Både Ylva och Sabina anser att fler verksamheter bör HBTQ-certifieras, vilket innebär att verksamheter utbildas i att arbete med HBTQ-frågor, för att kunna bemöta hedersutsatta HBT-personer på ett bättre sätt. Även Samir betonar vikten av att olika verksamheter ska bli HBTQ-certifierade för att på ett bättre sätt arbeta med dessa frågor. Sabina anser att en utökad
utbildning kring HBT och heder är centralt för att utvecklingen ska gå mot ett mer öppet och förstående samhälle. Hon menar att det skett en positiv utveckling i samhället men att vi har lång väg kvar att gå. Hon anser att det kommer vara en utmaning för samhället att inkludera människor med annan kulturell bakgrund än svensk i de rådande normer och värderingar som finns i dagens samhälle. Sabina poängterar vikten av att inkludera HBT-frågor och heder som grundkunskap i högskoleutbildningar. Även Malin betonar vikten av utbildning. Samir hade i framtiden velat se jourer som är särskilt riktade till HBT-personer.
Mattias anser att det sker en positiv utveckling i samhället då problematiken uppmärksammats mer och mer. Han betonar det positiva i att även personer från hederskulturer börjat prata mer öppet kring problematiken. Samir tycker sig se en positiv utveckling i samhället i samband med sin mångåriga arbetslivserfarenhet med HBT-frågor. Han menar att samhällsklimatet kring dessa frågor i allmänhet blivit bättre. Däremot anser Samir att när det gäller heder är utvecklingen inte lika positiv. Andreas tror på en tuff framtid för hedersutsatta HBT-personer på grund av att det saknas metoder att arbeta med. Mattias anser att staten borde se till att en kontinuerlig verksamhet för denna målgrupp upprättas. Han menar även att det borde upprättas fler skyddade boenden. Malin uttrycker att dessa personer aldrig kommer bli riktigt hela igen. Ylva menar att socialtjänsten tydligare behöver visa för politiker vad de har behov av. Hon säger följande:
”… socialtjänsten måste också sluta vara så jävla duktiga på att sköta sitt jobb och lite grann det där, jag efterlyser en socialtjänst som går en gång i månaden till nämnden och säger: nää våra pengar är slut, vi höll inte budgeten månaden ut, ge oss mer för vi placerar barn som är utsatta, vi lägger tid på familjer som behöver hjälp, vi lägger tid på, nu vill vi göra storsatsning på HBT och heder här, det kommer ta ett halvår, vi vill ha en HBT-certifiering. Alltså vi måste också på nåt sätt berätta för politikerna.”. Hon menar att socialtjänsten och andra myndigheter måste bli bättre på att tydligt visa vad det finns för behov i samhället och vilka resurser som krävs för att tillgodose medborgarnas behov. Ylva går sedan in på att yrkesverksamma också behöver bli bättre på att bemöta hedersutsatta HBT-personer genom att ställa frågor utan att vara rädda för att trampa någon på tårna.
Malin anser att yrkesverksamma bör se över sitt arbetssätt och komma bort från det heteronormativa som utgångspunkt, för att göra det anser hon att vi måste arbeta med att förstå oss själva genom att ifrågasätta våra värderingar och fördomar. På så vis anser hon att vi lättare kan förstå de utsatta. Andreas menar att det i många fall saknas riktlinjer för hur arbetet med hedersutsatta HBT-personer ska se ut och anser att det behövs en nationell strategi för hur detta arbete ska utföras. Han säger följande: ”Det jag skulle säga behövs är en strategi från regeringens håll för hur man ska förhålla sig till HBT-personer i hedersnormativa kontexter och vad för insatser man behöver göra.”. Socialtjänsten saknar i många fall riktlinjer och rutiner för att hantera hedersrelaterade ärenden (Modée & Bohlin 2009). Malin anser att socialtjänsten bör utforma handlingsplaner för att bemöta HBT- personer på ett bättre sätt och för att utesluta de enkla misstagen. Malin säger att socialtjänsten behöver arbeta med normkritiska ögon: ”För det är inte upp till en transperson att sitta och undervisa socialsekreteraren om trans.”.
