• No results found

radindelning i tabell 3 Kolumner

5. Diskussion och slutsatser

5.1 Fyra fallstudier

I tabell 2 och 3 och analyserna av dessa betraktas samordningsmöjligheterna i ett generellt perspektiv. I detta avsnitt exemplifierar vi hur samordning kan se ut från ett mer detaljerat perspektiv. Vi har valt ut några fysiska åtgärder som exempel på hur man kan resonera för att kunna samordna. Det är först i detal- jerna som många likheter och skillnader blir synliga. Varje åtgärd finns i en ”rad” i tabell 3. För varje åtgärd beskriver vi kortfattat vad åtgärden innebär och vilka olika styrmedel som används. Därefter diskuterar vi hur en samord- ning inom åtgärden skulle kunna se ut.

Anlägga våtmark

Rad = ”åtgärder för ökad retention” i tabell 3.

Syftet med att anlägga våtmarker är att öka retentionen av kväve men även fosfor. Ett annat syfte med att anlägga och restaurera våtmarker är att gynna den biologiska mångfalden. De kan ha stor betydelse för enskilda arter i odlingslandskapet och kan bidra till ökad variation på landskapsnivå. Vilka ekonomiska styrmedel finns?

Markägare kan inom landsbygdsprogrammet få ersättning för investeringar i och skötsel av våtmarker. Ej konkurrensutsatt verksamhet kan få engångs- ersättning från Lova-bidraget. Anläggning av våtmarker kan komma i konflikt med fiskeintresset. Möjlighet finns då att i samband med våtmarksanläggning erhålla fiskevårdsmedel för att t ex anlägga en fiskväg Det är även möjligt för enskilda att få ersättning via Europeiska Fiskerifonden (EFF), i de fall då det gynnar fiskarter av kommersiellt intresse.

Vad behöver uppfyllas juridiskt?

För att anlägga en våtmark kan det krävas samråd, tillstånd eller anmälan enligt olika kapitel i MB. Prövningens komplexitet varierar beroende på var våtmarken anläggs, t ex beroende på om skyddade områden berörs eller ej. Kravet på tillstånd/anmälan enligt MB kan även bli till ett hinder eftersom ett tillstånd ofta är en lång och administrativt tung process. En markägare som har rätt till ersättning och är villig att avstå mark för att göra en våtmark kan då backa inför tillståndsansökan. Tillstånd enligt Hd kan också krävas inom eller i anslutning till N2000-område

Finns det prioriterade/samordnade utsedda områden?

Den nationella strategin för myllrande våtmarker har inte som huvudsakligt syfte att reducera näringstillförsel. Däremot har länsstyrelserna under flera år haft i uppdrag av regeringen att ta fram planeringsunderlag för våtmarker, delvis finansierat inom havsmiljöanslaget. Även andra uppdrag inom havs- miljöanlaget som ”Finn de områden” har bidragit med underlag för lokalise- ringen.

Vilka informationsinsatser finns

Den uppsökande verksamheten de senaste åren har varit finansierad av havs- miljöanslaget. I vissa län har länsstyrelsen stått för och/eller upphandlat rådgiv- ningen av konsulter och i vissa län har länsstyrelsen slussat vidare pengarna till kommunerna. Sedan är det landsbygdsprogrammet som finansierar projekte- ring och anläggning av våtmarkerna.

Diskussion

Detta är en åtgärd som bidrar till uppfyllelse av flera olika miljömål, och alla direktiv och processer där övergödnings- och/eller biologisk mångfaldsproble- matik finns. Åtgärden är komplex med många olika styrmedel, myndigheter och aktörer inblandade. Beslutet att anlägga fler våtmarker har tagits på natio- nell nivå men samordnas regionalt.I Landsbyggdsprogrammet, exempelvis, tas finansiering mm fram på nationell och EU nivå medan beslut om vilka våtmar- ker som ska beviljas ersättning tas på regional nivå.

Att anlägga själva våtmarken på rätt plats på rätt sätt och med rätt eko- nomiska bidrag måste avgöras på regional nivå. Ett sätt att behålla kom- munikationen mellan regional och nationell nivå är att ta fram strategier för hur åtgärden ska genomföras. Exempelvis så har en nationellstrategi tagits fram för bevarande, restaurering, anläggande och skötsel av våtmarker. Upprinnelsen till strategin är ett delmål inom miljömålet ”Myllrande våtmar- ker”.

