I resultatet framkom det att professionella har en struktur som de utgår ifrån i samtalet med barn och som beror på samtalets syfte. Som grund för strukturen ligger var och ens samlade kompetens i form av erfarenheter, utbildningar och metoder. Precis som Payne (2015) beskriver gällande den tydliga och strukturerade modellen för krissamtal, underlättar detta relationens uppbyggnad mellan parterna och stödjer samtalsledaren i en komplex situation.
Det var tydligt i studien att kunskap om olika kommunikationsmetoder och att
kontinuerligt utöka sin verktygslåda är underlättande faktorer för att kommunicera med olika barn utifrån olika behov. Resultatet var tydligt gällande vikten av socialt stöd och att ställa öppna frågor. Kommunikationen utifrån ett etnologiskt perspektiv mellan en sändare och en mottagare är en växelverkande process som är väsentlig i det sociala samspelet, detta kan ske
38 genom både verbala och icke-verbala signaler (Nilsson & Waldemarson, 2016). Forskning visade också att barns berättelser blir betydligt mer detaljerade och omfattande i de fall frågorna formulerades som öppna (Sternberg m.fl., 1997).
Allmänna barnhuset (2015) skriver att professionella behöver erfarenhet för att kunna uppfatta signaler, våga ställa frågor om övergrepp och ta emot barnens berättelser.
Vidare framkom det att framgångsfaktorer i dialogen med barnen är information och ramar gentemot barnet och att den professionelle tryggt och nyfiket utforskar barnets berättelse. Något som även Øvreeide (2010) beskriver som en levande process präglat av samspel, känslor och erfarenheter.
I studiens resultat framkom det att en styrka i dialogen är att neutralt ta emot barnets berättelse. Vidare konstaterades att barnet testar att berätta lite för att se hur mottagaren reagerar. Øvreeide (2010) menar att barnet för att ta hänsyn till mottagarens oro kan ändra beskrivningen av sina erfarenheter om den som tar emot berättelsen uppvisar en negativ reaktion. Detta bekräftas även av Nilsson & Waldemarson (2016) som fastställer att den som leder svåra samtal lyssnar på det som sägs och är trygg i att ta emot det som förmedlas.
Det framkom vidare i intervjuerna med de professionella vid Barnahus attdialogen påverkas av barnets förmåga avseende till exempel ålder och språkutveckling vilket gör att samtalet behöver anpassas efter detta. Den professionelle behöver vara beredd att formulera frågor och förklara på ett sätt som stämmer överens med just det här barnets förmåga och vilja att berätta. Vikten av att ta hänsyn till dessa aspekter är också entydig i forskningen. Följden kan annars bli missförstånd och att barnets berättelse förstörs (Nilsson Tapper, 2021).
I studiens inledning framfördes att 10% av barn som utsatts för sexuellt utnyttjade kommer till myndigheternas kännedom och den samlade forskningsbilden baserar sig på studier med personer som valt att avslöja övergreppen.
Vi anser att det vore intressant att undersöka om en större andel sexuellt utnyttjade barn skulle komma till myndigheternas kännedom om man använde sig av samma
framgångsfaktorer som framförts i denna studie i fler vardagliga samtalssituationer med barn med hjälp av att utbilda och informera andra professionella, vårdnadshavare och barn. Detta för att på så sätt möjliggöra för de 90% utsatta barn som ännu inte har berättat att dela sin historia.
Historier och erfarenheter från personer som valt att inte berätta eller inte haft möjlighet att berätta är outforskat. Vi frågar oss om många i den här gruppen kanske helt enkelt saknar den där viktiga personen att berätta för eller sammanhanget där det är tryggt att
39 berätta. Möjligheten finns ju även att helt nya förutsättningar behöver identifieras för att möjliggöra för ännu fler att berätta sin historia. Vi menar att detta är en identifierad kunskapslucka där framtida forskning krävs för att fylla denna.
9. Slutsats
I denna studie framkom att professionella behöver ha en struktur och beredskap för hur man ska arbeta innan, under och efter samtalet, detta påverkar huruvida ett barn känner trygghet att berätta om sexuella övergrepp.
Beredskap för att tryggt och neutralt ta emot barnets berättelse är en framgångsfaktor i samtalet. Likaså att informera barnet och nätverket om sexuella övergrepp och vanliga
reaktioner, lyfta skuld och skamkänslor samt ge dem en sammanhangsmarkering i situationen, kunde underlätta ett avslöjande.
