När Dagens Nyheter recenserar Wickman 1912 beskrivs han som en originell och kraftfull talare med poänger som ”angåfvo amerikansk skolning” och hänvisande ”till kyrkofäder som Origenes och Harnack [tysk teolog i tiden] såväl som med hjälp af det sunda förnuftet”.245 Wickman var det som kallas för en rörelseintellektuell. Han var brett beläst, en utbildad teolog och läsare men också en modern upplysningsmänniska. Kontexten för hans tänkande är inträdet i den moderna tiden med dess tekniska möjligheter men också en frikyrka som brutit igenom en statskyrklig hegemoni. Wickman kunde se sig som framtiden personifierad där idén om det rättfärdiga kriget (som levt med i Svenska Kyrkan från Katolska kyrkan och Augustinus) och våldsrätten som helhet måste överges. I sin bok Vita Hären från 1914 beskriver Wickman militarismen som en andlighet. Ett av hans politiska argument bygger på att den som inte strider har ett ointagligt moraliskt övertag över den stridande parten,
[O]m en större stats maktlystna styresmän ville regera även över ett litet land, så funnes intet bättre sätt för dem att nå sitt mål än att provocera fram en krigsstämning i det lilla landet mot det stora. […] Ty kunde en stormakt blott få anledning att börja ett krig, en tillräcklig anledning, vore på krigets barbariska rättsgrund styret i det lilla landet på enklaste sätt taget. Kriget är enda sättet för ett land att mista självständigheten, utan krig finnes ingen rättsgrund för en erövring av styret i en ordnad stat och det finnes intet exempel i världshistorien därpå. (Kursivering i original.)246
För ett krig krävs två stridande och ingen soldat vill vara en slaktare menar Wickman som när första världskriget brutit ut jämför Bryssels borgmästare som räddar sin stad med att möta angriparna med en vit flagga, medan Antwerpen bombas sönder och samman.247 Båda städerna blev intagna och fick betala krigsskatt men Bryssels samhälle var intakt medan Antwerpen krigshärjades. Befästa städer är inget skydd, istället får den enskilde i Bryssel leva
”och är mer skyddad utan vapen än med vapen.”248 Wickman gör Bryssels borgmästare till sin förebild och skriver att den ”lilla mannen med vita flaggan […] är de vita härarnas förpost”.249 Vidare skriver han att vi inte har ”rätt att döda en broder, en like, en medmänniska” och tar diskussionen till ett andligt plan. Det yttersta är kärleken menar han och citerar en brittisk
243 ”Dödsfall”, DN 21/4 1961, s. 20.
244 Dödsannons i DN 21/4 1961, s. 22.
245 ”Antikrigsrörelsens debut i Stockholm”, DN 3/5 1912, s. 1.
246 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, s. 5.
247 Albert Wickman, Bryssel eller Antwerpen, s. 14-21.
248 Ibid, s. 17.
249 Ibid, s. 20.
41 (56) katolsk präst Jean-Marie-Robert de Lamennais ”Friden är kärlekens frukt ty för att leva i frid måste man utstå mycket”.250 Wickman utvecklar i sin skrift att kärleken måste handla och
”denna gärning måste vara en offergärning” och ”[k]unna de andra döda, så kunna vi dö.”251 Här syns en kristocentrisk pacifism där den kristne i sin kristuslikhet är beredd att offra sitt liv för andra. För att nå hit måste människan väckas från en andlig sömn. Den pacifism Wickman förespråkar är predikan av ett fredens väckelsebudskap som ska väcka samvetet. Vita hären är både ett mål och ett redskap att evangelisera världen: ”När en sådan här uppstått, ha vi fått se kärlekens manifestation i Jesu ande på jorden, och mången, mången skall med bävan börja tro. — Haleluja!”252 Wickman betonar ”Anden i Kristi lära” vara en överlåtelse till Guds vilja som syns då Jesus i Getsemane inför döden på korset ber ske ”din vilja” och också lär sina lärjungar i bönen Fader vår be ”ske din vilja”.253 En aktiv uppoffrande kärleksgärning i Kristi efterföljd är antikrigets innersta idé hos Wickman och inte ens för syftet att befria slavar tillåter Wickman att våld används. Han argumenterar att många hellre skulle bejaka en fångenskap än se sina anhöriga dödas i en strid för frihet. Han anser att endast kärleken befriar och menar att emancipationsrörelsens framgång var den folkopinion som upparbetades utan våld.254 Försvar för nation eller materiella ting är alltså inte heller ett giltigt motiv att bruka våld. Den moraliska högre positionen är den vinnande vägen. ”Vita hären är kärlekens förtvivlade beslut, emedan man ej velat lyssna till dess ord. Kunna de andra döda, så kunna vi dö.”255
Influerad av Tolstoy
Sammanfattande har våldsmän vapnen medan fredsivraren har ett gott samvete och Wickman ansluter sig till Tolstoys idéer om ett samvete i rörelse mot klarhet.256 Wickman själv betecknade sin idé som ”tolstojansk” och Leo Tolstoy vars verk Krig och fred och Anna Karenina gjorde honom världsberömd som författare, upplevde på 1880-talet en andlig kris som förde honom till studiet av kristendom med följden att han förkastade både den ryskortodoxa kyrkan och alla andra kyrkor som han såg som korrupta och falsifierade.257 Detta skedde redan då kejsare Konstantin blev kristnad. Tolstoy bejakar istället kyrkofäderna Origenes och Tertullianus kristna etik som förbjuder all våldsanvändning och Tolstoy utvecklar en morallära baserad på Bergspredikan som han såg som essensen i kristen tro och där Jesus