För denna åtgärd finns flera olika styrmedel. Som ekonomiskt styrmedel finns flera olika ersättningsformer vilka riktar sig till lite olika aktörer exem- pelvis Landsbyggdsprogrammet riktar sig till jordbruket, medan Lova kan användas av andra. Våtmarkerna hamnar inte alltid på rätt plats från närings- läckagesynpunkt eftersom lantbrukare inte alltid anser att stödet räcker för att ta produktiv mark ur bruk.

Om åtgärden görs i syfte att minska övergödningen finns det ett geografiskt perspektiv (t ex är behoven mindre i norr).

Vid en första anblick kan tyckas att det finns behov av att samordna de olika typerna av ersättning och deras olika nivåer för bra effektivitet och för att undvika risk för dubbelansökningar. Men vid närmare eftertanke kanske det inte är så nödvändigt i och med att stöden riktar sig till olika aktörer. Däremot behövs sådan detaljkunskap vid designen av ersättningen så att man kan bedöma risken för överlapp. När denna avvägning är gjord bör tydliga kriterier och information finnas lättillgänglig, där skillnaden mellan de olika ersättningarna tydligt framgår.

En viss sådan avvägning kan sägas göras i länsstyrelsernas prioriteringar av områden. Här samordnas och avvägs nyttan av att anlägga våtmarken med avseende på biologisk mångfald, närsaltsbelastning och fiskeresurser.

Det är först när infokampanjer, rådgivning etc vänder sig till samma aktö- rer som samordning egentligen behövs. Det skulle kunna finnas vinster i att använda, så långt det går, samma informationstexter som riktar sig till olika aktörer men i praktiken torde det kosta mer att hålla koll på allt som skrivs och ges ut än att skriva det själv, igen. En konsekvens av detta kan bli att aktö- ren upplever informationen som förvirrande.

Förslag:

Man har arbetat länge med denna åtgärd och kommit en bit på väg. En geo- grafisk samordning finns redan och de bästa områdena är utsedda. Nu bör dessa riktlinjer tillämpas. Skulle nya initiativ dyka upp bör de noga stämmas av med det pågående arbetet innan de genomförs.

Anlägga skyddszoner inom jordbruk

Rad = jordbearbetning och växtodling i tabell 3.

Skyddszoner anläggs för att motverka fosforförluster från åkermark genom ytvattenavrinning. Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet till ersättning för 6-20 meter breda gräsbevuxna skyddszoner utmed vattendrag. Fr.o.m. 2010 finns också möjlighet till att få ersättning för gräsbevuxna skyddszoner som anläggs inom fält där det finns risk för erosionsförluster. Där skyddszo- nerna anläggs kan ingen gröda odlas.

Vilka ekonomiska styrmedel finns?

Jordbrukare kan få miljöersättning från Landsbyggdsprogrammet. Vilka juridiska styrmedel finns?

De finns inga generella krav på att anlägga skyddszoner, däremot kan det finnas som villkor i enskilda tillstånd. Jordbruksverket har enligt åtgärdspro- grammen inom vattenförvaltningen ett uppdrag att utveckla föreskrifter och/ eller andra styrmedel för att minska jordbrukets inverkan på vattenkvaliteten. Det kan komma att omfatta skyddszoner.

Finns det prioriterade/samordnade utsedda områden?

Ersättningen är riktad till åkermark i södra och mellersta Sverige. Av åtgärds- programmen enligt VFF ska SGU ta fram kartunderlag som ska kunna använ- das för att bl.a. öka effektiviteten i denna åtgärd.

Vilka informationsinsatser finns

Det finns informations- och rådgivningsmaterial om ersättningarna och hur skyddszoner kan anläggas.

Diskussion

Åtgärden har betydligt färre styrmedel, myndigheter och aktörer än våtmarks- exemplet. Att anlägga skyddszoner i jordbruket förekommer i några direktiv och överenskommelser.

Effektiviteten i åtgärden skulle kunna öka om skyddszonerna i högre grad styrdes till områden där de gör störst nytta (görs delvis inte idag pga att det saknas verktyg för att prioritera rätt). En större samlad effekt fås om även påverkan på den biologiska mångfalden betonas i högre grad.

Förslag:

Det finns bara ett styrmedel idag, Landsbyggdsprogrammet. Det finns dock förslag om nya styrmedel och om de ska införas blir en samordning nödvändig eftersom de olika styrmedlen sannolikt inte kan gälla samtidigt. I ett avrin- ningsområdesperspektiv kan det finnas synergier vid en samordning med åtgär- der inom skogsbruket m fl andra sektorer.

