Norrcitys identitet -En analys av identitetsförändringen för stadsdelen Norrcity i Örebro från 1970-talet till idag

Örebro universitet HumUS-institutionen Kulturgeografi

Norrcitys identitet

En analys av identitetsförändringen för stadsdelen Norrcity i

Örebro från 1970-talet till idag

Cajsa Törnmarck

Matilda Zimmerman

Kandidatuppsats i kulturgeografi Vårterminen 2020

Sammanfattning

Stadskärnans syfte har förändrats över tid. Från en stadskärna som präglas av service- och

tjänsteverksamheter i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, till att fokusera på detaljhandel i slutet av 1900-talet. Detaljhandeln som syfte för stadskärnan har under lång tid varit en stark bidragande faktor till stadskärnans identitet. Idag diskuteras frågan om stadskärnans syfte istället håller på att återgå till det första tillståndet. Handeln tillsammans med den fysiska gestaltningen och vem stadsdelen planeras för påverkar stadskärnans identitetsutveckling. Med detta i åtanke syftar denna uppsats att undersöka vad det är som formar stadskärnans identitet. Som undersökningsområde har Norrcity i Örebro valts på grund av Örebros stadskärnas uppdelning mellan ett Norr- och ett Södercity där Södercity idag är det kommersiella centret medan Norrcity fallit efter i utvecklingen. Detta har dock inte alltid varit fördelningen då Norrcity beskrivs på 1950-talet som en del av stadens kommersiella centrum. Uppsatsen syftar också till att ta reda på hur Norrcity beskrivs i plandokument från 1970-talet och 2010-talet, vilka visioner som lyfts, samt hur Norrcitys identitetsförändring har sett ut över tid.

De metoder som används i denna uppsats är innehållsanalys och bildanalys, detta eftersom syftet är att undersöka identitetens förändring över tid. Då dokumenten som analyseras är plandokument från

kommunen beskrivs de visioner och den identitet som dokumenterats. Bilderna hjälper till i den historiska åskådningen av platsens eventuella identitetsförändringar.

En stadskärnas identitet är beroende av de förväntningar som människor har på dess fysiska gestaltning och funktioner. Dessa förväntningar speglar stadskärnans syfte som ligger till grund för vad stadskärnans identitet är. Attraktivitet är någonting som är viktigt i planeringen av stadskärnans identitet och de visioner som kommunen tar upp är vad som ligger till grunden för identitetsskapandet av stadskärnan. Kommunen kan mest påverka den fysiska gestaltningen av området, men också funktionerna till viss del. I Norrcity ser vi att Örebro kommun har haft svårt att formulera och förverkliga de visioner som målas upp i

dokumenten under båda perioderna Visionerna har pendlat från att handla om en återaktivering av

funktionerna inom handeln genom att bygga ett multicenter, samt att försöka locka till sig fler invånare för att förändra demografin på 1970-talet, till att på 2010-talet satsa på att bli nästa Örebro Business District samt utveckla funktioner inom kultur, restauranger, caféer och pubar. Vi kan genom vår analys konstatera att Norrcitys identitet har präglats av förändringar inom handeln och konkurrensen med Södercity under de undersökta perioderna. Det som har skiljts åt är de visioner so m förväntas bidra till stadsdelens identitet.

Nyckelord: Plats, identitet, stadskärna, visioner, handel, Örebro, Norrcity.

Innehåll

1. Inledning 1

1.1 Bakgrund 2

1.2 Syfte och frågeställningar 3

1.3 Avgränsning 3 1.4 Disposition 4 2. Metod 4 2.1 Innehållsanalys 5 2.2 Bildanalys 7 3. Forskningsöversikt 8 3.1 Tidigare forskning 8

3.2 Vad är en plats identitet? 9

3.3 Vem planeras stadskärnan för? 11

3.4 Hur har handeln påverkat stadskärnan? 12

3.5 Vilka är stadskärnans utmaningar idag? 14

3.6 Sammanfattning av forskningsöversikt 15

4. Resultat av empiriskt material 16

4.1 1970-talet 17

Geografisk definition och beskrivning av området 17

Vilket utbud finns och vilket utbud önskas? 18

Visioner 18

Vem planeras området för? 20

4.2 Bildanalys 1980-talet 20

4.3 2010-talet 22

Geografisk definition och beskrivning av området 22

Vilket utbud finns och vilket utbud efterfrågas? 23

Visioner 24

Vem planeras området för? 25

4.4 Bildanalys 2020-talet 26

4.5 Sammanfattning av empiri 27

5. Analys 28

5.1 Fysiska gestaltningen 29

5.2 Handel 30

5.3 Vem planeras området för? 32

6. Slutsats och vidare forskning 34

6.1 Slutsats 34

1

1. Inledning

I en artikel från Nerikes Allehanda intervjuas Stina Storm som är VD för City Örebro. I artikeln beskrivs Örebro stadskärna fått ett förändrat syfte, från detaljhandel till fler tjänsteorienterade verksamheter. Under sex år har 33 butiker i stadskärnan fått stänga igen, trots detta har omsättningen ökat med 13 %. De verksamheter som det har gått bäst för är caféer och restauranger medan detaljhandeln har minskat markant. Det faktum att det har skett en förändring av verksamheter i stadskärnan menar Stina Storm inte vara ett bekymmer utan hon ser det snarare som en naturlig utveckling och menar istället “att vi har en betydligt mer levande stadskärna i dag än för tio år sedan, men strukturen förändras och vi kommer se en tydligare utveckling mot tjänsteföretag” (Eriksson 2019).

I den här artikeln ges en indikation på att någonting har förändrats, syftet med stadskärnan är förändrad. Finns det andra faktorer som också påverkat stadskärnans syfte? Och hur kan den här förändringen tillsammans med eventuella andra faktorer påverka stadskärnans identitet? Örebro

stadskärna är uppdelad i två delar, med Svartån som avskiljare delas stadskärnan upp i ett Söder- och Norrcity. I plandokument från Örebro kommun beskrivs Norrcity som en stadsdels vars utveckling varit långsam jämfört med Södercity. Av den anledningen handlar den här uppsatsen om hur Norrcitys identitet beskrivs i olika plandokument och hur stadsdelen har förändrats över tid.

Karta 1. Karta över Örebro stadskärna. Källa: Örebro kommun (2020). Justerad av: Cajsa Törnmarck och Matilda Zimmerman.

2

1.1 Bakgrund

Örebro är en stad som bildades på mitten av 1200-talet. I stadens hjärta ligger Örebro slott som blivit en ikonisk symbol för staden. Under samma tid byggdes även Nikolaikyrkan på Stortorget som är belägen sydväst om slottet. Längst med slottet rinner Svartån som delar upp Örebros stadskärna i två delar: den norra och den södra. Under 1300-talet bestod Örebro stadskärna, så gott som, endast av de kvarter som låg mellan slottet och Nikolaikyrkan på Stortorget. På den tiden var Örebro ett handelsnav för järn från Bergslagen, vilket gjorde att många handelsmän bosatte sig i området (Örebro Stadsarkiv 2019). Handeln i Örebro har varit en stark bidragande faktor till Örebros expansion (Örebro kommun 1974, s. 11). Örebro som handelsstad har haft både med- och motgångar genom åren, i samband med världsliga förändringar som exempelvis krig, ekonomiska kriser och sjukdomar (Örebro Stadsarkiv 2019).

År 1854 brann stora delar av Örebros stadskärna ner och många människor förlorade sina hem. Branden kom dock att bli en vändpunkt för utformningen av staden. De krokiga gatorna som tidigare dominerat stadskärnan ersätts av den tidens ideal: raka breda gator. I samband med detta ökade även industrin och en högkonjunktur var på ingång. I början av industrialiseringen på mitten av 1800-talet var industrierna småskaliga och av olika karaktär. På slutet av 1800-talet etablerades en järnväg inne i centrala Örebro. Järnvägen tillsammans med den dominerande skoindustrin, som också tog fart under slutet av århundradet, skapade många arbetstillfällen. I och med de ökade arbetstillfällena ökade också befolkningen. Mellan åren 1850 och 1950 tiodubblades befolkningen, från 5 000 till 50 000 invånare (Örebro stadsarkiv 2019).

Närheten till tågstationen ledde till att Storgatan och Järntorget tillsammans med Drottninggatan på södra sidan om Svartån, blev mer etablerade som huvudstråk i staden (Örebro stadsarkiv 2019). I början av 1900-talet ansågs Storgatan vara paradgatan. På grund av Örebros expansion fick ett flertal arkitekter i uppgift att upprätta och restaurera byggnader i Norrcity i dåtidens moderna jugendstil, detta för att efterlikna andra europeiska storstäder (Waldén 1977, s. 161).

