Fyra giltighetsanspråk för ömsesidig förståelse

I det följande kapitlet analyseras hur diskussionen förhåller sig till de så kal- lade universella giltighetsanspråken för uppnåendet av ömsesidig förståelse. Dessa anspråk uttrycks som fyra teoretiska begrepp eller kriterier som enligt idealmodellen måste uppfyllas för att förståelse mellan diskussionens delta- gare ska kunna uppnås. Det första begreppet är begriplighet som betyder att ett yttrande måste vara språkligt utformat så lyssnaren förstår vad som yttras. Det andra begreppet är sanning och innebär att ett yttrande måste bygga på fakta så lyssnaren kan dela kunskap med talaren. Det tredje begreppet är sannfärdighet och betyder att talaren måste mena vad den säger. Det fjärde begreppet slutligen är riktighet vilket innebär att yttrandet måste ta upp i sammanhanget normativt relevanta teman. Sammantaget ska analyserna svara på om deltagarna tenderar bidra till eller försvåra att ömsesidig förstå- else kan uppnås mellan de diskuterande parterna i HV-fantastens diskus- sionsforum. Ömsesidig förståelse är teoretiskt en förutsättning för att man också, om man så önskar, ska kunna uppnå enighet och i förlängningen ett gemensamt agerande.

Analysen utgår från undersökningens variabler, men till skillnad från fö- regående kapitel är den inte kvantitativ utan en kvalitativ textanalys av rele- vanta diskussionsinlägg. Det motiveras av analysobjektets natur, nämligen grunderna för deltagarnas möjligheter att uppnå förståelse för varandras ytt- randen. Frågan som är intressant är då inte i vilken utsträckning man gör det- ta, utan hur man gör det. Därför lämpar sig analys av kvaliteter bättre än kvantiteter för att beskriva hur man i diskussionen lyckas eller misslyckas med att nå fram till en ömsesidig förståelse utifrån giltighetsanspråkens fyra aspekter. Dessutom är det mindre datamängder att laborera med varför ana- lys av betydelser blir mer meningsfull än analys av tendenser.

A

Den språkliga giltigheten ifrågasätts förhållandevis sällan. Detta beror san- nolikt inte på att språket i diskussionsforumet skulle vara lexikalt och gram- matiskt oklanderligt, dvs. att alla deltagare uttrycker sig språkligt korrekt och begripligt. Det är mer sannolikt att det inte upplevs som något problem,

dvs. deltagarna tycker att diskussionen är begriplig för dem. Det kan till och med vara så att man många gånger medvetet bortser från den språkliga be- gripligheten som ett problem, dvs. alla uttrycker sig inte begripligt men man struntar i att ta upp detta som något problem. Begriplighetskriteriet har inte främst undersökts utifrån någon normativ språkmodell utan från deltagarnas perspektiv och villkor, dvs. analysen har tagit fasta på om begripligheten utgör något manifest och av deltagarna uttryckt problem. Analysens första inriktning har varit på förekomsten av frågor om språkutformning och -brister som ett särskilt diskussionstema, dvs. diskussionsinlägg i vilka del- tagare kritiserar andra deltagare för språkliga brister eller påtalar språkfrågor rent allmänt. Analysens andra inriktning har varit på förekomsten av inlägg som uppmärksammar språkbrister redan innan de hinner utgöra ett ämne för allmän diskussion, dvs. diskussionsinlägg i vilka deltagare rättar till egna språkliga brister.

Kritik av andras begriplighet

När det gäller påpekanden om språkliga brister deltagare emellan kan dessa delas in i några olika typer av påpekanden. Den vanligaste typen är natur- ligtvis anmärkningar på stavfel. Andra typer anmärker allmänt på vokabulä- ren, på ordval och på att ord används utan hänsyn till deras egentliga värde. Slutligen anmärks det också allmänt på begripligheten i vissa inlägg.

Stavfel

Att stavfel då och då kan skapa irritation, kommer inte bara till uttryck ge- nom att de påpekas utan också genom hur de påpekas. Anspråken på begrip- lighet kan då bestridas på ett ganska rakt och brutalt sätt:

Signatur A: För det första, lär dig att stava, för det andra, vilka är NBC?

Signatur B

Irriterande stavfel.. Hallå va!

