Av Sarah Jane Gould
Jag har undervisat på ett antal distanskurser i engelska på hög- skolenivå, dels på delkurser i lärarutbildningar, dels på fristå- ende kurser. Dessa distansutbildningar har huvudsakligen skett via First Class, med ett antal obligatoriska sammankomster. Det som följer är ett försök att sammanfatta de frågor och fun- deringar som har uppstått dels genom mina egna iakttagelser och upplevelser, dels genom samtal med andra lärare inblan- dade i distansutbildningar.
Distansutbildning i främmande språk betyder vissa utmaning- ar. Ett modernt sätt att driva språkundervisning betonar en kommunikativ språksyn och särskilt i lärarutbildningen mot de tidigare skolåren lyfts det muntliga språket fram. I de flesta distansutbildningar är skriftliga uppgifter ändå de vanligaste. Tekniska utvecklingar gör det teoretiskt möjligt att koppla samman video och ljud till datorn så att man ses och höras.
- 90 -
Det kräver dock en viss datorkapacitet och utrustning, vilket inte kan tas för givet när man erbjuder distanskurser. Vad har man för andra dialog- och samtalsliknande sätt att kommuni- cera via datorn, när de tekniska möjligheterna är begränsade? Är det möjligt att jämföra och jämställa den kommunikation som uppstår i chatsessioner och i on-line debatter med den kommunikation som pågår i grupparbeten av olika slag i tradi- tionella seminarieformer? Vad händer med språkliga aspekter såsom uttal, intonation, kroppsspråk? Vilken roll spelar lyss- nande i sammanhanget? Det här är exempel på frågor av stort intresse för en distansutbildning, som utöver sin textbaserade kommunikation också vill pröva möjligheten av en ljud- och kanske bildbaserad kommunikation.
I de flesta distanskurser som jag har medverkat i, har man tagit för givet att samtalsliknande kommunikation under den dator- baserade distansdelen av kursen kommer att vara mycket be- gränsad. Man betonar därför vikten av att träffas åtminstone vid några tillfällen under kursens gång, för att kunna träna det muntliga språket. Å ena sidan kan man ifrågasätta om några helgträffar räcker för att ersätta den regelbundna kontakt man får i högskoleförlagda kurser. Å andra sidan undrar jag om hela tankesättet att betona den högskoleförlagda delens bety- delse och den fysiska kontaktens roll begränsar vårt sätt att
- 91 -
utforska IT-baserad distansutbildnings möjligheter när det gäller utbildning i främmande språk.
Det verkar logiskt att IT-baserad distansutbildning skulle leda till ett nytt tänkesätt när det gäller lärande och undervisnings- former. Jag misstänker dock att trots den nya tekniken liknar de flesta IT-baserade distansutbildningar i främmande språk huvudsakligen en snabbare version av den gamla ’Hermods- modellen’ där studenter skickade in uppgifter via vanlig post. Misstanken bekräftas när man läser kursplaner för distanskur- ser i språk. Det finns få skillnader mellan kursplaner för di- stanskurser och högskoleförlagda kurser både när det gäller mål, innehåll och arbetssätt. I och med att vi delar upp kursen i distansdelar, som betonar det skriftliga, och i sammankomster där vi betonar det muntliga, begränsar vi oss till en traditionell pedagogik i stället för att utnyttja ITs möjligheter fullt ut. Min uppfattning är att när man tänker på distansutbildning och IT- baserat lärande, tänker man mest på ITs fördelar när det gäller snabbhet och geografisk flexibilitet, och ITs nackdelar när det gäller social interaktion och muntlig kommunikation. Med dessa för- och nackdelar i åtanke, försöker man så gott man kan anpassa redan befintliga kursplaner till distansformen.
- 92 -
Om man betraktar IT enbart som ett verktyg som underlättar studier och gör lärande mer flexibelt när det gäller tid och lokal, underskattar man betydelsen av att vårt sätt att kommu- nicera håller på att förändras på grund av IT och ignorerar hur dessa förändringar skall uppmärksammas och diskuteras i språkutbildning. Forskning på området är fortfarande begrän- sad men det har till exempel uppmärksammats att språket som används i e-post representerar en hybrid mellan det skriftliga och det muntliga: ’talky-writing’2
på engelska. Förmodligen påverkar användning av IT aspekter som traditionellt ingår i språkundervisning som till exempel läs- och skrivaspekten. Hypertext erbjuder läsaren möjligheter att bläddra mellan län- kar och välja egen väg genom en berättelse. Att kunna hantera hypertext och behålla den röda tråden i det man läser kanske kräver att man utvecklar speciella lässtrategier. Vikten av ett utvidgat ’literacy’ begrepp i samband med Internetanvändning, förmågan att utvärdera och kritiskt källgranska Internettexter behöver betonas.
