Av Gunilla Jakobsson
Det har blivit mycket populärt med distanskurser. Jag kände mig länge helt förvissad om att många ämnen var möjliga att studera på distans, medan det var helt omöjligt i andra, till exempel kemi. Kemi är ju framför allt en laborativ vetenskap. Så, när jag en dag fick förfrågan att utforma en distanskurs i kemi tog jag det nästan som ett skämt. Men vid närmare efter- tanke fann jag att det kanske var möjligt – rent av trevligt. Jag döpte min kurs till Vardagskemi, en halvfartskurs på 10 poäng . Avsikten var att de flesta experimenten i kursen skulle vara ofarliga och därför möjliga att utföra hemma i köket. Den bärande tanken i kursen är nämligen att kemi finns överallt och att vi i vårt dagliga liv utför många experiment, många fler än vi tror. Det känns också mest angeläget att kunna förklara vardagliga experiment. Det visar sig dock att enkla experiment sällan har enkla förklaringar. Det krävs mycket arbete för att kunna förklara den verklighet vi lever i.
- 148 -
Innehållet i kursen
Det gäller att bryta med alla konventionella föreställningar om kemiundervisning. Exempel på sådana är att kemi är en farlig vetenskap. Man får inte vara i ett laboratorium utan att använ- da vit rock och skyddsglasögon och man måste göra en risk- analys innan man gör ett experiment.
Allt detta kan man väl inte leva upp till hemma!
Men måste kemi vara farlig för att bli förståelig? Det är en viktig fråga, som man måste ta ställning till innan man kon- struerar en distanskurs i kemi. Jag kom fram till att det finns en ofarlig men trots det intressant kemi, som går att studera i en distanskurs.
Kemi är också en vetenskap som kräver en stor mängd kemi- kalier. Kan då en distanskurs fungera? Man vet att det finns väldigt många kemikalier i ett laboratorium, men man kanske inte vet att det också finns förvånansvärt många i ett hem. På laboratoriet finns de starka syrorna, saltsyra, svavelsyra, salpetersyra och dessutom åtskilliga svaga syror. Hemma har
- 149 -
man bara svaga syror, men i stort antal. Man har till exempel ättiksyra, vinsyra, askorbinsyra och citronsyra. På laboratoriet finns syrorna i flaskor och burkar. Hemma finns de kanske i små påsar i köksskåpet eller är de blandade på ett intresse- väckande sätt i till exempel rengöringsmedel. Man kan bli förvånad när man studerar varudeklarationen på duschrengö- ringsmedel och toalettrengöringsmedel. Huvudingrediensen är oftast en syra, ibland en fast syra om rengöringsmedlet är i pulverform och ibland en lösning av en syra om rengörings- medlet är i vätskeform.
På laboratoriet finns åtskilliga salter. Hemma har vi också många. Vi har natriumklorid, som vi kallar koksalt, natriumvä- tekarbonat som kallas bikarbonat, ammoniumkarbonat under namnet hjorthornsalt och kanske en marmorbänk, med det rationella namnet kalciumkarbonat.
Vi använder salter i de mest skiftande sammanhang. Vi saltar vår mat för att den ska smaka bra och vi saltar våra grusvägar för att de inte ska ryka på sommaren. (Är det samma sorts salt vi använder? Detta är exempel på en fråga som studenterna möter.)
- 150 -
På laboratoriet har man kolhydrater, fett och protein. Det har man hemma också, trots att man kanske inte benämner dem så. Kolhydraten stärkelse heter potatismjöl, sackaros kallar vi strösocker, fettet finner vi i smör och olja och protein finns till exempel i äggvita. När vi lagar vår mat med dessa ingredienser fungerar vi både som kock och som avancerad kemist.
Även laborationerna går alltså att utföra hemma, än om de blir lite annorlunda. Hemma finns inga bägare, kolvar och mätglas men ofta går det lika bra att använda glas, burkar och olika köksmått.
Vad kan man då göra för experiment hemma? Man kan göra enkla experiment, men faktiskt också riktigt avancerade trots att man bara har enkel utrusning och enkla kemikalier.
Man kan till exempel isolera DNA från en banan eller ännu hellre från en sillmjölke. Till sin hjälp behöver man bara T- sprit och diskmedel, ett melittafilter och några vanliga köks- utensilier. DNA-molekylen blir naturligtvis inte helt ren, men tillräckligt ren för att man kan se dess trådform när man vind- lar upp den på en stav.
