Under de senaste decennierna har könsskillnaderna minskat inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM) men andelen kvinnor fortsätter att vara underrepresenterade på dessa områden (Wang & Degol, 2017, s. 119). Respondenterna ombads därmed resonera om vad som kan skapa en jämn könsfördelning på civilingenjörsutbildningar och uppgav samstämmigt att lärosäten och samhället som helhet måste sprida vetskap om vad civilingenjörsutbildningen är för något och vad den innebär i praktiken. Respondenterna la även stor vikt vid att marknadsföringen bör riktas på ett sätt som tilltalar en större andel kvinnor och även belysa den kvinnliga närvaron på civilingenjörsutbildningarna:
Jag tror det påverkar ganska mycket att man ser att andra kvinnor har liknande roller. Nu är det ju mycket mycket fler män som har dem rollerna och då blir det naturligt, det är ju undermedvetet, att man lägger märke till personer som liknar en själv och sen kan det vara avskräckande att börja en utbildning, där man vet att man är en minoritet. - Respondent 2
En strategi för att öka andelen kvinnor inom civilingenjörsutbildningar är att synliggöra kvinnliga förebilder inom dessa områden och ge kvinnor realistisk information om deras karriärmöjligheter (Ceci & Williams, 2011, s. 5). Dessutom bör gymnasieskolor ta ett större ansvar för att öka kvinnors intresse för tekniska utbildningar (Engström, 2015, s. 168), vilket respondent 6 resonerar om:
Det jag tycker är väldigt konstigt är att för att börja på en teknisk högskola så ska du redan när du är 15–16 år, dvs välja gymnasium, veta att du vill gå ett naturspår och det som är så svårt när man går sjuan, åttan och nian det är att även om du kanske är duktig på matte så är det väldigt sällan som det uppmärksammas och uppmuntras. Redan då ska du fatta beslut och sätta någon sorts stämpel. Jag tycker gymnasiet ska erbjuda linjer som är mittemellan, kanske ekonomlinjen men man får läsa den matten som behövs för att komma in på en teknisk högskola. Om man inte väljer natur måste man läsa ett tekniskt basår och sen läsa 5 år till och för att få CSN, det får du bara 6 år så det är också en ganska jobbig övervägning [...]
Att kvinnor inte uppmärksammas och uppmuntras till att välja en civilingenjörsutbildning är ett återkommande mönster i respondenternas berättelser och kan kopplas till begreppet kulturell överlagring som innebär att individer utgår från omedvetna föreställningar eller mönster när det förhåller sig till sin omgivning (Hirdman, 1988, s. 53):
Jag tror att man blir väldigt påverkad av sin omgivning och jag tror det är många tjejer som absolut är vetenskapligt inriktade men som kanske inte följer det spåret för att de inte blir uppmanad till det. - Respondent 3
För att stärka kvinnors intresse för teknik kan organisationer tillhandahålla mentorprogram för unga kvinnor och skapa en positiv relation till teknikämnet redan i tidig ålder, vilket kan bidra till att minska den ojämna könsfördelningen (Talks m.fl., 2019, s. 39–40). Detta är något som respondent 1 belyser:
Det finns väldigt många bra mentorskapsprogram tex Pepp som jag verkligen tycker folk borde ta del av, som är att man som universitetsstudent är mentor för en gymnasiestudent, att de borde marknadsföras mer på gymnasienivå så att tjejerna kan få ett riktigt stöd inför de valet dem står för och bara att få veta rent praktiskt hur det är.
Utöver mentorskapsprogram krävs en gemensam insats av forskare, utövare och beslutsfattare för att dels bryta den kulturella sfären på samhällsnivå att civilingenjörsprogrammen är manligt kodade och dels för att möjliggöra kvinnors fulla potential inom tekniska utbildningar (Wang & Degol, 2017, s. 135). Respondent 4 resonerar om vilka förändringar som krävs för att öka andelen kvinnor på civilingenjörsutbildningar utifrån ett långsiktigt perspektiv:
Jag tror tiden. Detta kommer inte vara något som går från den ena dagen till den andra. Att man nu har kvinnor som börjar få höga positioner och hela den biten, tar ju tid också, men det får den här lilla femåriga flickan att börja drömma och det blir en kedjereaktion av så mycket som händer i samhället. [...] Jag tror även marknadsföringen, att man måste attrahera, precis som alla nya jobbannonser och sånt, att skriva om dem så att de blir mer attraherande för kvinnor och gå ut med att det faktiskt finns tjejer på KTH. Sen som jag sa med kedjeeffekten att det är lite “word of mouth” att jag pratar med tjejer och att dem i sin tur sprider ordet vidare, att man ser att tjejer också kan. Sen tror jag det är från generation till generation att man ser att det inte bara är att sitta i en fabrik, att man med den här utbildningen kan lyckas med så mycket annat, att man kan komma ut i arbetslivet och bli framgångsrik. Det tar tid och våran generation är extremt viktig för att framtida generationer ska vara intresserade av att välja en civilingenjörsutbildning och även näringslivet, att det är jämställt där. För är det inte jämställt där så kommer det aldrig att bli jämställt på utbildningarna heller. Det tror jag verkligen, tiden kommer hjälpa till om alla kämpar vidare.