250 Wickman, Albert, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 3.
251 Ibid., s. 10, 13.
252 Ibid., s. 30.
253 Ibid., s. 35-36.
254 För denna logik finner han också stöd i Paulus tankar i Nya testamentet även om han inte anför Paulus i sin skrift. Slaveri var för Paulus både något andligt som vi frigörs från i frälsningen (se t.ex. Romarbrevet 6:6, 6:15-23) och något helt vardagligt i Romarriket. Om det senare skriver han i Första Korinterbrevet 7:21-22 ”Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det. Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav.”
255 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 13.
256 Ibid., s. 14.
257 www.britannica.com/biography/Leo-Tolstoy/Anna-Karenina.
42 (56) ord: ”Stå inte emot den som är ond” av Tolstoy sågs som centrala.258 Tolstoy argumenterar för en av Gud given högre moral som förbjuder soldater och officerare att skjuta på sina
”bröder”.259
Wickman anammar på alla sätt Tolstoys moraliska tänkande. I de texter som är underlag för denna uppsats, gör Wickman aldrig någon Kristologisk analys av Jesus pacifism, men den syns vara helt självklar för honom. I samtliga nummer av Antikrigsorder under 1913 och 1914 med undantag för ett (Augusti 1914 och efter första världskrigets utbrott) möts läsaren av rubriken högst upp på framsidan ”Frid på jorden!”260 Orden som änglarna talar ut över herdarna natten då Jesus föddes vittnar om Jesus som en fredskung och den största seger Jesus vann, den på Golgata kors, skedde utan att ta strid mot judiska eller romerska ledare. Att övervinna det onda med det goda är kärnprincipen. Hellre Golgata ”än att ge tappt för våldets makter, och att ännu in i döden gläds åt att ens verk är fullkomnat i kärlek, när man även inför bödlarna kunnat ropa: Förlåt dem! Alltså: Ske din vilja!”261 Jesus exempel i hans handlande är den primära förkunnelsen och Wickman gör även han Bergspredikan central och Jesus ord: ”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond.
Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom.”262 Wickman skriver att i Bergspredikan framgår att: ”ingen kristen har rätt att under några förhållanden hata, avsiktligt skada och – allra minst – döda en medmänniska.”263 I kontrasten mellan Gamla testamentets bud om öga för öga (rättvis hämnd) och ”vänd andra kinden till” (förlåtelse) ser Wickman en övergång från en lägre moral till en högre och detta återigen är helt en tanke i linje med Tolstoj.264 Samtidigt finns denna etik också i ett baptistiskt och frikyrkligt tänkande, men att Wickman gör Tolstoj till en återkommande auktoritet, måste innebära någon slags frihetspositionering mot den baptistiska etikläran.
När det gäller den ofta återkommande hänvisningen till Paulus ord om att människan ”ska underordna sig den överhet hon har över sig” och tanken om att detta för Paulus också skulle innebära att han inbegriper krigstjänst och krig, är för Wickman en befängd tanke.265 Paulus talar där om skatt och inte krigstjänst och dessutom har Paulus skrivit i kärlekens lov: ”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken”. 266 Kärleken är det primära och en kristen får ”icke bli bödel”.267
258 Atack, I, Pacifism and perpetual peace. in Critical studies on security, 6, 2018, s. 213, Matteus evangeliet 5:39, SFB-15. Howes, DE, The Failure of Pacifism and the Success of Nonviolence. in Perspectives on politics, 11, 2013, s. 429.