- 151 -
På laboratoriet finns renframställda enzym. Hemma kan vi använda oss av enzym när vi tvättar vår tvätt, när vi rengör våra kontaktlinser och när vi marinerar vårt kött. Vi beter oss som biokemister men utan vit rock och skyddsglasögon. Man kan rengöra sitt silver bara med hjälp av aluminiumfolie och lite salt. Kunskaper i kemi gör att man kan använda sin tid bättre än till tröttsamt putsarbete. Eftersom kemikunskaperna blir användbara blir de lättare att ta till sig och man får lättare att minnas dem.
Man kan studera alla de färger rödkålssaft kan få om man för- ändrar pH. Det tycks som trolleri, men är också exempel på mycket avancerad organisk kemi.
Man kan också laga mat och försöka förstå vad som händer. Varför jäser brödet, varför stelnar ägget i stekpannan, varför blir köttbullarna bruna när man steker dem och varför släpper fiskköttet från benen när den är färdig. Alla dessa experiment och alla dessa tankar behöver inte alls vara kopplade till ett välutrustat laboratorium och därför passar de utmärkt i en di- stansundervisning. Man kan utföra experimenten i sitt eget kök och via datorn diskutera resultaten med de andra gruppmed- lemmarna. De enkla experimenten gör kanske också att kemi
- 152 -
inte längre upplevs som en farlig vetenskap, som representeras genom miljöproblem, olika larmrapporter och katastrofer, utan som ett angeläget, användbart och intressant ämne.
Allt går det kanske inte att göra experiment på. Men man kan alltid med litteraturens hjälp få svar på många angelägna frå- gor. Varje dag möter vi i tidningar fakta som kan leda fram till svåra frågor. Antalet HIV-smittade ökar i världen och man kan ställa sig frågan: hur fungerar alla bromsmediciner man hör talas om? Sverige får stora anslag för stamcellsforskning, men vad är egentligen en stamcell och hur kan man kanske i fram- tiden utnyttja resultaten av stamcellsforskningen? På stora delar av den amerikanska jordbruksmarken odlads gen- modifierade grödor, men vad innebär egentligen genmodifie- ring? Gör den maten farlig?
Antalet frågor kan göras mycket stort – och för att komma fram till svaren behövs mycken kunskap i kemi. Inget område känns så farligt och skrämmande som ett man inte förstår. Om inte förnuftet kan styra tar lätt känslorna över och de är inte alltid så rationella.
- 153 -
Kursupplägget
Det största och viktigaste arbetet med kursen var att göra alla översättningar från ”farlig” laboratoriekemi till ofarlig köks- kemi, utan att kemins själ gick förlorad.
Därefter kunde jag fortsätta med att konstruera en webbplats, där jag senare skulle publicera mina försök och frågor, där jag kunde lämna meddelanden av vikt och delta i diskussionen på diskussionsforumet. Här skulle också finnas kursplan, littera- turlista och planeringsschema för kursen.
Webbplatsen blev kursens klassrum. Det är naturligtvis nöd- vändigt att distanseleverna har tillgång till dator och har till- räckliga kunskaper i datoranvändning för att klara de krav som ställs på dem. Detta är inte alltid fallet vid kursens start, men det man behöver lär man sig alltid.
Studentarbetet
På introduktionsmötet bildade studenterna grupper om tre eller fyra, som skulle arbeta tillsammans under kursen. De fick undervisning om hur de skulle använda datorn för att genom- föra kursen och de fick också börja själva arbetet i kemi, dels för att lära känna varandra i gruppen dels för att få en uppfatt- ning om vad som krävdes av dem.
- 154 -
Vad krävdes då av dem? Varje vecka under kursens gång skul- le de från hemsidan hämta veckans försök och frågor. De skul- le sedan utföra 5 – 10 enkla experiment hemma eller på sin skola och förklara de resultat de kom fram till. De skulle också svara på ett mindre antal frågor som berörde det ämnesområde som behandlades. Efter det att gruppmedlemmarna enats om sina svar, skulle de skicka dem till mig. De skulle också vid något tillfälle under kursen göra ett lämpligt studiebesök och skriva en redogörelse för detta. Med detta moment ville jag visa att kemin inte bara finns i ett hem utan också i samhället, inte bara i kemisk industri utan även i frisörsalongen, på bond- gården och i verkstaden.