Diskussion
Syftet med studien är att belysa kvinnors upplevelser och erfarenheter inom KTH:s civilingenjörsutbildningar genom att inta perspektiven dåtid, nutid och framtid. Studiens resultat visar på övergripande koherens med de teorier och tidigare forskning som presenteras. Genom att addera konstellationen dåtid, nutid och framtid bidrar studien med flera intressanta aspekter gällande kvinnors val av en civilingenjörsutbildning, dess studiemiljö samt hur andelen studerande kvinnor vid civilingenjörsutbildningar kan öka. Ett flertal argument vittnar om att studiens syfte och frågeställningar är högst relevant då både kvinnor och män behövs i näringslivet för teknisk och industriell expansion samt för att kunna tillgodose framtida kompetensförsörjningsbehov. För att uppnå en jämnare könsfördelning på civilingenjörs-utbildningarna har en rad olika satsningar genomförts i Sverige utan att önskvärda resultat uppnåtts (Berner, 2003, s. 150, 119).
Att dessa satsningar varit ineffektiva skulle kunna förklaras av Berner (2003) som menar att skolan är en arena präglad av kön, där befintliga könsrelationer och könsnormer ständigt återskapas och agerar som vägvisare för vilken utbildningsinriktning män respektive kvinnor väljer att ta i livet. Varför denna studiens respondenter gått emot dessa könsstereotyper och valt en traditionellt manlig utbildning kan besvaras utifrån den första frågeställningen. Av resultatet framkommer att de främsta bakomliggande faktorerna som inverkat på valet av utbildning har varit respondenternas naturvetenskapliga intressen och omgivningens influens. Dessa går i linje med tidigare forskning av Wahl (1992) och Engström (2015) som anger att stöd från familj och vänner är en förutsättning för att kvinnor ska välja en civilingenjörsutbildning. Utöver stödet belyser även Wahl det naturvetenskapliga intresset som en viktig aspekt gällande valet av utbildningsinriktning. Att dessa bakomliggande faktorer framhålls stärks ytterligare av den socialkognitiva karriärutvecklingsteorin då individer tenderar välja en utbildning som går i linje med deras intresse om de upplever stöd av omgivningen. Resultatet visar att respondenterna växt upp i en miljö som agerat gynnande för deras naturvetenskapliga intresse och att de haft en fallenhet för dessa ämnen eftersom de erhållit höga betyg. Utifrån detta är det sannolikt att respondenterna i likhet med intressemodellen uppfattat sig själva som kompetenta inom det naturvetenskapliga området och att de därmed hållit fast vid sitt intresse (Lent m.fl., 2002, s. 265). I enlighet med valmodellen påvisar denna studiens resultat att respondenterna upplevt stöd från omgivningen i form av familj och vänner, vilket medverkat till att de valt en utbildning som går i linje med deras naturvetenskapliga intresse. Om respondenterna saknat stöd från sin omgivning hade de antagligen kompromissat och valt en utbildning som inte motsvarade deras intressen eftersom de troligen upplevt civilingenjörsutbildningen som en oövervinnlig barriär (a.a, s. 273–274). Av resultatet framkommer det även att respondenterna haft individer i dess närhet som haft kopplingar antingen till civilingenjörsutbildningen eller till KTH, vilket också kan ha inverkat vid valet av utbildning. Vikten av omgivningens influens tycks vara särskilt avgörande för kvinnor gällande valet av en civilingenjörsutbildning, då de samhällsstrukturer och normer som råder indicerar att tekniska utbildningar är manligt förknippade. Utbildningen resulterar i en miljö som agerar möjliggörande för män och begränsande för kvinnor (Hirdman, 1988, s. 55). Därav är det rimligt att respondenterna framhållit omgivningens influens som en av de främsta bakomliggande faktorerna till valet av utbildning.
Vidare kan omgivningens influens bidra med en förklaring till studiens andra frågeställning som belyser upplevelsen av studiemiljön i relation till att vara en minoritet. I enlighet med den socialkognitiva karriärutvecklingsteorin visar resultatet att det stöd som respondenterna upplevt
av familj och vänner även varit betydelsefullt för att kunna hantera den manligt dominerande studiemiljön. Vidare kan respondenternas sätt att förhålla sig till den mansdominerade studiemiljön även bero på andra faktorer som deras höga självförmåga och förväntade utfall av en handling, vilket i enlighet med prestationsmodellen främjar en ambitiös målsättning och bidrar till att de kan prestera oberoende av den miljö de befinner sig i (Lent m.fl., 2002, s. 277– 278). För att kunna prestera optimalt visar resultaten på att respondenterna utvecklar strategier för att passa in i den manliga kulturen, vilket det även finns belägg för i tidigare forskning (Powell m.fl., 2009). Av resultatet framträder tre strategier i form av att bli vän med de manliga kurskamraterna, framhäva sin kompetens och fokusera på fördelar framför nackdelar. Dessa strategier framhålls som särskilt avgörande för att respondenterna ska hantera den manligt präglade kulturen och fullfölja sina studier. Att respondenterna utvecklar hanteringsstrategier för att passa in i den manliga kulturen kan indikera på att strukturen på civilingenjörsutbildningar primärt är utformade av män, för män, vilket medverkar till att kvinnor betraktas som sekundära. Att kvinnorna anpassar sig utefter den manliga kulturen går i enlighet med Hirdmans teori om genussystemet och genuskontraktet och bidrar till att både kvinnor och män medverkar till att upprätthålla de rådande strukturerna avseende manligt präglade civilingenjörsutbildningar (Hirdman, 1988, s. 54–55).