Stadsbilden på 1950-talet var djupt inspirerad av USA med de storskaliga köpcentrumen, bilismen och olika typer av självbetjäningssystem i handeln (Bergman 2003, s. 127), vilket resulterade i uppkomsten av Krämaren och Åhléns-huset vid Våghustorget på södra sidan av Svartån. Även prestigefyllda byggnader som Stadsbiblioteket och Medborgarhuset byggdes i Södercity. Anledningen till utveckling av Södercity var att området på 1950-talet var i stort behov av sanering och kommunen rev många av de gamla byggnaderna och ersatte dessa med nya moderna byggnader (Örebro kommun 2013, s. 11). Sanering var på 1950-talet en vanlig förekommande åtgärd i flera svenska städer (Bergman 2003, s. 165). På 1990-talet ökade de kommersiella verksamheterna vilket bidrog till ett större tryck på stadskärnans expansion. Istället för att binda ihop Södercity och Norrcity ansågs avståndet vara för långt däremellan, så

stadskärnan expanderade istället på parallellgator till Drottninggatan (Örebro kommun 2013, s. 11). På denna tid byggdes också lägenhetshus i rekordfart i hela Sverige. Resultatet blev då att många människor,

3 framför allt familjer, flyttade ut till förorterna där de nya lägenheterna lokaliserades (Björk, Nordling & Reppen 2012, s. 24).

Sanering, nybyggnation och expansion av stadskärnan är baserade på politiska beslut och under 1980-talet växte begreppet vision sig starkt inom stadsplaneringen. Listerborn (2019, s. 136) beskriver att en vision är en framtida föreställning som beslutas gemensamt med berörda parter för att tillsammans ha ett ramverk att arbeta mot, men också för att legitimera beslut. Visioner har blivit viktigare i kommunal planering i och med att den offentliga sektorn har minskat och kommunen inte längre står för lika stor del av den faktiska exploateringen.

Trots utvecklingen av Södercity har Norrcity inte bara stått och förfallit. Många kommunala och statliga verksamheter är lokaliserade i området, exempelvis Rättscentrum, Polishuset, SCB och Örebrobostäders kontor. Byggnadernas karaktär är fortfarande historiskt präglad med ett utbud av mindre kommersiella lokaler, vilket lett till en stadsbild bestående av många entréer, en stor mångfald av utbud och en plats för ett flertal kulturella upplevelser (Örebro kommun 2013, s. 11).

1.2 Syfte och frågeställningar

Den här studien syftar till att studera Norrcitys identitet, vad som formar identiteten, de visioner som förekommer i plandokumenten samt hur identiteten kan ha förändrats över tid. Med utgångspunkt i detta syfte blir då uppsatsens frågeställningar:

● Hur beskrivs Norrcitys identitet i plandokumenten från 1970-talet och 2010-talet, vilka visioner för stadsdelen förekommer?

● Vilken identitetsutveckling går att urskilja från beskrivningen av Norrcitys identitet och visioner under 1970-talet och 2010-talet, samt hur stadsdelen har påverkats?

1.3 Avgränsning

Den här uppsatsen är geografiskt avgränsad till stadsdelen Norrcity i centrala Örebro. Avgränsningen är satt utefter den geografiska definition som beskrivits i planeringsunderlaget om Norrcity från år 2013, från Södra Grev Rosengatan i norr, Östra Bangatan i väst, en bit av Å-rummet i söder och Alnängsgatan i öst (Örebro kommun 2013, s. 7), se karta 2 i kapitlet Resultat av empiriskt material. När funktioner som handel undersökts har fokus främst legat på Storgatan som beskrivs som huvudstråk i området. När andra funktioner och visioner presenteras för Norrcity inkluderas hela området. När Norrcity benämns innefattar detta hela området och när Storgatan beskrivs är det endast gatan som det handlar om. Massey (1994) konstaterar att det inte går att analysera ett område endast baserat på en gata, då alla områden är beroende och påverkas av närliggande miljöer. Därför kommer andra gator och närliggande områden också nämnas i analysen då dessa tillför en stor del till stadsdelens identitet.

4 I och med att en geografisk avgränsningen är gjord till stadsdelen Norrcity som en del av Örebro stadskärna, blir Södercitys identitet som stadskärna inte analyserad. På grund av att Örebro kommun har gjort en åtskiljning mellan den norra och den södra delen av stadskärnan i form av framtagandet av utvecklingsdokumenten av Norrcity, är det relevant att studera de två stadskärnorna var för sig. Trots detta står Norrcity i relation till Södercity och är någonting som kommer att belysas i uppsatsen.

En plats identitet är ett brett forskningsområde som undersöks inom flera vetenskapliga ämnen (Peng, Strijker & Wu 2020). Möjligheterna fanns bland annat att analysera människors uppfattade identitet av platsen samt identitetens påverkan på platsen. Då Norrcity utbud skiljer sig från Södercitys hade en analys kring hur butikernas utbud och kundbas påverkar platsens identitet. Eftersom denna uppsats syftar till att undersöka hur identitetförändringen sett ut över tid och hur detta har formulerats i plandokumenten har forskning kring hur människor uppfattar platsens identitet inte undersökts. Detta har också påverkat valet av metod som landade i innehålls- och bildanalys då dessa metoder hjälper till att besvara syfte och frågeställningarna.

1.4 Disposition

Efter detta kapitel kommer kapitel två som innehåller våra metodval till uppsatsen. Dessa är

innehållsanalys och bildanalys. I kapitel tre presenteras den forskningsöversikt som kommer användas som teoretisk grund för uppsatsen. Detta kapitel delas in i rubrikerna: ‘Tidigare forskning’,‘Vad är en plats identitet?’, ‘Vem planeras stadskärnan för?’, ‘Hur har handeln påverkat stadskärnan?’ och ‘Vilka är stadskärnans utmaningar idag?’. Kapitlet avslutas med en sammanfattning. Kapitel fyra innehåller vårt empiriska material som presenteras i kronologisk ordning. Först beskrivs innehållet i 1970-talets dokument. Denna information kompletteras med bilder från 1980-talet. Därefter beskrivs innehållet i dokumentet från 2010-talet vars information kompletteras med egentagna bilder från år 2020. Kapitlet avslutas med en sammanfattning. I kapitlet Resultat och slutsats beskrivs de resultat som det empiriska materialet bidragit med, kombinerat med forskningsöversiktens innehåll. Detta kapitel delas in i

underrubrikerna ‘Fysisk gestaltning’, ‘Handel’, och ‘Vem planeras området för?’. Kapitlet avslutas med uppsatsens slutsatser tillsammans med en diskussion kring vidare forskning gällande Norrcity som studieobjekt samt platsidentitet som ämne.

2. Metod

I utformningen av uppsatsens syfte och frågeställningar diskuterades alternativet att undersöka den uppfattade identiteten av Norrcity. Metoder som hade passat för den typen av social infallsvinkel skulle varit intervju och enkät. Dock drabbades världen av en Corona-pandemi och intresset för att intervjua eller bli intervjuad sjönk. Istället formulerades uppsatsens syfte och frågeställningar till att handla om en historisk redogörelse över hur Norrcitys identitet beskrivs i plandokument från olika tidsperioder. Boréus

5 & Bergström (2018 ss. 24-25) beskriver att texter kan behandlas med olika metoder och infallsvinklar, bland annat argumentanalys eller idé- och ideologianalys. För att undersöka historiska förändringar över tid rekommenderar författarna dock innehållsanalys då denna metod bidrar med en metodik där dokument från olika tidsepoker kan undersökas på ett kvalitativt sätt. För att kunna besvara frågeställningen som handlar om hur Norrcitys identitet beskrivs i plandokument blev metodvalet därför innehållsanalys, vilket är den primära metoden för uppsatsen. Arvidsson (2003, s. 180) beskriver att bilder kan, i samspel med dokument, bidra med djupare information. Med detta i åtanke kommer även bildanalys användas som en kompletterande metod för att analysera hur Norrcitys identitet har förändrats över tid.

En reservation läggs fram kring att denna uppsats är baserad på våra tolkningar av forskning och empiri. Detta med grund i resonemangen av Danemark, Ekström, Jakobsen och Karlsson (2018, ss. 31-32) kring den existerande objektiva verkligheten. En objektiv verklighet existerar, men trots detta är vår kunskap om den objektiva verkligheten begränsad och står i relation till ett sätt att uttrycka sig. Ordens innebörd är föränderliga vilket också betyder att kunskap är föränderligt. Bryman (2018, s. 358) belyser att vid innehållsanalys undersöks antingen den manifesta eller latenta informationen, eller både och. Manifest information är den som tydligt går att utläsa från texten medan den latenta informationen kan innebära hur texten uppfattas som exempelvis positiv eller negativ, eller tolkningar av ord och uttryck som görs av betraktaren. Med detta i åtanke har identitet som ord inte förekommit i alla dokument eller vissa delar av den forskning som ligger till grund för uppsatsen, vilket lett till att tolkningar gjorts vid analysen av materialet. Exempelvis använder Wahlström (2019, s. 31) “stadens själ” som uttryck istället för identitet och i plandokumenten från både 1970-talet och 2010-talet används ord som “karaktär”, vars innebörd tolkas vara likvärdigt med identitet. Tolkning kring innebörden av identitet baseras på den forskning som presenteras i kapitel tre.

