s konsumenter har samma grundläggande rättigheter var de än befinner sig i unionen och var de än handlar. Det är trevliga drömmar, men nu behöver vi förnuftigt agerande. Attityder förändras långsamt, och bara om den verkliga situationen förbättras. För just nu är verkligheten hård – till exempel låter många affärskedjor konsumenterna lämna tillbaka felaktiga varor enbart på ursprungsplatsen för inköpet, även om kedjan har affärer på den plats eller i det land där konsumenten faktiskt bor.

Konsumenten måste vara kung. Konsumentlagstiftningen borde skydda konsumenterna.

Lagarna måste därför moderniseras, harmoniseras och delvis utvidgas. Det är till exempel märkligt hur EU-lagens långa arm inte automatiskt sträcker sig till online-auktioner. De nationella nivåerna av konsumentskydd får inte lov att sjunka på grund av EU-lagar.

Slutligen behöver man ägna uppmärksamhet åt att förbättra kvaliteten på information och utbildning för konsumenterna. I dag finns det många fler möjligheter för företag att bedriva lobbyverksamhet för sina rättigheter och vara medvetna om sina rättigheter och skyldigheter, liksom om konsumentens rättigheter och skyldigheter. Utan konsumenterna och deras förtroende finns det trots allt ingen handel.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE Vice talman

Andreas Schwab (PPE-DE). - (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Även jag vill rikta ett varmt tack till Béatrice Patrie och framför allt till vår skuggföredragande, Kurt Lechner, vars inlägg i den här debatten jag fullkomligt instämmer i. Enligt min åsikt, fru kommissionsledamot, är beslutsfattandeprocessen bakom er grönbok och framläggandet av grönboken ett exemplariskt föredöme för gott samarbete mellan parlamentet och kommissionen, som visar att vi behöver detta slags effektiva samarbete även på andra områden.

Vad vi sysslar med här, med det här mer tekniska betänkandet, är samspelet mellan europeisk konsumentlagstiftning och europeisk lagstiftning om den inre marknaden, för å ena sidan har vi utvecklingen av en gemensam referensram, där det hittills inte funnits tillräckligt många texter tillgängliga. Frågorna som har framförts handlar om Rom I, regleringen i utskottet för rättsliga frågor och Europas konsumentregelverk. Jag anser att dessa åtgärder alltid måste betraktas i relation till varandra, så att vi i slutänden har en sammanhängande och enad lag som är transparent för konsumenten, så som redan nämnts av andra talare.

Som Kurt Lechner påpekade innebär transparens för konsumenten dock inte nödvändigtvis alltid att vi ska blanda ihop alla de högsta standarderna från varje medlemsstat till något slags europeiskt hopkok. Istället borde vi verkligen överväga på europeisk nivå vilken målinriktad strategi vi behöver använda för att förse de europeiska konsumenterna med tydlig och sammanhängande europeisk konsumentlagstiftning. Förslaget om en ”blå flagga”

för den europeiska konsumenten, för köparen, kanske har sin tjusning, men jag anser att det naturligtvis vore ännu viktigare och ännu bättre för den inre marknaden om vi framgångsrikt kunde leda medlemsstaterna i en enhetlig riktning i deras nationella lagstiftning.

Detta leder mig till frågan om minimal och maximal harmonisering. Liksom några av mina kolleger från min grupp redan har sagt anser jag att vi måste vara försiktiga i våra argument.

Den inre marknaden är beroende av att konsumenterna kan lita på vad de uppfattar som giltiga rättsliga normer. Detta fungerar förstås bara om dessa rättsliga normer gäller överallt.

Jag välkomnar därför till exempel vad Evelyne Gebhardt har sagt om att vi behöver enhetliga definitioner av terminologin på många områden.