6 SAMMANFATTANDE DISKUSSION AV RESULTAT OCH
ANALYS
Syftet med denna studie var att undersöka hur yrkesverksamma reflekterar kring det sociala arbetet med hedersutsatt HBT-personer. Genom våra informanter har vi fått en bild av hur arbetet ser ut och fokus har kommit att ligga på brister i arbetet. Samtliga informanter har i sitt arbete mött hedersutsatta HBT-personer och de menar att dessa personer är en mycket utsatt grupp i samhället. De flesta har inget stöd hos sina familjer och samhället har i många fall svårt att hantera dessa personer och deras behov av hjälp och stöd. Att vara HBT-person accepteras i många fall inte i hederskulturer och anses vara onaturligt vilket i många fall kan leda till att familjerna försöker omvända och kontrollera dessa personer. Omvändelseförsöket har som syfte att få personen att passa in i heteronormen som är starkt förankrad i hederskulturer. Den vanligaste formen av omvändelseförsök är tvångsäktenskap som i samband med ryktets centrala betydelse inom hederskulturer kan äktenskapet användas som ett sätt att rädda familjens goda rykte. Att HBT-personer sällan accepteras av sina familjer och att samhällets stöd till dessa personer brister är två starkt bidragande faktorer till att dessa personer generellt mår psykiskt sämre än resten av befolkningen. Samtliga informanter pekar på en bristande kunskap och kompetens kring hedersutsatta HBT-personer och deras problematik i samhället. Detta innebär i praktiken att de hedersutsatta HBT-personer som är i behov av hjälp och stöd möts av oförståelse och okunskap. Våra informanter menar att det krävs en ökad kunskap i samhället kring heder och HBT frågor för att kunna bemöta dessa personer och deras behov på bästa sätt. Samtliga informanter uttrycker att det har skett en positiv förändring i samhället både kring HBT och heder men samhället är långt ifrån en acceptabel nivå i arbetet med hedersutsatta HBT-personer.
Resultatet i denna studie visar på att informanterna anser att det finns stora brister i det sociala arbetet med hedersutsatta HBT-personer. Flera av informanterna har reflektioner kring hur arbetet kan förbättras på olika plan. Samtliga uppger att de upplever kunskapsbrister kring ämnet, både hos yrkesverksamma och hos det övriga samhället. Flera av informanterna lyfter upp vikten av det ska finnas kunskap i samhället om HBT och heder, var för sig men även hur dessa påverkar varandra. Några av informanterna anser att denna kunskap bör implementeras redan i grundskolan för att lägga en grund för att på längre sikt mer effektivt förebygga hedersrelaterat våld och förtryck och motverka att HBT-personer utsätts för olika former av våld och förtryck. Genom att implementera detta i grundskolan tror dessa informanter på en öppnare attityd och syn på HBT-personer generellt i samhället. Tre av informanterna lyfter specifikt fram att fler verksamheter bör HBTQ-certifieras för att yrkesverksamma ska arbeta på ett mer normkritiskt sätt och på så vis ge utveckla ett bättre bemötande och förståelse för HBT-personer i allmänhet. Det hade varit bra att implementera kunskap kring dessa ämnen även på högskolenivå, särskilt för de som i framtiden kommer arbeta med socialt arbete i olika former. Detta anser de vara viktigt då de flesta informanterna påpekar brister i både bemötande och förståelse hos de yrkesverksamma som möter hedersutsatta HBT-personer. Många av informanterna anser att det finns ett behov av mer övergripande riktlinjer, handlingsplaner och metoder för att arbeta med dessa frågor. Detta hade gjort att arbetet hade blivit mer enhetligt över hela landet för precis som en informant säger så skiljer sig arbetet från kommun till kommun. Detta gäller arbetsmetoder och kunskap men framförallt vad gäller resurser. Ett hinder i arbetet med hedersutsatta HBT-personer som informanterna lyfter upp är att det inte finns tillräckligt med ekonomiska resurser. Flera av informanterna hade velat se mer resurser avsatta för just detta ändamål vad gäller utbildning och jourverksamheter. I resultatet blir det tydligt att tjejer har tillgång till ett helt annat skyddsnät i samhället än vad killar och transpersoner har. Flera informanter hade till exempel velat se att det inrättades fler
jourverksamheter riktade till killar då de upplever att det är något som saknas. En informant lyfter fram att han hade velat se jourverksamheter riktade till specifikt HBT-personer. I resultatet framgår att tjejer i många fall har lättare att få hjälp än killar när det gäller hedersproblematik. En anledning till detta kan vara att tjejernas skyddsnät i samhället, i form av till exempel kvinnojourer och skyddade boenden, är mer utvecklat än killarnas. Det finns enligt informanterna ett behov av att uppmärksamma att hedersrelaterat våld och förtryck inte enbart drabbar kvinnor och även ett behov av att arbeta för att synliggöra hedersutsatta killar och deras skyddsbehov. Informanterna lyfter även fram att det finns behov av ökad information kring rättigheter och skyldigheter om bland annat HBT frågor riktad till HBT- gruppen men även det övriga samhället. Detta för att individer ska veta vart de ska vända sig och vilken hjälp de har rätt till. Informationen bör även riktas till föräldrar i ett tidigt stadie som till exempel på BVC för att skapa en ökad förståelse och för att på längre sikt förhindra olika former av förtryck.