2.1 Innehållsanalys

I denna uppsats kommer metoden innehållsanalys att användas. Boréus & Bergström (2018 ss. 55-58) skriver att metodiken för en innehållsanalys börjar vid urvalet av analysmaterialet som sker i relation till forskningsfrågan. Valet av källor är en viktig del i processen. Därefter följer kodningen av materialet som kan ske antingen manuellt eller digitalt, där fördelen med manuell kodning är att det kan bidra till en djupare analys med mer komplicerade tolkningar och bedömningar. För att koda behövs ett kodschema och innan detta utvecklas bör det valda empiriska materialet betraktas för att få en överskådlig blick över innehållet (Boréus & Bergström 2018, ss. 55-58). Ett kodschema ska sedan utformas efter ord eller kategorier som återfinns i dokumenten. Boréus och Bergström (2018, s. 59) konstaterar att kvantitativa analyser behöver mer precisa scheman medan i kvalitativa analyser kan scheman formuleras genom exempelvis frågor.

6 Boréus & Bergström (2018, ss. 59-62) konstaterar att om analysmomentet består av en jämförelse av texter är det viktigt att dessa bedöms och behandlas lika. Det är också viktigt att alla som utför kodningen gör detta med likvärdiga bedömningar, detta för att undvika att analysen faller på att bedömningen varit olika. Därför bör kodningen dubbelkollas så att kodningsprocessen varit så tydlig att alla inblandade kodat lika. En viss grad av olikheter och avvikelser kan accepteras. Om texter från olika tidsepoker undersöks bör kodningsprocessen utföras växelvis mellan texterna, detta för att undvika att bedömningarna blir olika, vilket kan ske om man behandlar texterna var för sig.

Nackdelar som Boréus & Bergström (2018, ss. 79-80) belyser med innehållsanalys är att det outtalade inte får tillräckligt utrymme i analysen. För att komma åt sådana frågor rekommenderar författarna istället diskursanalys som metod. Ytterligare en kritik som Boréus & Bergström (2018, ss. 79-80) lyfter är att kodschemats utformning kan riskera att andra problem eller forskningsfrågor förbises, vilket är en stor risk om forskaren har ett förutbestämt problem som denne söker. Detta kan undvikas om forskaren i tidigt skede skaffar sig en bra överblick över sitt material.

I denna uppsats bestod det empiriska materialet av politiskt framtagna dokument från Örebro kommun gällande det valda området, nämligen Norrcity. Det fanns inte något plandokument från 1970-talet som var helt likvärdigt med det dokumentet som fanns från 2010-talet. Av den anledningen har 1970-talets empiriska underlag bestått av fler dokument för att kunna få ett fullständigt underlag från just detta årtionde. I denna tidsperiod används fem olika dokument: ‘Norrcity sammanfattning’, ‘Torg och gator’ och ‘Freden’ från år 1978, ‘Slutrapport’ för hela projektet från år 1980, samt ett kapitel ur Örebro kommuns kommunplan från 1974. Kapitlet heter “Innerstaden” och ger en helhetsbild av Örebros stadskärna. Alltså kan detta i vissa fall innefatta både Norrcity och Södercity. När dokumentet beskriver helhetsbilden av stadskärnan kommer ordet innerstaden att användas.

Kodningen av materialet skedde sedan manuellt eftersom strävan låg i att få en så djup analys som möjligt. Genom att läsa dokumenten innan analysen skapades en god översikt av materialet, vilket ledde till framtagandet av kodschemat som var baserad på frågor. Detta betyder att en kvalitativ analys förekom med anledning av att dokumenten var från olika tider och innehöll olika typer av uttryck med samma innebörd. Detta innebar att informationen först analyserades utifrån det som stod manifest i dokumenten för att senare undersöka den latenta informationen i dokumenten. Då dokumenten från 1970-talet var i pappersform och dokumentet från 2013 var digitaliserat föreföll det bäst att göra analysen kvalitativ eftersom förutsättningarna att göra ordsökningar och liknande inte var förekommande. Den kategorisering som användes i innehållsanalysen var baserad på de rubriker som beskrivs i kapitlet forskningsöversikt, detta för att sedan kunna jämföra forskningen med det empiriska materialet i resultatet. De kategorier som användes i kodschemat för plandokumenten var följande: ‘Vem planeras området för?’, ‘Vilket utbud finns på platsen?’, ‘Vilket utbud efterfrågas på platsen?’, ‘Geografisk definition?’, ‘Vilka motiv finns för

7 den utveckling som presenteras?’, ‘Hur beskrivs området?’, ‘Vilka visioner finns för området?’ samt ‘Hur beskrivs områdets gestaltning?’. Detta innebar alltså att tolkningar kring den latenta informationen

förekom vid flera tillfällen då informationen i vissa fall inte stod manifest i dokumenten som analyserades. Kodningen gjordes av alla dokument växelvis utan inbördes ordning och av båda författarna på varsitt håll. Sedan gjordes en jämförelse av resultaten. Tolkningar och resultat var likvärdiga, med några få avvikelser. Sammanställningen gjordes sedan i empiri-kapitlet i löpande text för varje årtionde för att läsaren ska kunna få en helhetsbild från perioderna. I empirikapitlet har vissa frågor slagits ihop på grund av att utfallen blev lika under den första kategoriseringen. Fyra övergripande rubriker framkom:

´Geografisk definition av området’, ‘Vilket utbud finns och vilket utbud efterfrågas?’, ‘Visioner’ och ‘Vem planeras området för?’.

2.2 Bildanalys

Som komplement till innehållsanalysen kommer metoden bildanalys användas. Sparrman, Torell och Åhrén Snickare (2003, s. 9) konstaterar att det inte finns någon renodlad modell att applicera på forskning när syftet är att genomföra en bildanalys. Anledningen är att bildanalys är en metod som används

tvärvetenskapligt, men dom belyser vikten av att bilder och texter bör ses som likvärdiga i artikulering och förmedling av uttryck.

Både bild och text har som syfte att kommunicera, varje sätt att uttrycka sig har sin historiska kontext som bidrar med olika förutsättningar. Denna kontext kan ses som den ram för vad som är möjligt att förmedla, vilket också bör finnas i åtanke vid analystillfället (Sparrman, Torell & Åhrén Snickare 2003, s. 15). Fors och Bäckström (2017, ss. 29-30) diskuterar också en subjektivitet och objektivitet vid analys av visuella bilder. Vissa idétraditioner hävdar att fotografier endast ska användas som en objektiv observatör för att beskriva verkligheten frånkopplat från den subjektiva betraktaren. Andra menar att den objektiv

verkligheten inte går att finna utan att frångå den subjektiva betraktaren (Fors & Bäckström 2017, ss. 29-30).

Bildanalys som metod är, som nämnt ovan, tvärvetenskapligt använd och det är det specifika

forskningsområdet och de forskningsfrågor som formulerats som definierar hur bilderna väljs, används och analyseras. Användningen av “vardagsmotiv”, såsom privata bilder, är ett relativt obeprövat område konstaterar Sparrman, Torell och Åhrén Snickare (2003, s. 15). I en jämförelse mellan en bild och en text bidrar bilden med en möjlighet att förbise konventionella regler och kravet på förståelsen av alfabet och språk. Alla kan se en bild. Men för att verkligen förstå en bild krävs kulturell erfarenhet. När en bild analyseras görs detta genom betraktarens kulturella kompetens, vilket betyder att betraktaren uppfattar symbolik och syfte som bilden förmedlar. Bilder förmedlar en spegling av verkligheten i tid och rum. Denna verklighet behöver dock nödvändigtvis inte vara sann. Men genom att placera bilden i sin

8 historiska och kulturella kontext kan bilden få en fördjupad mening (Arvidsson 2003, ss. 179-180). På så vis menar Fors och Bäckström (2017, ss. 30-31) att ur ett sådant perspektiv beskrivs inte bara vad vi ser utan också hur vi ser på saker. Hur i den mening att vi förstår och ser saker utifrån en större lärd kontext påverkad av kultur, historia och sociala aspekter.

“I samspel med skriftliga dokument kan bilden tillföra ytterligare information till betraktaren om tid och rum. En text kan på motsvarande vis få en djupare innebörd med hjälp av bilder.” (Arvidsson 2003, s. 180).

En problematik som lyfts fram kring bildanalys är bildens oförmåga att verifiera de tolkningar som görs. Medan en text utskrivet förmedlar ett syfte, har inte bilden samma möjlighet att förmedla sitt specifika syftet. Bilden är en berättande källa som är en bekräftelse på att en händelse faktiskt har inträffat. En analys kring bildens uppkomst och dess ändamål bör finnas i åtanke eftersom bildens syfte och ändamål kan skapa förutsättningar för bildens motiv som kan missuppfattas vid fel tolkning av omständigheterna (Arvidsson 2003, ss. 182-183).

