Den vite generalen: Baptistpastorn Albert Wickmans kamp för fred

Den vite generalen

Baptistpastorn Albert Wickmans kamp för fred

The white general

Baptistpastor Albert Wickmans struggle for peace

Pascal Andréasson

Magisteruppsats, 15 hp Institutionen för idé- och samhällsstudier

Magisterkurs i idéhistoria, 30 hp Handledare: Christer Nordlund

Vårterminen 2021

2 (56)

Abstract

This thesis set out to analyse early baptistic peace-activities in Sweden in the 1900s, through a micro-historical analysis of Albert Wickman (1884-1942) who was a Swedish Baptist pastor and peace-agitator. In nonconformist-churches we find the earliest pacifists and Wickman started out as a theological trained Baptist, but he founded an independent organisation with ideas based on teachings by Leo Tolstoy. His Anti-war organisation was organised much like the Salvation Army and had as key-concept to gather members who claimed they would not kill another human being. Another idea was to create an army of volunteers who would be willing to put themselves between fighting nations. The organisation had many thousands member but existed only between 1912-1918 and it never practiced it go-in-between ideas.

In the 1920s Wickman was involved with the oldest Swedish peace-society, “Svenska Freds och Skiljedomsföreningen”, and raised their membership from 4 000 in 1922 to 49 000 in 1930, but he also led this organisation to almost bankruptcy. This thesis gives an account of who Albert Wickman was and through him offers contexts and world-views on his pacifistic thinking in the first decades of the 1900s and how peace was promoted at the time in Sweden.

Nyckelord: Albert Wickman, vite generalen, pacifism, frikyrka, baptism, fredsrörelse

3 (56)

Innehåll

Abstract ... 2

1. Inledning ... 5

1.1 Introduktion och bakgrund... 5

1.2 Syfte och frågeställningar ... 6

1.3. Källmaterial ... 7

2. Forskningsläge ... 7

3. Teori och metod ... 9

3.1 Teoretiska perspektiv ... 9

3.2 Metod, avgränsningar och disposition ... 11

3.3 Modern fredskontext och begrepp ... 11

4. Berättelsen om en agitator ... 13

Från födsel till tonår 1884-1905 ... 13

Tiden på Betelseminariet 1906-1910 ... 16

Vänskapen med Strindberg ... 18

Pastorstjänsten i Lund 1910-1913 ... 20

Antikrigsrörelsens begynnelse ... 21

I skuggan av världskriget ... 28

I fängelse 1915 ... 30

Silva Wickman som ledare... 31

Antikrigsrörelsens nedgång ... 34

Tiden med Svenska Freds 1919-1930 ... 35

Ny karriär och ny fru, tiden 1930-1942 ... 38

5. En fredsagitators tänkande ... 40

Kristen förnuftsapologet ... 40

Influerad av Tolstoy ... 41

Unitarismen ... 43

Kristen eskatologi ... 44

Wickman och socialismen ... 45

En andlig kamp ... 46

Generalens organisation ... 47

6. Avslutande diskussion ... 48

6. Källförteckning ... 51

4 (56)

Otryckta källor ... 51

Tryckta källor ... 52

Andra typer av källor ... 52

Antikrigsorder ... 52

Dagens Nyheter ... 52

Svenska Dagbladet ... 52

Hemsidor ... 52

Bloggar ... 53

Litteratur... 53

5 (56)

1. Inledning

1.1 Introduktion och bakgrund

Baptiströrelsen bröt mark 1848 som den första frikyrkan i Sverige. Baptisterna i internationell kontext fanns redan tidigare och amerikanska baptistsamfund sponsrade missionsverksamhet i Sverige på 1800-talet. ¹ Baptismen som helhet är en efterföljare till det som kallas den tredje reformationen och anabaptisterna. Luthers uppspikande av 95 teser på kyrkporten i Wittenberg 1517 innebar starten på reformationen som i verkligheten var flera reformationer.

I januari 1525 samlades omkring femton män och kvinnor på kvällen hemma hos Felix Mantz, i Zürich till bön och samtal. De hade i flera år studerat och diskuterat reformationen och Bibeln. Denna kvällen begärde George Blaurock att Conrad Grebel skulle döpa honom med det ”rätta kristna dopet”, ett dop baserat på egen tro och bekännelse. Därefter döpte Blaurock de övriga 14 närvarande personerna. Karl Kilsmo skriver: ”Detta var den nutida frikyrkans födelsestund. Och det finns inte en enda frikyrka i hela världen, som icke vuxit ut från det träd som planterades i Zürich den 21 januari 1525.” ² Den tredje reformationens ivrare drev ett antal teser som var mycket kontroversiella, bland annat idén om ett medvetet dop som resultat av en medveten tro och egenvilja till bekännelse. ³ Följden av detta var också idén om att kyrkan måste stå fri från staten.

En annan övertygelse var att en kristen skulle avstå från att bruka vapen och därmed uppstod den moderna (även om det sker i den förmoderna eran) kristna pacifismen. Anabaptisterna sågs på med avsky av andra kyrkliga ledare i sin samtid och mötte omfattande förföljelse. De studeras än idag oftast genom lutherska eller katolska linser, vilket medför en skev förståelse av dem. Baptiströrelsen omfattar idag över 100 miljoner medlemmar vilket kan jämföras med den lutherska kyrkan som omfattar ca 80 miljoner. ⁴ Lägger man därtill att de flesta pingstkyrkor i världen är baptistiska blir jämförelsetalet omkring fyra eller fem baptister på varje luthersk medlem. Dopet den 21 januari 1525 har påverkat stort och är viktigt för förståelsen av vilken kristendom som har expanderat från reformationen. ⁵ Anabaptisternas pacifism har dock inte alls haft samma genomslag som den baptistiska läran. Skälet till det ska inte diskuteras här men pacifismen anses i regel som subversiv i kontexten av kungariken och

1 Westin, Gunnar, Den kristna friförsamlingen i Norden: frikyrklighetens uppkomst och utveckling, Westerberg, Stockholm, 1956, s. 37-38.

2 Kilsmo, Karl, Den tredje reformationen D. 1 Den nutida frikyrkans uppkomst 1525-1556, Gummesson, Stockholm, 1967, s. 99.

3 För en översikt om anabaptisterna se: Melin, Jonas, Wenell, Fredrik & Willgren, David (red.), Aldrig mer tillbaka gå: utmaningar från anabaptismen, reformationens frikyrkorörelse, Evangelie, Blidsberg, 2017 samt Murray, Stuart, Radikalt lärjungaskap: med inspiration från anabaptismen, Evangelie, Blidsberg, 2012.

4 Enligt Wikipedia finns det ca 100 miljoner baptister i världen, https://en.wikipedia.org/wiki/Baptists#Statistics The Baptist World Alliance har 47 miljoner medlemmar, https://www.baptistworld.org/member-unions/.

Omkring 80 miljoner människor är medlemmar i lutherska kyrkor, http://www.lutheran.org.nz/about-us/.

5 Pingströrelserna i världen beräknas tillsammans ha 279 miljoner medlemmar.

https://www.pewforum.org/2011/12/19/global-christianity-movements-and-denominations/.

6 (56) nationalstater. Själva essensen av att vara medborgare sammanfattas inte sällan i tesen att

”försvara sitt moderland”. ⁶

Anabaptismens pacifism har framför allt gjort sig känd genom kväkarrörelsen, amishfolket och mennonitkyrkan. Vännernas samfund (kväkarna) uppstod i mitten av 1600-talet och många emigrerade till Amerika där de utvecklade tankar hur icke-våld kunde utövas i praktiken. Deras fredstanke hör helt samman med den teologiska förståelsen av Guds frid och kväkarna blev snart radikalpacifistiska där ”all kontakt med militärväsendet, såväl krigstjänstgöring som skatteinbetalningar, allt som oftast var otillåten”. ⁷ För kväkarna kunde kristen gudstro omöjligt ta till våldsanvändning.

En känd baptistisk pacifistisk förespråkare i modern tid var den amerikanske baptistpastorn Martin Luther King som betonade icke-våld som metod för politisk förändring. Den baptistiska fredstraditionen är stark och i västvärlden är det i första hand den kristna tron som har motiverat till pacifism, så också i Sverige. Svenska Freds och Skiljedomsföreningen (Svenska Freds) bildades 1883 av frikyrkliga och liberaler. Den var en av flera fredsorganisationer som startades runt sekelskiftet i Sverige, men den kom att bli den största. Under 1800-talet uppstår nationalstaterna i Europa och med dem en framväxande nationalism och fosterlandsvurm som i Sverige bland annat tar sig uttryck i ”ett ökat intresse för landets ärorika historia, vård av nationella minnen och vilja att stärka landets försvar.” ⁸ Det finns samtidigt intresse för internationalism och det uppstår en konfliktyta mellan de två som framför allt socialismen tar sig an. En annan konfliktyta är övergången till ett värnpliktsförsvar i Sverige som innebär att alla män ställs inför uppdraget att göra en militär plikt för nationen. Så hade det inte varit tidigare. Individetiska skäl och samvetsbetänkligheter blir därmed något som kommer i konflikt med statens anspråk på medborgarskapsinnehållet.