En ökad kunskap hos yrkesverksamma kring hedersutsatta HBT-personer kan bidra till att de drabbade individerna får hjälp som är bättre anpassad till de individuella behoven. Vad som framkommer i studiens resultat är att hedersutsatta HBT-personer kan ha mycket varierande behov och utsattheten kan variera. Familjer som lever efter hedersnormer är ingen homogen grupp vilket innebär att acceptansen eller icke-acceptansen för HBT-personer kan variera. På grund av detta är det som en del av informanterna lyfter upp viktigt att vara medveten om problematikens komplexitet och att se till individens enskilda behov. Både tidigare forskning och resultatet tyder på att HBT-personer som lever i familjer med hedersnormer är en särskilt utsatt grupp. Acceptansen kan som tidigare nämnts variera men trots det lyfter samtliga informanter upp att det kan vara förenat med livsfara att öppet leva som HBT-person inom en hederskultur. I studien framkommer det att HBT och hedersproblematik är komplext att arbeta med och det kräver stor medvetenhet och kunskap hos yrkesverksamma som möter dessa personer. Problematiken kan drabba individer på olika sätt och av den anledningen är det av stor vikt att hjälpen är individanpassad.
En viktig del som kommer upp i resultatet är dokumentationsföring kring omyndiga personer som är hedersutsatta. Detta för att unga personer som upplever hot och våld från sina familjer kan hamna i en svår situation då föräldrarna har rätt att kräva ut journalanteckningar över sina barn. Detta kräver att ansvariga yrkespersoner som hanterar dessa ärenden är medvetna om att det i vissa fall kan innebära en ökad risk för individen om föräldrarna tar del av känslig information. Ett sätt för att komma runt detta är, vilket framkommer i resultatet att arbeta med parallella spår och utelämna viss personlig och känslig information såsom sexuell läggning som skulle kunna innebär en ökad risk. En annan aspekt som nämns av informanterna är att hedersutsatta HBT-personer riskerar att hamna i en ensamhet som kan vara svår att hantera. Till exempel kan en hedersutsatt HBT-person behöva hjälp i form av skyddat boende och bryter därmed helt kontakten med familjen. Detta kan leda till att individen trots insatsen mår sämre och hamnar i en mer utsatt situation. Det är viktigt för yrkesverksamma att vara medvetna och hitta sätt att arbeta med detta. En annan viktig del för yrkesverksamma att vara medvetna om är att hedersutsatta HBT-personer trots hot och förtryck kan välja att återuppta kontakten med familjen på grund av ensamheten.
I resultatet framgår det att hedersutsatta HBT-personer undviker att söka hjälp så länge som möjligt men också att de inte vågar söka hjälp. En anledning till detta som nämns i resultatet kan vara ett bristande förtroende för socialtjänsten. Individerna kan vara oroliga för att inte få den hjälp de är i behov av och att situationen ska bli värre. Detta kan i vissa fall vara befogat då informanternas reflektioner visar på en osäkerhet hos yrkesverksamma att hantera dessa
ärenden. I studien framkommer dåligt psykiskt mående som vanligt förekommande hos hedersutsatta HBT-personer. Det kan finnas många bakomliggande orsaker till detta, en orsak som framkommer i resultatet är att de kan ha svårt att acceptera sig själva och sin sexuella läggning. Vad som även framkommer i samband med detta är att samhället bör bli bättre på att tydligt visa att det är okej att vara HBT och att det inte är något fel på individen. En annan orsak till det dåliga psykiska måendet som framkommer i både tidigare forskning och i informanternas reflektioner är att det kan förekomma homofobi både i hederskulturer och i det övriga svenska samhället, till exempel skolan. Detta kan innebära att dessa individer kan ha svårt att få den hjälp och stöd de behöver men det kan också vara en bidragande faktor till deras dåliga psykiska mående. Detta är ännu en anledning till varför det är så viktigt med ökad kunskap kring HBT och heder i samhället. Ett arbete som bedrivs i dag som bidrar till att öka kunskapen kring HBT och heder är projektet ”Kärleken är fri!?” som kommit upp i samband med studien.
Vad som är tydligt genomgående i resultatet är att transpersoner hamnar i skymundan och att dessa möter en större okunskap och oförståelse från samhället än andra HBT-personer. En anledning till detta kan vara samhällets heteronormativa uppdelning som gör att transpersoner kan hamna mellan stolarna. Det finns insatser riktade till killar och tjejer i olika utsträckning men då en person inte anser sig tillhöra varken det kvinnliga eller manliga könet kan det bli svårt för yrkesverksamma att hitta till exempel skyddade boenden för dessa personer. Det är därmed av stor vikt att samhället uppmärksammar och skapar insatser som är tillgängliga för alla.