Tillvägagångssättet för denna uppsats gick till som så att bilder valdes ut från Örebro stadsarkivs fotobank för att komplettera 1970-talets visioner av Norrcity. Dessa bilder var tagna av både privata och offentliga aktörer. Bilder från 2010-talet togs av oss som författar denna uppsats, då stadsdelen besöktes. I och med att uppsatsen syftade till att undersöka Norrcitys identitetsutveckling valdes bilder som visualiserade den historiska utvecklingen av stadsdelen. Bild 2 och bild 4 är tagna från samma vinkel för att belysa den förändring som förekommit. Bild 3 och bild 5 valdes för att belysa det handelsutbud som förekom på gatan under de olika tidsepokerna. De bilder som valdes hade som syfte att komplettera den information som innehållsanalysen bidragit till. Båda bilderna bidrog med en visuell bild av den fysiska gestaltningen samt hur Storgatans trafik kunde föras på gatan. Det finns dock ingen information om syftet till bildernas uppkomst på 1980-talet. Dock analyseras dessa bilder i relation till den historiska kontext som förekom under den period som bilderna togs, vilket presenteras nedan i kapitlet om forskningsöversikten. Det som analyserades på bilderna var: ‘vilka verksamheter syns’, ‘hur den fysisk gestaltning ser ut’ och ’vilka fordon finns på gatorna’.

3. Forskningsöversikt

3.1 Tidigare forskning

För att undersöka forskningsområdet användes databaser som SWEPUB, Primo och Diva och sökord som använts var ‘stadskärna’, ‘identitet’ och ‘plats’, både på svenska och engelska. I denna process framkom en artikel av Peng, Strijker och Wu från år 2020 där de gjort en avancerad sammanställning av hur

9 forskning kring platsidentitet har sett ut från år 1985 och framåt. Dom konstaterar att intresset för att studera platsidentitet sträcker sig över flera forskningsområden: geografi, ekologi, sociologi för att nämna några. Innan 2000-talet var platsidentitet mest utforskat inom biologin. Efter år 2000 var humaniora och samhällsvetenskap de dominerande och dessa hade fokus på bland annat historia, geografi, ekonomi, kulturella studier och utbildning. Efter år 2010 noteras dock ett skifte gentemot forskning kring

platsmarknadsföring där turism, arkitektur och gästvänlighet förekommer. Peng, Strijker och Wu (2020) konstaterar att forskningsfrågorna kring platsidentitet i huvudsak brukar handla om:

“where the place identity represents, whose place identity it is, what the place identity is, and how the place identity is affected.” (Peng, Strijker & Wu 2020).

Platsidentitet mäts enligt Peng, Strijker och Wu (2020) både kvantitativt och kvalitativt. Vid undersökning av människors platsidentitet är intervjuer en vanligt förekommande metod, vilket också förekommit vid forskning kring platsidentitet av platsen. Inom denna kategori beskrivs också text- eller diskursanalyser samt bildanalyser vara vanligt förekommande. Resultaten av de olika infallsvinklarna som forskning kring platsidentitet har fått har också varit spridda. Vad gäller studier av platsens platsidentitet konstateras platsidentitets roll i regional utveckling inte vara tillräckligt utforskad. Flera forskare diskuterar

resistensen gentemot globalisering i utvecklingen av regioner. Studier kring skapandet av platsidentitet har bland annat resulterat i konstateranden kring att etableringen av platsidentitet kan skapa kollektiv

mobilisering, och talar om att skapandet av en platsidentitet har en potentiell plats i visionskapandet i planeringsprocessen. Dock konstaterar Peng, Strijker och Wu (2020) att flera forskare belyser att dessa visioner måste skapas av lokalbefolkning och andra samhällsmedlemmar, inte bara av politiker och ekonomiska intressenter, detta för att inte samhällskonflikter ska uppkomma.

Den sammanställning som Peng, Strijker och Wu (2020) presenterar överensstämmer väl med resultatet av den forskningsöversikt som genomförts inför och under denna uppsats framkomst. Då fokus i denna uppsats är att undersöka identitetsförändringar i en svensk stad har forskning gällande

identitetsutvecklingen i svenska städer varit betydelsefull. Som nämnt ovan är platser och dess identitet ett väl utforskat området för forskare inom fler olika forskningsinstanser. Genom att ta del av denna

forskning har forskningsöversikten till denna uppsats kommit att delas in på följande sätt: först lyfts frågan ‘Vad är en plats?’. Detta används sedan som en teoretisk utgångspunkt i följande stycken: ‘Vem planeras stadskärna för?’, ‘Hur har handeln påverkat stadskärnan?’ samt ‘Vilka är stadskärnans utmaningar idag?’. Kapitlet avslutas sedan med en sammanfattning.

3.2 Vad är en plats identitet?

Förändringar är någonting som alltid påverkar en plats. Massey (1994) belyser att plats som koncept är en icke-statisk process av sociala interaktioner och att platsers sammanlänkning med närliggande platser bör

10 ses som flytande. Gränsdragning kan skapa innanförskap och utanförskap och rädslan för att påverkas av nya influenser blir större. Massey (1994) är också tydlig med att konstatera att platser inte har en specifik identitet som alltid har varit sådan. Istället menar hon att det förekommer många interna konflikter på alla platser: platsen har ett slags historiskt arv samtidigt som den nutida utvecklingen bidrar med andra, ibland motsägelsefulla, influenser. Men Massey (1994) vill ändå slutligen poängtera att det unika med platsen inte är att förringa. Det unika finns alltid som en grund till det kontinuerliga identitetsskapandet som platser genomgår. Identitetsskapandet är en process som består av platsens historia samt komponenter som sociala relationer och globalisering på olika nivåer, exempelvis ekonomiska och kulturella.

Komponenterna utmanar det homogena (den specifika identiteten) på platsen och varje plats har sin unika sammansättning av dessa komponenter. Platsens identitetsskapande är, som sagt, i konstant förändring, vilket lett till att varje lager av denna process består av både lokala och globala influenser. Resultatet blir då att alla platser har sitt eget recept av komponenter, vilket skapar det som kan uppfattas som unikt på just den platsen (Massey, 1994).

Tuan (1974) beskriver hur människan ger mening till platsen genom att se bortom platsens funktionella betydelse. En plats själ finns i det rumsliga och identiteten är en kombination mellan platsens fysiska gestaltning och förändringar som sker genom generationsskiften. Tuan (1974) beskriver, vad han kallar

sense of place, som förklarar hur platsens identitet skapas. Dels genom den visuella bilden och dess

funktion men också av hörsel, känsel, smak och lukt. Han konstaterar också att en plats identitet eller uppenbarelse påverkas av andras tolkningar.

Ujang och Zakariya (2015, s. 710) konstaterar att Tuan anser att en plats existerar även utan ett syfte, men det är på platsen som upplevelser och erfarenheter skapas. Detta jämför dom med Relphs tolkning av att en plats utan syfte endast är ett rum (space) och detta blir en plats (place) först när människor ger syfte till rummet. Ujang och Zakariya (2015, s. 710) talar också om att det förs diskussioner kring ifall urbana platser tappat sin mening och identitet och vilka konsekvenser detta bidragit med. Resultatet av stora förändringar av den fysiska gestaltningen och om platsens funktion förändras kan bli att människors syn på platsen och tillhörighet till platsen förstörs, vilket också betyder att platsen tappar sitt syfte. Platsens uppbyggnad är både fysisk och psykisk, där den fysiska delen innefattar de aktiviteter och den mening som platsen har. Den psykiska delen baseras på människors uppfattning och sociala engagemang i aktiviteter på platsen. Aktiviteterna, meningen med platsen och den psykiska uppfattningen är alla tre komponenter som bidrar till bildandet av en plats identitet (Ujang & Zakariya 2015, s. 710).

Även Wahlström (2019) belyser det faktum att platsens identitet är uppbyggd på olika komponenter. Hon nämner två stycken, dels den mänskliga relationen till platsen och dels människans förväntning på

gestaltning och funktion. De personer som är uppvuxna i en stadsdel har en starkare relation till platsen än de som besöker stadsdelen, och denna skillnad är densamma oavsett vilken stadsdel som undersöks.

11 Uppfattningarna kan däremot skilja sig åt inom och mellan städer när det kommer till stadens utformning och gestaltning. Av den anledningen menar Wahlström (2019, s. 32) att det är högst relevant att analysera och arbeta med den fysiska gestaltningen för att stärka platsens identitet. Detta istället för att analysera människors relation till olika platser då relationen är subjektiv och svår att påverka. Hur arbetet med den fysiska gestaltningen ska gå till, vilka historiska bitar som ska belysas eller vilka hus som göras om, beror på det geografiska läget och vilka förutsättningar som existerar på den specifika platsen. En plats med tydlig identitet leder till en god spiral som bidrar till ökad trivsel hos människor (Wahlström 2019, ss. 30-32).

“Stadens själ är inte statisk, står aldrig still – den följer oss som bor och vistas i staden från igår till idag och i morgon.” (Wahlström 2019 s. 32).