Remstam och inte Remstad...Takko och inte Taco. Taco äter man liksom.

Småfel kanske men det ser inte bra ut! Signatur C

När signatur C använder uttrycket ”irriterande stavfel” kan det vara en indi- kation på att de aktuella stavfelen förekommit ett antal gånger utan att någon påpekat dem. Författaren talar ju om dem som ”småfel”, underförstått att det

Diskussionens meningsgrund

161

egentligen inte är så mycket att bry sig om. Men att låta dem upprepas gång på gång ”ser inte bra ut”. Det är kanske småfel för signatur C men dock inte för alla. Detta framgår av reaktionen hos signatur D när denne blir ifrågasatt på samma rättframma sätt som är brukligt:

Signatur D:

Lär dig att skriva din pinsamma tomte. Signatur E

Till signatur E

ok ursäkta stavfelen det gick så fort var något irriterad tack för att du sa till signatur E än en gång jag skäms Signatur D

Signatur D inte bara ber om ursäkt och visar skamkänslor utan tackar också för tillrättavisningen i sitt svar. Ändå lämnar svaret mycket i övrigt att önska ur språksynpunkt när inga som helst skiljetecken används för att underlätta begripligheten. Skamkänslorna har kanske inte så mycket med språket att göra som med tillrättavisningen i sig. Det anmärkningsvärda är att svaret får stå oattackerat och D slipper lösa in några fler anspråk på begriplighet. Detta visar bara på vilken acceptans det i själva verket finns för de språkliga gil- tighetsanspråken. Det tycks råda en insikt att t.ex. stavfel inte behöver bero på den språkliga färdigheten utan på fingerfärdigheten. Särskilt om det rör sig om ett replikskifte där man som D är en smula irriterad eller befinner sig i viss affektion. Språkliga brister tycks bli förknippade med skam och ett uttryck för en lägre grad av kunnande när de påtalas. Därför kan de vara lämpliga att påtala för eller om deltagare som man har avvikande uppfatt- ningar gentemot, dvs. användas som vapen i strategiskt syfte:

Signatur F

Det verkar nog som du har rätt i det.

I vilket fall som helst måste nog G och H vara tvillningar iallafall. Det märks ju så tydligt, många stavfel många svordomar och så har de ju lärt sig könsord nu också Signatur I

Signatur I och F talar inte till G och H utan om dem på ett nedvärderande sätt. Påståenden om språkliga brister och låg nivå får H att ifrågasätta signa- tur I:s anspråk på att tala sanning. Återigen är det skam förknippat med att språkliga brister påtalas. H är så pass upptagen med att gå i försvarsställning att denne ”missar” möjligheten till anfall som bästa försvar. Diskussionsin- lägget som kritiserar G och H för språkliga brister innehåller inte bara stavfel

utan också en tautologi, ej särskrivna ord och kommateringsfel. Vill man vara riktigt petig innehåller det dessutom överflödiga ord och saknar en punkt på slutet. Det är för övrigt ingen annan deltagare heller som avkräver signatur I inlösen av några anspråk på språklig begriplighet. Det understry- ker kanske antagandet att när språket påtalas är det för att man vill åt något annat, eller någon annan. När den språkliga giltigheten ifrågasätts kan det således ofta ligga ett strategiskt syfte bakom.

Vokabulär

Signaturerna G och H anklagas inte bara för språkliga brister utan också för sin vokabulär som påstås innehålla svordomar och könsord. Ett sådant språk brukar tillskrivas yngre och omogna personer och det görs också här. G och H sägs nu ha ”lärt” sig könsord, underförstått ska de uppfattas som småbarn som lagt nya spännande och förbjudna ord till sin vokabulär. Signaturen I använder samma vapen för att misskänna sina motståndare som utomstående ibland använder för att allmänt misskänna deltagare i diskussionsfora på in- ternet. I synnerhet var det vanligt under tiden för undersökningen att sport- journalister använde just detta vapen för att misskänna olika supportergrup- pers diskussioner på nätet. Och visst förekommer det också en väl så affektiv kommunikation som kan behöva ifrågasättas:

5 raka segrar, inte illa.

Däremot är vokabulären på listan illa, är det så svårt att skriva en insändare utan att använda svordomar? Det vittnar om uselt ordförråd att svära i text.

