Den reviderade giftermålsbalken 1921 önskade leda kvinnor mot äktenskap och hem och till en verksamhet som husmor eller som ledare av betalda hushållerskors arbete i det egna hemmet. Även om gifta kvinnor som kategori i enlighet med kvinnoorganisationers krav tillerkändes myndighet, likställd äganderätt och likställd försörjningsskyldighet i, under och efter äktenskapet, så var denna nyordning på intet sätt grundad i värderingar som tänktes leda till en radikal förändring av gifta kvinnors ekonomiska position i äktenskapet. Idéer och värderingar om mäns självklara ekonomiska företrädesrätt i äktenskapet och maternalistiskt grundade idéer om att leda bort (befria) gifta kvinnor från arbete utanför hemmet så att de kunde utföra sin ”naturliga” uppgift som moder, genomsyrade hela förslaget.
Lagberedningens förslag om likställd försörjningsskyldighet grundades på föreställningen att den på äktenskapet grundade familjen bestod av en förvärvsarbetande man och en i hemmet verksam hustru.513 I hemmet skulle dock kvinnor med hänsyn till vad som uttalades vara deras ”rättmätiga behov” av ekonomisk självständighet tillgodoses genom att de tillerkändes vissa ekonomiska resurser från den äkta mannen. Vilka dessa resurser var som skulle garantera deras ekonomiska självständighet varierade dock beroende på vilken kategori kvinnor som lagberedningen åsyftade. Rätten att erhålla hushållspengar riktades framförallt till sämre bemedlade kvinnor så att de gavs möjlighet att som husmödrar kunna bestämma över vad som i lagberedningens förslag benämndes som familjens inre hushållning. Dessa pengar var dock inte att betrakta som kvinnans egna utan ett eventuellt överskott skulle gå tillbaka till den som intjänat pengarna d.v.s. mannen. Kvinnor som före äktenskapet var ekonomiskt oberoende genom yrkesarbete tillerkändes även rätt till medel för särskilda behov. Dessa betraktades, till skillnad från hushållspengarna, som hennes enskilda egendom. För varför skulle hon annars lämna ett välbetalt yrkesarbete när hon gift sig för att bli ekonomiskt beroende av sin man? Trots att förmögenhet, förvärvsarbete och verksamhet i hemmet betraktades som olika, men likställda, sätt att bidra till familjens försörjning, beskrevs gifta kvinnors förvärvsarbete i lag-beredningens förslag som en nödåtgärd de kunde tvingas att ta till vid extrem fattigdom. Eget förvärvsarbete var med andra ord något gifta kvinnor självklart och med hänvisning till samhällets bästa, helst skulle styras bort från.
På det formella planet kom en hel del att ändras genom revideringen av giftermålsbalken 1921. Men genom avhandlingens metodiska och teoretiska utgångspunkter dras slutsatsen att trots att problemrepresentationer grundade i vad som omnämndes som en maskulin kultur exkluderats från inflytande i utredningsarbetet, var det implicita syftet med den tilltänkta lagstiftningen att påverka kvinnor att inta en ekonomisk position i äktenskapet som inte skilde sig särskilt mycket från vad den tidigare lagstiftningen medgivit. Den tidigare ekonomiska ordningen i äktenskapet, som var grundad i mäns naturliga och självklara ekonomiska företräden gentemot kvinnors, togs i många fall för given och troddes i realiteten leva kvar genom kvinnorna själva. Till följd av att lagberedningen ramade in problemet som en fråga om giftermålsfrekvens blev erkännandet av gifta kvinnors formella rättigheter i sig viktigt att genomföra för att ta bort de hinder för äktenskap som ansågs föreligga. Därmed inte sagt att gifta kvinnor förväntades, eller ens själva önskade, använda sina nya ekonomiska maktbefogenheter i äktenskapet. Genom över-gångsregler kom alla redan gifta kvinnor att kvarstå som ekonomiskt
omyndiga fram till 1950.514 Förmögna kvinnor som inkluderades i den nya lagstiftningen gavs även möjlighet att avsäga sig ekonomiska rättigheter till förmån för mannen genom fullmakt. I och med problemets stadscentrering, d.v.s. att problemet att åtgärda främst var ogifta förvärvsarbetande kvinnors obenägenhet att ingå äktenskap, exkluderades kvinnor på den svenska lands-bygden från såväl problemstatus som ekonomisk likställdhet med mannen. Trots att dessa kvinnor utgjorde en majoritet av de gifta kvinnorna i Sverige kom de precis som i tidigare lagstiftning att helt underställas mannen i ekonomiskt hänseende.
Syftet med den likställda ägande- och förvaltningsrätten, den likställda försörjningsskyldigheten och den likställda rätten till underhåll vid skilsmässa var med andra ord att utforma äktenskapet som attraktivt för kvinnor. Framför allt för de kvinnor som ansågs behöva ”hjälp” att lämna sitt förvärvsarbete genom en lagstiftning som skyddade dem mot sina mäns moraliska och ekonomiska tillkortakommanden. Med utgångspunkt i de analyser som gjorts blir det svårt att bekräfta tidigare forskning som visat på att giftermålsbalken från 1921 var anpassad till det moderna samhället och till marknadens behov, anpassad till ett samhälle där alla måste vara självständiga individer, gångbara på arbetsmarknaden och dugliga till självständigt försörjaransvar.515 Till-sammans med lagen om sambeskattning kom giftermålsbalken från 1921 att höja statusen på gifta kvinnors obetalda arbete i hemmet genom att likställa värdet av detta arbete med mannens förvärvsarbete. I slutändan styrdes de bort från egna inkomster och vad som ansågs vara fördärvligt förvärvsarbete till att helt och hållet bidra med sin, dock likställda, försörjningsskyldighet i hemmet.