“En stadskärna är själva sinnebilden och koncentratet av en stad” (Thufvesson 2019, s. 12). De bakomliggande orsakerna till en förändrad stadskärna har en stor inverkan på stadskärnans identitet. I Sverige på 1960-talet revs och sanerades många städer med syfte att bygga upp en ny modern stadskärna anpassad för modernismen och bilismen. Detta medan städer som bombats sönder i andra världskriget byggdes upp med syftet att återskapa den gamla historiska prägeln som platsen hade innan. Valet att riva stadskärnan har resulterat i konsekvenser av att den historiska prägeln och identiteten försvunnit vilket är svår att återskapa flera år senare (Thufvesson 2019, ss. 12-13).

3.3 Vem planeras stadskärnan för?

“I stadskärnan möts örebroare och besökare för att uppleva Örebro. Alla, oavsett kön, ålder eller ursprung känner sig trygga och nyfikna på vad staden erbjuder. Örebro är staden som överraskar.” (Örebro Kommun, 2008).

Med denna motivering vill Örebro kommun beskriva vem stadskärnan planeras för. Forskare har dock tittat på hur detta överensstämmer med det verkliga utfallet och vilka personer som faktiskt rör sig i stadsrummet.

Utifrån en studie av Anselmsson (2016) konstateras att handel i stadskärnan medför en viss status. Ett exempel som beskriver det här är utvecklingen av restauranger i Malmö och dess förändrade lokalisering. Restauranger som McDonalds och Pizza Hut har flyttat från stadskärnan för att ge plats för saluhallar och finare restauranger (Anselmsson 2016). Genom att rikta in sig på en viss kundkrets som inte är speciellt priskänslig, vilket Anselmsson (2016) kategoriserar som höginkomsttagare, och som värderar en levande stadskärna skulle detta kunna vara en väg att gå för att utveckla stadskärnans attraktivitet. Detta stämmer dock inte alltid överens med kommunala mål, då målen ofta inte nämner en specifik kundkrets utan riktar sig till större delar av befolkningen (Anselmsson, 2016)

12 Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet beskriver Gottfridsson (2019, s. 155) den kreativa människan som den primära människan att planera för. Det handlar nu inte bara om att locka till sig företag utan det gäller även att rätt människor verkar i området. Gottfridsson (2019, s. 155) menar att det “krävs ett perspektivskifte i stadsplaneringen från företagsvänlighet till människovänlighet” (Gottfridsson 2019, s. 155). I och med det här perspektivskiftet kommer planeringen för stadskärnan förändras, dess syfte blir då ett annat och individers identitet och status kopplat till staden kommer att bli allt viktigare.

Den kundkrets som både Anselmsson (2016) och Gottfridsson (2019) diskuterar är den kreativa klassen. Florida (2014) beskriver att den kreativa klassen har vuxit fram i och med informationsteknologin och digitaliseringen och blivit den huvudsakliga drivkraften bakom ekonomisk utveckling och tillväxt i städer (Florida 2014). Det som attraherar den kreativa klassen är en plats med ett sprudlande kulturellt liv och diverse bekvämligheter, från tilltalande arkitektur till kunskapsintensiva verksamheter. För att locka till sig den här sortens människor behöver en plats också bestå av likasinnade människor. Genom att skapa kunskapsintensiva kluster med kreativa människor lockas även företag till platsen (Florida 2014).

3.4 Hur har handeln påverkat stadskärnan?

När handeln började flytta in till stadskärnan vid 1800-talets mitt fick stadskärnan ett nytt syfte. Fler människor rörde sig i området och stadskärnan blev mer än bara en gata, det blev en träffpunkt. Stadsbränderna som förekom i många städer i Sverige på mitten av 1800-talet (bland i annat Örebro) skapade förutsättningar för att modernisera stadskärnan. Detta gjordes i form av nya lokaler som anpassades för handelsverksamheter (Bergman 2003, ss. 23-26). På södra sidan om Svartån i Örebro byggdes gator med skyltfönster där verksamheter hade möjlighet att visa upp sitt utbud och stadsborna hade möjlighet att undersöka vad som såldes. Gasbelysning användes i fönsterna, vilket gjorde att

människor kunde betrakta innehållet i butikerna under dygnets alla timmar. Detta skapade dock problem i trafiken där fotgängare och fordon delade på vägarna. För att lösa detta skapades trottoarer där

människorna inte skulle störa trafiken. Även dom som inte hade råd att handla hade möjlighet att begrunda utbudet (Bergman 2003, ss. 39, 41 och 118). I och med att stadskärnan blev en ny träffpunkt öppnades också restauranger, caféer och de tidiga biograferna i samma område. Banker och andra maktbyggnader byggdes också, med en arkitektur som osade makt och kapital (Bergman 2003, s. 50).

På 1930-talet blev fenomenet köpcentrum ett faktum och dessa byggdes i stadskärnan med en ståtlig arkitektur. Inom dessa väggar skulle många olika varugrupper säljas över disk, men det nya rummet var dock inte till för alla. Det fanns strukturer och normer som skulle följas i form av klädsel och beteenden. De som inte följde normen passade inte in i dessa köpcentrum (Bergman 2003, ss. 62-63). Över-disk-handeln höll i sig till mellankrigstiden, då ett nytt system i form av självbetjäning började utvecklas. Detta med syfte att minska på kostnaderna för personal och öppna upp handeln för fler personer (Bergman 2003, ss. 87 och 90). Det var dock först på 1960-talet som självbetjäning blev normen inom handeln (Bergman

13 2003, ss. 130-134). Vissa varor fanns också att tillgå dygnet runt i varuautomater. Dessa, tillsammans med mer generösa öppettider hos verksamheter som caféer, restauranger och kiosker, bidrog till att allt fler människor rörde sig i stadskärnan, även kvällstid (Bergman 2003, ss. 120, 126-127).

Vid efterkrigstiden var de flesta huvudgator fortfarande genomfartsgator, ibland även riksvägar. Detta betydde att bussar, spårvagnar, bilar, cyklister och fotgängare delade gatorna (Bergman 2003, s. 119). Fler bilar blev det på gatorna eftersom 1950-talet innebar en högkonjunktur i Sverige och många invånare i staden hade full sysselsättning och kunde därmed spendera mer pengar (Bergman 2003, s. 139). Bilismen var en faktor som påverkade centrumbildningen från 1940-talet. I och med att sanering av många

stadskärnor förekom under 1900-talets mitt, planerades bilen in i stadskärnan genom utformningen av breda, separata gator för endast bilismen och tillkomsten av många parkeringar utspridda i stadskärnan (Bergman 2003, ss. 151-153). Köpcentrumens attraktivitet ökade och stadsbilden fylldes av flertalet sådana (Bergman 2003, s. 139).

Bergman (2003, ss. 153-155) beskriver en inventering av köpcentrums placering i städerna på 1950-talet som visade att många städer hade dessa lokaliserade nära varandra, medan andra hade varuhus mer utspridda i staden. Där varuhus och butiker var nära lokaliserade på en gata och/eller väl placerade sidogator hade konsumenten ett mer självklart område att röra sig på. Om stadskärnan istället delades av exempelvis en park, ett vattendrag, en trafikerad väg eller liknande hade människor en tendens att endast röra sig på en sida av området. I Örebro förekom detta fenomen trots att både Norrcity och Södercity hade varuhus.

Då 1950-talet bestod av teorier kring sanering av stadskärnan blev istället 1970-talets stadsplanering präglad av komplettering av den valda centrumstrukturen, men med en mer romantisk syn på de historiska byggnaderna (Bergman 2003, s. 165). Under denna tid blev också externa köpcentrum ett fenomen. Stora varuhus med stora parkeringsplatser etablerades utanför stadskärnan för att nå konsumenterna med bil och stora varuinköpsplaner (Bergman 2003, s. 167). Resultatet av detta blev ett så kallat trendbrott.

Detaljhandelns omsättning i flertalet stadskärnor minskade trots att detaljhandelns totala omsättning ökade. Detta trendbrott ledde till en omprofilering av utbudet i stadskärnan. De externa varuhusen hade oftast ett utbud av lågprisstandard medan stadskärnan hade verksamheter med mer shopping- och livsstilskaraktär (Bergman 2003, s. 170).

1950-talets förändring i människors levnadsstandard förändrade också stadslivet. Bergman (2003, ss. 170-171) beskriver att från 1970-talet blev stadsrummet mer liberalt, där människorna inte längre behövde tilltalas lika formellt, klä sig på ett visst sätt eller bete sig inom ramen av vad som var acceptabelt.