Hejdå Signatur J

Det är ingen speciell deltagare som utpekas utan en allmän uppmaning att tänka på vokabulären. Det är diskussionsinlägg av bland annat denna typ som bidrar till att debattens nivå, trots alla affektiva inslag, håller sig på en rimlig och begriplig nivå.

Ordval

Större problem ur begriplighetssynpunkt än stavfel är förmodligen felaktiga ord. Inlägget nedan blir svårbegripligt för den som inte förstår att författaren menar ”spenderbyxor”. Dessutom måste man veta att det betyder byxor man har på sig när man frikostigt lägger ut pengar. Signatur K blandar ihop det med det betydligt modernare ”spandexbyxor”, dvs. åtsmitande byxor av elas- tantyg. Samma tyg som i den moderna populärkulturens superhjältedräkter:

Diskussionens meningsgrund

163

Kom igen nu Dag, på med spendexbyxorna (heter det så?) och knyt upp Sahlstedt och Rastislav också!

Kosta vad det kosta vill, det är det värda! Signatur K

Signatur K

Nä, spendexbyxorna heter det inte. Du menar antagligen spender-byxorna eller spandex-byxorna. Förmodligen det för- sta. Jag vill helst undvika att föreställa mig Dag i det andra...

Signatur L Re: Signatur L

Ja, Spenderbyxor tänker jag givetvis på! Tack för hjälpen att hitta rätt ord när mitt eget ordföråd brister.

Signatur K

Helt i enlighet med netiketten ber signatur K om att bli rättad om ordvalet skulle visa sig vara fel. K behöver därför inte själv lösa in giltighetsanspråket utan det är signatur L som ombesörjer detta. Signatur K avrundar med att ännu en gång visa prov på bästa netikett genom att ödmjukt tacka för under- visningen. Det hela är en uppvisning i nätkultur som starkt motsäger den misskännande attityd mot nätdebatter som tidigare getts exempel på.

Ordvärde

Uttrycket att idrott inte är en fråga om liv och död utan mer än så, indikerar att den kan talas om i starkt laddade ordalag. Den beskrivs dessutom ofta i krigsmetaforer av sportjournalistiken. Starka ord förknippas också med till- stånd av stor lycka och djup sorg, båda tillstånden ständigt närvarande i täv- lingsmomentet som nästan alltid har sina vinnare och förlorare. Det är därför logiskt att starkt laddade ord förekommer i en diskussion om idrott, särskilt om de diskuterande dessutom har avvikande uppfattningar om vägen till framgång. Signatur M anser att en alltför affektivt laddad debatt är en fara för begripligheten:

PET OCH PROGRAM!!

Gott nytt år alla hockey "idioter"!! /.../

Vilket otroligt liv det har blivit kring VIP-läktaren och deras uppträdande. Jag försvarar inte deras aggerande, men det används ord som övergrepp, tragiskt och skandal i sam- band med dessa händelser det är inte relevant. Det är inte stenar eller bomber som kastats ner i avbytarbåset, det är programblad och plastflaskor som har kastats efter slutsig-

nalen. Detta kan inte ses som övergrepp, tragiskt eller skandal.

Övergrepp: Det som Thomas Qvick gjorde på sina offer det kallar jag övergrepp.

Tragiskt: Det är tragiskt med den döda hockey spelaren från vallentuna.

Skandal: Det Marjasin gjorde var en skandal.

Använd rätt ord till rätt saker annars mister orden sin be- tydelse

/.../ Signatur M

Att starkt laddade ord för VIP-personers agerande kom att användas i dis- kussionen hade kanske inte bara med själva agerandet att göra utan med vil- ka det var som agerade. Det var den vanligtvis städade publiken på de dyra platserna i arenan som uppträdde på ett sätt som förknippas med den mindre städade publiken på idrottsarenornas billigaste sektioner. Begreppet ”slips- huliganer” myntades också för att markera problemets sociala dimension.

Begriplighet

Den språkliga begripligheten kan undermineras också av saker som att för- fattaren inte delar upp texten i meningar, har bristande meningsbyggnad, syftningsfel eller inte fullföljer sitt resonemang. Diskussionsinlägget nedan lider av i stort sett samtliga dessa brister.