259 Tolstoj, Lev, Döda icke: Leo Tolstoj: övers. från ryskan av Ellen Rydelius, Svenska freds- och skiljedomsfören, Stockholm, 1916, s. 5.
260 Lukas evangeliet 2:14, SFB-15.
261 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, s. 36.
262 Matteus evangeliet 5:37-38, SFB-15.
263 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 11.
264 Ibid., s. 14.
265 Romarbrevet 13:1, SFB-15.
266 Första Korintierbrevet 13:13, SFB-15.
267 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, s. 15.
43 (56)
Unitarismen
Den tolkning som Wickman gör baserad på Tolstoy av kristen tro är inte oproblematisk. Tolstoy fick influenser till sin pacifism av amerikanen Adin Ballou som 1846 skrev en skrift Christian Non-resistance och som före sin död också brevväxlade med Tolstoy.268 Ballou var unitarist och trodde exempelvis inte på den klassiska kristna syndafallstanken där människan med Adam ses som trasig och i behov av frälsning, utan synd menade han var ett tillstånd som människan själv bestämmer om hon ska leva i.269. I Sverige grundades Sanningssökarens samfund 1871, en unitaristisk förening, av Klas Pontus (KP) Arnoldson som också från 1877 gav ut den unitariska tidskriften Sanningssökaren - nordisk månadskrift för förnuftstro och praktisk kristendom.270 Som namnet antyder betonades sanningssökande och förnufts-tänkande och ”verkligheten” står i centrum där de sökte en väg mellan ”ytterlig vantro och ytterlig otro” och syftet för unitaristerna är att ”ombilda kristendomen och praktiskt förverkliga Kristi egna ideal”.271 Den andliga kristendomen läggs åt sidan för en moralisk och förnuftsbaserad sorts kristen humanism där treenigheten förkastas och Jesus ses mer som bara en profet. Wickman skriver: ”Det är den universella människokärleken, som framhålles i motsats till den nationella.”272
Från en klassiskt kristen horisont är detta ett udda språkbruk där man i kristen tro talar om
”Guds kärlek”, inte den ”universella” kärleken. På ett annat ställe skriver han om att liksom Jesus ge sin fulla vilja till Gud. ”Alltså är vita härens lösen: ’Ske din vilja’ […] Det är att brinna av den universella himmelska elden.”273 Detta är unitaristiska ordval och i KP Arnoldssons mastodontverk Seklernas hopp: en bok om världsfreden, avslutas boken med att Lao-Tse, Zoroaster, Kung-fu-tse, Buddha, Sokrates och Israels heliga profeter alla ser upp till och böjer sig för han som är godheten: ”Det milda barnet i krubban vid Betlehem är vårt gemensamma enande ideal. Vi följa de vise männen från österland.”274 Wickman skriver också att Gud uppenbarade sig före Kristus: ”genom Platon, Budda, Konfucius, skalder och siare”, och vidare
”Tolstoj säger att det nya samvetets genombrott är nära”.275 Frikyrkorörelsen, arbetar-rörelsen, nykterhetsarbetar-rörelsen, fredsrörelsen och kvinnorörelsen är bara förelöpare till en:
”medvetnare människa” som med tiden ska förstå ”den stora kärlekens hemlighet och förpliktelse”.276 Man kan se detta som en sorts religionssynkretism eller ett försök att höja sig över alla religioner, filosofier och politiska system och hävda sin egen efterföljelse till något
268 Frederic I. Carpenter, Leo Tolstoy, & Adin Ballou, ‘A Letter from Tolstoy’, in The New England quarterly, 4, 1931, 777–782.
269 William O. Reichert, The Philosophical Anarchism of Adin Ballou. in The Huntington Library quarterly, 27, 1964, s. 362.
270Sanningsökaren: nordisk månadskrift för förnuftstro och praktisk kristendom, Sanningsökaren, Stockholm, 1878, s. 285. Föreningen var liten men hade inflytande och Sanningssökaren hade i slutet på 1878 nära 2 000 prenumeranter. Arnoldsson var också grundaren av Svenska Freds 1883 och fick Nobels fredspris 1908.
271 Sanningsökaren,1878, s. 288-189.
272 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 11.
273 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 36.
274 Arnoldson, K. P., Seklernas hopp: en bok om världsfreden, Wilhelmsson, Stockholm, 1901, s. 833.
275 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s.110, 118.
