Friheternas inbördes förhållande

Den fria rörligheten för kapital är som synes uttryckligen tillämplig även mot tredjeland, d.v.s. på kapitalrörelser mellan medlemsstater och en stat utanför EU. De övriga friheterna är endast tillämpliga inom unionen.

När en nationell regel i en medlemsstat utgör ett hinder för en person att inom unionen utnyttja någon av fördragsfriheterna är det normalt inte särskilt betydelsefullt vilken av friheterna man prövar den nationella hindrande regeln mot. Däremot kan en klassificering av hindrande situationer få betydelse vid gränsöverskridande situationer som involverar tredjeland. Om hindret exempelvis klassificeras som en restriktion till följd av etableringsfriheten behöver medlemsstaten inte vidta några åtgärder för att undanröja hindret, eftersom etableringsfriheten bara tillämpas inom EU.

Förhållandet mellan etableringsfriheten och den fria rörlig-heten för kapital i gränsöverskridande situationer som involverar tredjeland har utvecklats genom EU-domstolens praxis och har även bekräftats av Högsta förvaltningsdom-stolen under 2008.

I ett mål från 2000, som gällde holländsk förmögenhetsskatt på utländska aktier, uttalade EU-domstolen att det framgår av för-draget att etableringsfriheten innefattar rätt för en medborgare i en medlemsstat att bilda och driva företag, särskilt bolag, i en annan medlemsstat. En medborgare i en medlemsstat som innehar kapitalet i ett bolag som är etablerat i en annan medlemsstat, och som därigenom har ett betydande inflytande över bolagets beslut och kan bestämma över bolagets verk-samhet, utnyttjar således sin etableringsrätt (C-251/98, Baars).

Av två senare mål framgår att tillämpningsområdet för för-dragsbestämmelserna om etableringsfriheten omfattar nationella bestämmelser som är tillämpliga på den andel som en medborgare i den berörda medlemsstaten innehar i ett bolag i en annan medlemsstat, när andelen ger denne ett betydande inflytande över bolagets beslut och en möjlighet att bestämma över bolagets verksamhet (C-196/04 Cadbury Schweppes och C-524/04 Thin Cap Group).

I ett mål från 2007, som gällde omklassificering av ränta från tyskt bolag till schweizisk aktieägare som förtäckt utdelning, har EU-domstolen uttalat att det av fast rättspraxis följer att fastställandet av den eller de fria rörligheter som en nationell lagstiftning omfattas av förutsätter att ändamålet med den ifrågavarande lagstiftningen beaktas. Nationella bestämmelser vilka rör innehavet av en andel som ger innehavaren möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande över bolagets beslut och att bestämma över dess verksamhet omfattas i materiellt hänseende av fördragets bestämmelser om etableringsfrihet.

I fallet avsågs i nationell lagstiftning en ägarandel av >25 %, vilket av EU-domstolen har ansetts utgöra en betydande andel.

EU-domstolen ansåg att ett likställande av ett innehav av en sådan andel med innehavet av en mindre andel som likväl ger innehavaren ett dominerande inflytande i det berörda bolaget, visar att den tyska lagstiftarens vilja med den nationella bestämmelsen är att denna, utan att vara fixerad till något exakt tal, ska kunna tillämpas på andelsinnehav som ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande över det berörda bolagets beslut verksamhet i den mening som avses i rättspraxis.

EU-domstolen konstaterade därefter att två tredjedelar av Förhållandet

etablerings-friheten/fria rörligheten för kapital

kapitalet utan tvekan ger ett bestämmande inflytande. Dom-stolen kom fram till att det rör sig om en etablering och att regeln ska prövas uteslutande mot etableringsfriheten.

Inskränkningen av den fria rörligheten för kapital är bara en följd av hindret mot etableringsfriheten och motiverar inte att regeln ska prövas mot fria rörligheten för kapital (C-492/04, Lasertec).

I ett mål om beskattning av utdelning från bolag i samma land jämfört med från bolag i annat land uttalade EU-domstolen att en nationell lagstiftning som tillämpas på andelsinnehav som ger ett bestämmande inflytande ska omfattas av tillämpnings-området för artikel 49 FEUF om etableringsfrihet medan nationella bestämmelser som är tillämpliga på andelsinnehav som förvärvats uteslutande i placeringssyfte, utan avsikt att erhålla något inflytande, ska bedömas enbart utifrån artikel 63 FEUF om fri rörlighet för kapital. Den nationella lagstiftning som var i fråga var dock tillämplig på utdelning som bolag med hemvist i landet erhöll både på grund av innehav med bestämmande inflytande och på grund av innehav som inte gav sådant inflytande. Om utdelningen har sitt ursprung i medlems-stat är det i sådant fall inte möjligt att utifrån ändamålet med lagstiftningen fastställa om denna till övervägande del omfattas av artikel 49 FEUF eller 63 FEUF (C-35/11 Test Claimants in the FII Group Litigation).

EU-domstolen slår fast att lagstiftning om en skattemässig behandling av utdelning från tredjeland inte kan omfattas av artikel 49 FEUF. Om ändamålet med lagstiftningen är att den är tillämplig endast på andelsinnehav med bestämmande inflytande kan varken artikel 49 FEUF eller 63 FEUF användas. Däremot ska en nationell lagstiftning avseende en skattemässig behandling av utdelning från tredjeland som inte uteslutande är tillämplig på situationer där bolaget utövar ett bestämmande inflytande på det utdelande bolaget bedömas med hänsyn till artikel 63 FEUF.

EU-domstolen uttalar vidare att således kan ett bolag med hemvist i en medlemsstat, oberoende av omfattningen av dess andelsinnehav i det utdelande bolag som är etablerat i tredje-land, åberopa artikel 63 FEUF om fri rörlighet för kapital för att ifrågasätta lagenligheten av en sådan lagstiftning. Dock får inte företagare som inte omfattas av etableringsfriheten dra fördel av denna tolkning av artikeln. I det här fallet fanns dock ingen sådan risk eftersom lagstiftningen i medlemsstaten inte gällde villkoren för att ett bolag i medlemsstaten skulle få Valmöjlighet

tillträde till marknaden i tredjeland eller tvärtom för ett bolag i tredjeland att få tillträde till marknaden i nämnda medlemsstat.

Lagstiftningen i detta fall gällde endast den skattemässiga behandlingen av utdelningar som härrörde från investeringar mottagaren genomfört i bolag med hemvist i tredjeland.

Förhållandet mellan den fria rörligheten för personer och den fria rörligheten för kapital har också kommenterats av EU-domstolen.

I ett mål som gällde fördragsbrottstalan mot Danmark, har EU-domstolen funnit att ett generellt förbud mot skattefördelar vid inbetalningar till pensionsinstitut i andra medlemsstater inte har kunnat motiveras av behovet att upprätthålla ett inre sammanhang i skattesystemet. EU-domstolen har funnit att den danska ordningen stred mot fri rörlighet för personer och har inte ansett det nödvändigt att även pröva om den har stridit mot artikel 63 FEUF om fri rörlighet för kapital (C-150/04, Kommissionen mot Danmark).