Stadslivet blev mer till för alla. Detta skapade ett helt nytt rörelsemönster i staden där fler människor rörde sig på en mindre yta. Stadskärnans som mötesplats, både dag- och kvällstid fick en ny innebörd (Bergman 2003, ss. 170-172). Invandringen i Sverige, men också svenskarnas resande, öppnade upp möjligheterna

14 för att stadskärnan skulle influeras av andra kulturer. Inom restaurangbranschen kom exempelvis influenser från Italien, Turkiet och Latinamerika (Bergman 2003, s. 174). Under samma period som liberaliseringen av stadskärnan ökade också intresset för stil-, mode- och märkesvaror hos konsumenten. Detta påverkade både de externa köpcentrumen och dom i stadskärnan. Externa köpcentrum såsom Marieberg utanför Örebro öppnades på 1980-talet och hade ett stort och generöst utbud av många olika varor. Stadskärnans handel påverkades, vilket ledde till åtgärder såsom fler tillstånd till restauranger och hotell, upprustning av gator, torg och fasader, samt etablering av centrumföreningar mellan alla som har en funktion eller verksamhet i stadskärnan (Bergman 2003, ss. 178-179). Byggen av nya resecentrum, kulturhus och bibliotek i stadskärnan blev också kommunernas svar på de externa köpcentrumens etablering (Bergman 2003, s. 181).

3.5 Vilka är stadskärnans utmaningar idag?

En strukturomvandling inom handeln på 2000-talet har lett till att den externa handeln och e-handeln lyfts fram som stadskärnans största konkurrenter. Mihaescu (2019, s. 17) menar att det finns framför allt tre anledningar till att externa köpcentrum har vuxit fram. För det första har antalet bilar ökat. Ökningen av bilar har lett till en utökad mobilitet och tillsammans med en förbättrad infrastruktur har resor till externa köpcentrum möjliggjorts. För det andra har sysselsättning bland kvinnor ökat vilket också bidragit till en större kundbas då det ekonomiska välståndet generellt ökat. För det tredje har det skett en förändring av marknaden. Istället för en renodlad detaljhandel växer en “upplevelseekonomi” fram, där människor efterfrågar ett mervärde i sin shopping, där handeln som sådan och marknadsplatsens upplevelse sammanflätas.

Mihaescu (2019) lyfter fram liknelser mellan den pågående strukturomvandlingen och den som existerade på 1800-talet. 1800-talets lokalisering av köpcentrum i stadskärnan bidrog till en annan typ av handel då köpcentrumen skapade möjligheterna för ett större utbud av varor under samma tak. Detta försvårade handeln för kringliggande verksamheter då handeln tidigare bestod av små butiker med mindre utbud. Liknande tendenser kan vi se förekomma idag gällande externa köpcentrum och e-handeln som idag konkurrerar med stadskärnans handel. Trots den strukturomvandling som skedde under 1800-talet försvann inte dåtidens småbutiker från stadskärnan utan de hittade nya vägar för att fortsätta existera. Istället för att vara den primära handeln blev dessa ett komplement till köpcentrumen. 1800-talets strukturomvandling kan betraktas på samma sätt som vi ser strukturomvandlingen idag. Istället för att se e-handeln och de externa köpcentrumen som konkurrenter till stadskärnan så kan dessa vara ett

komplement till stadskärnas verksamheter. Strukturomvandlingar är inte ett nytt fenomen. Utvecklingen av e-handeln och externa köpcentrum är en del i den naturliga strukturomvandlingen av handeln som inte kan förbises utan snarare tas i beaktande vid planering av hur stadskärnor bör organisera sig.

15 Handeln i stadskärnan har, som sagt, alltid varit föränderlig. Om detaljhandeln är ett urtillstånd eller en parentes i historien är inte helt entydigt. I en studie som gjordes i Helsingborg studerades verksamheter från första delen av 1900-talet och den sista delen av århundradet. Resultatet visade att under den första halvan av 1900-talet kunde verksamheter såsom livsmedelshandel, verkstäder, olika typer av serveringar, försäljning av tobak och skrädderier urskiljas. Den andra halvan av 1900-talet präglades istället av mode, elektronik, skor, köpcentrum och banker. Här finns en tydlig skillnad i vilken typ av utbud som varit dominerande, den första halvan dominerades av olika service- och tjänsteverksamheter vars syfte är att möta kunden och erbjuda dem en service eller tjänst, medan andra halvan dominerades av detaljhandeln vars syfte är att sälja produkter. Denna förändring av handelsformer har påverkat stadskärnan. På 2000-talet fylls istället butikslokalerna med verksamheter av service och tjänster, såsom restauranger, gym och skönhetssalonger. Detaljhandels år i stadskärnan under åren 1960-1980 beskrivs inte vara ett urtillstånd utan snarare en parentes i historien (Fredriksson et.al. 2019, ss. 11-14).

Genom att lyfta fram det unika av en stadskärna ökar även chanserna för en större besöksnäring. Lindberg (2019) påpekar att “Platsunika upplevelser och kvaliteter har visat sig vara centrala för att människor ska vilja vistas, verka och bo på en viss plats.” (Lindberg 2019, s. 33). Stadskärnans syfte beskriver Lindberg (2019) som förändrad där handeln har fått en mindre betydelse och lösningen på detta är användandet av innovationer och nytänk. Genom att kombinera det platsen har att erbjuda i form av utbud, tjänster och aktiviteter, samt platsens unika utformning och kommunikationen av platsen har stadskärnan en chans att möta dagens och morgondagens besökare, boende och investerare. Hon ger exempel på köpcentrum som inte bara innehåller handel, utan också upplevelser och tjänster, exempelvis lekland för barn och

gemensamma kampanjer för stadskärnans alla verksamheter (Lindberg 2019, ss. 33-34).

3.6 Sammanfattning av forskningsöversikt

En plats identitet uppfattas olika från person till person. Människans förväntningar på platsens funktion och gestaltning är vad som påverkar syftet med platsen. Syftet på platsen är en byggsten i vad platsens identitet är, tillsammans med det historia som präglat platsen samt globala och lokala strukturer.

Attraktivitet är vad som strävas i planeringen. En plats påverkas också av dess omgivande miljöer och är i konstant förändring. Om en stadskärna är uppdelad på grund av exempelvis en park eller ett vattendrag kan detta resultera i att människor endast vistas på ena sidan av uppdelningen. Vem som förväntas röra sig i stadskärnan är också en viktig aspekt i planeringen.

Stadskärnan har tidigare haft som syfte att locka till sig företag som vill etablera sig, men det börjar synas ett skifte till att planera för individer och dess koppling till platsen istället. Kreativa klassen beskrivs som en önskvärd målgrupp som kan bidra med ekonomisk utveckling och tillväxt i området. Denna klass efterfrågar kulturella evenemang, arkitektur som passar kunskapsintensiva företag och andra

16 Handelns utmaningar har baserats på strukturomvandlingar, från att vara service- och tjänstebaserad till att vara fokuserad på detaljhandel. Vissa forskare menar också att det första tillståndet är på väg tillbaka. De förändringar som förekommit inom handeln har bland annat varit uppkomsten av köpcentrum i staden, sedan modernismen och bilismen. På 1980-talet uppkom fenomenet med externa köpcentrum och på 2000-talet har e-handeln målats upp som en faktor som påverkar handeln i stadskärnan. Dessa utmaningar har mötts på olika sätt och mer nutida utmaningar förutspås bemötas genom innovation och nytänk. Stadskärnans primära syfte som länge varit handeln har börjat utmanas och dagens kunder efterfrågar mer, i form av större utbud i kombination med tjänster, service och aktiviteter.

Utifrån denna forskningsöversikt kan tre huvudsakliga faktorer som påverkar stadskärnan utläsas:

handeln, den fysiska gestaltningen samt vem området planeras för. Denna kategorisering kommer även att återkomma i resultatet av det empiriska materialet samt analysen.

4. Resultat av empiriskt material

Beskrivningen av det empiriska underlaget utgår från ett kronologiskt tidsspann där både det empiriska materialet från innehållsanalysen och bildanalysen presenteras. Varje årtionde är uppdelat i övergripande kategorier som tagits fram utifrån de rubriker som presenterats i kapitlet metod.

Ett av dokumenten som har analyserats är från 1974 och är utarbetad av Örebro kommun där kapitel 9 är det kapitlet som används. Kapitel 9 i kommunplanen beskriver de visioner och mål som Örebro kommun har för innerstaden som helhet. Det andra dokumentet är från 1978 och består av en sammanfattning av Norrcitys utveckling som helhet. Det här dokumentet är uppdelat i delprojekt, Gillet, Gnistan, Freden och Torg och gator. På grund av vår avgränsning till Storgatan som stående exempel, har fokus varit på de punkter som i dokumentet behandlar just Storgatan, men också de punkter som behandlar Norrcity som helhet. Sammanfattningen har samma årtal som två andra dokument (Freden och Torg och gator). Därför kommer sammanfattningen benämnas med källan: Örebro kommun, (1978b). Som empiriskt underlag används också de två delprojekten som nämndes ovan, Torg och gator samt Freden. Dessa dokument beskriver vilka visioner som finns för Torg och Gator samt kvarteret Freden i stadsdelen Norrcity. Dokumentet Torg och gator benämnts med källa: Örebro kommun (1978c). Kvarteret Freden benämns med källa: Örebro kommun (1978a). Det sista dokumentet som används för att beskriva 1970-talet är

sammanställning av Norrcity från 1980 som består av de svar som ges till de tidigare presenterade

dokumenten som tagits fram för stadsdelen. För att kunna förklara Norrcitys identitet på 2010-talet har endast ett dokument behövts för att förstå dess utformning. Dokumentet är framtaget 2013 och heter

17 Karta 2: Karta över Norrcity i Örebro. Källa: Örebro kommun 2020. Justerad av: Cajsa Törnmarck och Matilda Zimmerman.

Kartan beskriver området Norrcity. Området sträcker sig från Södra Grev Rosengatan i norr, Östra Bangatan i väst, en bit av Å-rummet i söder och till Alnängsgatan i öst.

