Fysiska gestaltningen

Det är främst platsens gestaltning som kommunen kan förändra för att påverka en plats identitet

(Wahlström 2019). I plandokumenten från båda perioderna målar kommunen upp bilden av att Norrcitys byggnader har ett identitetsvärde på grund av sin historiska prägel. Åtgärder i den fysiska gestaltningen diskuterades under 1970-talet, där avvägningen mellan rekonstruktion eller nybyggnation togs upp. Med tanke på det pågående saneringsarbetet i hela Örebro under denna tidpunkt kan det antas att en omfattande sanering av Norrcity fanns i åtanke. Både Järntorget och Storgatan konstateras ingå i ett riksintresse för kulturminnesvården. Avvägningen mellan rekonstruktion eller nybyggnation landade slutligen i ett beslut om restaurering. Detta motiverades delvis på grund av riksintresset, men framför allt på grund av

kostnaderna som skulle tillkomma vid en totalsanering av området. Av den anledningen har den fysiska gestaltningen inte genomgått några stora förändringar. I dokumentet från 2013 beskrivs den historiska prägeln bidra till ”stadsdelens grammatik” (Örebro kommun 2013, s. 11) och visioner finns gällande att den historiska prägeln ska leda till att Norrcity ska bli Örebros framsida och förmedla Örebros identitet. Utifrån bilderna i analysen kan många av de byggnader som finns på platsen idag (2020) också urskiljas på bilderna från 1980-talet, och deras gestaltning stämmer överens med det som beskrivs i dokumenten, de har en historisk arkitektur och prägel. På bild 2 förekommer dock ett hus med endast två våningar och på

30 bild 4 har samma byggnad rivits och byggts om. Vissa låga hus har alltså bytts ut till hus som matchar resterande takhöjd. Hade andra prioriteringar gjorts när frågan om restaurering eller nybyggnation diskuterades hade Norrcitys karaktär och identitet förändrats, då en omfattande sanering skulle försvåra bevarandet av den historiska gestaltningen som identitet, likt det exempel som Thufvesson (2019) lyfter då han belyser svårigheterna i att återuppta den historiska prägeln av en stadskärna efter en sanering. Han konstaterar att “En stadskärna är själva sinnebilden och koncentratet av en stad” (Thufvesson 2019, s. 12).

Bergman (2003) konstaterade att en stadskärna behöver ett tydligt definierat område för att människor ska veta hur de ska röra sig i rummet. Bryts detta område av exempelvis en park eller ett vattendrag, eller genom att varuhus byggs med för stort avstånd mellan varandra kan detta leda till en uppdelning av stadskärnan. Detta är fallet i Örebro, vilket lett till att Södercity utvecklats till att bli ett kommersiellt centrum medan Norrcitys utveckling konstateras som långsam i jämförelse med Södercity.

5.2 Handel

En stadskärnas syfte har historiskt sett varit att tillgodose människor med handel, service och tjänster som är lokaliserade inom ett specifikt område. Det som var attraktivt under stora delar av 1900-talet var köpcentrum i stadskärnan för att tillgodose dessa syften (Bergman 2003). Idag visar forskningen istället på att det krävs ett mer mångsidigt syfte där flera behov tillfredsställs. Det krävs en variation av utbud, både i detaljhandeln och restaurangutbudet, men också i form av upplevelser och kultur (Lindberg 2019). Dessa tendenser syns i dokumentet från 2010-talet då Örebro kommun efterfrågar ett mer nischat utbud av matupplevelser, kulturupplevelser och ett handelsutbud som är annat än det Södercity erbjuder. Det beskrivs att Norrcitys kvaliteter behöver stärkas, vilket konstateras vara syftet med uppkomsten av

planeringsunderlaget. Dessa kvaliteter tolkas som någonting som förstärker funktionerna i stadsdelen, som en del av identitetsskapandet.

Handelns historiska förändringar har påverkat stadskärnans identitet. Bergman (2003) belyser att det var först när handeln flyttades in till stadskärnan som detta område fick ett syfte som lockade fler personer att röra sig i stadskärnan. Faktorer som påverkat handeln över tid har varit köpcentrumens uppkomst (i början av 1900-talet) som förändrade den tidigare synen på handelns karaktär, bilismens intåg vilket ledde till att stadsplaneringen behövde omprioritera stadskärnans tillgänglighet (i mitten av 1900-talet) och externa köpcentrum utanför stadskärnan som påverkar stadskärnans handel (på slutet av 1900-talet). Mihaescu (2019) beskriver att 2000-talets utmaningar för handeln och stadskärnan också innefattar e-handel. Fredriksson et.al. (2019) förklarar hur handelns skiftande funktioner i stadskärnan gått från att bestå av service- och tjänstebaserade verksamheter, såsom skomakare och skräddare under den första halvan av 1900-talet, till att funktionerna på 1900-talets slut snarare hade mer produktbaserade verksamheter inom detaljhandel med fokus på exempelvis mode och elektronik. Idag diskuteras verksamheter vars funktion är

31 service och tjänster vara på väg tillbaka i stadskärnan eftersom fler externa köpcentrum och e-handel konkurrerar med stadskärnans detaljhandel. Därför fylls stadskärnan istället med exempelvis service- och tjänsteverksamheter såsom gym, restauranger och skönhetssalonger.