Men jag anser också att vi måste gå försiktigt fram på andra punkter, och att vi måste klargöra för medlemsstaterna att om vi vill ha en enda inre marknad och enhetliga konsumentskyddsbestämmelser kommer det inte att fungera om vi håller fast vid att var och en kan ”lägga till lite extra på toppen”, eftersom det garanterat kommer att förvilla konsumenterna. Denna linje kommer vi även att följa i omröstningen efteråt.

Fru kommissionsledamot! Frågan om kollektiv talan har redan nämnts. Vi är mycket positivt inställda till ert engagemang för konsumenternas bästa, inklusive i frågan om kollektiv talan. Det måste emellertid också stå klart att vi i Europa definitivt vill utesluta amerikanska förhållanden, så vi är mycket ivriga att få se vad ni tänker presentera för oss i detalj, nu när ni redan har beskrivit en del av det i stora drag. Vi vill bli säkra på att ni definitivt utesluter amerikanska förhållanden i Europa. Kollektiv talan – PPE-DE-gruppen kommer själva att lägga fram något i den frågan – och prejudicerande fall ligger helt i konsumenternas intresse och är något som vi också skulle stödja.

Joel Hasse Ferreira (PSE). - (PT) Fru talman! Béatrice Patries betänkande handlar om konsumentskydd. Detta är en grundläggande fråga i Europaparlamentet och i EU, vilket ju faktiskt tar sig uttryck i att det finns ett eget utskott för den inre marknaden och konsumentskydd.

Vi skulle vilja betona att det portugisiska ordförandeskapets prioriteringar på området för konsumentpolitik inte bara omfattar en översyn av direktivet om tidsdelat boende, utan även översynen av konsumentregelverket som behandlas här i dag, utöver gemenskapens konsumentpolitikstrategi fram till 2013 och den gemensamma referensramen för europeisk avtalsrätt.

Vad vi försöker göra är att skapa en verklig inre marknad för konsumenter och övervinna de europeiska konsumenternas misstänksamhet mot gränsöverskridande handel, i synnerhet inom EU men även utanför. För att kunna göra detta behöver vi emellertid se till att konsumenterna vet att de kan utöva sina rättigheter effektivt om en tvist skulle uppstå, precis som Béatrice Patrie bekräftade.

I detta avseende måste jag betona relevansen och vikten av vissa punkter i det nuvarande förslaget. Den rättsliga ramen för så väl näringsidkare som konsumenter måste effektivt moderniseras, förenklas och förbättras. Det är också extremt viktigt att möjliga konflikter mellan Rom I- och Rom II-konventionerna löses inom denna ram, samtidigt som de rättigheter som ingår i dessa konventioner och i direktivet om elektronisk handel respekteras.

Undersökningen av konsumentskyddsfrågor är därför extremt viktig, i synnerhet när konsumenter undertecknar avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll. Behovet av att garantera effektiva konsumenträttigheter är också viktigt, så att konsumenternas förtroende för den inre marknaden ökar, vilket vi anser vara avgörande.

Avslutningsvis måste jag säga att en tydligare och mer integrerad rättslig ram behövs för att konsolidera den inre marknaden och öka de europeiska konsumenternas förtroende.

Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Det finns nära 500 miljoner europeiska konsumenter som nu har tillgång till ett större utbud av produkter och tjänster än förut. Men samtidigt måste dessa konsumenter fatta betydligt mer komplicerade beslut än konsumenter förr i tiden. Med tanke på behovet av att göra konsumentlagarna på den inre marknaden effektivare välkomnar jag kommissionens avsikt att omvärdera de åtta sektorsdirektiven så att de kan möta utmaningarna från tekniska framsteg, och i synnerhet ge precisa definitioner av rättigheter och skyldigheter i online-miljö.

Tillitsfulla och välinformerade konsumenter utgör hjärtat av dynamiken hos Europas inre marknad. Så länge konsumenterna är säkra på sina rättigheter kommer de att visa samma förtroende när de handlar i en affär eller på Internet, oavsett om de gör det i sitt eget land eller i andra EU-länder. När konsumenter fattar beslut om inköp är de viktigaste faktorerna skydd från farliga produkter eller ohederlig affärspraxis, rättsliga garantier och handelsgarantier och möjlighet att lämna tillbaka varorna. En samling standardiserade, gemensamma regler som gäller inom hela EU är därför viktigt både för konsumenter och för företagare.