Trädbevuxna skyddszoner mot vatten Åtgärden återfinns på egen rad i tabell 3.

Trädbevuxna skyddszoner mot vatten är positivt för den biologiska mång- falden både i vattnet och i själva zonen. Träden i skyddszonen bidrar med beskuggning samtidigt som de förhindrar erosion och utlakning av olika ämnen. Över lag är syftet med åtgärden att förhindra att vattenkvaliteten för- sämras i generella termer, och inte att minska övergödningen specifikt.

Åtgärden innebär att man lämnar en skyddszon med träd i samband med skogsbruksåtgärder.

Vilka ekonomiska styrmedel finns?

Naturvårdsavtal är ett ekonomiskt styrmedel som man kan använda för att stimulera lämnandet av trädbevuxna skyddszoner utöver vad som kan förväntas inom ramen för skogsvårdslagens hänsynsparagraf (30 § SvL). Utgångspunkten för urvalet av områden är myndigheternas gemensamma strategi för formellt skydd av skog. Naturvårdsavtalet kan initieras både av staten, genom Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen, av kommunen och av markä- garen och det bygger på frivillighet. Naturvårdsavtal är ett nyttjanderättsavtal och avtalslängden kan bestämmas till mellan 1 och 50 år.

Vilka juridiska styrmedel finns?

Det finns juridiska krav i föreskrifter och allmänna råd till 30 §

Skogsvårdslagen, SvL, att skyddszoner ska lämnas. Med stöd av SvL kan man dock inte kräva mer långtgående miljöhänsynen inom berörd del än upp till den ekonomiska intrångsbegränsningen. Föreskrifterna och de allmänna råden ses för närvarande över. Om skyddszonen uppfyller de kriterier som finns upp- satta för biotopskydd kan Skogsstyrelsen besluta om biotopskydd och ersätt- ning utgår då till markägaren i enlighet med miljöbalken. Skyddsformen gäller för all framtid och innebär att åtgärder som kan skada naturmiljön är för- bjudna.

Om skyddszonen ingår i ett Natura 2000-område kan det behövas till- stånd enl MB för att få bruka inom skyddszoner.

Finns det prioriterade/samordnade utsedda områden?

För att ett område ska kunna bli ett biotopskyddsområde ska det uppfylla vissa kriterier (det finns 19 definierade biotoptyper) och dessutom vara prioriterat i den länsvisa strategin för formellt skydd av skog, framtagen av länsstyrelserna tillsammans med Skogsstyrelsen. Även Naturvårdsavtalen ska så långt som möjligt prioriteras enligt samma strategi. Skogsstyrelsen har dessutom en intern policy för arbetet med frågor som rör skogsbruk och vatten där bland annat vattenmiljöer med höga värden lyfts särskilt. Höga värden kan betingas av ett särskilt art- och individrikt växt- och djurliv eller förekomst av rödlistade arter,

vattenmiljöer för rekreation och vattenmiljöer med höga naturvärden. Som stöd i bedömningen används bland annat de kartskikt för nationellt värdefulla vatten som länsstyrelserna har pekat ut.

Vilka informationsinsatser finns

Utbildning och kompetensprojekt för skog och vatten planeras inom ramen för Landsbyggdsprogrammet. Dessutom finns allmänna broschyrer om trädbe- vuxna skyddszoner.

Diskussion

Det är få olika styrmedel kopplade till åtgärden och få interaktioner med andra områden, vilket gör att det inte är lika stort samordningsbehov som för till exempel anläggande av våtmarker. Att genomföra åtgärden bygger till stor del på frivillighet hos markägaren och därför är behovet av kunskap och information om åtgärdens betydelse för vattenkvaliteten stor. Här har myndig- heter, främst Skogsstyrelsen, en viktig roll som förmedlare av kunskap. Men även andra aktörer (t ex skogsägarföreningar, skogsföretag och universitet/ forskningsinstitut) är av stor betydelse för kunskapsuppbyggnaden. Ett visst samordningsbehov av utbildningar och andra informationskampanjer finns, samtidigt som det är positivt för kunskapsspridningen att flera aktörer anord- nar aktiviteter.