1.2 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka den form av pacifism som den originelle baptistpredikanten, Albert Wickman hävdade. Wickman startade Antikrigsrörelsen, en egen fredsrörelse som existerade mellan 1912 och 1918. Han var därefter också propagandachef för organisationen Svenska Freds och bidrog till att lyfta medlemstalen, under en sjuårsperiod på 1920-talet, från ca 4 000 till 49 000 medlemmar. Men i den rollen var han inte ideolog på samma vis, varför uppsatsens idéanalys kommer fokusera på hans verksamhet och idéer under åren 1912-1918.

Övergripande avser uppsatsen att belysa Albert Wickmans tänkande mot bakgrund av den kontext som han verkade i. Följande frågor vill uppsatsen försöka besvara: Hur definierade

6 Den franska nationalsången Marseljäsen exemplifierar detta utmärkt, refrängen lyder: ”Aux armes, citoyens, Formez vos bataillons, Marchons, marchons! Qu'un sang impur abreuve nos sillons!”

7 Egefur, Fredrik, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914: Aktörskap, strategi och begreppsvärld hos socialistisk och liberal fredsaktivism [Elektronisk resurs], Lund University (Media-Tryck), Lund, 2020, s. 115.

https://portal.research.lu.se/ws/files/76301335/Fredrik_Egefur_HELA_1_.pdf.

8 Gustafsson, Ingmar, Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921: debatten inom Svenska

missionsförbundet, Svenska kyrkohistoriska fören., Diss. Uppsala: Univ., Uppsala, 1987, s. 46.

7 (56) Wickman pacifismen? Vad var hans bevekelsegrunder och hur motiverade han pacifismens sak?

1.3. Källmaterial

Det finns inget offentligt personarkiv om Albert Wickman och inte heller någon bok skriven om honom. Källtexter för uppsatsen är nio skrifter skrivna av Albert Wickman mellan 1908- 1923. I öknen: berättelse (1908), Tal n:o 1: För [Antikrigsrörelsens] namninsamlingsmöten, (1914), Vita Hären – ett kärlekens hot (1914), Antikrigsrörelsen (1915), Bryssel eller Antverpen?

(1915) och En bekännelseskrift (1915). Varför jag vägrade (1915), Världsfredsfrågan: några synpunkter (1923), Widners: en bok från spritflodens dagar (1922). Wickman skrev ytterligare minst en skrift med titeln Krig eller parlamentarism men Kungliga biblioteket och Libris har den inte inkluderad i sina samlingar och den har inte gått att få tag på för denna uppsats. ⁹ Därutöver används tidskriften Antikrigsorder som källmaterial. Tidningen startades av Wickman och gavs mellan 1913–1918. Från starten 1913 till februari 1916 utkom den som månadstidning med lite olika sidantal. Totalt utgavs 32 tidningar denna period varav ett bilnummer. Tidning nummer 1 och 5 från 1913 saknades i det studerade källmaterialet. Från hösten 1916 blev Antikrigsorder en veckotidning med ett något mindre format alltid om åtta sidor. 1916 gavs 12 nummer ut, inklusive ett 20 sidors julnummer. ¹⁰ Tidning nummer 1, 2 och 3 från 1916 saknades i det studerade källmaterialet. Under 1917 utkommer 52 nummer (varav tre är dubbelnummer) och under 1918 utkommer tidningen normalt till och med sommaren.

Nummer 1-21 är på åtta sidor men följande fyra nummer är trippelnummer, 22-23-24, 25-26- 27, 28-29-30 och 31-32-33 på endast sex sidor vardera. Nummer 31-34 saknas i det studerade källmaterialet. Sista tidningen är ett blad, två sidor som kallas för nr 34-52.

Sammantaget gavs 122 tidningar ut men sex av dessa saknas i underlaget. Att göra en gedigen genomlysning av hela tidningens drygt 800 sidor är inte syftet för denna uppsats, men tidningen används för att belysa Antikrigsorganisationens utveckling och Wickmans tänkande.

Vidare studeras ett 16-sidigt föredrag av Silva Wickman; Rätten att leva (1915) samt den 8 sidiga traktat/ filmprogram som presenterade filmen Krigets verkliga ansikte som Wickman producerade för Svenska Freds 1929. Till detta tillkommer tidningsartiklar, polisrapporter och annat källmaterial som redovisas i källförteckningen.

2. Forskningsläge

Det finns ingen omfattande forskning eller biografi om Albert Wickman men han omnämns i flera böcker. Carl Sundblad inkluderar honom och hans fru Silva, i sin skrift Svenska Fredsrörelsens Historia Åren 1904-1919. Denna skrift samt andra jubileumsskrifter från Svenska Freds och deras arkiv har sedan varit primärkällorna för Per-Anders Fogelströms beskrivning av Wickman i sin bok Kampen för fred: berättelsen om en okänd folkrörelse, från

9 I Antikrigsorder 1917, nr. 17, s. 4 och 1918 nr. 15, s. 4, annonseras sju skrifter varav fem är skrivna av Albert Wickman och en av dessa är Krig eller parlamentarism. Denna bok saknas dock i Libris bibliotekssamling.

10 Från starten 1913 till och med januari-februari 1916 numreras tidningarna från 1-31, från att tidningen blev

veckotidning hösten 2016 börjar numreringen om vid varje årsskifte.

8 (56) 1971. ¹¹ Fogelström satt själv i styrelsen för Svenska Freds. Han var en tid dess ordförande och fokuserar sin berättelse om Wickman på hans engagemang i Svenska Freds mellan åren 1918- 1930. Pingstpastorn Lewi Pethrus som en kort tid var skolkamrat med Albert Wickman nämner honom i två av sina memoarböcker. Ingemar Gustafsson har skrivit den enda avhandling som ännu finns om fred och frikyrka. I hans doktorsavhandling: Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921 - Debatten inom Svenska Missionsförbundet från 1987, är Wickman mycket kort omskriven. ¹² Även i Gunnar Westins historiska bok Svenska baptistsamfundet 1887-1914 och David Lagergrens uppföljare Framgångstid med dubbla förtecken: Svenska baptistsamfundet åren 1914-32, omnämns Wickman, men bara en enda gång i vardera. ¹³ I sin avhandling Den svenska freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst: ideologi, propaganda och politiska yttringar från Krimkriget till den svensk-norska unionens upplösning, fokuserar historikern Bert Mårald nästan helt på politiska strävanden efter fred och neutralitet. Han menar att pacifismen i Sverige är ett arv från upplysningen genom liberalismen och noterar att i de frikyrkliga samfunden har pacifismen främst handlar om krigstjänst och ”tett sig som en samvetsfråga”. ¹⁴ För frikyrkosamfundens positionering i försvarsfrågan förlitar sig Mårald på Lydia Svärds forskning i Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911: frikyrkliga och lågkyrkliga insatser i svensk politik från 1954. I denna sin avhandling beskriver Svärd Svenska Missionsförbundets tydliga pacifistiska tendenser men kluvna inställning genom Paul Peter Waldenström, Metodistkyrkans uppmaning vid årskonferensen 1884 till sina medlemmar att de skulle ansluta till Svenska Freds och hon skriver också att baptisterna drev ”frid på jorden, allmän afväpning, folkens och nationernas förbrödning, internationella tvisters avgörande genom skiljedomstolar”. ¹⁵ Svärd skriver att fribaptisterna var det radikalaste samfundet i försvarsfrågan.

Historikern Fredrik Egefur jämför i sin doktorsavhandling, Gränslösa rörelser för fred 1889–

1914: Aktörskap, strategi och begreppsvärld hos socialistisk och liberal fredsaktivism, hur fred och krig praktiserades och diskuterades internationellt i den borgerliga fredsrörelsen och den socialistiska fredsrörelsen mellan åren 1889–1914. ¹⁶ Den borgerliga fredsrörelsen med kristna rötter skriver han var den första, men den var mer spretig än socialismens fredsrörelse och Egefurs huvudfokus är studiet av Internationella fredsbyrån (IFB) som uppstod 1891 och socialisternas Andra internationalen (AI) som bildades 1889. Både Mårald och Egefur exemplifierar hur historievetenskapen primärt studerar fredsfrågor utifrån politiska

11 Fogelström, Per Anders, Kampen för fred: berättelsen om en okänd folkrörelse, Bonnier, Stockholm, 1971.

12 Ingemar Gustafsson, Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv, 1987.

13 Westin, Gunnar, Svenska baptistsamfundet 1887-1914:, 1965, s. 207, samt Lagergren, David, Framgångstid med dubbla förtecken: Svenska baptistsamfundet åren 1914-32, Libris, Örebro, 1989, s. 11.