4.1 1970-talet

Geografisk definition och beskrivning av området

De gator och åar som avgränsar Norrcity beskrivs vara Järnvägsgatan i norr, Svartån i söder, Alnängsgatan i öster och Östrabangatan i väster (Örebro kommun 1978c). Både Järntorget och Storgatan ingår i ett område av riksintresse för kulturminnesvården som påverkar riksplaneringen för den fysisk gestaltning. Storgatan, i mitten av Norrcity, beskrivs utgöra Örebros klassiska stadsbild. Med höga fasader och mäktiga takvolymer får området en storstadsmässig karaktär som präglas av sekelskiftets monumentala cityarkitektur (Örebro kommun 1978c).

Stadsförnyelse i praktiken beskrivs som en långsam process. Skulle stadsförnyelse endast ske i form av nybyggnation skulle stora kontraster mellan den nya och gamla bebyggelsen tydliggöras (Örebro kommun 1974, ss. 6-7). Platsbildningar, gatustråk, parker, grön- och torgytor påverkar den rumsliga stadsbilden och hur innerstaden upplevs. Torgfunktionen beskrivs som förändrad. Många torg, inklusive Järntorget som är beläget i anslutning till Storgatan, har fått ett ökat antal parkeringsplatser. Avsaknaden av grönska och belysning på torgen beskrivs som brister. På grund av torgens förändrade funktion, från att vara

handelsplats till att bli en plats där människor ställer bilen, har också andra funktioner såsom kiosker fått tillfälliga placeringar. Dessa förändringar påstås störa helhetsintrycket av innerstadens karaktär (Örebro kommun 1974, s. 60). Parker och grönytor bör enligt Örebro kommun (1974, s. 61) ha tre huvudsakliga funktioner att fylla: ge plats för lek och rekreation, att utgöra stadsbyggnadselement som sammanhåller eller särskiljer områden samt bidra med en varierad stadsbild. Vegetationens betydelse för renare luft konstateras också ha en välkänd betydelse och av den anledningen motiveras också nyplantering av träd i innerstaden (Örebro kommun 1974, s. 61).

18 Innerstadens utformning beskrivs i kommunplanen enligt följande:

“Innerstadens uppbyggnad med nuvarande boende- och verksamhetsstruktur bildar i princip två axlar. En öst-västlig för boende och en nord-sydlig för verksamheter” (Örebro kommun 1974, s. 16).

Trots att Södercity står för den dominerande omsättningen av handeln, anses Norrcity präglas av den historiska bilden av Örebro som handelscentrum (Örebro kommun 1978b, s. 11), vilket också motiveras fortsätta karaktärisera Norrcity (Örebro kommun 1978b, s. 14). Beskrivningen av Södercity som det dominerande handelsområdet i innerstaden är återkommande i fler än ett dokument från denna period. Den fysiska förbindelsen mellan Södercity och Norrcity beskrivs vara Storbron, men rent funktionellt är det busstrafiken som går mellan stadsdelarna som utgör det faktiska flödet. Av den anledningen anses det angeläget att Norrcity fortsätter ha en centrumkaraktär som bör fungera utan stöd av Södercity. Norrcity bör alltså utvecklas parallellt som ett konkurrenskraftigt komplement till Södercity (Örebro kommun 1978b, ss. 7-10).

Vilket utbud finns och vilket utbud önskas?

Under 1970-talet beskrivs externa handelsplatser etableras runt Örebro, trots detta anses inte handeln påverkas då handeln i innerstaden beskrivs som stabil. Om de planerade externa köpcentrumen däremot skulle bli av större karaktär anses detta kunna skapa allvarliga störningar som kan orsaka en tillbakagång av handeln i innerstaden (Örebro kommun 1974, s. 48). En återkommande handelsform som i

utvecklingsplanen förespråkas är det som benämns som veckoslutshandeln. Denna specifika handel är någonting som är tänkt ska öka i Norrcity. I dokumentet eftersträvas Norrcity bygga upp en självständig serviceinriktad profil, där ord såsom exklusivitet, direktservice och sortimentinriktning skall beskriva områdets profilering (Örebro kommun 1978b, s. 13). Det efterfrågas inte bara ett område med blomstrande dagverksamheter utan även verksamheter som skapar en livfull karaktär hela dygnet. Därav bör biografer, restauranger och konditorier lokaliseras i området (Örebro kommun 1978b, s. 14). I kvarteret Freden planeras en sammansättning av verksamheter med Tempovaruhus, butiker, samlingslokaler, kontor och bostäder (Örebro kommun 1978a, s. 15).

Visioner

En vision som tas upp i flera av dokumenten från 1970-talet är:

”... att norra city återaktiveras snarast och att centrumfunktionerna, främst handeln, förstärks genom nyetablering och modernisering.” (Örebro kommun 1978b, s. 6).

19 I dokumentet Sammanfattning för plandokumenten över Norrcity slås det fast att det skett en separation mellan Södercity och Norrcity och att Norrcity har blivit inaktiverat i denna process (Örebro kommun 1978b, s. 19). För att lösa detta föreslås samverkan mellan olika verksamhetstyper samt en omdisponering av butiks- och serviceverksamheter från resterande stadskärna (Örebro kommun 1978a, s. 3). I Örebro kommuns kommunplan påpekas att denna återaktivering samt upprustning av Norrcity bör ha högsta prioritet (Örebro kommun 1974, s. 51). En åtgärd som målas upp i dokumentet Torg och Gator är att Järntorget bör etableras som ett entrétorg till Norrcity, med en karaktär av grönska och gågata (Örebro kommun 1978c). Torget har en påtaglig betydelse som besöks- och entrépunkt (Örebro kommun 1980).

”Handeln i norra City minskar i betydelse i förhållande till södra delen. Det synes angeläget att denna utveckling ej fortsätter om handeln i norra City ej skall urholkas helt” (Örebro kommun 1974, s. 51). För att ändra på detta måste stadsdelens handel återaktiveras och förstärkas med hjälp av nyetablering och modernisering (Örebro kommun 1974, s. 51). För att skapa en konkurrent till Södercitys utformning, som består av två köpcentrum med gångstråk som förbindelse (Örebro kommun 197b8, s. 12), vill Örebro kommun koncentrera Norrcitys handelsområde. Inom kvarteret Gillet och kvarteret Freden ska

verksamheter inom detaljhandeln samt ”bank, försäkring, apotek, frisör och resetjänster” (Örebro kommun 1978b, s. 14) förekomma i ett multicenter. Utfallet av detta önskas bidra till en ökad attraktivitet av området vilket i sin tur förväntas leda till att befintliga verksamheterna väljer att förnya sig (Örebro kommun 1978b, s. 13). Sysselsättningen förväntas öka i och med detta (Örebro kommun 1978a, s. 15). Etableringsintresset konstateras finnas i Örebro, dock sker den största etableringen i Södercity och inte i Norrcity. Intressenter för etablering i Norrcity har funnits men på grund av konjunktur- och kostnadsskäl har dessa ”en mer avvaktande attityd” (Örebro kommun 1980, s. 3). Multicentret förväntas öka Norrcitys attraktivitet och konkurrenskraft (Örebro kommun 1980, ss. 3-4).

Åtgärder som förväntas öka Norrcitys attraktivitet beskrivs också vara bygge av bostäder, parkeringshus och kontorslokaler. Parkering motiveras placeras i anslutning till Västra centrumleden (Östra Bangatan) och kontorslokaler ”bör slutligen förläggas till lägen där buller och andra svårigheter gör att bostäder ej lämpligen kan byggas”. (Örebro kommun 1974, ss. 50-51). De bostäder som efterfrågas är större lägenheter för att få en större allsidighet i befolkningen i stadsdelen (Örebro kommun 1978b, s. 7).

I diskussionen kring hur denna ombyggnad i innerstaden ska bli är alternativen att riva och bygga nytt eller restaurering av den äldre befintliga miljön. Slutligen landar diskussionen i restaurering i och med att detta är det mest kostnadseffektiva alternativet och det bästa alternativet för att bevara stadsbilden. Där det krävs ombyggnation ska detta göra med en stil som är enhetlig med redan existerande arkitektur (Örebro kommun 1974, s. 43, Örebro kommun 1978b, s. 7). Gatusystemen påstås också bevaras i befintlig utformning på grund av att större förändringar skulle bli för kostsamma (Örebro kommun 1974, s. 17). Storgatan planeras dock byggas om till buss-, gång- och cykelgata och denna gata förväntas bli en

20 ”pulsåder i området” (Örebro kommun 1978c) på grund av dess handelsfunktioner och stadsmässiga karaktär.