Att den manliga dominansen kvarstår på civilingenjörsutbildningar går i linje med Salminen-Karlssons (2003) resonemang om att ingenjörsutbildningen fortfarande uppfyller männens behov och önskemål. Som svar på studiens tredje frågeställning gällande vilka faktorer som kan öka andelen studerande kvinnor inom civilingenjörsutbildningar framkommer det att flera insatser bör göras. Respondenternas berättelser uppvisar en hög samstämmighet och betonar framförallt det ansvar som lärosäten och samhället som helhet bör ta, vilket går i linje med Wang och Degols (2017) resultat som visar på att det krävs en gemensam insats av forskare, utövare och beslutsfattare för att bryta samhällsstrukturerna gällande att civilingenjörsutbildningar är manligt kodade. För att lyckas med detta behöver aktörer såsom grundskolan i tidig ålder fånga upp kvinnors intresse för de tekniska och naturvetenskapliga ämnena. Om inte kvinnors intresse för dessa ämnena uppmärksammas kommer kvinnor som saknar stöd i form av familj och vänner troligen inte att välja en utbildningsinriktning som går i linje med deras intressen (Lent m.fl., 2002, s. 274). Dessutom visar denna studiens resultat på vikten av att synliggöra och marknadsföra kvinnliga förebilder inom tekniska utbildningar för att inspirera kommande generationers kvinnor. Genom att framhäva kvinnliga förebilder minskar risken att kvinnor väljer bort tekniska utbildningar på grund av felinformation eller
könsstereotyper, vilket även Ceci och Williams (2011) forskning poängterar. Om ovanstående insatser inte tas i beaktning kommer de kvinnor som väljer en civilingenjörsutbildning fortsatt förbli en relativt homogen grupp. Vidare kommer denna homogenitet avspegla sig på kvinnors situation inom arbetslivet. Därav är det av intresse för framtida forskning att undersöka huruvida kvinnor med en civilingenjörsexamen upplever det könsmässiga minoritetsskapet i arbetlivet samt i vilken utsträckning kvinnor väljer att stanna kvar inom civilingenjörsyrket alternativt väljer en annan karriärinriktning.
För fortsatt kvalitativ forskning inom området går det att resonera gällande urvalet av respondenterna i denna studie. Fyra av respondenterna studerar för närvarande termin sju på en civilingenjörsutbildning och tre av respondenterna har nyligen avslutat sina studier på KTH. Eventuellt kan denna uppdelning mellan respondenter medverkat till diskrepans gällande deras utsagor men samtidigt fanns det begränsade möjligheter under den rådande pandemin att finna respondenter som erhöll de kriterier som efterfrågades då Folkhälsomyndigheten uppmanade till ett begränsat umgänge. Därav tillhandahölls fyra av respondenterna av en gatekeeper och de resterande tre genom ett snöbollsurval. Det går att diskutera om detta tillhandahållande av respondenter påverkat det empiriska materialet då en specifik bild av området kan ha velat presenterats och att respondenter tilldelats utefter denna strävan. Likväl återfanns flertalet upprepade mönster i respondenternas utsagor, vilket sammantaget tyder på att studien uppnått mättnad.
Sammanfattningsvis bidrar studiens resultat i kombination med teori och tidigare forskning med intressanta infallsvinklar utifrån perspektiven dåtid, nutid och framtid. Genom dåtid och bakomliggande faktorer utvecklar kvinnor ett tekniskt och naturvetenskapligt intresse som i kombination med influenser från omgivningen inverkar på valet av en civilingenjörsutbildning. De bakomliggande faktorerna fortsätter att vara betydelsefulla för att kvinnor ska kunna fullfölja sina studier och hantera den manliga kulturen som genomsyrar studiemiljön. De kvinnor som vidare väljer att fullfölja sina studier bidrar till att förändra den traditionella bilden av att civilingenjörsutbildningar är manligt kodade, vilket influerar kvinnor i kommande generationer att välja en tekniskt inriktad utbildning. Om fler kvinnor influeras att välja en civilingenjörsutbildning kan stereotyper om att teknik är förknippat med män successivt suddas ut.