I det empiriska materialet visar Storgatans handel på 1980-talet på samma tendenser kring detaljhandeln likt beskrivningen ovan. På bild 2 syns en bank och en musikaffär. Skyltar i färgglada nyanser i

bakgrunden finns också med i bild. På bild 3 syns det tydligare att dessa skyltar beskriver att försäljning finns av bland annat garn och klänningar. Även en skylt som det står “hotell” på förekommer på gatan. På andra sidan gatan finns en biograf och en skinnaffär. Detta kan tolkas som att Storgatan på 1980-talet bestod till stor del av butiker med detaljhandelsförsäljning, men det fanns också inslag av tjänste- och serviceverksamheter. På bild 4 från år 2020 syns en förändring av utbudet då banken och musikaffären bytts ut mot en friluftsbutik, ett hotell och en restaurang som för tillfället när bilden togs var stängd. Det syns inte längre färgglada skyltar som beskriver utbudet på gatan. Längre söderut på gatan, som bild 5 visar, syns dock färgglada skyltar som visar på att det finns restauranger, resebyråer, skönhetssalonger och dagligvaruhandel, alltså förekommer ett mer service- och tjänsteinriktat utbud i lokalerna. Detta kan ses som ett återupptagande av handelns tillstånd från början av 1900-talet.

Detta skifte är i linje med den forskning som presenterats i forskningsöversikten gällande handeln idag. Fredriksson et al. (2019, ss. 11-14) konstaterar att handelns blomstrande år som förekom mellan 1960- 1980 inte är ett urtillstånd, utan snarare en parentes i historien. I plandokumenten för Norrcity från 1970- talet speglar visionerna för stadsdelen tydligt en syn på detaljhandeln som stadskärnans huvudsakliga syfte. Av den anledningen tolkas visionen om ett multicenter i området och en önskan om att stora kedjor skulle etablera sig där igen var i linje med tidens ideal kring stadskärnors syfte att agera kommersiella centrum. Norrcity under 2010-talet har inte helt gått tillbaka till att endast ha renodlade funktioner inom service och tjänster då plandokumentet från 2013 vittnar om att av alla verksamheter på Storgatan har 47% av dessa försäljningar av produkter. Resterande verksamheter består av dagligvaruhandel, mat- och dryckesförsäljning, kulturella upplevelser eller någon form av service. Detta går dock i linje med

Lindbergs (2019) beskrivning om syftet för att dagens (2000-talet) stadskärnor behöver innehålla någonting mer än bara detaljhandeln. Hon konstaterar att komplettera handeln med upplevelser och tjänster kan öka stadskärnans attraktivitet.

Norrcitys syfte på 1970-talet präglades framför allt av visioner om en utökad handel, det som beskrivs som veckoslutshandel, vilket också var den handel som förekom i Södercity under samma period.

Visionen handlade om att Norrcity skulle bli ett konkurrerande komplement till Södercity. Detta stämmer överens med beskrivningen gällande vilken funktion handeln hade under den perioden. En av Örebro kommuns visioner om vad Norrcitys huvudsakliga syfte under 2010-talet bör handla om är mötesplatser. I en vision önskas dessa möten förekomma inom kulturella evenemang, caféer, restauranger och pubar.

32 Detta ska vara ett komplement till den detaljhandel som bedrivs förekomma i resten av Örebros

stadskärna. Utbudet i Norrcity ska inte längre konkurrera med Södercity, utan istället ska människor ta sig till Norrcity för att få någonting som är unikt för stadsdelen. De resonemang som lyfts fram i

plandokumenten gällande förhållningssättet till Södercity tolkas vara ett försök att binda ihop Södercity och Norrcity igen, likt det tillstånd som varit i flera hundra år fram till början av 1900-talet. Detta förstärks genom att Storgatan beskrivs som en del av stadskärnan i planeringsunderlaget från 2013.

Örebro kommun på 2010-talet beskriver en vision om att utveckla en större kontorsverksamhet i området. Under 1970-talet fanns visioner om flera kontor i Norrcity, dessa skulle lokaliseras i de lokaler som inte gick att använda till bostäder på grund av höga bullernivåer. Dock beskrivs etableringsintresset av företag i Norrcity under denna period som låg, vilket kan bero på att det kan uppfattas som att dom inte prioriteras utan istället får lokaliseras i oönskade lokaler. Under 2010-talet finns istället en vision om ett Örebro Business District i Norrcitys nordvästra del. Denna satsning önskar öka etableringsintresset och skapa kluster av kunskapsintensiva företag. Verksamheter såsom restauranger, parkeringar, transporter, hotell, nöjen och kultur konstateras också behövas i området för att skapa bättre förutsättningar för ett Örebro Business District. Denna satsning ger Norrcity ett annat syfte än det som Södercity har, vilket kan hjälpa till med stadsdelens identitetsskapande samt visionen om att bli ett komplement till det utbud som Södercity erbjuder.