276 Ibid., s. 118-119.
44 (56)
”högre”. Eller så tycker Wickman att han (liksom Tolstoj) har den ”rätta” förståelsen av vem Jesus Kristus är. Wickman anklagades också av frikyrkliga för att han övergett sin baptistiska kallelse och i Antikrigsorder försvaras han då med orden: ”Att väcka vår samtid till insikt om att hela mänskligheten är ett enda stort brödraskap under Guds allomfattande faderskap är en uppgift i vikt och värde gående över alla annan.”277 Jesus görs primärt till en moralisk förebild precis som för Tolstoj och Gandhi.
Kristen eskatologi
Ett annat frikyrkligt och baptistiskt idégods hos Wickman är det eskatologiska tänkandet.
Kristen eskatologi är ett stort fält med många rum, men för Wickman är det framför allt två saker som är framträdande vilka kan sammanfattas med orden ”krig och fred”. Dels är det hoppet i det framtida fridsriket där redan Jesajas profetia i Gamla testamentet klargör att: ”ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
”Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.”278 Jesus är en fredskung och hans plan är ett fridsrike, vilket även det Jesaja utvecklar med orden: ”Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem. ”279 I en predikan under den övergripande rubriken ”Frid på jorden” talar Wickman om en stor konflikt mellan olika slags mentaliteter och talar om att: ”[s]triden står mellan lammet och vilddjurets ande.”280 Han utvecklar vidare symbolen av lejonet som också den är en bild på Kristus i Bibeln och talar om lejonets mod:
”Lejonlammet! Det må vår rörelse bliva.”281 Det andra Wickman betonar i sin eskatologi är hur Kristus själv vid sin återkomst kommer strida mot alla sina fiender. Detta speglas också ur ett domsperspektiv med tankar om den slutliga domen då onda uppstår till dom och de frälsta till evigt liv. Aposteln Johannes skriver: ”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. […] De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne.”282 Det finns ett starkt kamp-perspektiv som är riktat mot det som kallas vilddjuret och representerar Satan och ondskan, inte minst krigets ondska. Wickman skriver:
Kunna de andra döda, så kunna vi dö. Det är människokärlekens »vita armé», människovännernas utskickade ombud, ute på slagfältet, där de ädla människoskapelserna skola ruineras av samvetslösa eller självbedragna och i sitt högmod olyckliga ledare. Det är den vita ryttareskara, som omtalas i uppenbarelseboken och som med honom, som satt på den Vita hästen och »slog världen med sin muns svärd», drog ut till seger i det stora sista avgörande slaget.283
277 Antikrigsorder 1915, nr. 21, s. 1.
278 Jesaja 9:6, SFB-15.
279 Jesaja 11:6, SFB-15.
280 ”Mellan Påsk och Pingst”, Antikrigsorder 1913, nr. 3, s. 1.
281 Ibid., s. 1.
282 Uppenbarelseboken 19:11, 14, SFB-15.
283 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 13.
45 (56) Begreppet Harmagedon används också återkommande. Det är omtalat i Uppenbarelseboken, ett namn på en fysisk plats i Israel, men också en bildlig plats för slutuppgörelsen mellan
”våldets lag och kärlekens lag”.284 De här två sakerna utgör i ett nötskal hela Wickmans eskatologi och i den finns en stor kallelse att förverkliga den fred Jesus har gett för att också möta den fred som ska komma med hans återkomst.
Wickman och socialismen
Till skillnad från till exempel fribaptisterna, som var nästan apolitiska, men i linje med många baptister, försvarar Wickman ett engagemang för politisk aktivitet och jämför detta med hur kristna (med framgång) tagit sig an frågor som slaveri och nykterhet. Han är en nykterhets-ivrare och pekar på att just nykterhet blivit en vedertagen moral bland dåtidens politiker oavsett partipolitisk färg. Hans politiska ambition är att ett fredstänkande på samma sätt som nykterhet ska genomsyra hela den politiska församlingen.285 Wickman ser det politiska dels som något stort och övergripande, men också som partipolitik, vilket är för honom en lägre nivå av debatt, som han inte är intresserad av. Han citerar Björnstjerne Björnson som menar att som ideal ska ”endast de goda få regera” och talar om att rörelsen ska vara politiskt neutral i alla frågor utom i fredsfrågorna.286 Egefur menar att inom Internationella Fredsbyrån beskrivs det brittiska The Peace Society, med sin starka kristna profil, bäst som anti-socialister, och det finns både en konflikt mellan kristna och socialister och en mötesplats mellan dem.287 Brytpunkten är främst om det politiska eller spirituella ska vara vad som ses primärt vägledande. För Wickman måste det andliga vara styrande men han är också öppen för det socialistiska.
