”Vi kan ju inte tolerera
intolerans”
En kvalitativ studie av yrkesverksammas reflektioner
kring arbetet med hedersutsatta HBT-personer
Frida Olander
Renata Rexha
”Vi kan ju inte tolerera
intolerans”
En kvalitativ studie av yrkesverksammas reflektioner
kring arbetet med hedersutsatta HBT-personer
Frida Olander
Renata Rexha
Olander, F & Rexha, R. ”Vi kan ju inte tolerera intolerans”. En kvalitativ studie med yrkesverksamma som möter hedersutsatta HBT-personer. Examensarbete i socialt arbete, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, 2015.
I studien beskriver vi hur informanterna reflekterar kring arbetet med hedersutsatta HBT-personer. Vad gäller tidigare forskning är detta ett tämligen outforskat ämne och den som finns tyder på att HBT-personer som lever i en hederskultur är i en särskilt utsatt situation. I hederskulturer gäller heteronormen och den som går emot denna norm riskerar att utsättas för allt från hot och begränsningar till att utsättas för fysiskt våld i olika stor utsträckning. Det som skiljer HBT-personer från hetero-personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är att utvecklingen från att bli utsatt för hot till fysiskt våld ofta går mycket snabbt och i många fall behöver individerna akut hjälp. Studiens resultat tyder på att arbetet med hedersutsatta HBT-personer har stora brister, främst vad gäller kunskap och kompetens. I praktiken innebär detta att många av de HBT-personer som söker hjälp inte får den hjälp och det stöd de är i behov av.
“We cannot tolerate
intolerance”
A qualitative study of professional’s reflections
regarding the work with honour-exposed
LGBT-individuals
Frida Olander
Renata Rexha
Olander, F & Rexha, R.” We cannot tolerate intolerance”. A qualitative study of professionals who encounter honour-exposed LGBT-individuals. Degree project in social work 15 p. Malmö University: Faculty of health and society, Department of health and society, 2015. This study describes the informants reflections regarding social work concerning honour-exposed LGBT-individuals. The topic is relatively unexplored and previous research indicates that LGBT-individuals who live in a culture of honour are especially vulnerable. In cultures of honour heterosexuality is regarded as main norm and individuals who oppose this norm are vulnerable and risks to be exposed to anything from threats and limitations to physical violence. What differentiates LGBT-persons from straight-persons who are exposed to honour-related violence and oppression is the process between being exposed to threats and the subjection of physical violence can rapidly escalate and these individuals are often in need of urgent help. The results of the study indicate that social work concerning honour-exposed LGBT-individuals contains major flaws and limitations, especially a lack of knowledge and skills. One major consequence of the flaws and limitations is that LGBT-individuals don’t receive the help and support they are in need of.
Keywords: LGBT, honour, honour oppression, culture of honour, honour related violence, norms, social work
Förord
Vi vill tacka alla våra informanter som medverkat i studien. Ni har alla bidragit med väldigt mycket kunskap som varit till stor hjälp för oss. Denna kunskap har inte bara hjälpt oss att utföra denna studie utan den har även påverkat oss på ett personligt plan och denna kunskap kommer att komma till stor användning i vårt framtida yrke. Vi vill dessutom tacka för alla värdefulla tips som ni alla framfört, de har varit till stor nytta för oss.
Vi vill även tacka vänner och familj som har kommit med värdefulla synpunkter och tagit sig tid att korrekturläsa hela studien.
Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett enastående samarbete. Vi har under hela processen strävat efter samma mål och tagit ett gemensamt ansvar för att nå dit.
Renata Rexha Frida Olander Augusti, 2015
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 6
1.1 Syfte ... 7
1.2 Frågeställningar ... 7
1.3 Definition av huvudbegrepp ... 7
2 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ... 8
2.1 HBT i Sveriges historia och nutid ... 8
2.1.1 Transpersoner ... 9 2.2 HBT internationellt ... 9 2.3 Hedersnormer ... 10 2.3.1 Ryktet ... 10 2.3.2 Hedersvåld ... 11 2.4 HBT och heder ... 12
2.5 Arbetet med hedersutsatta HBT-personer ... 13
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 15
3.1 Individualism och kollektivism ... 15
3.1.1 Skam... 16 3.2 Kultur ... 17 3.3 Religion ... 17 4 METOD ... 18 4.1 Metodologisk ansats ... 18 4.2 Datainsamlingsmetod ... 18 4.3 Analysmetod ... 19 4.4 Urval ... 20 4.4.1 Presentation av informanter ... 20 4.5 Trovärdighet ... 21 4.6 Tillvägagångssätt ... 21 4.7 Etiska överväganden ... 23 4.8 Författarnas förförståelse ... 24
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 24
5.1 Målgruppen för arbetet ... 24
5.1.1 Omfattning ... 25
5.1.3 Risker ... 26
5.1.4 Överlevnadsstrategier ... 28
5.1.5 Kontroll ... 29
5.2 Kunskap och kompetens ... 29
5.2.1 Brister i arbetet ... 31
5.2.2 Bemötande ... 32
5.2.3 Insatser ... 33
5.2.4 Förebyggande arbete ... 34
5.3 Mänskliga rättigheter och kultur ... 35
6 SAMMANFATTANDE DISKUSSION AV RESULTAT OCH ANALYS ... 38
6.1 Vidare forskning ... 40
REFERENSER ... 41
1 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Det finns en utbredd hedersproblematik i dagens samhälle som drabbar många människor (Integrations- och jämställdhetsdepartementet 2010). I Sverige lever idag flera tusentals personer som utsätts för psykiskt och fysiskt våld, hot och förtryck där förövarna tillhör den egna familjen (a.a.). De som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är både kvinnor och män i alla åldrar vilket även är fallet hos förövarna (Socialstyrelsen 2013).
Efter mordet på Fadime år 2002 blev debatten kring hedersmord och hedersrelaterat våld stor (Wikan 2004). Den grundläggande karaktären i denna typ av våld handlar om att visa vem som har makten i familjen och att bevara familjens heder. Att bevara hedern är ett kollektivt ansvar och det är kollektivet som styr över individen. Att bevara hedern är snarare ett traditionellt fenomen än ett religiöst. Det finns därmed olika tillvägagångssätt för att bevara hedern beroende på vilken tradition som råder i den specifika familjen. Vanligtvis är mord den sista utvägen när inget annat anses kunna bevara hedern. Det bör nämnas att även förbrytarna kan vara offer för hederskulturen då de har ett ansvar för att bevara kollektivets heder och det förväntas av dem att göra allt som krävs. Hedern består av en inre och en yttre aspekt som handlar om respekt och anseende. Fadimes fall är inte det första i svensk historia men det är först efter att hennes fall uppmärksammades som hedersproblematiken började tas på allvar från samhället och myndigheter. Trots den stora mediala uppmärksamheten kring Fadime fick hon inte den hjälp som krävdes för att förhindra att hennes liv berövades (a.a.). Att de som drabbats av våld ska få stöd och hjälp är ett ansvar som ligger på socialtjänsten i respektive kommun (Socialstyrelsen 2013). Trots kommunernas ansvar är det många som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck som inte får den hjälp de behöver och har rätt till (a.a.). Det är vanligt förekommande att personer som är utsatta för detta och söker hjälp hos socialtjänsten inte tas på allvar (Darj & Nathorst-Böös 2011).
HBT står för homosexuella, bisexuella och transpersoner och är ett begrepp som innefattas av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck (Darj & Nathorst-Böös 2011). I samhället råder en heteronorm som innebär att det finns en uppfattning om att det finns två kön, man och kvinna, och att dessa attraheras av varandra. HBT-personer ses i förhållande till heteronormen som avvikande då normen är att vara heterosexuell (a.a.). Trots att de mänskliga rättigheterna gäller för alla människor kränks dagligen HBT-personers rättigheter (Lenke & Piehl 2008). De mänskliga rättigheterna innefattar även sexuella rättigheter även om dessa inte är klart definierade (a.a.).
