Fyra av Montessoripedagogikens grundprinciper som är frånvarande i ämnet idrott och hälsa

Under observationerna och intervjuerna kunde vi inte hitta några relationer mellan idrottsundervisningarna och Montessoripedagogikens fyra grundprinciper

Montessorimaterial, struktur och ordning, verklighet och natur samt skönhet och atmosfär.

När det gäller Montessorimaterial fanns det inget material i de fyra skolorna producerat för Montessoriundervisningen i ämnet idrott och hälsa. Denna materiel skulle i så fall kunna anpassas till det som motsvarar varje barns behov till en fulländad aktivitet.

När det gäller struktur och ordning så fanns det inte i någon av skolorna den sortens materiel som skulle kunna användas av eleven när denne själv önskar och då utan att bli avbruten. Idrottslektionerna var inte skapta så att eleven kan bygga upp en egen inre ordning och intelligens. Det fanns inte heller möjligheter för elever att på egen hand lära sig att få en meningsfull aktivitet. Ingen av idrottslärarna arbetade ämnesintegrerat som krävs om eleven skall kunna organisera och planera sitt eget arbete enligt Montessoripedagogiken.

Vi kunde inte se att det fanns något speciellt uppbyggt efter Montessoripedagogikens grundprincip verklighet och natur i den meningen att något verkligt utifrån har lyfts in i idrottshallen. I skolsalen kan det till exempel vara en spis. Ingen av idrottslärarna på skolorna nämnde heller att de använde sig av denna grundprincip. Ingen av lärarna arbetade med naturen i den mening som grundprincipen står för.

Vi kunde inte se att grundprincipen skönhet och atmosfär fanns med i idrottsundervisningen. Det fanns inga speciella färger som Montessoriskolorna lagt till. Likaså var det inte speciellt varmt i idrottshallarna. Ingen av lärarna nämnde något som gällde denna princip.

Läraren på skola A menar att denne inte är med i arbetslaget för de yngre åren utan endast är med i arbetslaget för de äldre åren. Vidare menar läraren att vid tillfällen i klassrummet då det teoretiska i idrottsämnet behandlas använder läraren sig inte av Montessoripedagogik utan mer traditionellt föreläser. Vi frågade läraren om denne tror att man kan undervisa i ett annat ämne utan att vara Montessoriutbildad och läraren svarade att det nog hade gått bra. Läraren

$,"

menar att det beror på hur pedagogen är som person och att en utbildad Montessorilärare inte alltid följer Montessoripedagogiken helt och hållet. Detta är dock en spekulation från läraren.

Läraren på skola B menar att de andra lärarna på skolan inte är glada för idrott och det är därför ämnet aldrig integreras med övriga ämnen. Det är en börda för de andra lärarna när de skall följa eleverna till idrottshallen. Läraren berättar att när denne föreslagit att de skall gå ut och gå har de andra lärarna menat att det inte finns tid för det utan att de har Montessoripedagogik att ägna sig åt hela förmiddagen. Läraren tycker att det är förargligt att det inte går att integrera idrott och hälsa genom en sådan aktivitet.

När vi frågade om inte Montessoripedagogiken handlade om naturen och om att vara ute svarade läraren att det gör det men att vissa lärare tyvärr inte ser det så. Vidare framkommer det att skolan diskuterat detta men att det är omöjligt att nå några resultat. Vi frågade om läraren ville integrera sitt ämne och hon svarade ja för att de har en hälsoprofil på skolan men att skolan inte lever upp till detta. Vidare menar läraren att ett av problemen till det här kan vara att skolansidrottslärare ofta har ersatts. Vid fråga om vad läraren tror att det beror på svarade denne att man tillslut tröttnar. Vi tolkar det som att hon menar att det är svårt att arbeta som idrottslärare på denna skola på grund av de andra lärarnas bristande engagemang samt bristande intresse för ämnet idrott och hälsa.

Läraren i skola C menar att skolan anser att det är önskvärt att alla lärare har Montessoriutbildning men att det inte är ett krav. Läraren menar att Montessoripedagogikens förhållningssätt gentemot eleverna utifrån den individuella biten är viktig men svår att genomföra i idrottsundervisningen. Det är svårt att använda Montessoripedagogikens arbetssätt i idrottsundervisningen då får man nog tänka om helt. De arbetar inte mycket ämnesintegrerat.

Läraren i skola D berättar att eleverna i övriga ämnen gör sin egen planering och har ett eget ansvar med tidsplanering. Eleverna har en fem veckors planering då de skall vara klara med det arbete de planerat in. Eleverna kan till exempel arbeta en hel förmiddag med SO för de lägger in arbeten som de själva vill. Man kan till exempel vara efter i matten och måste vara färdig med den vid en viss deadline. Läraren menar att denne alltid har 60 minuters

$*"

undervisning och att man inte skall störa en elev som håller på med ett arbete, men att de tyvärr gör det i språk, hemkunskap, slöjd, bild och i idrott.

Under intervjuerna menade tre av idrottslärarna att det var tidsbrist som var skälet till att inte ämnesintegrering förekom. En av lärarna sa att om de skulle arbeta så behöver man omorganisera hela skolans upplägg. Ingen av idrottslärarna var utbildade i Montessoripedagogik och när vi frågade varför fick vi det intrycket att de inte funderat över det men nog tyckte att det inte var tvunget. Dock fanns det en som påbörjat en utbildning. Vi tolkade det som att ledningen på Montessoriskolorna inte ansåg att det var nödvändigt för idrottslärarna att vara utbildade i Montessoripedagogik. Endast en av idrottslärarna undervisade i ett annat ämne.

Morgan och Hansens (2007) menar att det finns svårigheter som har identifierats under 20 års forskning. Forskningen visar att det finns hinder som hämmar lärarna i deras idrottsundervisning. Dessa hinder är bland annat lärares negativa attityder mot PE och att de inte anser att det är ett viktigt ämne, tidsrestriktioner för idrottsundervisningen i ett fullspäckat curriculum det är även låg lärarexpertisnivå och lågt självförtroende. År 2002 hävdade Karlefors att för att förutsättningar för att samverkan skall komma till stånd och att det behövs det samsyn lärare emellan, frivillig medinflytande, tid och resurser samt en idrottslärare som undervisar i fler än ett ämne. För att samverkan skall lyckas är delaktighet en förutsättning. Delaktigheten är viktig för motivationen samt för arbetslagets planering där kompetensen och kapaciteten som de olika lärarna har medverkar till bättre resultat samt högre kvalité på samverkan.