När det gäller prioritering av områden där åtgärden behövs eller är lämplig samt utformning av skyddszonerna finns det behov av samordning dels med naturvärdena i vattnet, dels med fiskets intressen. Skogsstyrelsen har tillsyns- ansvaret för trädbevuxna skyddszoner mot vatten, medan länsstyrelsen har kunskap om vilka vatten som har höga naturvärden (både i ett nationellt och i ett regionalt/lokalt perspektiv) samt vad dessa naturvärden består i. Dessutom har länsstyrelsen ansvar för genomförande av fiskevårdsåtgärder och känner därför till i vilka vatten särskilda åtgärder för fisket vidtas. För bästa priorite- ring av åtgärden, baserat på vattenkvalitet behövs underlag bland annat i form av inventeringar av vattenmiljön och vilka åtgärder för biologisk mångfald (inklusive fisken) som planeras eller har genomförts i vilka vatten. Detta kan åstadkommas genom ökad samordning mellan Skogsstyrelsen och respektive länsstyrelse. I de fall skyddszonen har höga naturvärden i sig själv kan prio- ritering baseras på annat än vattenkvaliteten. Prioriteringen av trädbevuxna skyddszoner som är aktuella för naturvårdsavtal eller biotopskydd baseras på myndigheternas gemensamma strategi för formellt skydd av värdefull skog.

I många fall sammanfaller dock förekomsten av höga naturvärden i vattnet med höga naturvärden i skyddszonen. Då erhålls en synergieffekt av åtgärden. Förslag:

När det gäller samordning av utbildnings- och informationsinsatser bör det ligga på de större aktörerna som genomför dessa att följa och stämma av vad som är på gång hos andra stora aktörer (myndigheter så väl som andra aktö- rer).

Ökad samordning mellan Skogsstyrelsen och respektive länsstyrelse kan exem- pelvis ske genom att:

· länsstyrelsen och Skogsstyrelsen informerar varandra om, och till- gängliggör resultat från, inventeringar av vatten

· länsstyrelsen och Skogsstyrelsen informerar varandra om särskilda åtgärder för fisket/fisken eller biologisk mångfald i stort vidtas i ett visst vatten,

Tekniska åtgärder på reningsverk

Åtgärden återfinns på egen rad i tabell 3.

Reningsverken har flera olika processer för rening av avloppsvattnet. Syftet är att minska utsläppen av näringsämnen mm till vatten. Reningsprocesserna har med åren blivit alltmer sofistikerade och effektiva.

Vilka ekonomiska styrmedel finns?

Kommunerna tar ut en avgift av brukarna för att täcka kostnaderna. Avgiftens storlek kan variera något mellan kommunerna. Avgiften täcker rening både av dricksvatten och avloppsvatten.

Vad behöver uppfyllas juridiskt

I MB 9:7 finns krav på att avloppsvatten ska avledas och renas. Enligt Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster är kommunen skyldig att se till att avloppsvattnet renas. Förutom att minimiföreskrifter, meddelade med stöd av Ad, behöver uppfyllas så ska varje reningsverk ha tillstånd (eller anmälas) i enlighet MB.

Finns det prioriterade/samordnade utsedda områden?

Ja, känsliga områden är utpekade dels med avseende på fosfor (hela Sverige) och dels med avseende på kväve (havet från norska gränsen till och med Norrtälje kommun). Krav på rening ställs beroende på till vilket område utsläppet sker. För det fall utsläppet sker direkt till, eller i avrinningsområde till känsligt område och dessutom påverkar det känsliga området, ställs krav på längre gående rening.

Vilka informationsinsatser finns

Branschorganisationen har kurser för personal, brukarna uppmanas via kam- panjer och medskick med räkningen att t ex inte hälla ut kemikalier i avloppen. Diskussion

Denna åtgärd skiljer sig på flera sätt från de andra exemplen. Det är ett punkt- utsläpp med enhetligt och relativt begränsat antal verksamhetsutövare.

Kommunen är oftast huvudman och åtgärden innebär stora investeringar varför det finns ett stort behov av långsiktighet när krav ställs.

Den ingår i många av de processer vi analyserat men har samtidigt få kopp- lingar till de andra områdena.

En nackdel för reningsverken i jämförelse med att till exempel anlägga våtmark är att kraven på rening är lagstadgade och det därför inte finns utrymme för bidrag eller andra subventioner för att investera i reningsutrustning.

Förslag:

Eftersom det alltid är en prövning i det enskilda fallet är det viktigt att pröv- ningsmyndigheten har det underlag som behövs för att ställa sådana krav att de nationella målen uppnås. Det är därför viktigt att prioriteringar och vägled- ning av var utsläppen ska minska genomförs på en övergripande, nationell, nivå. De prioriteringar som görs måste präglas av långsiktighet så att kost- samma investeringar inte görs i onödan.

Related documents