Vem planeras området för?

I kommunplanen beskrivs en pågående avbefolkning i innerstaden, som speglar den nationella bilden (Örebro kommun 1974, s. 7). Demografin beskrivs ha förändrats, från att både ungdomar och barnfamiljer var bosatta i innerstaden till att den genomsnittliga åldern är relativt hög jämfört med andra

bostadsområden. Detta tros bero på nedlagda skolor. Även andelen ensamstående beskrivs vara större i innerstaden än i andra bostadsområden och detta kan bero på utbudet av omoderna lägenheter vilket resulterar i lägre hyror. De ekonomiska förutsättningarna är med andra ord avgörande i frågan om vart människor bosätter sig. Många höginkomsttagare bor på öster medan medelklassen bor på norr och väster (Örebro kommun 1974, ss. 26-27). En annan anledning som formuleras ligga till grund för den demografi som under 1970-talet finns i innerstaden är närheten till den goda servicen och närheten till både arbets- och ärendeplatser. Av den anledningen faller det sig också naturligt för ensamstående och familjer utan barn att bosätta sig i innerstaden (Örebro kommun 1974, s. 34). Järntorget beskrivs vara en plats med ordning- och sanitära problem vilket drabbar de boende, aktörer som verkar i området samt besökare (Örebro kommun 1978a, s. 6). Sammanfattningsvis förklaras problematiken för de boende i innerstaden vara de otillräckliga rekreationsytorna utomhus, osäkra trafikförbindelser, buller, och förorenad luft (Örebro kommun, 1974, s. 34).

För att åtgärda detta planeras det för fler bostäder samt en lågstadieskola och en eventuell barnstuga i området (Örebro kommun 1978b, s. 17). För att skapa en trivsam miljö för att locka barnfamiljer att bosätta sig i innerstaden bör lekplatser och anordnade aktiviteter av olika slag finnas tillgängliga i området (Örebro kommun 1974, s. 28). Trots att den rådande demografin under 1970-talet är en trend som önskas förändras, ska inte de äldre eller ensamstående som är bosatta i området drivas bort genom lyxsanering, vilket skulle resultera i höga hyror. Genom att förändra förutsättningarna i innerstaden beskrivs denna åtgärd motverka ålder- och inkomstsegregation (Örebro kommun 1974, s. 27).

De bostadsområden som planeras byggas upp inom innerstaden skall möjliggöra kontakt och gemenskap. Utformningen av hus, gator, gångstråk, torg, parker och andra friytor bör, enligt kommunplanen från Örebro kommun (1974, ss. 28-29), gestaltas på så vis så att människan får lust att betrakta sin omgivning och ta kontakt med den.

21 Bildanalysen kommer att utgå från följande teman: ‘vilka verksamheter syns’, ‘hur den fysisk gestaltning ser ut’ och ’vilka fordon finns på gatorna’.

Bild 2: Korsning Storgatan/Järnvägsgatan från 1980-talet, bild tagen från norr mot söder. Fotograf: Hans I Erikson, Källa: Örebro stadsarkiv.

Bilden visar Storgatan och är tagen i södergående riktning från den norra ingången till Norrcity. Skyltar på bilden visar att endast cyklister och fotgängare är tillåtna på gatan. Detta har också förstärkts genom stora blomsterarrangemang som är utplacerade på delar av gatan. Trafikanter som syns på gatan är fotgängare och cyklister. De verksamheter som syns på bilden är Länssparbanken till vänster och till höger finns Sieverths musikhandel, lite längre ner på gatan kan neonskyltar urskiljas vilket troligen lyser upp gatan under dygnets alla timmar. De verksamheter som kan utläsas från bilden bedriver båda dagverksamheter. Den fysiska gestaltningen är av äldre karaktär i form av ståtliga stenhus med flera våningar. På höger sida syns dock ett tvåvåningshus och detta uppfattas vara byggt i trä.

22 Bild 3: En busshållplats på Storgatan från 1980-talet, bild tagen från norr mot söder. Fotograf: Okänd, Källa: Örebro stadsarkiv.

Bilden visar en busshållplats på Storgatan från norr mot söder. Trafikanter som syns på bilden är fotgängare, cyklister och en buss. På bilden syns ett antal butiker, bland annat en garnbutik, en klänningbutik, skinnbutik och biograf Röda kvarn. I den fysiska gestaltningen är många butikslokaler lokaliserade längst med gatan. En väntkur som kombinerats med en cykelhållplats syns på högra delen av bilden. Mellan väntkuren och trottoaren ser det ut att vara en cykelväg. Detta är en annorlunda utformning av gatan än vad bild 2 visar. Dock kan inte den kronologiska ordningen av bilderna utläsa

4.3 2010-talet

Geografisk definition och beskrivning av området

Norrcity som område avgränsas från Södra Grev Rosengatan i norr, Östra Bangatan i väst, en bit av Å-rummet i söder och Alnängsgatan i öst. Det konstateras dock att närliggande områden såsom CV-området, universitetsjukhusområdet, Å-rummet, resecentrum samt postterminalområdet tas hänsyn till i Norrcitys planering (Örebro kommun 2013, s. 7).

Arkitekturen i området konstateras ha bevarat sin historiska prägel, med individuella storskaliga byggnader och en stor mångfald, vilket utmärker stadslandskapet och ”stadsdelens grammatik” (Örebro kommun 2013, s. 11). I Örebros bevarandeprogram för äldre byggnader är en tredjedel av alla byggnader

23 lokaliserade i Norrcity. Byggnader längst Storgatan och Skolgården, samt Centralpalatset är byggt i jugendstil (Örebro kommun 2013, s. 22). Det finns också byggnader som är specifikt framtagna för en verksamhets syfte, exempelvis SCB-huset, Polishuset och Rättscentrum (Örebro kommun 2013, s. 11). Det konstateras dock att vissa bakgator och gränder anses vara slitna och otillgängliga samt att vissa tomter är outnyttjade, till exempel vid Gamla gatan och kvarteret Klostret. Belysningen i Norrcity kan bli bättre på många platser då den dåliga belysningen riskerar att området uppfattas som otryggt. Även skyltningen hos butikerna och på gatorna kan förbättras eftersom det upplevs svårt att hitta i området. Grönområden förekommer men de är få i antal. Vissa gator, såsom Östra Bangatan och Grev Rosengatan, upplevs som barriärer för cyklister och fotgängare, och användningen av gaturummet konstateras inte vara optimal med motivet att de ”signalerar fel funktion och hastighet” (Örebro kommun 2013, s. 13).

Stadsdelen Norrcity beskrivs som en levande och mångkulturell stadsdel. Det som lyfts som styrkor kring stadsdelens gestaltning är att det är en ”vacker stadsdel att vara stolt över att bo och arbeta i” (Örebro kommun 2013, s. 13). Gränder och gator har stor potential när det kommer till att ha aktiviteter och stadsdelen har närhet till resecentrum, god tillgänglighet för gående samt en bra topografi för cyklisterna. Örebro kommun (2013, s. 13) beskriver också att stadsdelen kanske kan besitta Sveriges vackraste centrala stadsrum i form av Järntorget och Henry Allards park.

Norrcity kännetecknas av en stor spridning av verksamheter i mindre lokaler, till skillnad från Södercity som har större och färre lokaler (Örebro kommun 2013, s. 11). Omsättningen på butiksinnehavare är stort och en viss handel konstateras saknas i området. Det finns en del lokaler som står tomma och även pubar saknas. De verksamheter som finns i området beskrivs vara små och annorlunda, vilket lyfts fram som positivt. Hyrorna för lokalerna i Norrcity är också billigare än i Södercity, vilket skapar möjligheter för ”andra typer av butiker” (Örebro kommun 2013, s. 13).

Vilket utbud finns och vilket utbud efterfrågas?

1950-talets Norrcity beskrivs i utvecklingsplanen (Örebro kommun 2013, s. 11) som den “fina” gatan där de dyra affärerna och bostäderna låg. Här fanns flera mötesplatser såsom varuhuset EPA och caféet Loftet som var populära besöksmål (Örebro kommun 2013, s. 3). Den här bilden förändras i och med

etableringen av köpcentret Krämaren i Södercity. Omlokaliseringen av det huvudsakliga centrumet för kommersiell verksamhet förändras snabbt och Norrcity hamnar i skuggan av Södercity. Efter beslutet om etableringen av Krämaren har Södercity fortsatt att expandera medan Norrcity beskrivs ligga för långt bort för att det kommersiella centrumet ska sträcka sig i nord-sydlig riktning. Istället expanderade stadskärnan på parallellgator till Drottninggatan i Södercity (Örebro kommun 2013, s. 11).

Av de butiker som finns på Storgatan säljer 47 % av verksamheterna produkter som kläder, inredning, smycken och teknik. 18 % av verksamheterna på Storgatan är restauranger, caféer och pubar. Den service