Som nämnt i början av kapitlet påverkar graden av attraktivitet stadskärnans identitet. Begreppet attraktivitet nämns upprepade gånger i flera av plandokumenten från både 1970- och 2010-talet som ett önskvärt utfall av de visioner som presenteras. Däremot har visionerna förändrats från 1970-talet till 2010- talet, från att se på Norrcity som någonting trasigt till att se det trasiga som en del av områdets karaktär på 2010-talet. Lösningarna för att förverkliga visionerna har också förändrats. Från att ett multicenter med stor variation på utbudet och etablerade kedjor ansågs vara lösningen för att göra området mer attraktivt på 1970-talet, till en tanke om att bevara de småskaliga butikerna med den stora mångfalden på 2010-talet. En svängning har alltså skett från en önskan om modernisering av Norrcity på 1970-talet till att se det personliga som finns på platsen som en tillgång på 2010-talet.

5.3 Vem planeras området för?

Som nämnt ovan är attraktivitet och stadskärnans identitet baseras på människors förväntningar. Vem som ska uppfatta stadskärnan som attraktiv, vem som förväntas röra sig i rummet påverkar stadskärnans identitet. På 1970-talet efterfrågas fler invånare i innerstaden, framför allt familjer som konstaterats minska i området. Familjers utflytt från stadskärnan stämmer överens med den utveckling som skedde på 1970- och 1980-talet i städer då flera förorter byggdes och familjer valde att bosätta sig där (Björk, Nordling & Reppen 2012, s. 24). För att göra området attraktivt för dessa människor planeras det att

33 byggas rekreationsområden på torg samt lekplatser för barnen. Syftet är att fler ska verka och röra sig i området. Det nya multicentret förväntas också bidra till fler jobba i området, samt utöka besöksantalet då flera önskas utföra sin veckoslutshandel där. Stadskärnans syfte blev då främst baserad på den

detaljhandel som fanns på platsen. Detta stämmer överens med Fredriksson et al. (2019) som konstaterar att handeln på 1980-talet hade stor fokus på detaljhandeln. På 2010-talet syns dock en förändring kring vem som Norrcity planeras för.

Dokumentet från 2013 beskriver att Norrcity önskar få en unik identitet som inte inkluderar stora mainstream butiker och kedjor. Istället ska utbudet vara “exklusivt, tokbilligt och annorlunda” (Örebro kommun 2013, s. 9). Valet av dessa ord kan kopplas till resonemanget gällande stadskärnans status som Anselmsson (2016) lyfter. Han konstaterar för att öka stadskärnans attraktivitet bör stadskärnan planeras för en kundkrets som brinner för en levande stadskärna, denna kundkrets beskrivs som höginkomsttagare. Kundkretsen beskrivs ha en högre status än den stora massan. Stadskärnors anpassning till denna

kundkrets har resulterat i att snabbmatskedjor, vars kundkrets är den stora massan, flyttar ut från stadskärnor för att lämna plats för mer exklusiva restauranger. På 2010-talet uttrycker Örebro kommun inte explicit att dom vill satsa på en viss kundkrets, men med tanke på beskrivningen av

verksamhetensutbudet som önskas finns tendenser till att Örebro kommun anpassar utbudet gentemot denna kundkrets. Kundkretsen kan också kopplas till Floridas (2014) teorier om den kreativa klassen som efterfrågar kunskapsintensiva företagskluster, kulturella upplevelser och bekvämligheter som skapar förutsättningar för utveckling.

Florida (2014) och Gottfridsson (2019) beskriver att 2000-talet influeras av viljan att locka till sig den kreativa klassen och den kreativa människan, vilket skulle bidra till en ökad influens av kultur, innovationer och nytänkt, vilket i sin tur skulle öka områdets attraktivitet. I planeringsunderlaget från 2013 efterfrågas fler kulturevenemang, restauranger och cafeér som komplement till visionen om att stadsdelen önskas bli mer kunskapsintensivt genom att bilda nästa Örebro Business District. I dessa visioner tycks tendenser synas kring kommunens planering för den kreativa klassen och den kreativa människan. Genom att planera för mer kulturella verksamheter, restauranger och caféer förväntas attraktiviteten öka och på så vis påverka områdets identitet. På 1970-talet efterfrågas liknande

verksamheter men till ett annat syfte. I denna period beskrivs Norrcity, framför allt Järntorget, ha sanitära- och ordningsproblem vilket skapade en otrygg miljö. Verksamheter såsom restauranger, pubar, caféer och biografer efterfrågas i området för att dessa förväntas skapa rörelse i stadsdelen under flera timmar av dygnet. Detta beskrivs i sin tur leda till en ökad trygghet, framför allt för de personer som bor i området. Alltså, efterfrågan av denna typ av verksamheter finns beskrivet i båda perioderna men presenteras bidra till olika utfall. Dock skulle etableringen av verksamheterna oberoende av syfte få liknande utfall.

34