HBT-personer är en särskilt utsatt grupp vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck (Darj & Nathorst-Böös 2011). Denna grupp har inte blivit uppmärksammad i samma utsträckning som de som ingår i hetero-gruppen. Det finns en koppling mellan hedersrelaterat våld och förtryck och en icke-acceptans av sexuella läggningar som avviker från heteronormen. I familjer som lever efter hedersnormer kan en homofobisk inställning förekomma (a.a.).
Rädda barnen har genom ett projekt som heter ”Kärleken är fri!?” uppmärksammat hedersproblematiken som finns i samhället där de även tar upp HBT-personers utsatthet (Dina rättigheter 2015). Projektet är genomfört i samarbete med Länsstyrelsen i Östergötland och Folkteatern Gävleborg och är finansierat av Allmänna Arvsfonden. Projektet består bland annat av föreställningar som ges på skolor runt om i Sverige, vilka avslutas med en öppen diskussion mellan skådespelarna och publiken. Fokus i föreställningen ligger på varje enskild individs rätt att styra över sin identitet och alla individers rätt till sin egen kropp och sexualitet. Föreställningarna innefattar olika livsöden där det framkommer att inte bara flickor
drabbas av hedersnormernas negativa inverkan utan även att pojkar drabbas. Föreställningarna belyser även HBT-personers särskilda utsatthet i den hederskontext de befinner sig i (a.a.)
1.1 Syfte
Genom vår uppsats vill vi synliggöra hedersutsatta HBT-personer i det sociala arbetet. Med det sociala arbetet syftar vi inte enbart på professionen socialt arbete utan även andra yrken där socialt arbete bedrivs. Se definition av socialt arbete nedan.
1.2 Frågeställningar
Hur reflekterar informanterna kring det sociala arbetet som bedrivs i samhället med hedersutsatta HBT-personer?
Vilka hinder och möjligheter ser de inom det sociala arbetet med denna målgrupp?
Avgränsning
HBT är ett begrepp som i vissa sammanhang skrivs HBTQ. Q:et som står för queer har vi i denna studie valt att utesluta på grund av att queer i grunden handlar om ett synsätt som kritiserar heteronormen. Begreppet queer kan även vara ett sätt att se på sin egen sexualitet eller identitet. Med anledning av att queer är ett begrepp som dels innefattar ett synsätt och även ett sätt att identifiera sig själv som bland annat HBT-person har vi valt att fokusera på HBT. En stor del av forskningen fokuserar även den på HBT. Vi vill dock poängtera att queerpersoner kan vara lika utsatta som HBT-personer.
1.3 Definition av huvudbegrepp
Socialt arbete bedrivs i organiserade verksamheter och fokuserar på grupper med svag ställning i samhället och verkar för att skapa positiva förändringar i samhället som motverkar olika sociala problem (Nationalencyklopedin 2015a). HBT är en förkortning för Homosexuella, Bisexuella och Transpersoner (Darj & Nathorst-Böös 2011). Homosexualitet definieras enligt Nationalencyklopedin (2015b) som en sexuell och känslomässig attraktion till personer med samma kön som en själv. Bisexualitet definieras som en känslomässig och/eller sexuell dragning till personer av samma kön som en själv och till de av motsatt kön (Nationalencyklopedin 2015c). Begreppet transperson kan ses som ett paraplybegrepp som innefattar transsexualism, transvestism och intersexualitet (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Transsexualism har inget med personernas sexualitet att göra utan snarare med deras identitet. Det innebär att individen inte känner sig bekväm och hemma i sin kroppsliga könstillhörighet utan upplever sig ha en annan könsidentitet som individen önskar korrigera kroppen till. Detta för att den kroppsliga könstillhörigheten ska stämma överrens med den upplevda könsidentiteten. Transvestism innebär att en individ känner ett stort behov av att använda kläder som representerar det andra könet. Det kan vara personer som klär sig som det andra könet varje dag, vid vissa tillfällen, tillsammans med andra eller ensamma. Intersexualitet är ett kroppsligt och anatomiskt tillstånd som innebär att det vid födseln inte går att könsidentifiera personen. Dessa personer kan definieras som både en man och en kvinna vilket kan kallas för androgynitet eller hermafroditism (a.a.).
Heder handlar främst om kvinnans sexualitet och är en beståndsdel i hederskulturen (Güngör & Dervish 2010). Med hederskultur syftar vi inte på en specifik kultur utan på alla de kulturer som lever efter hedersnormer. Hedersnormer är heteronormativa och kontrollerar individens kön och sexualitet (Darj & Nathorst-Böös). Enligt hedersnormer ska sexuella relationer enbart ske inom äktenskap mellan kvinna och man och individens sexualitet ses som en
familjeangelägenhet. Hedersnormer innebär även att familjen är den minsta beståndsdelen och dess intressen går före individens. Inom hedersnormer är familjens anseende beroende av varje individs agerande (a.a.). Det finns ingen enhetlig definition av hedersrelaterat våld och förtryck, vi har tagit del av flera olika och formulerat en definition utefter dessa. Hedersrelaterat våld och förtryck syftar i denna studie på olika former av våldshandlingar och förtryck som sker mot en individ med grund i att kontrollera att individen följer hedersnormerna och/eller att bevara eller återupprätta hedern när en person brutit mot hedersnormerna eller då det finns rykten om att personen gjort det. Våldshandlingarna kan vara både fysiska och psykiska och förtrycket kan innefattas av begränsningar och kontroll i olika stor omfattning. Heteronorm definieras enligt Nationalencyklopedin (2015d) som en norm som utgår från att det normala är heterosexualitet. I begreppet tvångsäktenskap inkluderar vi arrangerat äktenskap.
2 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt presenterar vi tidigare forskning och bakgrund kring ämnet. Vi gör en historisk tillbakablick kring HBT i Sverige fram till idag där vi i ett stycke särskilt fokuserar på transpersoner. Vi beskriver även hur HBT-diskussionen ser ut internationellt och kommer även in på de mänskliga rättigheterna. Vidare presenteras forskning kring hedersnormer där vi har haft som mål att tydliggöra de karaktäristiska dragen. Därefter presenterar vi forskning kring hur HBT-personer kan påverkas av att leva i en hederskultur och hur arbetet med dessa personer ser ut.
2.1 HBT i Sveriges historia och nutid
Sexuella relationer mellan två personer av samma kön har i Sverige varit olagligt fram till år 1944 (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Historiskt sett (1500-1800-tal) har det funnits en skillnad i hur synen på och bestraffningen av samkönade sexuella relationer sett ut, beroende på om det var mellan två män eller två kvinnor. En sexuell relation mellan två män ansågs som allvarligare då det var själva penetrationen som avgjorde att det var en sexuell handling. Detta innebar att två kvinnor som haft en sexuell relation kunde dömas till ett hårdare straff om de använt sig av någon form av redskap som efterliknade det manliga könsorganet i den sexuella akten. En annan anledning till att samkönade relationer mellan män uppfattades som en grövre handling kunde vara att mäns sexualitet var mer öppen än kvinnornas och därmed var mer synlig i samhället. I och med denna synlighet i samhället var samkönade relationer mellan två män mer kontrollerade än samkönade relationer mellan två kvinnor (a.a.).
I Europa började diskussionen kring begreppet homosexualitet först i början av 1900-talet (Hultman 2012). Vid den här tiden var det inte ovanligt att homosexualitet sågs som en sjukdom och det var främst män som ansågs vara homosexuella då kvinnornas sexualitet fortfarande var outtalad. Begreppet transpersoner kom inte på tal förrän efter andra världskriget men är idag tillsammans med homo- och bisexuella en del i HBT-rörelsen (a.a.). Trots att samkönade sexuella relationer mellan två vuxna människor sedan år 1944 är lagligt i Sverige var homofobin under senare hälften av 1900-talet fortfarande stark i det svenska samhället (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Det var mycket vanligt att homo- och bisexuella gifte sig med en person av motsatt kön för att kunna leva ut sin sanna sexualitet vid sidan om äktenskapet. Detta dubbelliv var enda sättet att kunna leva ut sin sexualitet och samtidigt vara en del av samhället. År 1971 arrangerades den första gaydemonstrationen i
Sverige. Öppenheten som följde efter demonstrationen var inte bara positiv utan ledde även till ett ökat antal hatbrott mot homosexuella. Sedan internet utvecklats har både homo- och bisexualitet gått från att vara ett storstadsfenomen till att alla homo- och bisexuella, oavsett hemstad, kan ta del av olika forum där de kan möta andra homo- och bisexuella. Förutom internet har även filmproduktioner påverkat utvecklingen till den mer öppna synen på homo- och bisexualitet som vi ser i samhället idag. Bisexuella är en grupp som ofta hamnar i bakgrunden men de har börjat uppmärksammas i allt större utsträckning. Från år 2009 könsneutraliserades äktenskapet i svensk lagstiftning (a.a.).
