Fritidslärarna på fritidshemmet

En fritidspedagog kan ha många olika roller på fritidshemmet. Calander (2001) skriver om olika yrkesidentiteter fritidspedagogerna eftersträvat och utvecklat genom åren. Vi undrade vilken roll våra informanter ansåg sig ha på fritidshemmet. Maria berättade att hon är allt möjligt på fritidshemmet och att hon har extra ansvar både som arbetslagsledare och

schemaskrivare. Maria ser sin roll som att leda sina arbetskamrater och även ha hand om de aktiviteter som innefattar rörelse, gympa och en del skapande. Gunilla beskriver sin roll som viktig genom att ge barnen en rolig fritidshemsupplevelse under hela dagen, eftersom hon är med barnen från morgon till kväll. Även Mona ser en stor del av sin roll som att vara

arbetslagsledare och beskriver sin roll på fritids så här:

Ja jag har en roll... som arbetsledare, sen vet jag inte om jag uppfyller den alltid (skratt) jo det gör jag kanske, men i andras ögon. Sen jobbar jag inte så mycket på fritids om man säger ... det är två till tre eftermiddagar.. men rollen... ja det är svårt.. ska vi se... Jag är bildlärare och det är en roll. Vissa elever har jag märkt under åren tycker att jag kanske är två personer. Jag har en roll när jag är

31

bildlärare och en roll när jag är på fritids. Och vissa kan inte särskilja det och de tror att jag är som jag är på fritids på bilden, personligheten finns ju kvar men... jag kanske har andra krav på bilden än vad jag har på fritids. (Mona)

Mona nämner att hon märkt att en del elever uppfattar henne som två personer, en på skolan och en under fritidshemstiden. Hon säger även att hon själv ser sig som annorlunda i sina två roller. Personligheten finns kvar säger hon men hon upplever sig själv att hon har andra krav under skoltid. En fritidspedagog kan känna en dubbel arbetsbörda, då fritidspedagogen arbetar hela skoldagen i klassen och sedan på fritidshemmet på eftermiddagen. Det riskerar kvaliteten i båda verksamheterna. Det är därför viktigt att arbetslaget kommer på en bra lösning så att kvaliteten inte försämras i någon av verksamheterna (Bergkvist & Fuhrman, 2012).

Skolan och fritidshemmet skiljer sig åt i sina grundläggande funktioner. Fritidshemmet som är en frivillig verksamhet ska beakta barnens fritid och skolan är obligatorisk för barnen och tiden de är där är styrd. Fritidspedagogens yrkesroll är präglad av stor självständighet vilket till viss del får ge vika i samarbetet med lärarna under skoldagen (Andersson, 2013).

Yrkesgrupper som t.ex. lärare som inte till fullo hade alla kännetecken som exempelvis stor autonomi och en kunskapsbas baserad på lång akademisk utbildning och kontroll över densamma, kom att kallas semi-professioner. (Andersson, 2013 med hänvisning till Dahle, 2008; Kreijsler, 2005; Selander, 1989 s. 24)

Enligt Andersson (2013) har detta likställs med att staten har för flera lärargrupper valt att utfärda legitimation, men inte för fritidspedagoger. Det innebär att i förhållande till

vårdnadshavarna, rektorer och olika arbetskamrater anses fritidspedagogerna som mer eller mindre självständiga (Andersson, 2013). Är det då svårt att hitta en balans mellan dessa två verksamheter och känner våra informanter att de behöver göra det? Mona känner inte att det är några problem att pendla mellan skola och fritidshem. Gunilla menar att hon har jobbat så länge inom förskoleklassen att det går liksom ihop, skolbiten och fritidshemsbiten, men hon tycker det är viktigt att ändå skilja dem åt. Hon tror att de flesta har hittat en balans. På Gunillas fritidshem har de fritidsmöten en gång i veckan och de tycker hon är viktiga. Maria berättar att hon upplevt att hon har behövt hitta balansen förut men att det nu fungerar bra.

Jag har behövt att göra det innan... men har ju såklart under åren jobbat med olika lärare och det gör väldigt stor skillnad på vem man jobbar med. Just nu är det.. jag har aldrig trivts så bra som jag gör just nu, men det är bara för att vi har hittat ett

32

samarbete som funkar mellan oss. Och sedan har vi ju en liten, ja vad man ska kalla det, kanske inte får kalla det ställtid men vi har en liten stunds paus mellan skolan och fritids och den behövs jättemycket! Bara att få sätta sig ner och prata om hur eftermiddagen ska se ut. Det är bara en halvtimme, men det räcker. (Maria)

Ett bra samarbete mellan fritidspedagogen och läraren är enligt Maria en faktor som kan göra att övergången mellan skolan och fritidshemmet går lättare. Enligt Rohlin (2011) kan

samverkan mellan skola och fritidshem vara ett stöd för elevernas utveckling. Det är viktigt att fritidslärarna vet vad barnen lär sig under skoltid och även klasslärarna bör ta reda på vad barnen gör på fritidshemmet (Skolverket, 2011 med hänvisning till Rohlin, 2011).