14 Mårald, Bert, Den svenska freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst: ideologi, propaganda och politiska yttringar från Krimkriget till den svensk-norska unionens upplösning, Akademiförl., Diss. Göteborg: Univ., Göteborg, 1974, s. 7, 174.

15 Svärd, Lydia, Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911: frikyrkliga och lågkyrkliga insatser i svensk politik, Missionsförbundets förlag, Diss. Lund: Univ., Stockholm, 1954, s. 121. För baptisternas ståndpunkt citerar Svärd Betelseminariets föreståndare K.A. Broady.

16 Fredrik Egefur, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020.

9 (56) perspektiv och drivkrafter. Denna uppsats avser att komplettera den historieforskningen med idéhistoriska kunskaper kring hur en religiöst driven fredsrörelse tänkte och verkade.

3. Teori och metod

3.1 Teoretiska perspektiv

I historieforskningen finns rörelser och trender som påverkar hur vi analyserar det förflutna.

Länge var historia mest förknippat med kungar, drottningar, påvar, kyrkliga och sekulära ledare. I mitten på 1900-talet började historiker uppmärksamma folkrörelser och strukturhistoria och på 1970- och 80-talet kom ännu en ny sorts historieskrivning som kommit att kallas för ”den kulturella vändningen”. Historieskrivningen blev åter aktörsdriven men nu med den enskilda människan och dess värld och tänkande som fokus. Intresset riktades mot mentalitetshistoria, religionens roll och ideologiska tänkanden. Carlo Ginzburgs bok Osten och maskarna: en 1500-talsmjölnares tankar om skapelsen från 1976 var genrebrytande för denna historieskrivning som också kallas för mikrohistoria. ¹⁷ Ginzburg berättar berättelsen om Domenico Scandella som kallades Menocchio och var född 1532. Han bär på en egendomlig förkunnelse om att världen är skapad i en förruttnelseprocess där Gud, änglarna och alla levande varelser uppkommit som maskarna i en ost. Han ses som en kättare av katolska kyrkan, döms först till fängelse och senare till avrättning. Ginzburg låter läsaren följa med på en fascinerande forskningsresa där han likt en detektiv vrider och vänder på de få texter som finns från och om Menocchio och de historiska kvarlevorna. Genom att använda en enda person som centrum för sin studie, skapade Ginzburg i Menocchio en historisk lins. Det Menocchio säger och gör, det som sägs om honom och händer honom, blir en spegel för den tid och värld som Menocchio var en del av. Genom att flytta blicken över områdena i spegeln avslöjas inte bara konturerna av personen som finns där utan också detaljer i rummet. Tre saker avgör vad vi ser i den historiska verklighet vi vill analysera. Den första är omfattningen på källmaterial och litteratur som beskriver studieobjektet. Det andra är historikerns förmåga att bredda perspektiven med sin kunskap om den historiska värld som studieobjektet levde i och slutligen möts detta med läsarens egna kunskaper om den historiska tid och värld som beskrivs. I alla dessa led sker tolkning och urval och spegeln kan inte avslöja allt men den kan avslöja något och framför allt avslöjas en tidsanda.

I antologin Obemärkta: det dagliga livets idéer skriver idéhistorikerna Ronny Ambjörnsson och Sverker Sörlin i förordet om vikten av att ”beakta människor som blivit förstummade och förbigångna i den ibland alltför storstilta hanteringen vi kallar att skriva historia.” ¹⁸ Ansatsen i antologin är att beskriva personer som ofta anonymiseras i idéburna organisationer, föreningar och sällskap. Detta är idéburna människor och i mycket civilsamhällets viktigaste byggstenar, men de är samtidigt i hög grad obemärkta och tillhör ofta bakgrundsbilden till de mer färgstarka personligheter som träder fram i ljusskenet och gör sig till centrum på estraden

17 Ginzburg, Carlo, Osten och maskarna: en 1500-talsmjölnares tankar om skapelsen, [Ny utg.], Prisma, Stockholm, 1988.

18 Ambjörnsson, Ronny & Sörlin, Sverker (red.), Obemärkta: det dagliga livets idéer, Carlsson, Stockholm, 1995,

s. 7.

10 (56) i det mediala och publika rummet. Det är lätt att här anta idéhistorikern Bosse Sundins begrepp ”helt vanliga människor”, men bokens författare protesterar mot detta. I mötet med individen är det snarare ”en helt ovanlig människa” som beskrivs. ¹⁹ Ambjörnsson och Sörlin påtalar att i folkrörelserna behövdes aktiva människor som medvetet drev folkrörelsernas ideal och som kan kallas för rörelseintellektuella. Deras tankar och engagemang bär fram folkrörelsen från gräsrotsnivå och Ambjörnsson och Sörlin pekar, precis som Ginzburg, på biografins möjligheter att genom studiet av en enda person se hur denna människas handlingar och idéer formas och formar samtiden.

Den här uppsatsen präglas av en mikrohistorisk och biografisk ansats där en person står i centrum för ett tidstänkande om fred. Större delen av Albert Wickmans vuxna liv var han överlåten att agitera för fred. Han representerar på alla sätt eldsjälen, pionjären, aposteln, agitatorn, den utsedde som får saker gjort och sätter igång rörelser. Fredsrörelsen i Sverige är på många sätt en ganska anonym rörelse, präglad just av de obemärkta och även om Wickman i sin tid på alla sätt var rubrikernas man, är han obemärkt i det historiska ljuset. Hade han varit riktigt lyckosam kanske han idag hade haft ett ikoniskt namn. Han var nära att förverkliga en sådan historieskrivning.

En annan som verkligen får räknas som obemärkt är Wickmans hustru, Silva. Det är uppenbart att hon var en lika brinnande själ som sin man, hade en god talförmåga och intellekt, men hon blir i historiens ljus gärna sedd som endast sin makes medarbetare. Silva är värd ett bättre öde och hon kommer förhoppningsvis få något av en egen röst i denna uppsats även om den på alla sätt blir otillräcklig. Silva står på många sätt jämsides med de många kvinnor som i historien ivrigt verkat för fred. Hade hon och Albert kommit rätt med sitt engagemang hade hon kunnat nämnas jämte kvinnor som exempelvis Fredrika Bremer, Bertha von Suttner, Ellen Key och Elin Wägner. Men nu är hon inte så lyckosam. Hon står helt tillsammans med sin man och delar kallet och passionen för fred med honom. Hon är med och tar initiativ och ansvar, samtidigt är det initiala initiativet hennes makes och även om det finns några texter av Silva att studera är det Albert som primärt skrivit källtexterna som här analyseras. Silva hade helt klart mer av en huvudroll än en biroll och i mycket blir detta också en analys av de båda Wickman även om deras engagemang nästan helt präglas av att linsen sätts på Albert. Han är en karismatisk ledare som också äger sin frus beundran och i alla sammanhang han kommer till, gör han sig extremt synlig. Han klär sig till och med så att folk ska se honom i en folkskara, men när han lämnar finns inget kvar.

Wickmans liv är präglat av stora framgångar men till priset av kraschade organisationer, relationer och företag. Hans nitiska arbete blir inget annat än sandslott som tidvattnet utplånat. Han ville nog bygga en bro, men lever i ett sorts mellanrum mellan det politiska och det religiösa, vilket medför att han varken ses tillhöra det ena eller det andra. Han blir

19 Ambjörnsson & Sörlin, Obemärkta: det dagliga livets idéer, 1995, s. 9.

11 (56) bortglömd, en obemärkt människa i historiens ljus när egentligen ingen ser anledning att bevara minnet av hans engagemang.