2.1.1 Transpersoner
Kring transpersoner och deras historia är forskningen mycket begränsad (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Internationellt har transbegreppet historiskt beskrivits som ett tredje kön och som en lek med könsrollerna för homosexuella där den ena i förhållandet skulle vara den ”kvinnliga” och den andra den ”manliga”. Detta innebar att i ett homosexuellt par bestående av två män skulle den ena mannen klä sig i kvinnokläder och vara ”kvinnan” i förhållandet. Transpersoner har historiskt sett kopplats samman med homosexualitet. I takt med att homosexualitet blivit allt mer accepterad i samhället har transbegreppet skilts från sexualiteten och definierats mer som könsöverskridande identiteter (a.a.). Transpersoner synliggjordes mer under 2000-talet än tidigare vilket berodde på allt mer öppna diskussioner och att allt fler levde öppet med sin könsidentitet (Danielsson 2009). Sverige var först i världen att tillåta könskorrigering, vilket skedde år 1972 med lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Många transpersoner som önskar genomgå en könskorrigering upplever att det finns en press att passa in i en traditionell könsroll (Danielsson 2009). Detta kan ha sin grund i att läkare och psykologer som deltar i utredningsarbetet inför en könskorrigering utgår från de traditionella könsrollerna. Detta innebär att det i vissa fall tas hänsyn till om en transsexuell person som vill könskorrigera sig till det kvinnliga könet rakar benen, sminkar sig eller tar hand om sina naglar, vilket anses vara ett ”kvinnligt” beteende (a.a.). Det är tydligt att det fortfarande råder en stark heteronorm i dagens samhälle (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008).
2.2 HBT internationellt
Idag är HBT aktuellt inom politiken både nationellt och internationellt (Hultman 2012). Inom FN är frågor kring HBT en del i den öppna diskussionen och det talas om att de mänskliga rättigheterna ska utvidgas och därmed förtydliga att de även gäller för homo-, bi- och transpersoner. Detta är ingen verklighet än på det globala planet men på europeiskt plan finns denna utvidgning av de mänskliga rättigheterna. På initiativ från Louise Arbour, FN:s dåvarande högkommissarie för mänskliga rättigheter (2004-2008), införskaffades Yogyakartaprinciperna år 2006. Yogyakartaprinciperna innefattar hur de mänskliga rättigheterna ska praktiseras i förhållande till sexuell läggning och könsidentitet. Dessa principer ska utgöra ett extra skydd för HBT-personer och har som syfte att utvidga deras möjligheter att ta del av de mänskliga rättigheterna (a.a.).
Yogyakartaprinciperna infördes med anledning av den osäkerhet som funnits i den internationella diskussionen kring frågor angående diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet (Regeringskansliet 2006). Individer kontrolleras och tvingas leva efter särskilda normer angående kön och sexualitet i flera länder. Tvånget och kontrollen av individernas sätt att identifiera sig själva sker genom lagar, seder eller våld (a.a.). Ett exempel att upprätthålla heteronormen från Sverige är att svensk lag först år 2009 tillät samkönat äktenskap, tidigare var äktenskap endast tillåtet mellan kvinna och man (lag 2009:253). Syftet
med principerna är att uppnå en konsekvent hantering och att ge en tydlig vägledning för hantering av dessa frågor (Regeringskansliet 2006). Yogyakartaprinciperna togs fram av experter inom området mänskliga rättigheter och i ingressen står följande:
”… världssamfundet har erkänt alla människors rätt att fritt och ansvarsfullt besluta om frågor knutna till deras sexualitet, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, fritt från tvång, diskriminering och våld…,”. (Regeringskansliet 2006: 9).
I Yogyakartaprinciperna lyfts HBT-personers rätt att skyddas mot bland annat hedersmord som är en allvarlig form av hedersvåld:
”I principerna ingår även värdighets och integritetsfrågor när det gäller homosexuella, transpersoner och intersexuella, samt rätten att skyddas mot inhuman behandling i fängelse, människohandel, hedersmord och hemlöshet.”. (Hultman 2012: 15).
2.3 Hedersnormer
Heder är ett globalt fenomen med olika innerbörd som många individer kan relatera till (Wikan 2009). Heder är ett komplext begrepp med en positiv klang som samtidigt historiskt är kopplat till våldshandlingar. Heder finns i dag i norden men då utan att våld i syfte att bevara hedern är legitimt i det övriga samhället (a.a.). Hedersnormer är enligt Eduardo Grutzky och Lars Åberg (2013) de normer som personer i hederskulturer lever efter. Normerna handlar främst om att kontrollera kvinnans sexualitet och att kollektivet går före individen. Inom hedersnormer finns en maktutövning som kan bestå i allt från hot till psykiskt- och fysiskt våld och kan även leda till mord. Maktutövningen kan användas för att se till att alla familjemedlemmar håller sig till normerna. En individ som bryter mot dessa normer påverkar hela familjens anseende. Individens sexualitet och val av partner är en fråga som rör hela familjen och sexuella relationer är i många familjer endast accepterat mellan kvinna och man inom äktenskap (a.a.).
Hedersnormer är enligt Emre Güngör och Nima Dervish (2009) och Rigmor Mjörnell (2005) en kollektivistisk tradition där männen liksom kvinnorna inte har valt sin roll utan endast det faktum att de föds med ett visst kön gör att de förväntas inta en specifik roll i familjen, att kontrollera (man) eller att bli kontrollerad (kvinna). Det är alltså männen i familjen som har uppgiften att se till att hedern bevaras genom kontroll (Güngör & Dervish 2009). Hedersnormer kan innebära begränsningar av individers frihet oavsett individens kön men frihetsbegränsningarna kan komma till uttryck på olika sätt beroende på om det är en kvinna eller man. Kvinnan kan bland annat begränsas genom att hennes sexualitet, som är starkt kopplad till mannens heder, kontrolleras (a.a.).
2.3.1 Ryktet
Centralt inom hedersnormer är ryktets betydelse (Socialstyrelsen 2013). Det kan därmed räcka med ett påstått beteende som bryter mot hedersnormerna för att hedern ska vara i farozonen och behöva återupprättas (a.a.). Unni Wikan (2009) menar att heder handlar om bilden som finns hos andra snarare än en faktisk handling. Det är ryktet snarare än verkligheten som är betydande för hedersnormerna (Darj & Nathorst-Böös 2011). Familjer som lever efter dessa normer är i olika stor utsträckning angelägna om hur omgivningen ser på familjen. Det som främst är viktigt för att ha ett gott rykte är att ha en bra utbildning, bra värderingar och att vara gift. Det är inte bara vad släktingar tänker kring familjen som är
viktigt utan även vad vänner och bekanta tänker om familjen är av stor betydelse. Hedersvåld och förtryck eller annan kontroll som sker inom familjer som lever efter hedersnormer har som syfte att behålla det goda ryktet (a.a.)
2.3.2 Hedersvåld
I fall som gäller hedersmord eller annan form av hedersrelaterat våld eller förtryck kan det målas upp en bild av att pappan i familjen är förbrytaren och att mamman inte har något att säga till om (Güngör & Dervish 2009). Detta behöver dock inte vara fallet då mamman antingen passivt eller deltagande kan vara ansvarig för händelserna i lika stor utsträckning som pappan (a.a.). Inom hederskulturer är det vanligt att kvinnorna ansvarar för barnens uppfostran och förväntas i samband med det föra över familjens normer och värderingar (Grutzky & Koch 2008). Det finns tendenser att försöka legitimera hedersvåld genom att hänvisa till religionen men hedersvåld och hederskultur är inte kopplat till någon religion (Darj & Nathorst-Böös 2011). Däremot kan hederskulturen vara influerad av den religion som praktiseras inom de olika familjerna i olika utsträckning (Güngör & Dervish 2009).