Det kändes också viktigt för mig att få veta om alla mina di- stansstudenter också hade förmågan att laborera på ett säkert och bra sätt, iakttagande alla de säkerhetsföreskrifter som ibland är nödvändiga. Därför träffades vi på laboratoriet under tre lördagar, där de fick utföra experiment, som krävde utrust- ning och kemikalier som man normalt inte har hemma. De skrev också laborationsredovisning, där metoder, tillämpliga säkerhetsföreskrifter, resultat och förklaringar redovisades. Dessa redovisningar skickade de till mig för granskning. Kur- sen slutade med en skriftlig tentamen.
- 155 -
Lärarinsatsen
Vad gjorde då jag som var lärare under kursens gång? Jag rättade och poängbedömde svaren som skickades till mig. Varje svar kunde få en poäng mellan 0 och 1. Kvoten mellan gruppens totalpoäng och den teoretiska totalpoängen blev ett mått på hur väl gruppen lyckades med sin veckouppgift. Jag gav dem respons på deras arbete genom att kommentera allt i deras svar som var felaktigt eller otillräckligt. Detta var också underlaget för min poängbedömning. För att ytterligare hjälpa dem att förstå alla experiment och dess förklaringar skickade jag foto på hur experimenten sett ut då jag utförde dem och mina förklaringar på resultaten.
Jag poängbedömde inte laborationsredogörelser och studiebe- söksrapporter utan kommenterade dem endast.
Tentamen
Kursen slutade med en skriftlig tentamen, under vilken de fick ha tillgång till all den litteratur de ville. De fick däremot inte, av praktiska skäl, använda sig av Internet. Själva tentamen bestod dels av frågor som hade stor likhet med dem, de besva- rat under kursens gång, dels helt nya frågor. Med hjälp av svaren på dessa frågor kunde jag bedöma om de kunde mer än
- 156 -
bara reproducera kunskaper. Det var ju önskvärt att de tilläg- nat sig viktiga principer som kunde tillämpas på helt nya pro- blem.
För betygsbedömningen summerade jag deras gruppoäng på inlämningsuppgifterna med deras individuellt erhållna poäng på den skriftliga tentamen. Förhållandet mellan de olika po- ängtyperna var sådant att enbart gruppoäng inte var tillräckligt för godkänt resultat på tentamen, men gav ett så stort bidrag att det uppmuntrade till kontinuerligt arbete under kursens gång. Enbart poäng på den individuella tentamen var inte hel- ler tillräckligt för att få godkänt på kursen. För att få VG på tentamen måste man också ha visat sin förmåga att tillämpa sina kunskaper i nya sammanhang.
Utvärdering
Kursen mottogs väl första gången och har nu genomförts flera gånger. För att kunna utforma följande kurser ännu bättre bad jag studenterna att utvärdera den med hjälp av formuläret på nästa sida.
- 157 -
1 2 3 4 5 6
obetydlig jättestor
Utvärdering av distanskursen Vardagskemi
Jag tycker att nyttan av kursen för mitt läraryrke har varit
Jag tycker att mina kunskaper i kemi under kur- sens gång har ökat:
Arbetet i gruppen har fungerat:
Kommunikatio- nen via hemsidan har fungerat: 1 2 3 4 5 6 obetydligt jättemycket 1 2 3 4 5 6 dåligt jättebra 1 2 3 4 5 6 dåligt jättebra
- 158 - Antalet träffar
på lärarhögsko- lan har varit:
Tentamens- formen var:
Något som varit dåligt på kursen och bör ändras till nästa kurs?:
Något som varit bra på kursen och bör finnas även på nästa kurs?:
Resultatet av utvärderingen visade att alla ansåg att kursen hade mycket stor relevans för dem som lärare och att de lärt sig mycket. Av utvärderingen kunde man också utläsa att gruppsammansättningen var viktig. Vissa grupper arbetade utmärkt bra tillsammans, stöttade varandra och kompletterade varandra. Dessa gruppmedlemmar fullföljde sin kurs med utmärkt resultat. I andra grupper var inte samarbetet så bra och
1 2 3 4 5 6
inte alls bra jättebra
1 2 3 4 5 6
- 159 -
där lyckades inte heller alla studenter i den slutliga tentamen. Se bilaga 1. Första gången kursen gavs deltog inte mer än elva studenter, vilket gjorde utvärderingen osäker. Trots det gav den en viss information till mig.