Platser

Det tråkiga i sammanhanget är ju att om man vill byta plats så finns det ingen annan man har den plats man har vad hadde det gjort om det hadde vart ev 500-1000 lediga platser!! Signatur N

När läsaren väl lyckats identifiera meningarna så är nästa fråga om författa- ren menar att 500-1000 platser skulle undantas abonnemang eller om de skulle stå tomma i arenan så publiken kunde byta plats under pågående match. Det går säkert att uppfatta inlägget på fler sätt, vilket signatur O resignerat insett:

Re: Signatur N

Det haddde varit bättre om du haddde stannat kvar under korkeken, det går ändå inte att förstå vad du menar. Signatur O

Som om diskussionsinläggets obegriplighet inte var nog, innehåller det ock- så ett återkommande stavfel som signatur O försöker få författaren att inse

Diskussionens meningsgrund

165

genom att förstärka detta stavfel – hadde blir haddde. O tillrättavisar med ironin som pedagogisk metod, något som inte är helt ovanligt i diskussionen. Det kan innebära att det kommunikativa handlandet försvåras. Antingen accepterar den tillrättavisade jargongen och bättrar sig. Men det kan också innebära att man upphör att skriva när man bemöts på detta sätt.

Kritik av den egna begripligheten

Vi har sett exempel på självkritiska diskussionsinlägg som en följd av att man blivit tillrättavisad av andra deltagare i diskussionen. Men det är långt ifrån alltid som någon annan behöver påpeka t.ex. stavfel innan författaren själv postar ett tillrättaläggande. Dessa tillrättalägganden av egna misstag förekommer krav på inlösen av de egna giltighetsanspråken när man inser att de kan komma att bestridas.

Tillrättaläggande av stavfel

Det kan mycket väl vara så att signaturen P, i det första exemplet, tidigare har blivit tillrättavisad av ”alla petiga” och vill undvika den skammen ännu en gång. Det skulle dessutom visa på brist på vett och netikett. Det kanske är så att P upplever sin kunskap om netiketten ifrågasatt och vill visa sig behärska nätkulturen genom att lägga en smiley till sin urskuldande kom- mentar:

Förra

Jag ber om ursäkt för alla stav och ord fel... Hade lite brottom!

Till alla petiga!!! =) Signatur P

Att skriva med versaler anses i samtal på nätet lika med att skrika, men effekten blir densamma när man använder utropstecken. Att skrika är ingen god kultur i ett diskussionsforum. Signatur P avslöjar därmed sin okunskap om hur man uppför sig på nätet. Det kan i sin tur äventyra P:s legitimitet. Att denne dessutom publicerar språkliga brister, stavfel och särskrivningar, gör inte saken bättre men kan kanske bero på att det just var ”brottom” att posta det tillrättaläggande inlägget.

Självironiska tillrättalägganden

En annorlunda strategi än den ursäktande använder signatur L som tillrätta- visar sig själv på samma raka och rättframma sätt som brukligt är i tillrätta- visningar ställda till andra deltagare:

oj..

Vill bara påpeka att man bör läsa igenom vad man skrivit in- nan man skickar det. Kolla eventuella stavfel och så... Sportbladet. Klubbkänsla. Väldigt. Och heter det verkligen "kännt"?

Knappast, va? Signatur L

Signaturen är en av de mer frekventa och därmed erfarna deltagarna och innehar säkert en viss status i diskussionsforumet. Det är kanske en förut- sättning för att såväl komma på som våga kosta på, en så självironisk inlösen av de resta begriplighetsanspråken.

Desperata tillrättalägganden

I vissa fall är felstavning av personnamn inte rätt och slätt stavfel utan med- vetet negativ retorik. Ett sätt att förminska eller nedvärdera personen ifråga. Signaturen R gör allt i sin självtillrättavisning för att den endast ska uppfat- tas som en inlösen av anspråket på språklig begriplighet och ingenting annat:

Henrik:

Felstavningen var helt omedveten, jag lovar. Ursäkta igen. Signatur R

Henrik är i detta fall HV-fantastens webbredaktör Henrik Gustavsson. Signa- tur R och webbredaktören var inne i en replikväxling med motsatta uppfatt- ningar när R råkade skriva Henrig istället för Henrik i ett av inläggen. Där- med kunde det uppfattas som en retorisk nedvärdering. Att det dessutom drabbade webbredaktören var dubbelt olyckligt. Henrik Gustavsson har som skapare av och eldsjäl bakom HV-fantasten en speciell ställning i diskus- sionsforumet. Signatur R är en av de mest flitiga debattörerna och visar med sin självtillrättavisning att han inte är beredd att bryta mot samtalsnormen om god ton i debatten. Inte ens i affektion eller för att vinna billiga poäng i polemiken. R framhåller att det hela är ett omedvetet stavfel för att därmed förekomma ifrågasättanden av sin sannfärdighet.

Redigerad begriplighet

Stav- och faktafel är ofta resultat av oavsiktliga misstag eller slarv. Signatur K har medvetet försökt underlätta för andra deltagare att språkligt begripa vad denne skriver. Det har dock inte gått så bra och resulterat i följande självtillrättavisning:

Diskussionens meningsgrund

167 Ursäkt.

Har på senaste tiden gett mig på att avstava mina inlägg. Idén är att få till inlägg som blir mer lättlästa.

Den har väl gått hyggligt

men i inlägget under det här så misslyck- ades jag visst rätt grovt på ett par ställen. Ska försöka bättra mig! Signatur K

Tillrättavisningar av andra och sig själv, vittnar om att det finns en medveten orientering mot att åstadkomma förutsättningar för åtminstone språklig för- ståelse i diskussionen. Ibland är dock tillrättavisningarna inte så mycket rik- tade mot sak utan person i ett strategiskt syfte. Varje sådan här åtgärd sätter dessutom gränspålarna inom vilka det ändå är högt i tak vad gäller språkbe- handling. Tillrättavisningar av andras språkliga brister innehåller inte sällan språkliga tillkortakommanden utan att i sin tur tillrättavisas. Detta, tillsam- mans med det faktum att så få explicita anmärkningar görs, måste tas som intäkt för att deltagarna ändå upplever diskussionen som mer eller mindre språkligt begriplig. Som utomstående betraktare, oavsett vilka krav man stäl- ler på lexikal och grammatisk formell begriplighet, går det inte att säga annat än att diskussionen går att förstå ur ett språkligt perspektiv. Problem med begripligheten kan för utomstående däremot uppstå när det kommer an på den diskursiva koden.

A

Analysen av giltighetsanspråk på faktaförmedling är ingen analys av den generella förmedlingen av sanna påståenden om den yttre, i teoretisk mening objektiva, världen som diskussionen utspelar sig i och handlar om. Den är inriktad på ett område där faktaförmedlingen explicit brukar komma att ifrå- gasättas i diskussioner av det undersökta slaget. Det kan den göra i samband med spekulationer om spelarövergångar inom elitishockeyn. Bland deltagar- na själva används begreppet rykte för en sådan typ av information. Ett rykte, deklarerat som sådant eller ej, är ett påstående om att någon spelare ska komma till eller lämna klubben utan att det finns någon officiell bekräftelse som stödjer påståendet. Ett rykte blir således sant när det bekräftas från klub- ben. Detta innebär samtidigt att det innan dess inte behöver vara osant. Osanna är de rykten som aldrig bekräftas officiellt.

Analysen har skett på två nivåer. Den ena nivån utgörs av explicita ryk- ten, dvs. diskussionsinlägg där författaren öppet deklarerar att det är ett rykte

som diskuteras. Det görs således inga uttalade anspråk på att vara faktaför- medling utan strävar efter ett kommunikativt handlande som kan leda till inlösen eller förkastande av anspråket. Den andra nivån utgörs av implicita rykten, dvs. diskussionsinlägg där författaren inte öppet deklarerar att det är ett rykte som diskuteras. Här handlar det om ett strategiskt handlande som försöker lösa in fakta med falska eller förtäckta giltighetsanspråk.

Öppet deklarerade rykten

Öppet deklarerade rykten förekommer i diskussionen då och då. Mest fre- kvent är denna debatt vanligtvis i slutet av och tiden efter säsongens avslu- tande, då normalt sett de flesta spelarövergångarna sker. Möjligheterna att under säsongen värva och låna spelare har dock ökat på senare år varför ryk-