Det finns de som menar att hederskulturer inte finns utan de menar att hedersvåld inte skiljer sig från andra former av våld som till exempel mäns våld mot kvinnor (Paraplyprojektet 2005). Enligt Eduardo Grutzky och Lars Åberg (2013) är skillnaderna mellan hedersvåld och mäns våld mot kvinnor att hedersvåld är kollektivt utövat och kollektivt accepterat till skillnad från mäns våld mot kvinnor som är individuellt utövat och det accepteras inte av samhället. Ståndpunkten i motsats till detta anser som ovan nämnt att hedersvåld bör kategoriseras tillsammans med annat patriarkalt våld och att det inte finns några skillnader däremellan (a.a.). Lise Bergh (2004) menar att hedersvåld är en särskild form av våld mot kvinnor och därmed behöver särskilda insatser utifrån de specifika förhållandena kvinnorna lever i.
Vänd dem inte ryggen (2013) är ett utbildningsmaterial som tagits fram av Socialstyrelsen i samband med ett uppdrag de fick från regeringen, att öka kompetens och vidareutbildning hos yrkesverksamma som möter kvinnor som är utsatta för våld. Hedersvåld har sin grund i hedersnormer och våldet utövas för att återupprätta familjens heder. Både män och kvinnor drabbas av hedersvåld och det är både män och kvinnor som utövar detta våld, det kan vara aktivt eller passivt. Våldet kan komma till uttryck både fysiskt, psykiskt, socialt eller sexuellt (a.a.). En form av våld som är vanligt förekommande är den verbala misshandeln som ofta innebär att individen hotas om att bli utsatt för fysiskt våld (Darj & Nathorst-Böös 2011). Hedersvåldet är oftast kollektivt utövat även om det endast är en person som utför själva handlingen då det i de flesta fall är flera personer som ligger bakom med till exempel påtryckningar (Socialstyrelsen 2013). En central del i hedersnormerna är flickans oskuld innan äktenskapet. Det är männens uppgift att kontrollera att kvinnornas oskuld bevaras till den dag de gifter sig (a.a.). Familjens kontroll utövas inte enbart i hemmet utan kontrollen kan följa individen vart den går (Darj & Nathorst-Böös 2011). Så fort ett rykte om att individen vanhedrat familjen kommer till familjens kännedom kan det bli negativa konsekvenser av olika slag, detta gäller oavsett om det är en flicka eller pojke, kvinna eller man (a.a.). Det förekommer att hedersmord arrangeras på ett sådant sätt att de rubriceras som något annat, exempelvis självmord eller olyckshändelse (Grutzky & Åberg 2013). I Ungdomsstyrelsens rapport Gift mot sin vilja (2009) skriven av Modée och Bohlin framkommer att ca 70 000 av Sveriges ungdomar, 15-26 år, är oroliga för att de inte ska få bestämma själva vem de vill gifta sig med. Hedersrelaterat våld är enligt Darj och Nathorst-Böös (2011) en utbredd problematik i det svenska samhället och vissa grupper är särskilt utsatta, en av de grupperna är HBT-personer.
2.4 HBT och heder
Enligt Socialstyrelsens studie Frihet och ansvar (2007) finns det begränsad kunskap i form av forskning vad gäller i hur stor omfattning HBT-personer utsätts för våld och förtryck av familjemedlemmar då det anses finnas ett stort mörkertal. I studien framgår att när det gäller sexuell läggning upplever pojkar med utländsk bakgrund sig vara mer begränsade av sin familj än flickor. Begränsningen kan innefattas av föräldrarnas bristande tolerans vilket kan leda till hårda bestraffningar om de vore homo- eller bisexuella (a.a.).
Bland familjer som lever efter hedersnormer förekommer homofobi och homosexualitet kan ses som något onaturligt och tabu vilket kan försätta HBT-personerna i en utsatt situation (Grutzky & Åberg 2013). Konsekvenser av att leva öppet som HBT-person i en hederskontext kan bland annat vara att personen blir utfryst från familjen, utsätts för olika former av våld, blir kontrollerad och uppfattas som en skam för familjen (Socialstyrelsen 2013). Detta kan leda till att det förekommer självförakt hos dessa individer och att individen själv kan uppleva sig som en skam (a.a.). Det finns de som tagit sitt eget liv på grund av sin sexuella läggning (Berg 2004). Det finns grupper inom hederskulturer som accepterar avvikelser från den heterosexuella könsnormen medan andra inte gör det (Wikan 2009). Denna acceptans eller icke-acceptans kan variera mellan olika grupper inom hederskulturer (a.a.).
HBT och heder är en kvalitativ studie bestående av sjutton djupintervjuer med HBT-personer med erfarenhet av hedersnormer (Darj & Nathorst-Böös 2011). Hedersnormerna i familjen och synen på HBT-personer kan enligt denna studie leda till förnekelse av sin sexuella läggning och/eller könsidentitet hos dessa personer. Det framkommer att HBT-personer i större utsträckning lider av sämre psykisk hälsa än befolkningen i övrigt och det är även vanligare hos HBT-personer än hetero-personer att ha självmordstankar och att försöka begå självmord. Anledningen till detta är inte enbart familjens inställning utan en annan faktor som kan vara bidragande till den generellt sämre hälsan hos HBT-personer är den homofobi som även kan förekomma i resten av samhället. Det kan finnas starka heteronormer i både skola och det övriga samhället där homofobi och transfobi kan existera (a.a.). Hedersvåld kan för många HBT-personer innebära att de utsätts för omvändelseförsök av familjen (Socialstyrelsen 2013). Det finns olika metoder som kan användas för att försöka omvända en person till att bli heterosexuell, till exempel tvångsäktenskap eller att träffa en religiös ledare. En person som lever i en familj med hedersnormer riskerar att utsättas för ökat våld, förtryck eller kontroll än innan personens icke-heteronormativa sexuella läggning eller könsidentitet blivit känd hos familjen. Enligt studien löper HBT-personer större risk än heterosexuella att utsättas för tvångsäktenskap. (a.a.).
En form av omvändelseförsök är att individen tas till föräldrarnas hemland för att träffa läkare och psykologer som ska ”bota” personen (Darj & Nathorst-Böös 2011). Ett exempel på hur HBT-personer försöker omvändas av sin omgivning är:
”Min kusin hittade en klinik i Turkiet som kunde bota homosexualitet. Så blev de inställda på att att jag skulle läggas in på kliniken och bli botad. De försökte övertala mig att jag skulle åka, att det vara stora läkare, professorer och sånt som hade utbildat sig om just sånt här. /…/ >> [Du] ska få medicinering, du ska träffa psykologer och massa annat.<<” (Darj & Narthorst-Böös 2011: 100).
Enligt studien är heteronormativitet en självklar del av hedersnormerna och de som utmanar dessa normer riskerar att skada familjens rykte och sociala ställning (Darj & Nathorst-Böös 2011). Det framkommer att de intervjuades föräldrar inte alltid har något emot att de är en
HBT-person men att de måste agera för att inte riskera att få ett dåligt rykte hos släkten (a.a.). Det finns de familjer som står emot omgivningens tryck att agera för att återupprätta hedern medan andra familjer agerar utan att tveka (Pope 2004). För att undvika ett dåligt rykte finns det olika sätt för familjen att gå till väga, däribland kontrollera och försöka omvända personens sexualitet för att tvinga in de i heteronormen (Darj & Nathorst-Böös 2011). Det som ses som det mest allvarliga omvändelseförsöket är genom tvångsäktenskap och genom övertalning till arrangerat äktenskap. Familjen kan genom tvångsäktenskap försöka omvända personen så att denne inte lever ut sin sexualitet då detta skulle skada familjens heder. En annan aspekt av tvångsäktenskapet är det sexuella våldet det medför. Individen tvingas in i en situation där hen förväntas inleda en sexuell relation med en person som hen själv inte har valt, till exempel att en homosexuell kvinna tvingas in i ett äktenskap där hon förväntas ha samlag med en man. Tvångsäktenskap och arrangerat äktenskap kan förutom försök till omvändelse vara ett sätt för familjen att återta hedern då HBT-personer anses bryta mot hedersnormernas hetero-krav. Det förekommer att HBT-personer ingår arrangerade äktenskap för att inte utsätta familjen för skam och samtidigt kunna leva ut sin sexuella läggning vid sidan om äktenskapet (a.a.).