Om konsumenterna ska kunna ha tillräckligt med förtroende för att handla utanför sin egen medlemsstat, och om de ska kunna utnyttja fördelarna med den inre marknaden, behöver de förvissas om att då ett misstag sker finns det effektiva mekanismer för att kräva kompensation. Konsumenttvister kräver väl avvägda mekanismer som inte ger upphov

till orimliga kostnader och förseningar i proportion till värdet av den produkt eller tjänst som klagomålet gäller. Konsumenter behöver korrekt information för att kunna försvara sina rättigheter. De kan använda informella mekanismer som Solvit eller tjänster som tillhandahålls av konsumentorganisationer, som måste ha tillräckligt med personal och resurser. Jag anser att när vi gör vår översyn av konsumentregelverket ska vi ta tillfället i akt att förbereda bättre lagstiftning, skriven på ett enkelt språk som är lätt för medborgarna att förstå.

Avslutningsvis vill jag uttrycka hur glad jag är över att min grupp besökare från Prešov- och Košice-regionerna kunde närvara vid just den här debatten, som är så viktig för europeiska konsumenter. Vi hälsar dem varmt välkomna här i vår europeiska kammare.

Gabriela Creţu (PSE). - (RO) När vi upprättade betänkandet – gratulationer till Béatrice Patrie – hade vi en massa diskussioner om harmoniseringsnivån och om hur de instrument som krävs för effektivt konsumentskydd skulle se ut. I många fall var det dock uppenbart att de nuvarande svagheterna inte beror på den rättsliga ramen på gemenskapsnivå utan på att man inte tillämpar den eller att man tillämpar den felaktigt genom att man bara kopierar och klistrar in den rakt av i nationell lagstiftning. Tyvärr kommer inte bättre lagstiftning att ge större säkerhet om den inte tillämpas, eller om den tillämpas felaktigt.

Medlemsstaterna skiljer sig mycket åt i informations- och medvetandenivån när det gäller konsumenters rättigheter och i sin förmåga att använda de instrument som finns till hands.

De institutioner som är ansvariga för genomförandet av lagar och konsumentorganisationerna är olika effektiva. Skillnaderna återfinns dock inte, som ofta annars, mellan de gamla och de nya medlemsstaterna, utan de är kopplade till lokala traditioner och metoder.

Om konsumenterna är mycket sårbara finns det risk att marknaden i ett visst land blir en plats för handel med varor med låg kvalitet eller farliga varor från ett annat land, och på så sätt förstärks skepsisen kring fördelarna med den inre marknaden.

Vi uppmanar kommissionen att se till att lagen tillämpas korrekt, att de nuvarande reglerna följs och att man fortsätter att informera medborgarna. Det är en fördel för den inre marknaden om konsumenterna är medvetna om sina rättigheter så att de kan välja korrekt mellan olika leverantörer på marknaden. På så sätt förvandlas konkurrens till en utvecklingsfaktor.

Vi lever i ett servicesamhälle. Förslagen i grönboken ger ibland en känsla av att reglerna bara gäller varuhandel. Elektronisk handel finns inte heller med i översynen. Vi ber kommissionen att överväga dessa frågor när den utarbetar sina framtida projekt. Osynliga varor, det vill säga tjänster, gör nämligen konsumenter mer sårbara än vanliga varor.

Eftersom de inte har den tekniska förmågan att kunna kontrollera tjänsternas kvalitet behöver de en rättslig ram som skyddar dem.

Alexander Stubb (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill tala om tre saker. Till att börja med vill jag göra något av ett erkännande: Jag älskar att shoppa. Jag älskar att shoppa på Internet, hemma och utomlands. Så man skulle kunna säga att jag har ett egenintresse när det gäller konsumentskydd.

