Birgitta Ander och Ulla Åhnby
Denna text skall läsas utifrån ett utvecklingsprojekt i samverkan med en kvin-nojour och författarna. En bärande tanke i projektet var att bedriva utvecklings-arbete tillsammans med jourens volontärer. Projekts huvuddel genomfördes i form av en framtidsverkstad med två uppföljningar. Framtidsverkstad är en strukturerad och pedagogiskt inriktad metod för att stödja människor till att mötas på ett kreativt och konstruktivt sätt (Jungk & Müllert, 1996). Projektet genomfördes i en verksamhet som domineras av frivilligt arbete och i texten nedan lyfter vi fram begreppen frivillig verksamhet och volontärer samt brukar-begreppet.
Frivillig verksamhet och volontärer
Enligt SOU 1993:82 definieras frivilliga insatser såsom oavlönade arbetsinsatser som är fritt valda och som bedrivs inom en organisatorisk ram. Aktuell forskning inom området intresserar sig både för vad frivilligt arbete är och vad det inte är.
Det är ibland svårt att särskilja mellan arbete utfört av anställd personal och arbete utfört av volontärer (Jeppsson Grassman & Svedberg, 1995). Engage-manget som frivilligarbetare har visat sig vara stabilt under de senaste 17 åren och för Sveriges del är det ca hälften av den vuxna befolkningen som engagerar sig. Aktuell forskning visar på att omfattningen ökar dvs. de som engagerar sig utför fler timmar idag jämfört med tidigare (Svedberg, von Essen, & Jegermalm, 2010). Inom kvinnojourerna är de flesta volontärer och arbetet handlar i första hand om olika slags stödkontakter med kvinnor som söker hjälp hos jouren men också av olika sorters praktiska göromål. Inom många kvinnojourer finns det idag också anställd personal (Bylund, 2008).
Brukarbegreppet
Begreppet brukare är omdiskuterat, vem/vilka är brukare? I Socialstyrelsens publikation ”Möten i den sociala frivilligsektorn” (Markström, 2004) rapporte-ras om forskning gällande möten mellan personal och brukare inom den sociala frivilligsektorn. I studien står mötet mellan brukaren och professionella i cent-rum. Det finns också oavlönade frivilliga i de studerade verksamheterna men forskarna har inte beskrivit de frivilliga i någon större utsträckning och då de omnämns har deras insatser inte skilts från de anställdas. Brukarbegreppet i ovan
104 VETENSKAP FÖR PROFESSION nämnda forskning har följande förklarning med hänvisning tillbaka till Social-styrelsen 2002:
Brukare är ett begrepp som flitigt använts sedan 1980-talet men det är fortfarande oklart hur begreppet ska avgränsas mot andra begrepp som medborgare, kund, klient och patient. Därför är det viktigt att begreppet förtydligas i förhållande till de empiriska sammanhang där de används.
(Markström, 2004, s. 12)
Enligt socialstyrelsen 2003 beskrivs brukare inom socialtjänsten som en person som inte kan välja en alternativ producent, men som har olika möjligheter att påverka den nuvarande.
Volontärer som brukare
Utgångspunkten i denna text är ett utvecklingsprojekt med volontärer inom en kvinnojour och en diskussion förs om volontärer kan ses som brukare. I pro-jektet har ”nya” och ”gamla” volontärer getts möjlighet att mötas i en framtids-verkstad för att gemensamt utveckla den verksamhet som man är engagerad i.
Frivilligsektorn är en expanderande sektor inom socialt arbete och det är intres-sant att diskutera användandet av begreppet volontärer och brukare/brukar-medverkan i förhållande till denna sektor. Frivilligarbetare är inte professionella och inte en traditionell brukargrupp. De befinner sig mittemellan, i ett slags mellanrum. Vi anser liksom Markström (2004) att det är viktigt att definiera vad som menas med brukarbegreppet utifrån det sammanhang man befinner sig.
Överlag är det nog så att få personer ser sig själva som brukare. Det är därför nödvändigt att förklara begreppet när det används.
Volontärerna kan enligt oss ses som brukare då de deltar i projektet eftersom det är deras kunskap och engagemang som är grunden i projektet. Litteratur som vi läst gällande brukarperspektiv, exempelvis Hummelvoll och Eriksson (2005) är det brukarnas erfarenheter som skall påverka utformandet av vård, omsorg och socialt arbete. Det handlar om kunskaper och erfarenheter av lidande, behand-ling mm som är viktigt att ta tillvara. I vårt projekt är det dock andra erfaren-heter som har setts som viktiga såsom frivilligarbete, engagemang, tid och en vilja till förändring.
Kan vi säga att volontärerna är brukare då de är volontärer i Kvinnojouren? Är volontärer, kvinnor och barn brukare i en kvinnojour men olika slags brukare? I en begreppsförklaring av brukarperspektivet skriver Hummelvoll och Eriksson (2005, s. 14) att en brukare ”är en person som är delaktig och medansvarig i det som sker. Brukaren ingår i en medverkansrelation och förväntas ha ett engagemang och möjlighet att protestera”. Ser man till denna skrivning så anser vi att volontä-rer kan ses som brukare inom ramen för projektet. Genom att delta i projektet
ges volontärerna en möjlighet att utveckla sitt arbete och detta kan i sin tur leda till ett gemensamt utvecklingsarbete tillsammans med de kvinnor som söker kontakt med kvinnojouren. Men frågan kvarstår om de är brukare av kvinno-jouren.
För oss har det känts viktigt att bredda brukarperspektivet till att också omfatta frivilligsektorn. Vi anser, att i ett utvecklings-/projektsammanhang kan flera olika individer och grupper benämnas som brukare och utgår ifrån Hummelvoll och Eriksson (2005) som med hänvisning till Rönning och Solheim menar att brukarmedverkan handlar om en relation och att brukaren och hjälparen arbetar tillsammans. Vilket innebär i det aktuella projektet att volontärer och projektle-dare arbetar tillsammans. Däremot som volontär i kvinnojouren är det nog mer tveksamt och i detta sammanhang behöver brukarbegreppet belysas ytterligare.
Referenser
Bylund, I. (2008). Frivilligorganisationers arbete. I G. Heimer & D. Sandberg (red.), Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar. Lund: Studentlitteratur.
Hummelvoll, J. K., & Eriksson, B. G. (2005). Psykiskt hälsoarbete och brukar-perspektivet – några inledande reflektioner. I G. Beston, J. Stensland Holte, B. Eriksson & J. K. Hummelvoll (red.), Det nødvendige brukerperspektivet i psykisk helsearbeid. Rapport nr. 8, Højskolen i Hedmark.
Jeppsson Grassman, E., & Svedberg, L. (1995). Frivilligt socialt arbete i Sverige – både mer och mindre. I E. Amnå (red.), Medmänsklighet att hyra? – Åtta forskare om ideell verksamhet. Örebro: Bokförlaget Libris.
Jungk, R., & Müllert, N. (1996). Future Workshops – How to create desirable futures. London: Institute for Social Inventions.
Markström, C. (2004). Möten i den sociala frivilligsektorn. Socialstyrelsen: Publi-kation 2004-123-7.
Socialstyrelsen (2003). Brukarmedverkan i socialtjänstens kunskapsutveckling.
2003-110-10.
SOU 1993:82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt. Stock-holm: Fritzes.
Svedberg, L., von Essen, J., & Jegermalm, M. (2010). Svenskarnas engagemang är större än någonsin. Insatser i och utanför föreningslivet. Ersta Sköndal Hög-skola. Arbetsrapportserie 68. Enheten för forskning om det civila samhället.