En strategi för HBT-personer att leva ut sin sexuella läggning och/eller könsidentitet och undvika bestraffning och omvändelseförsök från sin familj och i en del fall behöva bryta helt med familjen kan vara att leva dubbelliv (Darj & Nathorst-Böös 2011). Personer kan leva dubbelliv i olika stor utsträckning och det kan ha olika inverkan på individens liv. Det kan även finnas olika anledningar till att en person lever dubbelliv och det beror helt på individens bakgrund och familj. Dubbellivet kan vara ett krav från familjens sida där familjen på ett sätt accepterar individens sexualitet och/eller könsidentitet så länge personen håller det dolt från familjens sociala nätverk. Det är i dessa fall vanligt att det endast är ett fåtal personer inom familjen som känner till individens läggning och/eller könsidentitet. Att individen lever dubbelliv kan även vara ett sätt för föräldrarna att hålla individens sexualitet eller könsidentitet hemlig inom familjen för att komma undan skammen som det skulle medföra om det blev känt. En person kan även leva dubbelliv för att skydda sina föräldrar och sin familj från de situationer som hen vet skulle uppstå om de fick reda på sanningen. Andledningarna till att en person i denna situation lever dubbelliv kan alltså vara olika men i huvudsak handlar det oftast om att antingen skydda sig själv eller att skydda sin familj och oavsett anledning kan det ha en stor negativ inverkan på individen (a.a.).
2.5 Arbetet med hedersutsatta HBT-personer
Att i arbetet möta personer med olika kulturella bakgrunder kräver en viss förståelse för de olikheter i sättet att tänka och agera som det medför (Allwood 2000). Det svenska samhället har utvecklats till att bli ett mångkulturellt samhälle och yrkesverksamma inom människobehandlande yrken har inte hängt med i utvecklingen (Malmö 2007). Detta kan innebära att yrkespersoner är oförberedda inför olika situationer som kan uppstå, däribland fall som rör hedersvåld och förtryck (a.a.). Åsa Eldén (2004) skriver om vikten av att ha en intersektionell analys där kultur, kön och våld ses i relation till varandra. Detta innebär att våldet analyseras i förhållande till kulturell acceptans och föreställningar kring kvinnligt och manligt (a.a.). Utifrån de mänskliga rättigheterna är det förbud mot diskriminering på grund av bland annat etnicitet, kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller trosuppfattning (Malmö 2007). HBT-gruppen som utsätts för hedersrelaterat våld eller förtryck kan ha svårt att få hjälp av samhället på grund av att de är osynliggjorda och att det finns begränsningar i verksamheter och hos personal, när det kommer till att hjälpa dessa personer. Begränsningarna består till största del av kunskapsbrister (a.a.). En bidragande
faktor till hedersutsatta HBT-personers sämre psykiska mående är att institutioner i samhället inte har den kompetens som krävs kring HBT-frågor (Ungdomsstyrelsen 2010). I arbetet med hedersutsatta personer är det av stor vikt att dels ha en grundläggande kunskap om hedersproblematiken men också att ta sig tid att lyssna och ta till sig den enskilda individens berättelser (Malmö 2007). Särskilt viktigt i mötet med hedersdrabbade HBT-personer är att ha tålamod och visa bekräftelse då dessa personer i större utsträckning lider av självförakt (Socialstyrelsen 2013). Det är även viktigt att uppmärksamma att individen själv inte är grunden till problemet utan omgivningen (a.a.). Att kränkas genom hot eller någon form av våld av sin familj skapar en särskilt utsatt situation och individen kan ha svårt att skapa stabila relationer till vuxna utanför familjen (Ungdomsstyrelsen 2010). I arbetet med dessa personer krävs en förståelse för deras situation där de blivit utfrysta från sin familj som tidigare fungerat som individens skyddsnät (Darj & Nathorst-Böös 2011). I många fall innebär situationen att individen förlorat hela eller stora delar av sitt sociala nätverk och därmed behöver hjälp med att skapa en ny tillvaro i livet (a.a.).
I flera fall angående hedersproblematik blir det aktuellt med en skyddsplacering och individen bryter då helt kontakten med sin familj och stora delar av sitt sociala nätverk (Lindell 2011). Det är viktigt att vara medveten om att individen kan ha svårt att hantera att vara utan sin familj och även att de kan utsättas för fortsatt hot efter placering (a.a.).
Darj och Nathorst-Böös (2011) menar att våld kan normaliseras hos de som utsätts för det. En bidragande faktor till det kan vara att det hos yrkesverksamma inom socialtjänsten och även andra myndigheter finns ett bristande agerande i ärenden som rör hedersrelaterat våld eller förtryck. Inställningen hos de yrkesverksamma kan påverka individens attityd till våldet. En anledning till att yrkesverksamma inte agerar i vissa lägen kan ha att göra med att ett visst beteende kopplas samman med en kultur och de blir därmed oroliga att om de agerar på ett visst sätt kan det uppfattas som rasism. Författarna pekar på vikten av att alla oavsett etnicitet och kulturell bakgrund ska ha samma rättigheter (a.a.).
HBT-personer drar sig ofta för att söka hjälp hos exempelvis socialtjänsten vilket till stor del har sin grund i en rädsla att det ska bli känt i deras sociala omgivning att de sökt hjälp (Darj & Nathorst-Böös 2011). Detta skulle kunna förvärra deras situation och denna rädsla är i många fall befogad. Enligt sekretesslagen ska vårdnadshavare underrättas då barnet är under 18 år men inte i fall då det kan utsätta barnet för ökad risk. I många fall där en HBT-person under 18 år söker hjälp hos socialtjänsten innebär det en stor risk om föräldrarna får reda på det. Trots detta är det inte ovanligt att föräldrarna kontaktas (a.a.). I ärenden med individer under 18 år som rör hedersproblematiken är det vanligt att socialtjänsten arbetar relationsorienterat vilket innebär att stort fokus läggs på att hålla ihop familjen (Lindell 2011). Detta kan bli problematiskt när det rör hedersproblematik då fokus inte längre ligger på att skydda barnet utan på familjen (a.a.).
I utbildningsmaterialet Vänd dem inte ryggen lyfts tre centrala ord upp för yrkesverksamma som möter hedersutsatta personer: respekt, lyhördhet och förståelse (Socialstyrelsen 2013). Det grundläggandet i arbetet med hedersutsatta personer är ett bra bemötande. Enligt detta material framkommer att det finns brister i hur de våldsutsatta bemöts och hur dessa ärenden hanteras hos olika myndigheter. Personerna erbjuds inte alltid den hjälp och det stöd de är i behov av och berättigade till. Enligt socialtjänstlagen ska kommunerna erbjuda de som är våldsutsatta stöd, hjälp och skydd (a.a.). I samband med detta uppstår en oklarhet i vilken kommuns ansvar det är, om det är hemkommunen eller vistelsekommunens ansvar (Darj & Nathorst-Böös 2011). I många fall av hedersrelaterat våld eller förtryck befinner sig individen
i en annan kommun än den personen är skriven i med anledning av att det känns otryggt att befinna sig i närheten av familjen. Detta innebär ytterligare en svårighet för de hedersutsatta HBT-personerna att få den hjälp de har rätt till (a.a.).
Det finns fler alternativa insatser för hedersutsatta flickor som söker hjälp hos socialtjänsten än för pojkar (Darj & Nathorst-Böös 2011). En anledning till detta kan vara de kvinnojourer som finns, däremot är en motsvarighet för pojkar svår att hitta. Pojkar under 18 år kan bli hjälpta i och med lagen om vård av unga (LVU) men är de över 18 år finns det inte många insatser från samhällets sida. På samma sätt som samhället brister i sin förmåga att se skyddsbehovet hos pojkar och män ser det inte heller skyddsbehovet hos den eventuella partnern (a.a.).