2
Daiute, 1985 citerad i Motteram, Gary. “Communicating with Computers”. s 83 i A Special Interest in Computers. Brett, Paul och Gary Motteram (red.) IATEFL 2000.
- 93 -
IT banar också väg för multimediala skriftformer där bild, ljud och film blandas med text: i framtiden kan en skriftlig uppgift innebära något annat än det vi menar med begreppet nu. Eng- elskans ställning som global lingua franca konkretiseras ge- nom datorbaserad kommunikation. Förmodligen kommer det att blir allt vanligare att man skriver kollaborativt i internatio- nella projektgrupper, eftersom nätets snabbhet underlättar kommunikation, och då blir interkulturell kompetens påtagligt viktig eftersom textens författare måste förhandla med var- andra om ordens innebörd.
Jag har nämnt sådana exempel för att tydliggöra hur IT skulle kunna påverka språkinlärning. När man planerar distansutbild- ningen, skulle man kanske i stället för att försöka ersätta delar av den högskoleförlagda utbildningen som man tror att di- stansstudenter går miste om, lyfta fram det som förmodligen är den IT-baserade kommunikationens särart?
En distanskurs som läggs upp med krav på närvaro vid sam- mankomster begränsar möjligtvis intaget av studenter till ett visst geografiskt område. Men varför skulle det inte vara möj- ligt att ha hela världen som intagningsområde? En viktig egen- skap vid distansutbildning borde vara just den möjlighet till att arbeta över nationsgränser.
- 94 -
En annan intressant fråga är vilken profil distansstudenter har. Är det en viss sorts människor som lockas av distansutbild- ning? Fungerar distansutbildningar för alla studenter? Några generaliserande synpunkter från mina egna erfarenheter är att distansstudenterna har varit yrkesverksamma eller redan hel- tidsstuderande. Distansutbildning anses som ett flexibelt sätt att kombinera arbete och studier. Ofta är de ambitiösa men underskattar samtidigt den tid som de behöver ägna åt sina studier. Distansstudenter har ofta relativt begränsade datorva- nor när de börjar kursen: deras datorkompetens kan begränsa sig till att skapa och spara ett worddokument, att skicka e-post och att söka information på nätet. Inte sällan har jag upplevt att studenter behöver hjälp med att bifoga filer, att logga in sig till konferenser. Hoppar studenter av distansutbildningar på grund av tekniska svårigheter? Tas det för givet att man har tillgång till bredband, att det inte kommer att finnas tekniska problem? Det leder också till funderingar kring huruvida vi som är verksamma vid högskolor överskatter de allmänna datorkunskaperna i samhället. Tar vi för givet att vissa grup- per, i synnerhet ungdomar, verkligen är datorkunniga? Grupparbete är en viktig del av den kommunikativa språkun- dervisningen. Hur påverkas grupparbete när man samarbetar
- 95 -
via datorn? Är det viktigt att man möts i början av en distans- kurs för att skapa en känsla av grupptillhörighet? Är studenter mer eller mindre motiverade att arbeta i grupper när de inte träffas? Vissa uppgifter som muntliga gruppredovisningar kanske blir uteslutna om inte gruppen kan träffas fysiskt. Mina egna erfarenheter är att det är svårare att få grupparbete att fungera i distanskurser än i vanliga kurser: många studenter känner ett behov av att träffas för att samarbeta. Jag har upp- levt att det är svårare att bilda och behålla grupper i distansut- bildningar. Det krävs mycket övervakande och uppmuntrande i kursens början för att få grupparbetet att komma igång. Där- emot tycker jag att jag ofta får lära känna studenter mycket väl om inte bättre än vid högskoleförlagda kurser: de är beredda att dela med sig via datorn. Jag upplever därför inte distansut- bildningen som anonym. Kanske påverkas studenter positivt av att de träffas relativt sällan. Det leder kanske till ett mer intensivt deltagande vid sammankomster.
