Framtiden

Alla våra familjer tyckte att vårdnads överflyttning var ett bra sätt för att öka tryggheten och kontinuiteten för barn i familjehemsvård. De menade att det bidrog till att barnen kände sig tryggare och att de kunde känna tillhörighet. Det var viktigt för familjerna att barnen nu slipper genomgå en prövning varje halvår om familjehemsvården skulle bestå. En familj reflekterade kring hur viktig familjehemmets inställning till en vårdnadsöverflyttning kan vara för barnets känsla av att tillhöra familjen.

”Det måste vara jättejobbigt och svårt om ungarna vet att vilken dag som helst kan mamma eller pappa komma att säga att nu ska du flytta. Samtidigt så måste det ju vara konstigt om de som blir tillfrågade om de vill bli vårdnadshavare säger nej. Om barnen får reda på det, att familjehemmet sagt nej, då börjar de kanske undra varför. Betyder vi ingenting för dem som vi har vuxit upp med och haft som föräldrar. Att man inte duger att bli deras barn. Det är lika trasigt som att bli bortryckt från sina rötter, egentligen.” Alma Antonsson

En annan familj reflekterade över och jämförde vårdnadsöverflyttningen med adoption.

”Jag tror mycket på känslan. Adoptivbarn får inte leva i sån otrygghet, det skiljer inte så mycket på adoptivbarn och fosterhemsplacerade barn. Adoptivbarn har också haft en traumatisk uppväxt och upplevelser innan de kommit till sin familj. Även om de bara är ett par månader så har de varit med om allt för mycket, så det skiljer inte i uppväxt, det skiljer inte i upplevelse, men de får inte ha den här otryggheten, men fosterbarn får leva i en otrygghet hela sitt liv.” Helena Hansson

Flera familjer pratade om hur viktigt det är för barn att få känna tillhörighet och trygghet och att det spelar roll inför framtiden.

”Jag tror att det är jätteviktigt för många barn att känna den hundraprocentiga

tillhörigheten. Att det inte bara är ett jobb att man har dem, utan att man verkligen älskar dem och vill ha dem. Ja, jag tror att det är jätteviktigt.” Britt Bengtsson

En familj menade att vissa familjehem kanske vill ha och trivs med att ha kontakt med socialtjänsten, så den konstellation som passar familj och barn bäst är det som är bäst för barnet.

”Den konstellation som gör att familjehem är så trygga som möjligt är den bästa för barnet.

För vissa kan det bästa vara att ha kontakt med socialtjänsten, för andra inte.” Erika Eriksson

Flera familjer menade att de gärna hade adopterat barnen.

”Ja om det är en uppväxtplacering. Då ska barnen få den tryggheten. Men vi tycker att man ändå ska kunna få vända sig till socialtjänsten. Vi hade gladeligen adopterat de barn vi tagit över vårdnaden om.” Helena Hansson

Det finns ingen av våra familjer som inte ser sig som en familj för livet för de barn de har tagit över vårdnaden om. De önskar få uppleva samma saker som de skulle ha fått gjort om det var deras biologiska barn. De talar om saker som att alltid ha kontakt, finnas för dem och att bli mor- eller farföräldrar. De gör ingen skillnad på sina biologiska barn och sina placerade barn.

Ja det gör vi, bara för att hon blir 18 år eller när hon är klar med skolan och flyttar hemifrån, det är ju inget man bara stänger av, det gör du ju inte med dina egna barn. Varför skulle vi göra det med Diana? Det är våran unge.” Daniella Davidsson

I en familj kan man tydligt se att både barnet och föräldrarna ser en livslång kontakt framför sig.