3.2 Metod, avgränsningar och disposition

Uppsatsen studerar perioden för Albert Wickmans liv, från hans födelse 1884 till hans död 1942. Som nämnts tidigare är både Albert och Silva Wickmans gemensamma engagemang för fredsrörelsen synligt i studien, men det är primärt genom Albert Wickmans tankar och tiden 1912-1918 som uppsatsen söker synliggöra den originella pacifistiska idérörelse som Antikrigsrörelsen var. Uppsatsen bygger på en idéhistorisk och mikrohistorisk, biografisk källtextanalys där närläsning av texter utgör det huvudsakliga underlaget för en idéhistorisk förståelse av en enskild baptists tankar om pacifismen i början på 1900-talet. Clifford Geertz konstruerade en metod i sitt begrepp ”thick description” där han dels framhåller en gedigen efterforskningsfas där man gör sig bekant med de symboler, språk, ritualer, tecken mm. som utgör det studerade samhällets innersta väsen. ²⁰ I en andra del i hans metod försöker forskaren så korrekt som möjligt översätta det studerade samhällets begreppsvärld och bygger därmed en sorts förståelsebro. Denna uppsats eftersträvar den tjocka beskrivningen men istället för Geertz metod i formen förstå-översätt, eftersträvas mer formen förstå- analysera. Det är en mer öppen avslutning och naturligtvis också vad som kännetecknar klassisk idéhistorisk tradition med dess starka betoning på textförståelse och textanalys. Efter denna inledande teori och metod-del genomförs en tudelad analys där den första delen presenterar en biografisk historisk skildring av Albert Wickmans person och gärning. Därefter följer en andra del där idéinnehållet i Wickmans fredsagitation analyseras. Uppsatsen avslutas med en avslutande diskussion och därefter redovisas källor och litteratur.

3.3 Modern fredskontext och begrepp

Fredsrörelsens uppkomst är nära förknippad med antislaveriet och var driven på social, religiös och humanitär grund, inte politisk. ²¹ The New York Peace Society, grundad hösten 1815, är den första kända fredsorganisationen i världen och strax därefter grundades the (London) Peace Society (LPS) 1816 av kväkare. ²² Frankrike var tidigt central för den borgerliga fredsrörelsens uppkomst i Europa och en fredsorganisation grundades där redan 1821 och 1910 fanns det 36 olika fredsorganisationer i landet. ²³ Samtidigt hävdar Egefur att efter sekelskiftet var den brittiska fredsrörelsen världens största och bäst organiserade fredsrörelse. ²⁴ Den brittiska fredsrörelsen präglades av kväkare och andra frikyrkor men även kvinnoorganisationer och arbetarorganisationer kom att där samarbeta med varandra i början

20 Fairburn, M, Social history: problems, strategies and methods. Basingstoke, Macmillan, 1999, s. 216-218.

21 Cortright, D, Peace:a history of movements and ideas, Cambridge, UK ;, Cambridge University Press, 2008, s.

29-. ProQuest Ebook Central, https://ebookcentral.proquest.com/lib/umeaub- ebooks/detail.action?docID=343499.

22 Cortright, Peace:a history of movements and ideas, 2008, s. 27.

23 Cortright, Peace:a history of movements and ideas, 2008, s. 38.

24 Den franska Organisations namn var Sociéte de la morale chrétienne (Cortright 2008), Egefur, Fredrik,

Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 82.

12 (56) på 1900-talet. ²⁵ Som redan nämnts förlöstes socialisternas fredsaktivism med bildandet av Andra internationalen 1889. Egefur skriver att den borgerliga fredsrörelsen var spretig och mångfacetterad och var inte ”systemförändrande” medan socialisterna hade fler verktyg och kännetecknas av antimilitarism och internationalism. ²⁶ Egefur beskriver också en konflikt mellan pacifister som ”absolutister”, de som aldrig kan tänka sig våld, och ”realister”, de som menar att det kan finnas legitima försvarskrig. Bland absolutisterna och i tiden runt 1910 identifierar Egefur tre varianter av motstånd mot att använda legitimt självförsvar där den första är ett ”Kristet-moraliskt motstånd till legitimt försvarskrig” vars förespråkare var exempelvis mennoniter, kväkare och Tolstoy. ²⁷ Den andra gruppen kallar han: ”Praktiskt motstånd mot legitimt försvarskrig” som drevs av den borgerliga fredsrörelsen med krav på nedrustning och en tredje grupp kallar Egefur: ”Taktiskt motstånd till legitimt försvarskrig”. ²⁸ Deras idé byggde på den tyske moderate pacifisten Ludwig Quidde som drev motståndet som en rent humanitär fråga och bortsåg från alla politiska implikationer. Wickman var absolutist och hör helt klart till den första gruppen i denna indelning där den kristna moralen var hans argument.

Begreppen pacifist, fred och icke-våld kan betyda olika saker och ses på olika sätt. Ordet pacifism introducerades 1901 av ledaren för fredsföreningen Ligue internationale de la paix et liberté i Genève, Émile Arnaud. Ordet kommer från franskans pacifisme med rot i ordet paix (fred). Arnaud ville definera en ny sorts fredsengagemang med ordet pacifism och sa: “We are not passive types; we are not only peace makers; we are not just pacifiers. We are all those but also something more – we are pacifists [...] and our ideology is pacifism”. ²⁹ Hos Arnaud antyds politiska ambitioner, men ett annat sätt att se på begreppet är så som Theodore Koontz definierar pacifism, som framför allt en moralisk position där allt dödligt våld, oavsett syfte, ses vara moraliskt fel. ³⁰ För många innebär fred inte bara en frånvaro av krig utan handlar också om en positiv levnad. Historikern Michael Howard säger att förutom frånvaron av våld är fred: ”bevarandet av ett ordnat och rättvist samhälle”. ³¹ Professorn Johan Galtung skapade begreppen ”positiv fred” och ”negativ fred” samt begreppet ”strukturellt våld”. ³² Negativ fred innebär förtryck under våld och orättvisa där förtryck exempelvis kan vara utarmning, berövanden, kräkningar, politiskt förtryck, avsaknad av mänskliga rättigheter eller förnekandet av egna beslutsmöjligheter. ³³ Positiv fred är inte bara frihet från förtryck utan

25 Fredrik Egefur, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 74, 82.

26 Ibid., s. 140-141.

27 Ibid., s. 74, 85, 134.

28 Ibid., s. 74, 85, 134.

29 Nationalencyklopedin, pacifism. http://www-ne-

se.proxybib.miun.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/pacifism [hämtad 2021-04-29]. Citatet från Egefur, Fredrik, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 85.

30 Howes, DE, The Failure of Pacifism and the Success of Nonviolence. in Perspectives on politics, 11, 2013, s.

428.

31 Cortright, Peace:a history of movements and ideas, 2008, s. 6.

32 Galtung, Johan, Violence, Peace, and Peace Research, in Journal of peace research, 6, 1969, 167–191.

33 Johan Galtung, Violence, Peace, and Peace Research, 1969, 168–174. Galtung menar att vi först måste

definiera vad våld är för att också kunna tala om vad fred är och han definierar våld som “the cause of the

difference between the potential and the actual” (s. 168). Han gör sex distinktioner om våld och diskuterar

13 (56) också social rättvisa. Mahatma Gandhi talade inte om pacifism eller fred utan om ”icke-våld”

där strategin är att på ett fredligt sätt utan våld orsaka politisk eller social förändring. ³⁴ På många sätt ligger denna tanke nära Wickmans idéer om ”anti-krig”, ett moraliskt drivet pacifistiskt handlande i en konfliktsituation för att uppnå fred som politiskt mål.

4. Berättelsen om en agitator Från födsel till tonår 1884-1905

Albert Wickman föddes den andra juni 1884 i Zinkgruvan, i Hammars församling i Örebro län. Han var det sjätte barnet i en barnaskara på åtta, med sex bröder och två systrar, deras föräldrar var Karl-Gustaf Wickman och hans fru Klara Fredrika. ³⁵ Karl-Gustafs mamma dog när han var elva år och han adopterades till en änka som åtnjöt fattigvård och som tog emot Karl-Gustav mot betalning. ³⁶ Sverige var vid hans födelse ett fattigt agrarsamhälle men Karl-Gustaf blev banmästare vid Åmmebergs järnväg i Zinkgruvan, en modernitet i tiden. ³⁷ Den första stambanelinjen i Sverige invigdes 1856 och nya stationssamhällen växte fram. ³⁸ Karl-Gustav bodde vid järnvägen och dog 1905, knappt 60 år gammal, då han hamnar under ett tåg vid en tågväxling utanför huset han bodde i.