Vi vet alla hur det känns. När man handlar blir det inte alltid som man tänkt sig. När man kommer hem är kostymen inte lika snygg som man tänkt sig. Man köper något på Internet och Amazon.com skickar fel böcker. När man försöker kontakta någon i butiken får man inget e-postsvar. När man går till butiken ser säljaren på en som om man var något slags

seriemördare, och man försöker säga ”Vad tror du att jag har gjort? Stoppat fingrarna i eluttaget eller? Nej, apparaten fungerar inte!”

Så man får inte alltid världens bästa service. Det är det vi diskuterar i dag; att försöka få saker och ting att fungera bättre. Vi vet som sagt alla hur det känns när det går snett.

Min andra punkt är att mycket få människor, inte ens Zita Pleštinskás besöksgrupper, vet att EU står på konsumenternas sida.

Jag vet att det inte låter särskilt spännande, men vad handlar ”försäljning av konsumentvaror och garantier” om? Jo, det handlar egentligen om att man får pengarna tillbaka eller kan byta ut sin produkt inom två år om avtalet med säljaren inte uppfyller dessa kriterier. Det tycker jag är bra och det tackar jag EU för.

Direktivet om distansförsäljning låter inte heller särskilt roligt, men det betyder i grunden att om man köper något på Internet, från Tyskland till exempel, och det inte ser ut som man hade väntat sig när man får det, kan man skicka tillbaka varan inom sju dagar och få pengarna tillbaka.

Jag tycker också att vi borde vara lite bättre på att marknadsföra konsumentskydd. Jag ska bara ge ett exempel på det. Jag instämmer i den följande meningen, men jag ska nu göra ett slags svärmorstest. Vad tror ni att min svärmor skulle säga om hon läste denna fras ur betänkandets motivering: ”Det horisontella instrumentet skulle bygga på maximal harmonisering, medan de sektorsspecifika verktygen skulle fortsätta att bygga på principen om minimal harmonisering, med undantag för de direktiv som redan antagits utifrån principen om maximal harmonisering, som till exempel direktivet om otillbörliga affärsmetoder”? Jag håller med – inga problem. Men, om vi försöker att ta itu med konsumentskyddet borde vi ha ett visst konsumentskydd när det gäller vad vi skriver också.

Min tredje och sista punkt är att jag tycker att betänkandet är bra, men vi skulle kunna gå längre. Jag är helt och hållet för maximal harmonisering när allt kommer omkring. Det roliga är att vi alltid hävdar att vi har det bästa konsumentskyddet i världen. Jag säger till Malcolm Harbour att Finlands konsumentskydd är bättre än det brittiska. Då säger han:

nej, så är det inte alls. Så jag anser att vi verkligen måste hitta något slags jämvikt, och därför tycker jag som föredragande för frågan om ömsesidigt erkännande att er tanke att försöka införa lite ömsesidigt erkännande också i den här frågan är bra.

Slutligen vill jag gratulera Béatrice Patrie till ett utmärkt betänkande. Jag vill gratulera den nya dynamiska kommissionsledamoten till ett utmärkt arbete med lagstiftningen. Jag tycker att detta är en bra början, men vi kan göra mer.

Anna Hedh (PSE). - Fru talman! Jag välkomnar översynen av konsumentregelverket och vill tacka min kollega Beatrice Patrie för ett mycket gott samarbete. Jag vill också tacka kommissionär Kuneva för arbetet med grönboken. Konsumentreglerna har ju egentligen med alla politiska beslut att göra. Lagstiftning och förordningar från EU påverkar de europeiska invånarna och dessa invånare är ju konsumenter.