Studenterna var inte eniga om hur kommunikationen på hem- sidan fungerat. Det skulle krävas en diskussion med studenter- na för att bedöma vad de avsett.
De flesta tyckte att antalet träffar på lärarhögskolan var lagom, men det fanns också de som tyckte att de var för många. Vi träffades på lördagar, vilket kanske påverkade deras svar, så i nästa kurs valde vi istället att träffas en vardag.
Diskussion om kursen
Kemiundervisning på grundskolenivå har av tradition fokuse- rat på vardagskemi. Så är dock inte fallet med kemiundervis- ningen på gymnasie- och högskolenivå. Detta har medfört att lärare på grundskolan har stort behov av mer kunskap om var- dagskemi, eftersom de inte fått detta i sin egen högre utbild- ning. Det är lätt som oerfaren kemilärare att hamna i en situa- tion, där man bara följer skolbokens uppläggning. Många nya lärare måste få hjälp att lyfta huvudet från boken och se sig
- 160 -
omkring. Detta kan kanske medföra att eleverna kan bli intres- serade av kemi, vilket alltför få är just nu. Den ena undersök- ningen efter den andra visar att många elever uppfattar kemi- ämnet som ett ämne som enbart finns i skolan och inte i deras verklighet. Därför berör det dem inte. Detta fick mig att tro att kursen var viktig och budskapet angeläget.
Kursens uppläggning gjorde den lämplig som distanskurs. Det mesta arbetet kunde skötas i hemmet och kommunikationen med gruppdeltagarna skedde utmärkt via nätet. Eftersom varje enskilt ord är viktigt i studenternas redogörelser över försöks- resultaten är en skriftlig kommunikation ofta bättre än en muntlig.
Att kursen var på distans tycks ha vissa, för mig oväntade, fördelar. Som lärare kräver jag inte in omedelbara svar på mina frågor, utan studenterna får god tid för reflexion och eftertanke. De får också möjlighet att diskutera alla frågor ordentligt i sin studiegrupp.
De uppmuntras även till att få hjälp med att lösa uppgifterna. De får använda all tänkbar litteratur och de får gärna fråga kolleger och vänner till råds. Studenterna berättade att de ofta tog upp kursens frågor till debatt i kollegiet och vänkretsen.
- 161 -
Alla som engagerats i frågorna ville sedan också veta svaren och på detta sätt fick kursen oväntade spin-offeffekter.
Det var också tillfredsställande för mig som lärare att kunna konstatera att det går att studera kemi utan att utföra farliga experiment, utan kolvar, byretter och pipetter och utan vit rock och skyddsglasögon.
Kursdeltagarnas datamognad förbättrades också under kursens gång. Detta märktes på redovisningarna. I början på kursen hade flera deltagare uppenbara problem med datatekniken medan de efter hand uppenbarligen blev allt säkrare. Efter en tid var det vanligt att redovisningarna innehöll infogade bilder, ritade grafer och prydliga reaktionsformler.
Jag fann dock till min förvåning att studenterna inte så ofta använde diskussionsforumet. Det visade sig att man hjälptes åt i gruppen, men inte så mycket mellan grupperna. Att få svaren lättvindigt uppfattades som fusk. Många intygade att den vik- tiga delen i kursen var själva sökandet efter relevant informa- tion. De tipsade däremot gärna om lämpliga böcker att läsa och trevliga hemsidor att studera. För mig som lärare var det en nackdel att de inte använde diskussionsforumet. De skicka- de istället e-post till varandra, vilket de tyckte var en utmärkt
- 162 -
lösning, men det gjorde att deras diskussioner inte blev till- gängliga för mig.
I nästa kurs tänker jag därför uppmuntra till mer användning av diskussionsforum. Jag ska konstruera det så att varje grupp bara får tillgång till sin egen del, men att jag kan ta del av dem alla. Då går det också att bedöma hur arbetet i grupperna går till.