Sju år före Alberts födelse, 1877, hade Karl-Gustaf blivit döpt och med andra nydöpta grundade han en baptistförsamling som han sedan ledde som lekmannapredikant vid sidan av sitt arbete som banmästare. ³⁹ Wickman själv beskriver fadern som framgångsrik med en församling på 200 medlemmar. Detta var baptismens brytningstid. I församlingen hade man tre möten varje söndag. Vid 13-års ålder, klädd i vit fotsid dräkt, döptes Albert av församlingsföreståndaren, hans pappa, på baptistiskt vis med nedsänkning under vatten. I den statliga folkräkningen för år 1890 står Albert Wickman samt fyra av hans syskon, födda från 1878 och senare, inskrivna som ”odöpt” vilket visar hur dopet i statens anteckningar fortfarande klassades i mycket som en luthersk medborgarfråga. ⁴⁰ Under år 1900 föder också

fysiskt och psykiskt våld, negativt och positivt våld, om våld riktas mot en person eller sak (är det mot en sak finns fortfarande hotet riktat mot individer), är det personligt eller strukturellt våld, är det våld med intention eller inte, är det synligt eller latent och dolt.

34 Denna beskrivning är tagen från organisationen FOR i USA, www.forusa.org/who-we-are/.

35 I folkräkningen 1890 finns inte äldste sonen med, men enligt Malin Häggblads släktforskning fanns också en äldre bror vid namn Oscar.

https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=Albert+Wickman&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=21

&FacettState=undefined%3Ac%7C&postid=Folk_110561153&tab=post#tab.

36 Fakta kring Karl-Gustav Wickman baseras här på släktingen Malin Häggblads släktforskning.

37 Ibid.

38 Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (red.), Det svenska samhället 1720-2014: böndernas och arbetarnas tid, 5., [rev. och uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2015, s. 191.

39 Wickman, Albert, En bekännelseskrift, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 5-6.

40 Riksarkivet, folkräkning 1890, Hammars församling, Örebro län.

Bild 1 Banmästare Karl-Gustaf

Wickman. Bilden tillhör Leif Larsson,

Askersund.

14 (56) en av hans äldre systrar en son utom äktenskapet som morföräldrarna, Karl-Gustaf och Klara Fredrika, tycks ta ansvar för. ⁴¹ Detta skapar en konflikt i församlingen där Karl-Gustaf utesluts på grund av ”syndafall” och Klara likaså då hon ”ondgöres över församlingens handlingssätt”. ⁴² Själva orsaken till syndafallet står inte beskrivet i baptistförsamlingens handlingar, men en

trolig anledning syns vara att hans ogifta dotter blivit gravid och Karl-Gustaf kom i kläm mellan de moraliska idealen i baptistförsamlingen, som kanske också krävde han skulle visa bort sin dotter som haft sex utanför äktenskapet, och lojaliteten till sin egen familj.

Dottern Maria flyttade 1903 till Nordamerika och gifte sig där och som av en händelse återupptogs Karl- Gustav i baptist-församlingen samma år. ⁴³ Amerika hade blivit en möjlighet för många av olika skäl. Många flydde från svält i Sverige på 1800-talet, andra hoppades på att göra sig rika i det nya landet och många flydde av religiösa skäl och sökte frihet från lutherskt envälde. Världen hade öppnats upp med nya kommunikationer. Albert Wickmans morfar och mormor var enkelt folk, dräng och piga, men 16 år gammal lämnar Albert föräldrahemmet för att göra affärer i Berlin. ⁴⁴ Han beskriver sig själv som att han under denna tid förvärldsligas och när han kommer hem vid jultid 1903 beslutar han sig för att gå på bönemöten i kapellet. En äldre man med beteckningen ”Lapp-Petter” predikade ivrigt och Wickman berördes djupt av det emotionella och intensiva. Han besökte möten tills möteskampanjen är slut, men ville inte ”böja sig”.

Kvällen efter besökte han dock ett vanligt hem och där, bland troende vanligt folk som uppmanar honom att bli en allvarlig kristen, kapitulerar Wickman. På hemvägen berättade han för andra att han blivit frälst och skriver senare: ”Jag hade fått en kallelse, jag visste vad jag hade för uppgift: att föra människor till samma härliga erfarenhet. Jag var Guds tjänare.

Hela världen skulle föras till samme Gud, på samma sätt.” ⁴⁵

Wickman, 19 år gammal, byter inriktning och arbetar åtta månader i gruvan innan han på hösten 1904 tar steget och blir baptistisk väckelsepredikant. ⁴⁶ Själv hävdade han att det blev

”stora väckelser, mycket tumult, mycket eld, rop och tårar. Hela samhällen tycktes genomgå en viss renande inverkan” och omvändelserna ”kunde räknas i 1000-tal”. ⁴⁷ I kyrkohistoriskt

41 I folkräkningen 1900 står Karl-Ejnar, född i Sundsvall införd under beteckningen ”Fam. nr. 2”.

https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=Albert+Wickman&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=21

&FacettState=undefined%3ac%7c&postid=Folk_110561155&tab=post#tab.

42 Malin Häggblads släktforskning med hänvisning till baptistförsamlingens arkiv.

43 Eftersom händelsen inte är beskriven i detalj skulle det också kunna röra sig om systern Hanna (f. 1882, två år yngre än Maria), men att Maria reser till USA samtidigt som hennes far återinträder i församlingen syns vara sammanflätade händelser.

44 Wickman, Albert, En bekännelseskrift, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 7. I Ancestry.com finns en förteckning över emigranter där Wickman är registrerad för besök i ”Preussen, Berlin, Tyskland”.

45 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 16.

46 Wickman skriver i skriften Varför jag vägrade, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 32, att han fullgjorde sin värnplikt i beväringsåren, men hur lång denna tjänstgöring eller när den inträffade är oklart.

47 Ibid., s. 16.

Bild 2 Fridhemskyrkan i Zinkgruvan. Bilden tillhör

Leif Larsson, Askersund.

15 (56) ljus är åren runt sekelskiftet och början av 1900-talet verkligen många dramatiska väckelsers tid. Väckelsepredikanter som amerikanen Dwight L. Moody och den brittiske predikanten Charles Spurgeon hade vid sekelskiftets sista årtionden haft stora mycket omtalade kampanjer. ⁴⁸ I Wales startade en världsvid väckelse 1905 som skapade förväntningar även i Sverige och väckelsen på Azusa Street i Los Angeles, som startade 1907, blev begynnelsen för pingstväckelsen i världen och kom till Sverige samma år. Kyrkohistorikern Gunnar Westin beskriver dock endast med följande mening Wickmans tjänst som väckelsepredikant: ”I Sandviken rådde stor trängsel i kapellet, och under studerande Albert Wickmans väckelsemöten där blev likaledes ett hundratal omvända.” ⁴⁹ Lewi Pethrus skriver att det på hösten 1905 förekom en del lokala väckelser i landet och bland annat på John Ongmans bibelskola och i hans församling. ⁵⁰

Ongman var baptist men hade 1892 grundat Örebro missionsförening som utvecklades till ett eget samfund vid namn Örebromissionen (ÖM). ⁵¹ Westin skriver att Ongman hade grundat den andra baptistförsamlingen, Filadelfia i Örebro och genom ”sin bibelskola för manliga och kvinnliga evangelister övade Ongman ett vidsträckt inflytande över landet”. ⁵² Pethrus beskriver hur ”[d]är var en ung man, som var djupt gripen av Gud och som blev använd till väckelse, framför allt bland ungdomen.” ⁵³ Wickman beskrivs som en ”brinnande själ”, en man som var rikt utrustad både ”som känslomänniska och talare”. ⁵⁴ Pethrus tillerkänner honom alltså som väckelsebärare men bara ”något år”. Wickman var uppenbart en ung benådad folktalare, men också en som i sin offentliga roll tycktes vilja överdriva sina resultat och sin betydelse. Baptistsamfundet hade 1905 knappt 45 000 medlemmar och att en enskild förkunnare ledde ”1000-tals” till tro men endast omnämns marginellt i baptistisk kyrkohistoria går inte ihop. ⁵⁵ Men frikyrkorna samlade verkligen många tiotusentals människor och folkrörelsernas genomslag i samhället var mycket stort. Vid sekelskiftet hade urbaniseringen börjat ta fart på allvar och ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning bodde nu i städerna, jämfört med cirka tio procent 50 år tidigare. När gamla sociala relationer som till exempel bygemenskapen på landet försvann, skapades förutsättningar för att bygga nya nätverk. ⁵⁶ De frikyrkliga kallades ofta för ”läsare” därför att de läste intensivt i Bibeln, andliga skrifter, böcker och tidningar. Litteraturvetaren Gunnar Hallingberg menar att läsarna och folkrörelserna formade en ny offentlighet vid sidan om Svenska Kyrkans med socialt ansvar,

48 Pethrus, Lewi, Medan du stjärnorna räknar: vallpojken och vår Herre, C.E. Fritzes bokförlags aktiebolag, Stockholm, 1953, s. 46-47.

49 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 206-207.

50 Lewi Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, 1953, s. 64.

51 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 207.

