Framtida visioner

I resultatet synliggörs förskollärarens upplevelser kring barnets bästa i förskolan och hur det kan relateras till förskollärarens förhållningssätt. Det som majoriteten av förskollärarna uttrycker som utmanande är bemötandet till vårdnadshavaren i komplexa situationer där barnets bästa ska beaktas. Samtidigt uttrycker de hur möjligheten till reflektionstiden varierade. Detta är något som både förskollärarna och tidigare forskning (Skolinspektionen, 2017) uttrycker vikten av för att kunna uppfylla barnets bästa och upprätthålla förskolans goda kvalitet. För att det ska kunna ske skulle förskollärarna i framtiden få mer reflektionstid, kollegiala samtal och erbjudas kontinuerlig fortbildning där de kan samtala och diskutera sitt uppdrag tillsammans med andra och utbyta erfarenheter och upplevelser. Fortbildning och kollegiala samtal kan även bidra till att förskolläraren tillägnar sig aktuell forskning och samtalar om dessa, vilket kan vara viktigt för att upprätthålla förskollärarens kunskapssyn och förhållningssätt.

6.2 Metoddiskussion

Då syftet med studien var att synliggöra förskollärares upplevelser kring förskolans verksamhet i förhållande till barnets bästa valdes metoden semistrukturerade intervjuer. Med hjälp av semistrukturerad intervju fick förskollärarna med sina ord besvara frågorna i den omfattning de själva önskade vilket resulterade i mitt datamaterial till studien. Metoden tycker jag var lämplig i förhållande till syftet men i tillägg till intervju kunde jag även använt metoden observation för att möjligtvis kunna få ett större djup i

34

materialet. Det kan ibland vara lätt att prata om sig själv och sin verksamhet ur en utopi, att det är bättre än vad man själv kanske upplever. Därför tror jag att metodvalet observation skulle kunna förhindra det och därmed göra studien och dess resultat än mer tillförlitlig. På grund av rådande samhällspandemi så ville jag underlätta för informanterna och valde därför att genomföra intervjuerna i digitalt mötesrum. I några av fallen hade jag endast tillgång till informantens röst, jag kunde alltså inte se informanten eller hens kroppsspråk. Jag undrar om det blivit annorlunda svar om jag suttit i samma rum som informanten. Om det kunnat påverka mitt sätt att ställa frågorna och om informanternas kroppsspråk kunnat säga något.

6.3 Slutsatser

Med hjälp av frågeställningarna var studiens syfte att synliggöra förskollärares upplevelser kring förskolans verksamhet i förhållande till barnets bästa. I studien beskriver förskollärarna om upplevelser där barnets bästa många gånger innefattar det mesta i verksamheten. Det kan till exempel vara vem barnet ska leka med, barnets hälsa, barnets inflytande och undervisningen för att nämna några. Samtliga förskollärare pratar om förhållningssättet och sätter det i ett sammanhang till barnets bästa. Det förskollärarna ger uttryck för är att barnets bästa kräver en närvarande och medveten pedagog som är lyhörd för barnet och barnets behov. Precis som artikel 12 i barnrättskonventionen beskriver (UNICEF, 2020b) ska barnets röst och vilja bli hörd. För att det ska kunna ske kräver det en närvarande och medveten pedagog som lyssnar till barnets önskningar och vad barnet ger uttryck för. I studien har dessa upplevelser beskrivits liknande mellan förskollärarna och att de visat på en medvetenhet för vad som är barnets bästa. Min förståelse för förskollärarnas upplevelser är att barnets bästa är ett väl använt begrepp som tydligt finns med i de val förskolläraren gör. Det är barnets bästa och barnets behov som genomsyrar verksamheten och som ligger till grund för undervisningen. Dock kan det i studien uppfattas hur några förskollärare uttrycker en svårighet i att bemöta de yngsta barnen. Detta är något förskollärarna är medvetna om men som de samtidigt inte verkar förstå även kan handla om deras förhållningssätt till de yngsta barnen.

Vidare beskrivs det i studien vilka utmaningar som förskollärare erfarit och upplevt i verksamheten i relation till barnets bästa. Det som var utmärkande var förskollärarens möjlighet till reflektionstid, både enskilt och i arbetslaget. Resultatet visade på hur det kunde skilja flera timmar i veckan mellan förskollärarnas reflektionstid. De flesta nämner att de har både enskild och gemensam reflektion varje vecka medan en del enbart nämner det enskilda tillfället. Reflektionen är viktigt för att kunna förändra och förbättra

35

verksamheten som Skolinspektionen (2017) beskriver om i sin granskning. Kollegiala samtal och gemensam reflektion behövs för att bearbetningen ska bli så meningsfull som möjligt. I verksamheter där förskollärare enbart har möjlighet till den enskilda planeringen blir det genast komplext. För möjligheten till att bland annat diskutera det individuella barnets bästa och dess behov försvåras, om inte helt uteblir. Jag undrar om detta verkligen är med barnets bästa i fokus och hur verksamhetens kvalitet ska kunna upprätthållas om förskollärarna inte ges möjlighet att planera sin utbildning.

Min studie har visat på förskoleverksamhetens komplexitet genom de olika utmaningar som förskollärarna upplever i samband med sitt uppdrag. Förskollärarna ger uttryck för en medvetenhet hur barnets bästa alltid ska vara i fokus men hur olika situationer kan påverka den möjligheten som till exempel både enskild och gemensam reflektionstid. Skolinspektionen (2017) beskriver i sin granskning hur förskolor med kontinuerlig och aktiv reflektion inom arbetslaget har resulterat i en förskola med god kvalitet. Granskningen visade också bland annat hur rektorer har underskattat personalens behov av reflektion och kollegialt lärande som reflektionen kan innebära (ibid). För att förskolläraren ska kunna bedriva en undervisning utifrån barnets bästa så kan det innefatta en kollegial kommunikation och planering där arbetslaget tillsammans diskuterar utifrån varje enskilt barn.

Vidare visar studiens resultat på en etisk konflikt mellan förskollärarens uppdrag i relation till de verktyg som hen har kunnat tillägna sig genom exempelvis utbildning, fortbildning, erfarenheter och upplevelser. Som till exempel när förskollärarna uttrycker en osäkerhet för att bemöta vårdnadshavaren när hen uttalar vad som är bäst för sitt barn i förskolan. Eller som när förskolläraren ska stötta och hjälpa barnet i ett polisförhör medan vårdnadshavarna har en konflikt där förskollärarens upplevelser är en känsla av osäkerhet och ett visst obehag att bemöta vårdnadshavarna dagen efter. Det blir därför tydligt hur reflektionen och kollegiala samtal är av stor vikt i förskolan. Genom denna kommunikation kan förskolläraren tillsammans med sitt arbetslag diskutera vad dem exempelvis resonerar som en svår situation och hur dem kan bemöta den på ett professionellt sätt. I förskolans verksamhet ställs förskolläraren bland annat inför svåra och utmanande situationer. Dessa situationer menar jag kan underlättas genom att förskolläraren ges möjlighet till både enskild och gemensam reflektion. Vidare menar jag att det är viktigt att förskolläraren ges kontinuerlig fortbildning där dem får möjlighet att repetera sin kunskap men också tillägna sig ny genom att samtala med andra förskollärare.

36