Våga göra skillnad (Lindell 2011) är en vägledning utgiven av Länsstyrelsen i Östergötland för yrkesverksamma som möter unga personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller riskerar att bli eller har blivit bortgifta. I materialet framkommer, som tidigare nämnts, att socialtjänsten inte har den kunskap och kompetens som krävs för att hantera dessa ärenden. Det saknas även riktlinjer och rutiner kring hur ärenden angående hedersproblematik ska hanteras (a.a.).
Förebyggande arbete kring hedersproblematiken bör ske på flera olika nivåer, däribland skola, BVC och frivilligorganisationer (Malmö 2007). Arbetet bör ske i form av bland annat utbildning, dialog och informationsutbyte i ett läge där familjen inte är defensiv. I andra fall då familjen är i ett utsatt läge och istället vill försvara familjen kan det vara svårare att nå fram. Att i ett läge där familjen inte har någon uttalad problematik ökar möjligheterna för informationsutbyte. I det förebyggande arbetet är det viktigt att komma i kontakt med både vuxna, unga och föräldrar. Det finns många organisationer som anordnar aktiviteter för både barn och vuxna. På detta sätt kan vuxna i samhället få en inblick i familjerna och på ett tidigt stadie börja prata kring normer och värderingar (a.a.)
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta kapitel presenterar vi de teoretiska utgångspunkter vi senare i studien kommer att använda för analys av resultatet. Vi börjar med att beskriva hur individualism och kollektivism på olika sätt formar två skilda sätt att tänka och leva. Vi beskriver även skammens inverkan på människor. Vi beskriver även kultur och religion och med detta vill vi skilja kultur från religion men samtidigt peka på att kulturen influeras av religionen. Anledningen till att vi valt just dessa teoretiska utgångspunkter är att vi anser att de är relevanta för att tydliggöra hur hedersnormer fungerar och dess attityd till individers sexualitet och könsidentitet.
3.1 Individualism och kollektivism
Kurkiala (2005) beskriver individualistiska samhällen där det är individen som står i fokus till skillnad från i kollektivistiska samhällen där individen är underordnad gruppen. Individen är en del av den men fokus ligger på gruppen (a.a.). Enligt Ahmadi (2003) är det individen som egen enhet som prioriteras i individbaserade samhällen framför gruppen. I kollektivistiska samhällen är individen en del av gruppen, som ofta består av familjen eller släkten och samhörighet är en central komponent som kännetecknar dessa samhällen i motsats till självständighet som dominerar det individualistiska samhället (Kurkiala 2005). Den individualistiska ideologin genomsyrar västerländska samhällen medan den kollektivistiska är
vanligt förekommande i bland annat samhällen i Mellanöstern (Almqvist & G. Broberg 2000). Enligt Ahmadi (2003) är det vanligt att migrerade personer uppfostrats i samhällen av kollektivistisk karaktär. Att hålla fast vid och värna om den kollektivistiska identiteten kan för vissa grupper bli viktigare i Sverige än vad det hade varit om individen bott kvar i hemlandet. Detta kan innebära att många barn i Sverige uppfostras enlig en kollektivistisk ideologi samtidigt som de lever i ett individualistiskt samhälle (a.a.). Inom kollektivistiska kulturer handlar heder snarare om respekt från omgivningen än om personlig värdighet som heder kommit att representera inom individualistiska kulturer (Wikan 2009).
De kulturella skillnaderna kan påverka synen på barnuppfostran och målet med den (Almqvist & G. Broberg 2000). Den Västeuropeiska barnuppfostran är mer individualistisk jämfört med den syn på barnuppfostran som finns utanför Västeuropa, t ex Mellanöstern, som är mer kollektivistisk. Graden av kollektivistisk eller individualistisk uppfostran kan variera och här beskrivs de mest karaktäristiska dragen av dessa motpoler. Den kollektivistiska uppfostran har fokus på samhörighet och det är familjen och släkten i sig som utgör individens skyddsnät. I den individualistiska barnuppfostran lär sig barnen tidigt att klara sig själva och skapa sig en egen uppfattning vilket ses som en viktig egenskap i det svenska urbaniserade samhället. Detta kan leda till att barnen tidigt lär sig att skilja andra från sig själva, att utföra praktiska uppgifter självständigt, att kontrollera sig själva och att på egen hand klara sig mentalt och känslomässigt. I individualistiska samhällen äger barn och ungdomar sin sexualitet till skillnad från barn och ungdomar som fostrats i en kollektivistisk miljö där individens sexualitet och val av partner är en angelägenhet för hela familjen (a.a.). Det finns en stark och tydlig koppling mellan hederskultur och kollektivistiska samhällen (Güngör & Dervish 2009).
3.1.1 Skam
Skam kan förstås som motpolen till heder och något som individer oavsett kulturell bakgrund har ett förhållande till världen över (Wikan 2009). Skam beskrivs av Hansson (2010) som en av de mest grundläggande känslorna hos oss människor som har en central betydelse för individer i sociala sammanhang. I de mellanmänskliga relationer kan en oro för skam förekomma då skammen är central inom den sociala kontext människor lever i och den är ett sätt att förhålla sig till de sociala relationerna och de rådande normerna. Oron för skam har sin grund i det mänskliga behovet att vara en del i ett större socialt sammanhang. Gränsen mellan vad som är accepterat i ett visst socialt sammanhang och vad som inte är det styrs av skammen (a.a.). Skamkänslan utnyttjas vanligtvis i kollektivistiska samhällen för att individer ska hålla sig till kollektivet (Bourdieu 1999b). Skammen kan bidra till ett kollektivistiskt uteslutande av en individ vilket innebär att de flesta undviker skam så långt som möjligt för att kunna vara en del av kollektivet (a.a.). Hur stor vikt en individ lägger vid andras åsikter och skam kan variera beroende på individens egenvärde (Wikan 2009). Att en individ drar skam över sig innebär i kollektivistiska samhällen att hela familjen drabbas (Almqvist & Broberg 2000). Familjen kan därmed i många fall gå långt för att inte låta en individ dra skam över hela familjen (a.a.). Konsekvenser av att en familj blir betraktad som skamlig innebär att den utestängs från sitt sociala sammanhang (Hansson 2010). Ahmadi (2003) beskriver skam som ett medel för att utöva kontroll över individer inom kollektivistiska samhällen. Skam är motsatsen till heder och det är till skillnad från skuld en känsla som upplevs och bekräftas inför andra (Bourdieu 1999b). Heder är kopplat till manlighet och skam är främst är kopplat till kvinnan (Hansson 2010). Hedern kan i många fall ses som kvinnans oskuld och det är mannens uppgift att se till att oskulden bevaras till den dag kvinnan ingår äktenskap. Det är alltså kvinnan som kan göra att mannen förlorar hedern. Att då som man dra skam över familjen, genom att till exempel öppet leva som homosexuell,
blir värre än om en kvinna gör det vilket förstärks i och med att skam dessutom är en känsla som kopplas samman med svaghet och sårbarhet. Detta kan ligga bakom att den manliga homosexualiteten anses vara särskilt gränsöverskridande och en anledning till att många håller sin sexualitet dold. Det finns alltså en rädsla för att gå emot de rådande normer och accepterade föreställningar om vad manlighet är (a.a.).
3.2 Kultur
Enligt Ahmadi (2003) är begreppet kultur komplicerad och det är svårt att definiera det. Vad som innefattas i begreppet kultur kan vara olika beroende på sammanhang men vanligtvis innefattar begreppet kultur ett visst sätt att skapa förståelse och ett visst sätt att agera i sociala sammanhang (Allwood 2000). Enligt Ahmadi (2003) innefattas begreppet kultur av normer, traditioner och seder som djupt präglar individen sedan födseln av omgivningen. De normer, seder och traditioner som en kultur består av är således något individen fostras in i. Kultur är inte statiskt utan den förändras över tiden och vissa normer och traditioner kan försvinna medan andra nyskapas. Kulturen och dess regler och normer kontrollerar och styr individers och gruppers sätt att leva och överleva. En kultur karakteriseras av en mängd olika normer och oskrivna koder som ska följas. Vad begreppet kultur innebär kan variera beroende på kön och det kan även finnas generationsskillnader. Att en person lever i ett land med andra normer och en annan kultur än den egna innebär inte att dessa anammas av personen utan ens ursprungliga kulturs normer följs ofta av personen långt efter det att den flyttat ifrån sitt hemland. Att flytta till ett land med en annan majoritetskultur än den egna kan få olika innerbörd för olika individer (a.a.).