52 Gunnar Westin, Den kristna friförsamlingen i Norden, 1956, s. 168.

53 Lewi Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, 1953, s. 64.

54 Ibid., s. 64.

55 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 193.

56 Hedenborg, & Kvarnström, Det svenska samhället 1720-2014, 2015, s. 186.

16 (56) utbildning och folkbildning, bruk av moderna medier och internationellt ansvar och i grunden ett nytt kulturbygge. ⁵⁷

Tiden på Betelseminariet 1906-1910

Baptistsamfundet befann sig i en mycket expansiv fas runt 1905. Förutom 577 församlingar, hade man ”exporterat” 337 församlingar och drygt 23 000 medlemmar till Amerika. I Örebro fanns en expansiv församling och bibelskola och i Stockholm likaså. Under 1905 påbörjade Albert Wickman en fyraårig teologisk utbildning på Betelseminariet i Stockholm. Året innan hade den jämnårige Petrus Levi Johansson påbörjat sina studier, men Lewi Pethrus skulle bara komma att studera tre terminer på skolan. På skolan upplevde Pethrus efter läsning av Viktor Rydbergs bok Bibelns lära om Kristus, en troskris strax före julhelgen 1905 som förde honom till en desperat bön efter ett gudsmöte och Andens dop. ⁵⁸ Bönekampen på Betelseminariets vindsutrymme resulterade i att både Pethrus och andra av skolans elever upplevde en inre andlig förnyelse vilket, när inspirerade elever sändes ut till olika platser, påverkade hela baptistsamfundet. Westin beskriver hur Pethrus, utsänd från Betelseminariet, besökte Kristianstad och samlade stora skaror. ⁵⁹ Detta föranledde också Pethrus att avbryta sina studier och fortsätta som baptistpredikant. Wickman var alltså skolkamrat med Pethrus men kanske bara en termin. Pethrus beskriver ändå deras relation som ”goda vänner” och skriver också att han senare besökte Antikrigsrörelsens möte på gamla cirkus på söder. Wickman var

”en stor entusiast som ville offra sig för en stor sak”. ⁶⁰

Totalt gick cirka 60 elever årligen på Betelseminariet den tid då Wickman studerade där och det var en god kamratskap mellan eleverna. ⁶¹ Att skolan fanns i huvudstaden medgav för nyfikna elever att få höra olika legendariska röster i dåtidens rörelser. Svenska Missions- förbundets legendariske ledare, Paul Petter ”PP” Waldenström, kunde höras predika i Immanuelskyrkan och Waldenström var en ledare Wickman såg upp till. ⁶² I Stockholm prövade Wickman vingarna också i debattens forum. Under 1909 hade Julia Kinberg och Alma Sundquist gett ut boken Handledning i sexuell undervisning och uppfostran, och höll föredrag över ämnet ”Kärlek utan barn” vilket föranledde ett par pastorer att på kvällen onsdagen den 20 april 1910 bjuda in till diskussion i Viktoriasalen. ⁶³ Salen var fullpackad och mötet varade över tre timmar. Dagens Nyheter skrev om hur ungsocialister och arbetarna debatterade med

57 Hallingberg, Gunnar, Läsarna: 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet, Atlantis, Stockholm, 2010, s. 25.

58 Carlsson, Carl-Gustav, Människan, samhället och Gud: grunddrag i Lewi Pethrus kristendomsuppfattning, Lund Univ. Press, Diss. Lund: Univ.,Lund, 1990, s. 107.

59 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 206.

60 Pethrus, Lewi, Hänryckningens tid: vallpojken som herde, C.E. Fritzes bokförlags aktiebolag, Stockholm, 1954, s. 20.

61 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 43.

62 Lewi Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, 1953, s. 49. Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 48, 51.

Waldenström ändrade dock hållning från en pacifistisk till en militär försvarslinje, vilket Wickman skulle komma att attackera.

63 Kinberg, Julia & Sundquist, Alma, Handledning i sexuell undervisning och uppfostran, Bonnier, Stockholm,

1909.

17 (56) frikyrkofolk i ett förvirrat möte men uppmärksammade också att: ”hr Alb. Wickman, framhöll att en stark reserv af folk behöfdes i händelse af en våldsam koleraepidemi eller pest.” ⁶⁴ I ett annat möte debatterade han mot socialistpionjären Hinke Bergegren i samma fråga, och debattatmosfären tycks ha rört vid något av en livsnerv i Wickman. ⁶⁵

Fredsfrågorna var också högaktuella. Detta är en tid då oro för krig var högst befogad. Sedan fransk-tyska krigets slut 1871 tilltog spänningarna mellan länderna i Europa. Mellan 1860- 1900 fördubblades försvarsanslagen i Frankrike, tredubblades i Storbritannien och Ryssland, och femdubblades i Tyskland. ⁶⁶ Unionskrisen 1905 och Norges frigörande kom svenskarna nära och en del hävdade att Sverige där skulle ta till vapen. Med romantikens nationalism som gav grund för nationalistiska rörelser uppstod ett konfliktfält där internationalismen och antimilitarismen tog strid. Det skedde dels politiskt med socialismen som främste företrädare (innan första världskriget då också socialisterna i mycket blev nationalister), men såväl kvinnorörelsen som frikyrkligheten bar också starkt på tanken om internationell solidaritet.

Böcker publicerades och exempelvis Heidenstam hävdade en heroisk patriotism. ⁶⁷ Författaren Sigvald Götsson stod på andra sidan och var redan 1888 oroad över nationalismens vapen som sattes i ”knutna händer” och han skriver: ”Det rustas tyst och sveket går ikring och slår om fredens trygga id sin ring. Europa hyser icke bröder mer”. ⁶⁸

Att Svenska Freds bildades 1883 och Svenska Kvinnors Fredsförening (SKF), 1889, var i mycket ett svar på tidens oro för det annalkande kriget. Den österrikiska författarinnan Bertha von Suttners bok Die waffen nieder från 1889 (Ned med vapnen, på svenska 1893) blev kanske allra mest omtalad. ⁶⁹ Suttner påverkade till och med Alfred Nobel att inkludera ett fredspris i sitt testamente, ett pris Suttner själv tilldelades 1905. ⁷⁰ Fredspriset i sig är naturligtvis också en markering mot upprustning och krigsförberedelser. I Gävle i november 1906 väckte Frida Stéenhofs drama Stridbar ungdom stor uppmärksamhet som den första pacifistiska teaterföreställningen i Sverige. ⁷¹ En aktör i dramat säger: ”Det är omöjligt för mig att vara bödel. Be mig lika gärna bli människoätare som soldat. För mig är det bara en nyans mellan att slakta och att äta.” ⁷² Dramat möttes både med applåder och protester i linje med tidens polemik och ett år senare gav ungdomsförbundets ledare i socialdemokraterna, Per-Albin

64 ”En diskussion om preventiva medel”, DN 21 april 1910, s. 5.

65 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 52-53.

66 Ahlund, Claes, En mental militarisering: Den svenska litteraturen före och under första världskriget, Samlaren Uppsala, Nr. 124, 2003, s. 135.

67 Den kända strofen ”Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge.” är skriven just i kontexten av kriget som heroiskt, moraliskt och renande. Se mer Claes Ahlund, En mental militarisering: Den svenska litteraturen före och under första världskriget, Samlaren Uppsala, Nr. 124, 2003, s. 134-144.

68 Namnet är en pseudonym för Nils Gottfrid Björck (1869-1891).

69 Andersson, Irene, Kvinnor mot krig: aktioner och nätverk för fred 1914-1940, Team offset & media, Diss.

Lund: Univ., 2001, Lund, 2001, s. 58.

70 Om Suttners vänskap med Nobel och inflytande på tillkomsten av fredspriset, se Nobelprisets hemsida:

https://www.nobelprize.org/prizes/peace/1905/suttner/biographical/.

71 Claes Ahlund, En mental militarisering, 2003, s. 142.

72 Ibid., s. 142.

18 (56) Hansson, ut dramat i bok. ⁷³ I denna tidsanda av oro och möten i huvudstaden med brottningar mellan teologiska och politiska idéer, det kulturella och intellektuella, möter Wickman också Strindberg.