”Elias får stanna så länge han behöver. Elias säger; jag ska komma och besöka er på pensionärshemmet, sånt pratade vi inte om innan.” Erika Eriksson

”Vi har pratat om att adoptera Finn, men vi ska vänta tills Finn är äldre och själv kan vara med och fatta beslutet.” Fia Fredriksson

Den familj som haft flest familjehemsplaceringar och som också har flest barn som blivit vårdnadsöverflyttade, talar om hur viktigt det är att barn har kvar sitt ”familjehem” när de blivit vuxna.

”De är alla välkomna att komma om de behöver. De kan bo hemma något år och spara pengar. Även om föräldrarna blir tillräckligt bra föräldrar så att barnen kan flytta hem så fattas det ju ändå bitar, detta kan vi se på andra barn som inte har kvar kontakten med sitt familjehem. Det blir ju väldigt tomt. Även om barn flyttar hem till sina föräldrar igen så är de alltid välkomna att komma tillbaka hit. Många glömmer att det är viktigt att ha kvar de vuxna som fanns när de var små.” Helena Hansson

De reflekterar vidare om att många familjehemsplacerade barn blir socialtjänstens barn och att man genom att göra en vårdnadsöverflyttning kan undvika det.

”Nu måste vi inte rapportera allt till en myndighet. Barnen blir inte så utlämnade. Hur kul är det att man alltid rapporterar allt och att det står i alla papper. Man tänker inte alltid på familjehemsplacerade barns integritet. Allt rapporteras, vad dom har i betyg och om de har varit sjuka mycket. Detta hänger med många familjehemsplacerade barn när de blir vuxna.

De blir socialens barn. De skaffar sig inte ett eget liv utan går till socialen när de ska flytta hemifrån. För att flytta hemifrån ska man ha pengar till möbler. När Hanna blev myndig sa hon; jag kan gå till soc för att flytta hemifrån. Det gör du inte sa jag, du bor här, du tillhör oss, du tillhör vår familj, du ska göra som alla andra barn. När du har råd och har jobb då flyttar du hemifrån. Aldrig att du får gå till socialkontoret för att be om att få flytta hemifrån.

Du är arg på oss för att vi säger nej, men det går ingen nöd på dig, det händer inget farligt i det här huset och man ska inte börja på det sättet sa jag till henne. Ibland tycker jag att många familjehemsplacerade barn hamnar i det här. Många familjehem släpper barnen när de är 18 år. Det tror jag också kan vara en trygghet för barnen att vi hade en

vårdnadsöverflyttning, vi släpper inte när de flyttar hemifrån.” Helena Hansson 7.9.1 Arv och adoption

I vår intervjuguide hade vi inte med frågor om hur familjerna såg på arvsrätten men detta var något som många av familjerna tog upp i intervjuerna. Barnen ärver inte sina nya

vårdnadshavare utan har arvsrätt efter de biologiska föräldrarna. Familjerna talade om att de barn som de har vårdnaden om, biologiska som placerade, ska ha samma rätt. De flesta menar att de kommer adoptera barnen efter att de fyllt 18 år om de själva vill.

”Ja, Diana har frågat om adoption och vi har talat om det men som vi har förstått måste hon bli vuxen först. Hon har ingen arvsrätt, det är väl enda nackdelen för Diana.” Daniella Davidsson

”Mina planer var ändå att adoptera Birger när han blir 18 år så att han ska ha samma rätt som de andra barnen i familjen. Så att han ska ha samma arvsrätt.” Britt Bengtsson

En familj har pratat med sina biologiska barn om möjligheten till adoption. De biologiska pojkarna tycker att flickorna ska ha samma rätt att ärva som dem.

”Vi har pratat med våra stora killar om att adoptera flickorna. Vi har inte skrivit något än, men tanken är väl att när de blir myndiga så får de själva välja om de vill att vi ska adoptera dem. Då behöver vi inte skiva något, de finns med. Jag menar de ska ha samma rätt som de andra, definitivt och de stora killarna har vi pratat med och de tycker ju självklart, det är syrrorna. De har aldrig sett någon skillnad på det.” Greta Gustavson