Vår livssyn och förståelse av omvärlden påverkas i hög grad av vår kulturella bakgrund (Allwood 2000). De kulturella olikheterna bidrar till att det skapas vi och dem grupper vilket innebär att stor vikt läggs vid den grupp som individen identifierar sig med. Individen bör därmed förstås i sitt sammanhang och i arbetet med individen bör det finnas en förståelse för gruppens inverkan på individens sätt att agera och tänka om sig själv och andra. Personer som tillhör samma kultur bör dock inte ses som en homogen grupp då det i dagens samhälle inte finns möjlighet till total isolation och därmed helt utesluta yttre påverkan från andra kulturer (a.a.). Det finns de som menar att en kultur inte bör dömas utifrån en annan kulturs värderingar och att det därmed är svårt att skapa en förståelse kring en annan kultur än den egna (Mojab 2004). Detta kan skapa en acceptans för olika kulturer som i vissa fall kan tolkas som acceptans och rättfärdigande av förtryck som kan finnas inom vissa kulturer (a.a.). Det finns inga tydliga gränser mellan olika kulturer utan de flyter mer eller mindre ihop vad gäller både geografiskt och andra yttre faktorer (Kurkiala 2005). Kulturer kan influeras av olika yttre förhållanden som till exempel religion (Ahmadi 2003).
3.3 Religion
Inom de stora religionslärorna råder det hos många ett förhållningssätt kring mänsklig sexualitet som kan innebära att sexualitet är något som ska regleras på olika sätt vad gäller inom vilka ramar och till vilken grad sexualiteten ska motverkas och hindras eller uppmuntras (Samuelsson 2002). Det har skett förändringar vad gäller synen på samkönad sexualitet de senaste hundra åren i de västerländska samhällena. Den utvecklingen som har skett i västerländska samhällen är en följd av individualism, liberalism samt sekularisering (a.a.). I religiösa läror som till exempel Islam, Judendom och Kristendom kan sexuella handlingar med personer av samma kön beskrivas som förbjudet (Samuelsson 2002). Samtliga nämnda religiösa läror ovan tillåter i viss utsträckning endast sexuella relationer mellan en man och en
kvinna inom äktenskap där fortplantningen är central. Enligt vissa religiöst traditionella värderingar anses homosexualitet vara felaktigt och att det strider mot naturlagarna. Homosexuella bör enligt dessa värderingar inte utöva sin sexualitet och istället leva i kyskhet. I Sverige ansågs homosexualitet vara ett sjukdomstillstånd ända fram till 1979. Under de senaste 40 åren har det svenska samhället utvecklat en mer öppen syn och attityd till sex och samlevnad. I samband med att Sverige är ett mångkulturellt samhälle så har tidigare religiösa uppfattningar och synsätt på sex och samlevnad och även synen på homosexualitet aktualiserats bland minoriteter. Den majoritetssyn på sexualitet som finns i dagens svenska samhälle kan ifrågasättas av vissa religiösa minoritetsgrupper. (a.a.). Religion och kultur har i det västerländska samhället i vissa fall kommit att få en lägre status till förmån för vetenskapen (Kurkiala 2005).
4 METOD
I detta kapitel beskriver vi den metodologiska ansats vi använt oss av och hur insamlingen av data gått till. Därefter beskriver vi hur vi bearbetat och analyserat materialet. Vidare skriver vi om vår valda urvalsmetod där vi även ger en kort presentation av informanterna. Vi diskuterar kring studiens trovärdighet. Sedan beskriver vi utförligt hur processen i arbetet med studien sett ut. Vi reflekterar över etiska aspekter och förhållningssätt och presenterar ett avsnitt kring vår forskarroll och förförståelse.
4.1 Metodologisk ansats
Syftet med denna uppsats är att synliggöra hedersutsatta HBT-personer i det sociala arbetet. Detta ville vi undersöka genom intervjuer med yrkesverksamma som på något sätt i sitt arbete kommer i kontakt med eller har kommit i kontakt med målgruppen.
För att komma på djupet av problematiken och dess omfattning har vi använt oss av kvalitativa intervjuer som är en flexibel och följsam metod (Kvale & Brinkmann 2009). Tyngden ligger på informantens egna uppfattningar och synsätt då informanten styr samtalet (a.a.). Enligt denna metod kunde vi flexibelt variera våra följdfrågor utan tanke på någon specifik struktur och kunde därmed få utförliga och detaljerade svar.
Som komplement till vårt kvalitativa undersökningsmaterial har vi använt oss av sekundäranalys av data (Bryman 2011). Att göra en sekundäranalys innebär att vi samlar in material som redan finns inom forskningsområdet. Detta gör vi med anledning att det är effektivt men också bidrar till en bredare kunskapsbas (a.a.). Problematikens komplexitet är en stor bidragande faktor till vårt val av metod. Vi anser att vår valda undersökningsform är lämplig för att lyfta fram och fånga in de olika komplexa aspekterna av vårt valda ämne och även för att lämna utrymme för informanterna att lyfta fram aspekter som vi eventuellt inte varit medvetna om tidigare.
4.2 Datainsamlingsmetod
Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer vilket är en öppen form av intervju där informanterna får öppna frågor samtidigt som vi får utrymme för att ställa följdfrågor under intervjuernas gång (Aspers 2011). Vi har använt oss av en intervjuguide (se Bilaga 2) för att få en liknande struktur på alla intervjuer och har därmed kunnat fokusera på vår frågeställning utan att avgränsa oss (Rosengren & Arvidson 2002). Intervjuguiden har gjort att intervjuerna
fått en liknande struktur vilket har underlättat vår tolkning och analys av dem. För att vi under intervjuerna skulle kunna ha fullt fokus på informanten har vi spelat in våra samtal med hjälp av mobiltelefon (Bryman 2011). Inspelningarna har bidragit till att vi har fått en större mängd material som dessutom varit mer innehållsrik då vi har fått tillgång till deras exakta formuleringar och även tonlägen, pauser och känsloutspel. Att spela in en intervju kan göra informanten betänksam och samtalet kan bli lidande då det inte längre får ett naturligt flöde eftersom informanten är medveten om att samtalet spelas in (a.a.). Vi använde oss av mobiltelefon vid inspelningen vilket skulle kunna påverka intervjun. Vi upplevde emellertid inte att inspelningen påverkat intervjusituationerna negativt. Samtidigt underlättade inspelningen vår bearbetning av materialet. Vi har transkriberat alla intervjuer för att kunna fördjupa och underlätta analysen.
Eftersom vi i denna studie ville att fokus skulle ligga på informanternas reflektioner ansåg vi att vår valda metod var den bäst lämpade för studien. Informanterna fick därmed ett stort utrymme i intervjuerna samtidigt som vi själva haft möjlighet att styra samtalen i enlighet med vår studies inriktning. Metoden gav oss en djupare förståelse av ämnet och fångade upp komplexiteten vad gäller arbetet med HBT-personer som har erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck.
Sekundärmaterialet vi använt till studien har vi främst inhämtat från litteratur, Internetkällor och annat tidigare forskningsmaterial inom ämnet (Aspers 2011). Vi har även tagit del av befintlig statistik och material från olika verksamheter som vi under studiens gång kommit i kontakt med, till exempel statliga myndigheter (a.a.).
Vi har i samband med studien tagit del av Rädda Barnens projekt ”Kärleken är fri!?” som delvis består av en teaterföreställning som vi besökte. Vi kommer att beröra denna i studien då den har inverkat på vår syn på studiens ämne och även bidragit till att vi fått en djupare förståelse för problematiken.