Resultatet visade även att professionella som möter sexuellt utnyttjade barn behöver ha en struktur och plan för samtalet samt kunskap att tolka barnets signaler.
40
10. Referenser
Alaggia, R., Collin-Vézina, D., & Lateef, R. (2019). Facilitators and Barriers to Child Sexual Abuse (CSA) Disclosures: A Research Update (2000–2016). SAGE publications, 20(2), 260 - 283. doi: 10.1177/1524838017697312
Attride-Stirling, J. (2001). Thematic networks: an analytic tool for qualitative research. SAGE
publications, 1(3), 385 - 405. doi: 10.1177/146879410100100307
https://journals-sagepub-com.www.bibproxy.du.se/doi/pdf/10.1177/146879410100100307
Barnafrid. (2019). Slutrapport utvärdering av barnahus. Linköping: Barnafrid.
Barnahus. (2020). Barnahus - Borlänge kommun. Hämtad 2021-01-11, från https://www.borlange.se/omsorg-och-hjalp/familj-barn-och-ungdom/barnahus
Brattfjell, M. L., & Flåm, A. (2019). "They were the ones that saw me and listened". From child sexual abuse to disclosure: Adults recalls of the process towards final disclosure.
Child Abuse & Neglect, 89, 225-236. https://doi.org/10.1016/j.chiabu.2018.11.022
Brennan, E., & McElvaney, R. (2020). What Helps Children Tell? A Qualitative Meta-Analysis of Child Sexual Abuse Disclosure. Child Abuse Review, 29 (1) 97-113. https://doi-org.www.bibproxy.du.se/10.1002/car.2617
Bruce, C., Wilson, S., & Morrison, S. (2018). Children’s Disclosure of Sexual Abuse: A Systematic Review of Qualitative Research Exploring Barriers and Facilitators. Journal of
Child Sexual Abuse, 27 (2), 176-194. https://doi.org/10.1080/10538712.2018.1425943
Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Cederborg, A. (2004). Forskning om förhör med barn. N. Wiklund & U. Sjöström (Red.),
Svensk vittnespsykologi (s.197-220). Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
41 Landstinget Dalarna. (2009). Vårdprogram - Barnmisshandel och sexuella övergrepp. Hämtad
2021-01-05, från https://docplayer.se/524358-Vardprogram-barnmisshandel-och-sexuella-overgrepp.html
Leach, C., Powell, M.B., Sharman, S.J. & Anglim, J. (2016). The Relationship Between Children’s Age and Disclosures of Sexual Abuse During Forensic Interviews. SAGE
publications Child Maltreatment, 22(1) 79-88. doi: 10.1177/1077559516675723
Lingåker, M. (2017). Våga se signaler på sexuella övergrepp: vägledning och främjande
integritetsarbete. Stockholm: Gothia Fortbildning.
Nilsson Tapper, M. (2021). Professionella samtal med barn: förhållningssätt, metoder och
övningar. Lund: Studentlitteratur
Nilsson, B., & Waldemarson, A-K. (2016). Människor emellan – Grundbok i kommunikation
och samtal. Stockholm: Natur & Kultur
Polisen. (2019, 6 mars). Gromning - utsatt https://polisen.se/utsatt-for-brott/olika-typer-av-brott/grooming/
Polisen. (2021, 3 februari). Barnahus för barn utsatta för våld och övergrepp. https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/brott-mot-barn/barnahus/
Rädda Barnen. (2016). Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn.
SFS 2018:1197. Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20181197-om-forenta-nationernas-konvention_sfs-2018-1197
42 Socialstyrelsen. (2018). Att samtala med barn - Kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso- och
sjukvården och tandvården. Hämtad 2021-01-05, från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2018-11-14.pdf
Stiftelsen allmänna barnhuset (2015). Det gäller en av fem: fakta om barn, sexuella övergrepp
och sexuell exploatering i Sverige 2014. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Kathleen, J., Lamb, M. E., Hershkowitz, I., Yudilevitch, L., Orbach, T., Esplin, P. W., & Hovav, M. (1997). Effects of introductory style on children´s abilities to describe experiences of sexual abuse. Child abuse & neglect, 21(11) 1133-1146.
https://doi.org/10.1016/S0145-2134(97)00071-9
Vetenskapsrådet. (2007). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Øvreeide, H. (2010). Samtal med barn: metodiska samtal med barn i svåra livssituationer. Lund: Studentlitteratur.
43