Vi socialdemokrater i Europa arbetar hårt för att konsumentskyddet ska stå i centrum. En bra fungerande inre marknad får vi inte utan nöjda och trygga konsumenter. Gemenskapens lagstiftning bygger i dag på principen om minimal harmonisering vilket egentligen är naturligt eftersom medlemsländerna kommit olika långt när det gäller konsumentskyddet, precis som vi har fått höra här under dagen. Jag tycker att det är viktigt att vi förenklar och

förbättrar regelsystemet, både för konsumenterna och för näringsidkare, eftersom det skulle underlätta gränsöverskridande handel och stärka konsumenternas förtroende.

Det är dock viktigt att de harmoniseringar som behöver göras får en hög konsumentskyddsnivå och utförs med försiktighet. Vi bör också besluta om en konsumentskyddsgaranti som innebär att ingen konsument ska behöva få sämre skydd än före harmoniseringen. Därför uppmanar jag er att rösta för socialdemokraternas ändringsförslag 4 och 10.

Slutligen anser jag att syftet med att se över den konsumenträttsliga lagstiftningen i EU måste vara att stärka konsumentskyddet, inte att stärka handeln mellan medlemsländerna.

Även om det går hand i hand är det stor skillnad på att låta konsumentskyddet vara vägledande i arbetet och att fokusera på kommersiella överväganden. Vi måste sätta människan före marknaden.

Bogusław Sonik (PPE-DE). - (PL) Fru talman! Att utveckla ett informationssamhälle är ett av EU:s grundläggande mål. Ett sådant samhälle måste dock stöttas av orubbliga, varaktiga regler. Förtroende är grundläggande i ett sådant samhälle, och förtroendet måste vila på starka grunder.

Det gäller alla områden av EU:s politik, och det är ett ofrånkomligt villkor för de frågor som rör konsumenträttigheterna, skyddet av dessa samt de relaterade säkerhetsfrågorna.

Resultatet av samrådet om de frågor som bifogats grönboken bekräftar denna uppfattning.

Medborgarna värderar sin säkerhet högt. Att man stödjer att lagstiftningen harmoniseras i så stor utsträckning som möjligt beror på att man vill garantera säkerheten.

De siffror som tas upp i betänkandet ger upphov till oro. Jag skulle vilja påminna parlamentet om att över 70 procent av EU:s medborgare anser att gränsöverskridande handel lättare skapar problem än lokal handel. Hälften av EU:s medborgare är ovilliga att handla över gränserna. Detta är vardagliga fakta som kan tyckas alldagliga från det storskaliga politiska perspektivet. Likväl är de mycket viktiga för medborgarnas känsla av enhet och integrationsnivå.

Nästa fråga är enligt mig så viktig att den inte kan lämnas till självreglering. Jag syftar på skyddet för de konsumenter som ägnar sig åt elektronisk handel, även kallad e-handel. Jag minns naturligtvis att ett direktiv om e-handel antogs i juni 2000, men vi borde också komma ihåg att sju år har gått sedan dess. Snälla, missförstå mig inte, men sju år är en evighet om man tänker på att e-handeln bara har funnits i cirka 15 år. Om någon frågade oss vad som hänt under den tiden skulle vi vara tvungna att svara ”allt”. Terroristattackerna den 11 september tvingade oss att ändra vår syn på Internetsäkerhet. Som parlamentet vet användes givetvis avancerad teknik för att förbereda dessa attacker.

De åsikter som jag just lagt fram riktar sig tydligt mot att skydda konsumenternas rättigheter.

Det krävs klara och säkra metoder för Internethandel. Vi borde fokusera på att tillämpa metoder för att säkra Internethandeln och göra det omöjligt för obehöriga att få tillgång till konsumenternas uppgifter. En tämligen enkel metod skulle vara att förbättra och standardisera alleuropeiska säkerhetsstandarder för Internethandel.

Pervenche Berès (PSE). - (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Gratulationer till initiativet till grönboken om översyn av konsumentregelverket.

Om vi vill att våra gemensamma medborgare inte bara ska se den inre marknaden som ett hot anser jag att vi måste garantera att konsumenterna är ordentligt skyddade, i synnerhet som den inre marknaden omfattar komplexa produkter. Jag tänker naturligtvis på