Från likställd husmor till deltidsarbetande mor
Idén om att gifta kvinnor skulle lämna sitt förvärvsarbete när de gifte sig och att mannens inkomst ensamt skulle räcka för att täcka familjens utgifter förankrades väl i det svenska samhället. Så väl att kvinnoarbetskommittén tillsattes 1935 för att utreda det påtalade ”problemet” med att vissa kvinnor inte lämnade sina anställningar när de gift sig utan konkurrerade ut familjeförsörjare från möjligheter att försörja sina familjer. Röster höjdes i den svenska riksdagen 1925-1934 om att förbjuda eller på andra sätt få de problematiska kvinnorna att lämna sina tjänster. Direktiven som gavs kvinno-arbetskommittén var initialt att utreda om kvinnor generellt konkurrerade med familjeförsörjare på arbetsmarknaden och vad samhället i så fall kunde göra för att åtgärda detta problem. Avhandlingen visar dock i enlighet med tidigare forskning att kvinnoarbetskommittén omformulerade ”problemet” från en
514 Niskanen, Kirsti 2004; Simonsson, Per 2005; Bouteillec, Nathalie Le m.fl. 2011; Andersson, Catrin, 2011.
fråga om otillbörlig konkurrens från kvinnorna till en befolkningsfråga.516 Från att utreda bildade yrkeskvinnors ovilja att lämna sina arbeten när de gifte sig till att undersöka och lösa problemet med att obildade förvärvsarbetande kvinnor självmant lämnade sina arbeten vid giftermål. Samtidigt som uppsägning av anställning vid giftermål ansågs understödja den förhärskande idén att alla kvinnors närvaro på arbetsmarknaden endast var av tillfällig art, vilket bidrog till att bildade kvinnor inom kvalificerade arbeten undvek såväl äktenskap som barn, slogs det genom nationalekonomiska undersökningar fast att trots att stor del av husmödrars verksamhet i hemmen var att betrakta som produktiv verksamhet, så utfördes denna verksamhet ineffektivt och oavlönat. Genom uppfostran, upplysning och via utbildningssystemet skulle kvinnor inom okvalificerade yrken fås att förstå vikten av att bibehålla det egna förvärvsarbetet, trots giftermål, och genom att modernisera husmödrars hem skulle deras tid för huslig verksamhet effektiviseras så att de efter småbarns-periodens slut, även fick tid för förvärvsarbete - på deltid. Det centrala var dock inte att tillgodose denna kategori kvinnors rätt till ekonomiskt oberoende utan deras ändå begränsade inkomster skulle bidra till att höja familjens och den arbetande klassens ekonomiska status och kvalitet. Bildade och yrkesverksamma kvinnor skulle istället genom utökat anställningsskydd och en moderskapspenning som ersatte de faktiska ekonomiska förlusterna vid den moderskapsrelaterade ledigheten, styras till att ingå äktenskap tidigare med ett ökat antal födda barn som följd. Offentligt understödd barnomsorg underströks av kvinnoarbetskommittén 1938 vara så väl kvalitativt som kvantitativt nödvändigt för att få bukt med vad som omnämndes som ”krisen i befolkningsfrågan”. Andra kategorier gifta kvinnor kom också att problematiseras i betänkandet som ekonomiskt beroende men för t.ex. de i utredningen fastlagt ”dubbelarbetande” och obetalda jordbrukarhustrurna föreslogs att de vid extrem arbetsbelastning skulle avlastas genom hemsystrar. Majoriteten av medlemmarna i kvinnoarbetskommittén var kvinnor och samtliga av dessa var aktiva medlemmar i olika kvinnopolitiska organisationer som förespråkade yrkeskvinnors rätt till en diskrimineringsfri arbetsmarknad. Genom att marginalisera företrädare av en europeiskt influerad maskulin kultur och talesmän för en matriarkalt grundad problemrepresentation från inflytande, rama in problemet som en befolkningsfråga och underbygga denna med flera kvinnopolitiskt grundade nationalekonomiska utredningar om kvinnors arbete, kom kvinnoarbetskommitténs förslag på lösningar att bli prototypen för den senare förda svenska jämställdhetspolitiken och idén om den förvärvsarbetande modern. Detta projekt skulle dock komma att ta tid att genomföra fullt ut. Även om det socialdemokratiska kvinnoförbundet i allt större utsträckning än tidigare accepterade att även gifta kvinnor
förvärvsarbetade var det före andra världskriget inte den egna väljarkårens kvinnor de då främst hänsyftade på utan de bildade yrkeskvinnorna. Det kan också med hänvisning till tidigare forskning antas att den politik, som då måste genomföras, för att realisera idén om den förvärvsarbetande modern varken attraherade fackliga organisationer eller en majoritet i den svenska riksdagen, som istället genom särlagstiftning önskade leda bort gifta kvinnor från förvärvsarbete till förmån för män.517