Vänskapen med Strindberg

Från slutet av 1880-talet upplevde Strindberg en djupgående själslig kris och detta är också en tid då han vänder sig mot det andliga och religiösa. Strindbergs sista större verk var En blå bok som gavs ut i fyra delar mellan 1907–1912. ⁷⁴ I denna blandar Strindberg noveller,

minnen, vetenskapliga betraktelser och religiösa reflektioner och skriver: ”Newton, Leibniz, Kepler, Swedenborg, Linné, de största, voro fromma, gudfruktiga män […] Att vår vetenskap råkat i disharmoni med Gud, bevisar att den är pervers och inspirerad av Dyngherren. ⁷⁵ Wickman läste En blå bok samma år som den gavs ut, 1907, och skrev till Strindberg och tackade honom för hans ord om Kristus och kristendomen i boken. Typiskt för Wickman är att han vill representera en rörelse om ”100 000-tal” och skriver att: ”[h]ela kristenheten jublar” över Strindbergs brottning, men han manar också Strindberg till att tro på kristen

”pånyttfödelse”. ⁷⁶ Till Wickmans förvåning svarade Strindberg redan dagen därpå och en vänskapsrelation uppstod som varade tills Strindberg dog 1912. ⁷⁷ Vid sidan om studierna på Betelseminariet, hade Wickman skrivit en skönlitterär bok som fick titeln I öknen och som gavs ut 1908. Bokens huvudperson är den ogifta, unga och vackra fröken Gerda som får höra föredrag av den spännande föreläsaren Leonard von Hagner vars freds-föredrag väckte stort intresse. I ett andra föredrag talar han om odödligheten och kristen tro och Gerda gör en kristen omvändelseupplevelse. Boken följer sedan hennes kamp för sin tro i en påtagligt intellektuell aristokratisk miljö med många samtal med läkare och psykologer och även om boken är något tvär i vändningarna, är Wickman en god berättare som med målande ord fångar läsaren. Noterbart är likheterna mellan författaren själv och den intellektuellt begåvade Hagner och redan här synliggörs också Wickmans stora fredsintresse.

Sin bok skickade Wickman med dedikation till Strindberg som dock förmanade Wickman med orden: ”Tack för Er bok, som jag sedan skall läsa. Men är ni från Betelseminariet, har ni annat att göra än skriva romaner.” ⁷⁸ Strindberg bad sedan om hjälp att få tag på en lärare i hebreiska och Wickman introducerar en kristen jude vid namn P. J. Ginsburg. ⁷⁹ Hebreiska var

73 Claes Ahlund, En mental militarisering, 2003, s. 143.

74 Bakgrund till Strindberg från Lotta Lotass presentation i Litteraturbanken, sista delen i blå boken gavs ut posthumt, www.litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA.

75 www.litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA/titlar/EnBl%C3%A5Bok1/sida/34/etext.

76 Brev från Anders Wickman till August Strindberg 16 september 1907.

77 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s.53. Wickman hävdar att han fick 12 brev från Strindberg. Ett finns redovisat i sin fullhet i En bekännelseskrift, men endast sex korta hälsningar är bevarade i Kungliga biblioteket och Strindbergarkivet på www.litteraturbanken.se. Från Wickman finns tio brev bevarade, samt antydningar i Litteraturbanken om ett saknat brev och ett telegram. [Kopior hos författaren från Kungliga Bibliotekets arkiv.]

78 Albert Wickman, En bekännelseskrift, , 1915, s.57. Boken finns i Strindbergs efterlämnade bibliotek, www.litteraturbanken.se.

79 Marginalanteckning i den Ockulta Dagboken, 11 maj 1908, se Brev 18, s. 65, not 1, www.litteraturbanken.se.

19 (56) viktigt i Strindbergs religiösa tänkande och han skrev också samman ett hebreiskt lexikon,

”Lingua Sancta. Sex hundra hebreiska rötter” som senare trycktes i Världs-språkens rötter. ⁸⁰ Mötet med Wickman skedde i en tid när Strindberg upplevde en av sitt livs största kriser, skilsmässan från hans tredje fru, Harriet Bosse. Paret separerade 1904 och skildes 1908. ⁸¹ Wickman skriver att han och Strindberg möttes korta stunder dagligen en tid och den tredje juni 1908 noterar Strindberg i den Ockulta Dagboken:

H – t söker mig nu vid skrivbordet, i eros, oavlåtligt! – Hela dagen! Men ibland är jag förtvivlad! Albert Wickman och Fr. Falkner besökte. Åt knappast till middan! –––

Aftonen ryslig. Åskväder! Ropade till Gud: Min Gud, min Gud vi haver Du övergivit mig?! ⁸²

Här är inte platsen att utreda Strindbergs religiösa grubblerier, men han hade verkligen sådana och förknippas gärna med Swedenborg, ockultism, spiritism, teosofi och buddhism.

Mellan 1896 och 1901 söker sig Strindberg till den andliga rörelsen inom fransk litteratur och katolicismen. ⁸³ Att Wickman introducerar honom till baptistisk tro är således inte märkligt och i Wickmans brev står det klart att Wickman försökte föra Strindberg till kristen tro. Han vill också förklara Strindbergs hela livssituation och tillskriver honom vara lik Mose som fick lida och växa upp i Egypten, men som ändå var en Guds plan för räddning för många. ⁸⁴ I två brev skriver Wickman att han ser Strindberg vara en profet. ⁸⁵ ”Jag känner igen Paulus argumentering och jag tror Ni är den profet Ni talar om i 2 delen av Blå bok.” ⁸⁶ Vad som hände inom Strindberg de sista åren i hans liv är ett annat forskningsområde, men över Strindbergs grav finns stort kors på vilket det står O Crux ave spes unica (var hälsad kors, mitt enda hopp!)

Wickman tyckte sig också se en förändring i Strindberg till att omfamna den kristna tron i till exempel hans dramer Bjälbo-Jarlen och Religiös renässans. ⁸⁷ Tre veckor efter sitt sista brev till Strindberg och med tillönskan om förböner och friskhet, avled den store författaren efter en längre tids sjukdom den 14 maj 1912. ⁸⁸ Han begravdes fem dagar senare och samma dag ledde Wickman ett demonstrationståg för freden men höll också ett minnestal om Strindberg. ⁸⁹ Strindberg hade varit verksam i fredsrörelsen. Som 19 åring hade han läst Theodor Parkers bok Om Religionen och fått del av unitarismens tankar där. ⁹⁰ Senare skrev

80 www.litteraturbanken.se.

81 Om Strindberg, www.strindbergsmuseet.se.

82 Ockulta Dagboken, 3 juni 1908, www.litteraturbanken.se.

83 ”Amatörkatoliken” Strindberg, Signum, [kopia hos författaren, hämtad 2021-05-13].

84 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 4 juni 1908.

85 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 4 juni 1908 och brev från Albert Wickman till August Strindberg 5 januari 1911.

86 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 5 januari 1911.

87 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 4 januari 1911, samt Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 60.

88 www.strindbergsmuseet.se/om-strindberg/strindbergs-liv/.

89 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 62.

90 Parker, Theodore, En afhandling om religionen., Hellsten, Stockholm, 1862. Se också Per Anders Fogelström,

Kampen för fred, 1971, s. 30. Unitarismen diskuteras mer nedan, se sidan 42.

20 (56) Strindberg boken Samvetskval, en berättelse om löjtnanten herr von Blechrodenen som kommer till insikt om sin ondska i att ta livet av sina fiender. ⁹¹ Strindberg skrev för tidningen Tiden på 1880-talet som i hög grad var ett redskap för Svenska Freds. Där publicerades också Samvetskval som följetong. År 1912, två månader före sin död, skänkte Strindberg skriften till Svenska Freds. ⁹²

Pastorstjänsten i Lund 1910-1913

Betelseminariet grundades av Knut Oscar Broady 1866 med nio elever. ⁹³ Broady hade utvandrat till Amerika, blivit amerikan och baptist och stridit i amerikanska inbördeskriget för nordstaterna. Han blev under kriget överste och hade sedan en årlig pension från armén som tillsändes honom även när han flyttade hem till Sverige. ⁹⁴ Broady var en profil inom baptistsamfundet, livlig predikant och rektor på Betelseminariet under 40 år. Han hade slutat sin rektorstjänst strax innan Wickman började, men var kvar på skolan som lärare. ⁹⁵ Wickman skriver att Broady tog sig an honom: ”Det var överste Broady, vilken slösade sin välvillighet på mig, ända tills jag började min kamp mot kriget, vilket för honom tydligen var ett slag, i alla fall en stor missräkning.” ⁹⁶ Broady tycks även stått bakom Wickmans kallelse till tjänst i Lund och bistod även med en del ekonomi till lönen. Wickman närmade sig Broady för att få hans stöd, vilket återigen visar att Wickman var en man som tog för sig i relationer och skapade möjligheter för sig själv i de kontakter han fick. ⁹⁷

I Lund blev Wickman pastor för en liten församling som inte hade någon egen lokal utan hyrde in sig två gånger i veckan i en nykterhetssal strax utanför staden för sina möten.