- 163 -
Bilaga 1
Utvärdering av kursen Vardagskemi 10 p:
1 obetydlig 6 jättestor
Jag tycker att nyttan av kursen för mitt läraryrke har varit
0 5 10 15 1 2 3 4 5 6 antal
Jag tycker att mina kunskaper i kemi under kursens gång har ökat
0 2 4 6 8 1 2 3 4 5 6 antal 1 obetydligt 6 jättemycket
- 164 -
Arbetet i gruppen har fungerat
0 2 4 6 8 1 2 3 4 5 6 antal 1 dåligt 6 jättebra
Antalet träffar på lärarhögskolan har varit 0 2 4 6 1 2 3 4 5 6 antal 1 för få 6 för många
- 165 - Tentamensformen var 0 2 4 6 8 1 2 3 4 5 6 antal
1 inte alls bra 6 jättebra
Kommunikationen via hemsidan har fungerat 0 1 2 3 4 1 2 3 4 5 6 antal 1 dåligt 6 jättebra
- 166 -
Något som var dåligt på kursen och bör ändras till nästa kurs?:
• fler träffar behövs
• mer föreläsning skulle vara kul
• lite mer kommunikation via hemsidan
• vill göra DNA-försöket på lärarhögskolan
• tentan var svår
Något som varit bra på kursen och bör finnas även på nästa kurs?:
• uppgifterna är fantastiska och jättetrevliga att ha för framtiden
• kursen var jättebra och givande
• relevant och bra kurslitteratur
• väl anpassad kurs för de åldrar vi ska undervisa (7 - 9)
• laborationerna på lärarhögskolan
• samarbetet i gruppen
• det har varit en rolig kurs
• allt är bra och bör finnas i nästa kurs
- 167 -
Är vi alla adopterade?
Lärarstuderandes reflektioner om kulturell identitet i ett datormedierat litteraturseminarium
Av Johan Elmfeldt
Sedan höstterminen 1999 bedrivs vid Lärarutbildningen på Malmö högskola en distanskurs i svenska för ettämneslärare (http://utbildning.lut.mah.se/svenska.distans/1999/). Utbild- ningen går på halvfart, vilket innebär att de studerande läser in 70 p eller 80 p under 7 respektive 8 terminer, vilket är kravet för att få undervisa i svenska i grundskolans senare år eller i gymnasieskolan. Under den femte terminen skrivs en uppsats som fokuseras på någon fråga eller något problem som ges ett litteraturhistoriskt och/eller språkhistoriskt perspektiv. Det kan konstateras att ämnen som valts i hög grad är orienterade mot kvinnans plats i historien så som den framställs i skönlittera- tur. Men också andra frågor kan aktualiseras, som ungdomars
- 168 -
intresse för fantasy eller hur sociala normer och avvikelser gestaltas i skönlitteratur.
Den följande terminen heter kursen ”Språkandets villkor i ett mångkulturellt samhälle”. I likhet med de första fyra kurserna är den indelad i moduler, vilka företrädesvis leds av var och en av lärarlagets tre medlemmar. Kursdeltagarna är 25, varav 22 kvinnor. Vårterminen 2002 inleddes denna sjätte kurs av en diskussion om kulturbegreppet med utgångspunkt i de stude- randes läsning av Thomas Hylland Eriksen (1999), Kulturter- rorismen: en uppgörelse med tanken om kulturell renhet och av två skönlitterära texter: Astrid Trotzig (2001 [1996]), Blod är tjockare än vatten och Lena Andersson (2000), Var det bra så?.
På kursens webbplats formulerades uppgiften för en tre veckor lång period med arbetet förlagt till kursens e-konferens:
Syfte
Syftet med modul 1 i delkurs 6 är att föra en inle- dande, öppen och prövande diskussion kring centrala frågeställningar som aktualiseras i delkursen.
- 169 -
Arbetsgång
Delkursen inleds med ett litteraturseminarium i re- spektive basgrupp i e-konferensen. Efter läsning av antropologen Hylland Eriksen (1999) diskuteras kursdeltagarnas tankar från läsningen. Här fokuseras Hylland Erikssons [sic!] resonemang kring begrepp som ”kulturrelativism”, ”kulturell identitet” och ”traditionalism” och andra begrepp som kursdelta- garna vill ta upp till diskussion.
Litteraturseminariet inleds med att kursdeltagarna bidrar med ett inledande inlägg under rubriken ”dk6m1: kultur och identitet” om ca 2 500 tecken inklusive blanksteg senast måndag den 11 feb. (Denna instruktion omfattar ca 1 600 tecken.) Ons- dagen den 13 feb svarar jag på inläggen och därefter vidtar fri diskussion som pågår t o m måndag den 18 februari. Varje kursdeltagare bidrar här med minst ett inlägg.
Modulen avslutas med att varje kursdeltagare med utgångspunkt i resultatet av den förda diskussionen skriver ett inlägg i vilket de två skönlitterära texterna diskuteras. Inlägget bör inte understiga 2 500 tecken.