Tolstoy hade både anarkistiska och socialistiska drag i sitt tänkande. Ungsocialisten Hinke Bergengren höll föredrag om Tolstoy 1911 och även socialisten Kata Dalström var influerad av Tolstoy.288 Hon gav ut boken Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator 1908 och ungefär samma tid dömdes ungsocialisten Birger Swahn till fem månaders straffarbete för att han hade spritt Tolstojs antimilitaristiska upprop ”Tänk först – handla sedan”.289 Det finns en närhet till socialism (och kanske även anarkism) för Wickman, inte minst därför att han anser att socialismens kamp mot ekonomiska skillnader hindrar den fattige att av ekonomiska skäl låta sig värvas som soldat, han skriver: ”Här har socialdemokratien sin allvarligaste uppgift mot kriget även om internationalen aldrig kommer att kunna göra något direkt mot kriget: att
284 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 37.
285 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 30-33.
286 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 38.
287 Fredrik Egefur, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 302.
288 Affisch funnen på Libris nationella bibliotekssystem, http://libris.kb.se/, Hinke Bergengren håller tvenne föredrag å Godtemplarsalongen Onsdagen den 1 mars kl. 9 e.m. om Den antimilitäristiska propagandan och arbetarerörelsen (15 minuters paus) samt ett litterärt föredrag om Leo Tolstoy. (1911).
289 Dalström, Kata, Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator, Värml. Dagbl., Karlstad, 1908. Samt Tolstoj, Lev, Du skall icke dräpa: Leo Tolstoj: övers. från ryskan av Ellen Rydelius, Svenska freds- och skiljedomsfören., Stockholm, 1916, försättssidan. För mer om Swahn, se https://www.sac.se/Om-SAC/Historik/Biografier/Svahn,-Birger-1882-1967.
46 (56) strida den ekonomiska kampen så att icke militaristerna kunna skapa bödlar av arbetslöshetens martyrer.”290
Redan 1914 skriver Wickman också i ett cirkulationstal att: ”Antikrigsrörelsen är vit och röd, öppen för alla, vårt program är så vidsträckt att en antikrigare kan vara med om all sann kristendom, all välgörenhet och all social rättfärdig kamp.”291 Till den 1 maj 1917 tryckte Wickman upp en specialtidning som hade namnet ”Freden” där hans organisation presenterades, men där han också kritiserade högern.292 I tidningen skriver en Einar Adamson på framsidan om ”Vit revolution” och att den ryska revolutionen: ”visat oss att en revolution är möjlig utan blodsutgjutelse”.293 Han ser framför sig en ”oblodig, en vit obesudlad revolution, en hastig omstörtning.”294 Naturligtvis fanns det de som missförstod detta, men Wickmans linje var en fredlig revolution. Året därpå skrivs i 1 maj-bilagan att den första maj är den ”traditionella frihetsdagen […] hur väl passar inte rött och vitt tillsammans”.295 Wickman drar tydligt åt vänster i sitt tänkande, men precis som med kristendomen ser han det politiska vara blott ett redskap för det större syfte han verkar för.
En andlig kamp
Wickman skriver i Vita hären: ” Vad är vederstyggligare än en knivskärande, pansarbeslagen, taggtrådsomlindad andlighet?”296 Och i en annan skrift talar han om nationalismen, militarismen och protektionismen och det är tydligt att han definierar detta i termer av en sorts andlighet.297 Svaret mot dessa negativa rörelser är naturligtvis fredens evangelium:
”Befria mänskligheten från dess största förbannelse. Förenen er. I enighet och kärlek, skall målet nås.”298
Det är intressant att reflektera över detta i kontexten av exempelvis Gandhis tänkande, eftersom också han såg på fred som något andligt. Wickman var inte influerad av Gandhi, vars idéer först introduceras i Sverige på 1920-talet genom Elin Wägner, men Wickman tar fäste i sin kristna tro och har en andlig grund för sin lära.299 Gandhis filosofi om Satyagraha (hindi, betyder fasthållande vid sanningen) var en genomtänkt praktik som innebar att man ska skapa sig insikt om ondska i en specifik kontext genom att tänka ickevåld, söka sanning i en anda av
290 Wickman, Albert, Tal n:o 1: För [Antikrigsrörelsens] namninsamlingsmöten, Lund, 1914, s. 3.
291 Ibid., s. 7.
292”Vit revolution”, tidningen Freden, Antikrigsorder 1917, nr. 17, s. 2.
293 Ibid., s. 2.
294 Ibid., s. 2.
295 ”I maj”, specialnummer, Antikrigsorder 1918, nr. 15, s. 1.
296 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 34.
296 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 34.