Församlingens årsinkomst vid Wickmans tillträde var 300 kronor och i hans ögon var församlingen alldeles för undanskymd och anonym. Han går genast och hyr en lokal mer centralt med ”10 fönster och plats för 250 människor”. ⁹⁸ Den kostade 1 000 kronor och sedan lejer han in en snickare som bygger estrad och talarstol för 2 000 kronor med resultatet ”en av de trevligaste inredda lokalerna i sitt slag, åtminstone i Lund.” ⁹⁹ Här skulle ingen frikyrklighet förtrampas och Wickmans handlande här exemplifierar ett mönster i hans liv där vart han än kom skulle det satsas stort och synligt. När man beaktar att han startade sin antikrigsrörelse redan 1912 ställs frågor om hur mycket tid han egentligen hade att vara pastor för församlingen och Wickman lyckades vare sig göra församlingen stor eller aktad. I skrift några år senare tycker han ändå han tillförde något viktigt eftersom lundaborna under hans

91 Strindberg, August, Samvetsqval, Ny uppl., Gernandt, Stockholm, 1899.

92 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 30.

93 Vägmärken för baptister: tro, frihet, gemenskap: Svenska baptistsamfundet 1848-2012, Votum, Karlstad, 2016, s. 54.

94 Wickman skriver att Broady: “erhöll ett 20-tal tusen kronor från Amerika varje år”, Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 50.

95 Vägmärken för baptister, 2016, s. 56.

96 Hela avsnittet om Wickmans tid som pastor i Lund bygger på hans egen skrift, Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 64-66.

97 Wickman, Albert, En bekännelseskrift, 1915, s. 64-65.

98 Ibid., s. 65.

99 Ibid., s. 65.

21 (56) tid som pastor verkligen förstått att baptister inte var detsamma som mormoner. I januari 1914 meddelas att Wickman sagt upp sin tjänst som baptistpastor för Lunds baptistförsamling för att på heltid ägna sig år antikrigsrörelsen. ¹⁰⁰

Antikrigsrörelsens begynnelse

David Lagergren skriver att Wickman såg det som ”en absolut gudomlig kallelse” att organisera en internationell fredsarmé och detta bekräftas av hur Wickman själv beskriver det. ¹⁰¹ I början på 1900-talet skakades kristenheten i världen om av uppkomsten av

”den nya rörelsen”, det som senare skulle komma att kallas för pingströrelsen. ¹⁰² I Sverige kom rörelsen att ledas av Lewi Pethrus, men även John Ongman i Örebro välkomnade rörelsen som tidigt blev ifrågasatt för dess betoning på tungotal vilket skapade spänningar inom baptistsamfundet. Filadelfiakyrkan grundades 1910 i Stockholm som den sjunde baptistförsamlingen i staden men uteslöts 1913. Pethrus som var dess föreståndare

upplevde stark tillväxt och med tiden skulle församlingen bli norra Europas största frikyrka med över 6 000 medlemmar. ¹⁰³

När Wickman som 30-åring analyserade sin tid som ung evangelist tio år tidigare, ansåg han sin tjänst varit baserad på för överdrivna känslor. När den ”nya rörelsen” uppstod under hans studietid på Betelseminariet drog Wickman motsatt slutsats än Pethrus och blev en ”ivrig motståndare” till den. ¹⁰⁴ Men i början på 1910-talet tycks han ha tänkt om och bär på en filosofi om att människan behöver en omvändelse i hjärtat för att sedan också behöva omvändelse i förståndet. När han nu själv fått ett klarare förstånd såg han behov av något nytt i sin tro. ¹⁰⁵ Han besöker därför en gudstjänst i Filadelfia som han beskriver som ”en kokande gryta”, en varm atmosfär av glädje och där ber han om förbön. ¹⁰⁶ Trots en emotionellt laddad atmosfär skriver Wickman att han var där endast för att få ny klarhet i sitt inre och för att ta ett beslut. Han skriver:

Denna kvällen föddes antikrigsrörelsen, ehuru jag först ett år därefter fick tanken på densamma, här ligger orsaken till att, vad mitt arbete beträffar inom densamma, det inte ska blir fruktlöst, det vet jag ty det är en annan som i verkligheten för fram denna kamp mot kriget och mot honom, bli militaristerna ingenting. ¹⁰⁷

100 ”Pastor Wickman”, Antikrigsorder 1914, nr. 11, sid 2.

101 Lagergren, David, Framgångstid med dubbla förtecken: Svenska baptistsamfundet åren 1914-32, Libris, Örebro, 1989, s. 11.

102 Begreppet “den nya rörelsen” är omtalat i flera historiska band t.ex. Men Wickman skriver också om det i En bekännelseskrift, t.ex. s. 77.

103 Pingströrelsens årsbok 1979, Förlaget Filadelfia, Stockholm, s. 64.

104 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 78.

105 Ibid., s. 69-77.

106 Ibid., s. 86-89.

107 Ibid., s. 89.

Bild 3 Albert Wickman.

Antikrigsorder 1915, nr 21.

22 (56) En tid efter att Wickman kommit till Lund som pastor landsteg hösten 1911 italienska trupper på stränderna till de turkiska provinserna Tripolis och Benghazi. Det var ett renodlat kolonialistiskt angrepp som skapade mycket diskussioner i Europa. ¹⁰⁸ Wickman ansåg att kriget helt saknade ursäkt och att ett ”10-tal samvetslösa herrar” på affärsmässiga grunder orsakade tiotusentals människors död. ¹⁰⁹ Tripoliskriget motiverade Wickman men det var i mötet med novellen Feber av författaren J Gustaf A Janson, som han fann nyckeln till sitt tillvägagångssätt. ¹¹⁰ I Jansons bok diskuterar en karaktär om myndigheterna har rätt att starta ett krig, men frågan går djupare för Wickman som menar att frågan inte alls ligger på myndigheternas bord utan är personlig: ”har jag rätt att under några förhållanden deltaga i krig?” ¹¹¹ Svaret är nekande och inte minst därför att: ”[v]i protestanter ha nämligen ingen ställföreträdande påve.” ¹¹² Frågan om deltagande i krig är en fråga om individens personliga samvete och moral. Det är till samvetet Wickman predikar och det är freden som en högre moralisk princip som ger honom rätten till hans uppdrag.

Den första avdelningen av Antikrigsrörelsens organisation bildades i januari, på trettondagen, 1912. ¹¹³ Wickman var baptistpastor i Lund och det är också där som hans antikrigs-förkunnelse startar. Den 15 februari 1912 skriver SvD i en notis att ”Predikanten Albert Wickman i Lund håller på att bilda en ny religion i Skåne”. ¹¹⁴ Ett par dagar tidigare skriver DN en artikel om detsamma med rubriken ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse.” ¹¹⁵ Wickman intervjuas och den bärande idén i organisationen är att medlemmarna vägrar att under alla omständigheter döda någon. DN skriver att Wickmans äkta övertygelse är obestridlig och Wickman själv betecknar sin idé som ”tolstojansk” och senare att det är en agitationsrörelse organiserad i tolstojsk ”anda”. ¹¹⁶ DN rapporterar också att Wickman är inbjuden till Köpenhamn och funderar på om detta kan medföra ”en ny religiöst färgad folkrörelse”. ¹¹⁷

108 Nationalencyklopedin, Tripoliskriget. http://www-ne-

se.proxybib.miun.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tripoliskriget [hämtad 2021-04-28].

109 Wickman, Albert, Antikrigsrörelsen., Wilhelmsson, Stockholm, 1914, s. 5. (KB Libris har en upplaga från 1913).

110 Wickman skriver i Antikrigsrörelsen, s. 5, om ”Gustaf Janssons i Dagens Nyheter publicerade glödande skildring novellen ’Feber’’.” Jansson finns med i Svenskt biografiskt lexikon (SBL) men inte hans novell Feber, se:

J Gustaf A Janson, urn:sbl:12040, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), [hämtad 2021-04-28].

Gustaf Jansson publicerades Lögnerna (1912) [var en] en samling berättelser om Tripoliskriget och J:s mest genomförda fredsförkunnelse med satiriskt bittra avslöjanden om krigens lögn och hemska oförnuft.”

111 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, Wilhelmsson, 1914, s. 6.

112 Ibid., s. 6.

113 Ibid., s. 6.

114 ”Antikrigiskt i Skåne”, SvD 15/2 1912.

115 ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse”, DN 13/2 1912, s. 9.

116 ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse”, DN 13/2 1912, s. 9, samt Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 7. ”Antikrigsrörelsen är en agitationsrörelse. Detta är dess enda syfte, en agitation för frid på jorden.” Se även ”Tolstoy”, Antikrigsorder 1913, nr. 2, sid 2.

117 ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse” DN 13/2 1912, s. 9.