Två exempel på brukarmodeller med mer aktiv brukarroll och medverkan

BIKVA-modellen: ”BrugerInddragelse i KVAlitetsvurdering”¹⁷

En utgångspunkt för denna utvärderingsmodell är att sociala problem och missförhållanden ofta kan karaktäriseras som ”vilda”, dvs. de är komplexa, om-fattar olika nivåer (t.ex. individ, grupp, organisation, samhälle) på ett ofta intri-kat sätt. Detta gör att kausaliteten är komplicerad och det är svårt att finna

17 Så uttyds förkortningen i den bok (avhandling) ”Brukarindragelse og Organisatorisk Laering i Den Sociale Sektor” av Hanne Katherine Krogstrup (1997) och som kom-mit att bli upphov till en tämligen spridd utvärderingsmodell. Sök gärna på ”Google”

(BIKVA) för exempel på modellens utbredning och tillämpningsområden!

tydiga lösningar. Som motsats finns ”tama” problem som i och för sig kan vara komplicerade, t.ex. tekniska problem som att bygga Öresundsbron, men där kausaliteten är klar och där en vedertagen bästa lösning ofta finns. Vilda pro-blem gör att succékriterierna inte är självklara utan att de många gånger bör framväxa under utvärderingsarbetets gång. För att vaska fram sådana kriterier bör, enligt modellen, brukarna och deras uppfattning vara utgångspunkten.

Detta medför att utvärderingen ofta måste utmana den institutionella ordningen – det som tas för givet i en organisation, det som ”sitter i väggarna” och inte ifrågasätts. Genom att använda modellens metodik skapas underlag för utveckl-ing och lärande bland såväl berörda brukare, personal som lednutveckl-ing. Syftet är utveckling och lärande, gärna i form av s.k. ”double loop learning”¹⁸ snarare än ansvar och kontroll, t.ex. av effektiviteten i en verksamhet. Modellen är sålunda processinriktad och datainsamlingsmetoderna är oftast av kvalitativ karaktär.

Upprinnelsen i Danmark var att undersöka hur kvaliteten i s.k. ”værelser” (un-gefär dagverksamheter) för personer med psykisk sjukdom/psykiska funktions-hinder uppfattades och kunde förbättras. Modellen har fått spridning i Norden och till andra välfärdsområden, t.ex. inom olika omsorger om barn och i arbete med ekonomiskt utsatta.

Arbetsgången kan kort sammanfattas enligt följande:

• Processen startar med att utvärderaren genomför gruppintervju(er) med brukarna och använder sig av öppna frågeställningar, t.ex. vad är det som är bra respektive dåligt med den här verksamheten? Det som framkommer sammanställs sedan under olika teman, t.ex. alltför korta öppettider, personalen är vänlig men har begränsat inflytande …

• I nästa fas konfronteras ”frontarbetarna” med brukarnas uppfattning och tillfrågas om de instämmer eller inte. Eventuella divergenser och vad de kan tänkas bero på blir intressanta och bestämmande för den fortsatta processen. Även detta sammanställs under olika teman.

• Nästa fas kan vara ta med ovanstående tematiserade sammanställningar till enhetschefer och verksamhetsledare med frågeställning om det som framkommit överensstämmer med deras uppfattning

• Ytterligare en fas kan vara att fortsätta på samma sätt till politiskt ansvariga för verksamheten.

18 Ibland uttytt som lärande av andra ordningen, där omlärning sker och där utgångs-punkter, t.ex. för en verksamhet, ifrågasätts genom de kunskaper som kommer fram.

68 VETENSKAP FÖR PROFESSION

• Sedan kan man med denna sammanställda information gå tillbaks till utgångspunkten – brukarna och deras uppfattning. På så sätt förfinas kunskapen och nyanseras allt efterhand som ny information fram-kommer. Dokumentation sker fortlöpande genom de olika faserna Karaktäristiskt är den cirkulära processen och att man fortsätter så länge ny in-formation – nya kunskaper framkommer.¹⁹ En fråga är givetvis när man ska sluta och utvärderaren har tillräckligt information. Frågor och sammanställ-ningar under olika teman ska tjäna som ”triggers for learning” såväl från bru-karna till personal som för brubru-karna och personal. Ambitionen är klart delibe-rativ, man vill genom metodiken understödja ett demokratiskt samtal på lika villkor och på så sätt ge röst åt svaga grupper. Utvärderaren bör vara (nå-gorlunda) extern för att inte ha bestämda förhandsuppfattningar.