Det anses allmänt att distansutbildningar har ett högre antal avhopp än vanliga kurser, men problemet har möjligtvis mer att göra med den sorts kurs man väljer att erbjuda på distans. Jag har själv märkt att avhopp och lågt deltagande är ett större problem i fristående kurser än i kurser som ingår i program. Jag tror också att avhopp från distanskurser har med student-
- 96 -
profil och studenters förväntningar att göra. För många innebär distanskurser ett mer flexibelt lärande: man förväntar sig indi- viduellt arbete helt i egen takt, i stället för grupparbete enligt ett tydligt schema. Många distansstudenter upplever frustation när de inte kan få omedelbara svar på sina frågor. Det är också lätt som lärare att överraskas av problemet att studenter har (eller tror att de har) tillgång till en lärare dygnet runt.
Är den tid som nu läggs på arbetet inom distansutbildning både från studenternas och lärarnas sida jämförbar med den tid som krävs för motsvarande utbildning i seminarier? Jag upple- ver distansutbildning som förvånansvärt tidskrävande, en upp- levelse som bekräftas i samtal med andra lärare. Det kan delvis bero på tekniska problem som uppstår, delvis på att man måste vara mycket tydlig med uppgifter och förklaringar. Jag vet att det tar längre tid för mig att läsa igenom och att ge feedback på studenternas uppgifter via nätet än på ett vanligt sätt, ett faktum som andra kollegor också konstaterar. Det är svårare även för en snabb tangentbordsanvändare att anteckna och skriva kommentarer på skärmen än på papperet. De flesta da- toranvändare verkar överens om att det är svårt att ta till sig information från datorskärmen.
- 97 -
Kvalitetsaspekter är mycket viktiga i distansutbildningar. Vil- ket anseende har distansutbildning i moderna språk: hur utvär- derar både studenter, arbetsgivare och samhället i allmänhet distansutbildningar jämfört med vanliga utbildningar? Spelar det någon roll för lärares språkkompetens och självförtroende? Det skulle vara intressant att undersöka om distansutbildade språklärare känner samma förtroende för sin egen språkkom- petens som lärare med en mer traditionell utbildning. Jag vet från kursutvärderingar att distansstudenter ofta tycker att de utvecklats mycket under kursens gång när det gäller läsandet och skrivandet, däremot inte att deras muntliga färdigheter har förbättrats. Det hör återigen ihop med den tidigare diskussion kring en kursuppläggning med ett begränsat antal samman- komster.
En viktig diskussion när det gäller datorbaserat lärande är i vilken utsträckning IT-användning bidrar till en ny sorts klas- samhälle, uppdelat i de som har tillgång till och behärskar IT och de som inte gör det. Det skulle kunna vara en begränsande faktor i samarbete över nationsgränser och för internationellt deltagande i distanskurser. IT-baserad utbildning borde bana väg för gränsöverskridande samarbete men kravet på en viss teknisk utrustning kan utesluta vissa grupper, till exempel studenter från länder med tekniskt sett mindre utvecklad data-
- 98 -
infrastruktur. Förhoppningsvis blir det dock inget långvarigt problem eftersom datoranvändning och Internetuppkopplingar sprider sig snabbt och kostnaderna sjunker hela tiden, även i dessa länder.
Distansutbildning och IT-baserat lärande verkar fortfarande spela en begränsad roll i lärarutbildningen. Man kan utbilda sig till lärare via distansutbildning utan att distansutbildning- ens didaktik och pedagogik problematiseras i ens egen utbild- ning. I vilken utsträckning ingår kunskaper, diskussion, studier kring nätbaserat lärande och distansutbildning i den nuvarande lärarutbildningen? Trots att distansutbildningar blir mer och mer vanliga undrar jag om det har skapats tillräckligt intresse för IT:s och distansutbildningens potential eller om det fortfarande betraktas som ett mycket begränsat intresseområde för en del ”invigda”. Det kanske fortfarande förknippas med tekniskt utbildade, med medie- och datorutbildningar snarare än något tvärvetenskapligt som berör alla ämnen. Själv har jag mycket begränsade datorkunskaper men upplever IT-baserat lärande och distanskurser som ett mycket spännande område som erbjuder många möjligheter för språkinlärning och språk- undervisning.
- 99 -
I ett globalt perspektiv har Sverige mycket som talar för di- stansutbildningens möjligheter: relativt många datorkunniga, bredband och i större delar av landet en gles befolkning. Det måste erbjuda ett perfekt läge för utveckling och forskning kring distansutbildning och IT-baserat lärande.
- 101 -