4.3 Analysmetod
Vi har bearbetat vårt insamlade material genom transkribering av de inspelade intervjuerna (Aspers 2011). Transkribering är en mycket tidskrävande process som innebär att vi manuellt har ägnat tid åt att skriva ner i princip allt som framkommer i inspelningarna, med undantag av pauser och hummanden om de inte är relevanta för analysen. Genom transkriberingen har vi kunnat tydliggöra särskilda tonlägen och till exempel ironi, skratt och andra känslouttryck som har betydelse för själva tolkningen av materialet (a.a.).
Som analysmetod har vi använt oss av kodning som vi applicerat på våra transkriberade intervjuer. Kodning är en metod för att strukturera det insamlade materialet för att få en tydligare bild över dess innehåll (Aspers 2011). Detta innebär att vi sorterat vårt material genom att benämna informanternas uttryck med gemensamma koder så att dessa bildat olika grupperingar. På detta sätt kunde vi lättare hitta likheter och skillnader i vårt transkriberade material vilket underlättade analysen av materialet. Att koda materialet innebär även att vi tolkat informanternas uttalanden i förhållande till Teoretiska utgångspunkter och Bakgrund och tidigare forskning. Under kodningsprocessen kan en kod splittras och bilda två nya koder men flera koder kan även slås ihop och bilda en gemensam kod. Kodning kan göras utifrån vilket ämne samtalet berör, vem som uttalar sig till vem och känslan i hur någonting uttalas, till exempel tonläge. Vid kodningen har vi använt oss av marginalmetoden vilket innebär att vi med pennor i olika färger manuellt har märkt ut de olika koderna i marginalen med olika
färger på det utskrivna intervjumaterialet (a.a.). Våra koder gjordes utifrån vilket ämne samtalet berörde och de olika samtalsämnena representerades av olika färger. Vi har valt att strukturera resultat och analys delen utefter de koder vi använt oss av som har mynnat ut i olika rubriker och underrubriker. För att kunna göra en så tydlig analys som möjligt av de komplexa ämnen studien berör har vi valt att integrera analysen i resultatet.
Vi har använt oss av en komparativ analysteknik kombinerad med den narrativa analystekniken då vi anser att de är lämpliga för vår kvalitativa studie (Aspers 2011). Den komparativa analystekniken innebär att vi gjort en jämförelse mellan två eller flera kategorier eller begrepp som är relevanta för vår studie. Ett övergripande exempel från vår studie är jämförelsen mellan huvudbegreppen HBT och heder. Den narrativa analystekniken innebär att vi sett intervjuerna som berättelser från informanterna (a.a.).
Sekundärmaterialet som vi har använt oss av i studien har varit ett urval av allt det material som vi har hittat inom ämnet för vår studie (Aspers 2011). För att avgöra trovärdigheten i det sekundärdata vi samlat in har vi kritiskt granskat vem författaren till materialet är och anledningen till att materialet skapades. Vi har även varit uppmärksamma på tidpunkten då materialet skapades vilket kan avgöra dess relevans i nutiden. Detta gäller för samtligt material som använts (a.a.).
4.4 Urval
Vi har gjort ett målinriktat urval av informanter då vi ansåg att det var bäst lämpat för syftet i vår undersökning (Bryman 2011). Ett målinriktat urval innebär att informanter väljs utifrån att de har erfarenheter eller yrkesmässig kompetens som anses vara relevant för studiens syfte (a.a.).
För att komma i kontakt med informanterna skickade vi ut informationsbrev via mail (se Bilaga 1) till personer som vi trodde skulle kunna vara relevanta för studien. Vi bad de personer vi mailade att vidarebefordra mailet till andra personer som de trodde skulle vara intresserade av att delta i vår studie. På detta sätt kom vi i kontakt med sju informanter. Informanterna är alla yrkesverksamma personer som har kommit eller på något sätt kommer i kontakt med hedersutsatta HBT-personer i sitt arbete.
Många av våra utskickade mail besvarades inte och de flesta vi fick svar på besvarades med att de inte kom i kontakt med målgruppen eller att de inte hade möjlighet att ställa upp på en intervju.
4.4.1 Presentation av informanter
Det som följer här är en kort presentation av de sju informanterna som alla fått fingerade namn. Vi beskriver kort deras bakgrund och nuvarande arbete utefter vad som är relevant för vår studie. På grund av rådande konfidentialitet och det känsliga ämnet studien berör kan vi inte gå närmare in på inom vilka specifika områden informanterna arbetar och var i landet de befinner sig.
Andreas har arbetat med olika projekt som bland annat berört ämnena HBTQ, heder och könssjukdomar. Idag arbetar han inom en organisation som har fokus på HBTQ och att informera och utbilda kring frågor som rör sexualitet och hiv.
Jamal arbetar inom en organisation vars huvuduppgift är att i olika former arbeta med hivpositiva och hiv-prevention men kommer även i kontakt med många andra grupper i
samhället. Han är nu aktiv inom ett projekt som riktar sig till migranter och arbetar med att ge stöd, informera och utbilda.
Malin har tidigare arbetat i en skyddsorganisation med fokus på hedersrelaterat våld och arbetar nu inom samma organisation men med förebyggande arbete. Det förebyggande arbetet innefattar i huvudsak konsultationer, handledning och utbildning. Hon har under det senaste halvåret specifikt arbetat med att öka kunskapen kring HBT och heder både i och utanför organisationen.
Mattias arbetar som kurator med inriktning på HBTQ-personer. Detta har han arbetat med sedan han blev färdig socionom för drygt tio år sedan. Under sin tid som kurator har han medverkat i projekt kring hedersproblematiken.
Sabina arbetar som socialsekreterare och har arbetat med socialt arbete i nästan tio år. I början av hennes yrkeskarriär arbetade hon främjande och förebyggande i form av fältarbete riktat mot ungdomar. Idag arbetar hon med myndighetsutövning.
Samir har under 24 år arbetat inom en organisation som i huvudsak arbetar med hiv-prevention och hivpositiva personer och deras närstående. Organisationen erbjuder bland annat olika stödverksamheter och samtalsterapi. Organisationen kommer i hög utsträckning i kontakt med andra grupper än hivpositiva.
Ylva har under en längre tid arbetat inom socialt arbete, främst med ungdomar. Under de senaste åren har hon arbetat mer och mer med hedersrelaterade frågor. Hon har arbetat i projektform kring hedersproblematik i stort som innefattat bland annat utbildning, konsultation, utredning och insatser. I dagsläget arbetar hon på ett kriscentrum och är även anställd inom en statlig myndighet och arbetar främst med utbildning och konsultation kring hedersfrågor.
4.5 Trovärdighet
Att en forskningsstudie är trovärdig innebär att den ska vara mottaglig för kritisk diskussion (Ahrne & Svensson 2011). Eventuella brister och svagheter i studiens genomförande ska inte döljas utan snarare medvetandegöras och diskuteras. Det är viktigt att vara medveten om att verkligheten är komplex och kan uppfattas olika genom olika perspektiv vilket innebär att det sällan finns en korrekt avbildning av ett fenomen. Uppsatsens trovärdighet påverkas av hur väl läsaren kan följa forskningsprocessen (a.a.).
För att vår studie ska vara så trovärdig som möjligt har vi i vår metoddel diskuterat kring olika eventuella brister och svagheter som finns i vår studie. Till exempel att det varit svårt att nå ett tillräckligt stort antal informanter. Vi har under studiens gång varit medvetna om att verkligheten är komplex och kan upplevas på olika sätt utifrån olika perspektiv vilket är anledningen till att vi varit noga med att lyfta fram informanternas olika åsikter även i de fall de gått emot varandra. För att läsaren tydligt ska kunna följa vår arbetsprocess har vi valt att utförligt beskriva den under rubriken Tillvägagångssätt.
4.6 Tillvägagångssätt
Vi var från början enade om att vi ville skriva om heder men att vi ville hitta en ny, outforskad infallsvinkel. Efter tips från en bekant fick vi upp ögonen för just HBT-personers situation och vi kände på en gång att vi ville skriva om HBT-personer som lever i hederskulturer. Efter diskussioner kring etiska aspekter tillsammans med vår handledare