Men vilken roll spelar och vilket inflytande har brukarna? Onekligen ger mo-dellen brukarna en aktiv roll som informationslämnare för den information som är själva startpunkten för utvärderingsprocessen. Brukarna inbjuds/medverkar sedan återkommande i processen för att ge synpunkter och uppfattningar. Men det är hela tiden utvärderaren som driver processen framåt. Givetvis är det vik-tigt med en god relation mellan utvärderare och brukare för att få fram inform-ation. Men det är även viktigt med en god relation till de andra parterna under processen. Dock torde en given utgångspunkt vara att utvärderaren är öppen och lyssnande till vad brukarna har att framföra.

Empowerment utvärdering²⁰

Empowerment, maktskapande hos eller till förmån för eftersatta grupper och/eller individer, är en utbredd företeelse och/eller ambition i våra dagar. Att det inom utvärderingssamhället utvecklats modeller för sådan utvärdering är inte att förvåna. Här ska främst den modell, eller kanske snarare ”det tänkande”, presenteras som har utvärderingsforskaren David Fetterman, verksam i Kalifor-nien, som upphovsman och förkämpe.

Modellen tar sina utgångspunkter i tankar om utvärdering som led i att utveckla samhället, i första hand lokalsamhället. Likheter finns med aktionsforskning genom att resultaten ska tas tillvara direkt i handling för utveckling. Modellen har en kollektiv orientering mot grupper snarare än mot individer. De resultat som framkommer har syfte att ge röst och makt åt de människor som berörs och

19 Ibland illustrerat med ”Lemniskaten – tegnet for uendlighed” (Krogstrup, 1997, s. 140), i Sverige mest känt som ”konsummärket”.

20 Utgångspunkten för framställningen är främst David Fettermans grundbok inom området ”Foundations of Empowerment Evaluation” (2001). Sök gärna på ”Google”

(empowerment evaluation) för exempel på modellens utbredning, användningsområ-den, med mera!

som är aktiva i utvärderingsarbetet. Att bidra till ökat självbestämmande och inflytande är ofta ett mål. De som berörs – brukarna – är inte bara medaktörer i utvärderingen utan modellen kan i vissa stycken karaktäriseras som en form av självvärdering.

Ett antal principer ska vara vägledande för utvärdering enligt modellen. Dessa principer är i korthet: Att sträva efter förbättring med lokalsamhället som ägare av utvärderingen En strävan efter att inkludera berörda och möjliggöra ett de-mokratiskt deltagande. Ett mål är ofta social rättvisa. Kunskapen ses som sam-hällelig och ska användas i ett sådant sammanhang. De strategier som utvecklas utifrån utvärderingsarbetet ska vara kunskapsbaserade (evidence based). Genom utvärderingsarbetet byggs kapacitet upp via ett organisatoriskt lärande. Uppma-ning till ansvarighet (accountability) och ansvarstagande finns implicit i mo-dellen. Principen om kunskaps-/evidensbasering och ansvarighet tycks ha kom-mit att betonas under senare år – under 2000-talet, vilket kanske inte är att för-våna.

Empowermentutvärdering har utvecklats sedan början av 1990-talet, framförallt i USA, där man ibland talar om modellen som en ”rörelse” (movement). Till att börja med beskrevs uppläggningen i den s.k. trestegsmodellen:

• Ett första steg består i att de berörda och en utvärderare (närmast i rol-len som deras konsult) i dialog utvecklar uppdraget, visionen eller det förenande syftet med verksamheten ifråga; ”vad är meningen med för-eningen” för att travestera.

• Utifrån ett sådant klarläggande blir nästa steg att skaffa en överblick över hur verksamheten fungerar idag (taking stock): man listar kärn-aktiviteter, prioriterar bland dessa vilka som bäst kan bidra till målet och söker bedöma hur väl de utförs i dagsläget. Detta kan ses som att upprätta en form av ”baslinje”.

• Steg tre handlar om att planera för framtiden. Vilka mål ska sättas?

Vilka strategier ska användas för att nå dit? Samt, inte minst viktigt i sammanhanget, att bestämma för hur man ska bedöma framsteg, dvs.

om man når målen.

• Sett som en minivariant kan denna modell ses som (blott) en planeringsmodell och bör, enligt min uppfattning, upprepas för att kunna bli en utvärdering. Enligt mitt tycke finns stora likheter i arbets-sättet med s.k. ”framtidsverkstäder”²¹

Som nämnt har modellen drag av ”underdogsperspektiv” med drag av att i til-lämpningen vara ett socialt program för missgynnade grupper. Modellen har också dokumenterat använts t.ex. för slumsanering i Sydafrika, för utveckling av

70 VETENSKAP FÖR PROFESSION