Fritidspedagoger och lärare kan ha olika föreställningar om begrepp som är centrala för skolan och kan på grund av det ha svårt att samarbeta och kommunicera med varandra (Hippinen, 2011). Andra yrkesgrupper som inte anses som professionella har tagit till sig möjligheten att förknippa sig med professionalism för att de uppfattar det som en förbättring och belöning av yrkets status både kollektivt och individuellt (Lilja, 2014). Skolan och fritidshemmets kulturer är båda pedagogiska men på olika sätt. Läraren och fritidspedagogen har samma grundsyn men de betonar olika saker i elevernas utveckling (Carlgren, 2001).

I skolverkets allmänna råd för fritidshemmet står det att ”personalens kompetens är avgörande för kvaliteten i fritidshemmet. Det är kommunens ansvar att personalen har lämplig

kompetens. Personal med pedagogisk högskoleutbildning är viktigt ur kvalitetssynpunkt” (Skolverket, 2007 s. 19). På frågan om hur våra informanter ser på kompetensen inom fritidshemmet idag ser svaren olika ut. Mona tycker att kompetensen är rätt så bra och att de kompletterar varandra på fritidshemmet. Gunilla tycker att kompetensen är hög men är mycket noga med att det ska skiljas på de olika yrkesgrupperna och beskriver det så här:

Gunilla: Jag tycker kompetensen är hög, för det är yngre fritidspedagoger som har kommit ut och de har dubbelbehörighet som jobbar på fritidshem. Så kompeten- sen bland de yngre har fler ämnen än vad jag har till exempel. En gång i tiden så var det så att det skulle bara finnas fritidspedagoger på fritidshemmet. För innan var det så att det var en fritidspedagog och en barnskötare som jobbade ihop på fritidshemmet. Så yrkesrollen gick lite ihop, det var så jämlikt som möjligt. Fri- tidspedagoger var lite högre ställd än barnskötare för att som fritidspedagog hade man en högskoleexamen. När fritidshemmen gick in i skolan 1993, då var det tänkt att det bara skulle finnas fritidspedagoger och grundskollärare i skolan. Vi har barnskötare här också för vad skulle man göra utav dem så de kom också in i skolan. Man ska skilja på våra yrkesroller. Det är viktigt att man vet att fritidspe- dagog är en fritidspedagog, barnskötare är en barnskötare och grundskolelärare är

33

en grundskolelärare. Det tar vår rektor fram att var och en bör känna till sin yrkes- roll. På fritidshemmet är det en fritidspedagog som har ansvaret för verksamheten, inte en barnskötare. Man ska veta vad man har för roll var och en.

Maria anser att fler ska utbilda sig och att hon märker en ganska stor skillnad på de som sak- nar den pedagogiska utbildningen. Maria tycker att ”det är synd för att det är viktigt att de som arbetar i verksamheten har samma syn på vad som ska hända och varför i verksamheten [...] det är inte bara pappersarbete och sådant där utan det är att umgås med barnen, och tyvärr så tycker jag att man ser det på dem som är barnskötare, i alla fall på vårt ställe jag har bara varit på ett ställe”.

Bergkvist och Fuhrman (2012) anser att det är viktigt att fritidspedagoger reflekterar över sitt tänkande, vad de väljer att göra och ha självkännedom. Fritidspedagogerna bör se sig själva med analyserande ögon (Bergkvist & Fuhrman, 2012). Yrkesrollen har från flera håll beskri- vits som ”luddig” och otydlig (Haglund, 2004; Hansen, 1999). Vi frågade informanterna om de tycker att den fritidspedagogiska yrkesrollen bör förtydligas och i så fall hur de tyckte att den skulle förtydligas. Maria hänvisar till att fritidshemmet kommer att få en större plats i lä- roplanen snart och det tycker hon är bra och positivt. Både Gunilla och Mona berättar att de är stolta över att vara fritidspedagoger och att det är viktigt att lyfta yrkesrollen.

Gunilla: Jag tror att varje gång man är på ett möte så ska man säga att man är en fritidspedagog, annars blir det förskollärare, är du lärare? Nej, jag är en fritidspe- dagog. Jag presenterar mig alltid som en fritidspedagog och det är jag stolt över. Nu när man har dubbelbehörighet kan jag känna att yrkesrollen går bak lite. Där- för tycker jag att man ska säga att ’’jag är en fritidspedagog och jobbar i skolan men som fritidspedagog’’. Många utav oss som är fritidspedagoger har det prak- tiska men vissa dagar kanske lärarna behöver hjälp med något och då kommer man överens med dem. Det brukar aldrig vara något problem. Jag tycker inte att jag måste förtydliga min yrkesroll för någon på skolan.

Mona: Ja först och främst att man själv lyfter den på sin arbetsplats inför en hel personalgrupp att det här gör vi och det är vi stolta över och vi ser det si och så om vi säger.... och tydliggöra att vi har också liksom normer som vi går utefter. Vi har våra allmänna råd fritidshem och sedan ingår vi ju i läroplanen. Mer känner jag inte man kan göra, mer än själv trycka på hur viktigt det är. Tydliggöra sig själv i den yrkesrollen.

Gunilla känner att yrkesrollen går tillbaka lite med dubbelbehörighet. Calander (1999) tar upp att lärandet i skolan förstärks medan lärandet på fritidshemmet lämnas därhän på grund av

34

tidsbrist och med detta menar han att fritidspedagogsyrket går från att vara ”fritidens pedagog till att bli hjälplärare i skolan” (Calander, 1999 s. 207).

35