I de förslag till ny lagstiftning om mått och vikt, som föregick 1934 års lag, hade upptagits måttenheter för även andra mätningar än av längd, yta, vo-lym och vikt. I ett år 1918 framlagt förslag förordade mynt- och justerings-verket sålunda måttenheter för fyra nya grundstorheter vid sidan av längd och massa, nämligen för tid, temperatur, elektriskt ledningsmotstånd och ljusstyrka. I ett samtidigt ingivet förslag till förordning om mätning och vägning föreslog verket, att definitioner för och storleken av ett stort antal härledda enheter måtte fastställas. Samtliga måttenheter borde enligt för-slaget sammanföras till ett på vetenskapliga grunder baserat enhetligt system. I de delar förslagen innebar nyheter, byggde dessa huvudsakligen på författningsförslag, som framlagts i Frankrike.
Vid det under 1920-talet fortsatta arbetet på en ny lagstiftning om mått och vikt visade det sig, att det i de större kulturländerna på flera punkter icke rådde enighet i uppfattningen om den vetenskapliga grundval, varpå ett enhetligt system med enheter för alla slags mätningar borde byggas.
Detta påverkade i vårt land bedömningen av frågan om en mått- och vikt-reform. I samband med framläggandet för 1924 års riksdag av förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handeln med brännved och annat virke i löst mått uttalade chefen för finansdepartementet (prop.
1924:191 sid. 5 ) :
Mått- och viktlagstiftningens historia i vårt land visar, att man på detta område tidigare ansett sig böra framgå med varsamhet och först sedan en nyhet mera all-mänt genomförts i utlandet införliva den med svensk rätt. Vid nyss angivna för-hållanden synes mig en liknande försiktighet vara att förorda i fråga om de väsent-liga nyheter, som innehållas i myntverkets förslag. Liknande synpunkter hava framförts i åtskilliga av de över myntverkets förslag avgivna yttranden. På många håll har därjämte yrkats en genomgående omarbetning av förslagen, förbunden med prövning av den vetenskapliga grundvalen för den franska lagstiftningen. Det praktiska behovet av ett lagfästande av de nya måttenheterna lärer för övrigt icke vara så överhängande, att icke med frågans avgörande kan anstå, till dess större klarhet vunnits om dess internationella läge och förutsättningarna i övrigt för dess lösning, något som torde vara att vänta inom icke alltför lång tid.
Ej heller vid tillsättandet av 1931 års utredning om revision av lagstift-ningen om mått och vikt, vars arbete låg till grund för 1934 års lag, hade det internationella läget i fråga om enheterna klarnat nämnvärt i enlighet
24
med de för utredningen givna direktiven undantogs frågan om nya enheter vid vägning och mätning från arbetet i avvaktan på att vissa frågor löstes inom det internationella organet för mått och vikt. Då utredningen hade till uppgift att inom ramen för 1885 års förordning avgiva förslag rörande bestämmelser om mått och vikt, begränsade sig utredningen till att före-slå definitioner för enheter för längd, yta, rymd och massa. Enheterna i det framlagda lagförslaget motsvarade därför i stort sett de som fanns redan i 1885 års förordning, dock att i förslaget även återfanns underenheterna millimeter, mikron, kubikmillimeter, kvadratmillimeter och milligram.
Gällande lagstiftning om mått och vikt baseras på metersystemet med de båda grundenheterna för längd och massa: metern och kilogrammet. Stor-leken av dessa är i 1934 års lag fixerad till de internationella meter- och kilogramprototyperna.
I 1934 års lag om mått och vikt har sambandet mellan de internationella prototyperna och de svenska riksprototyperna uttryckts så att metern och kilogrammet anges vara representerade av de internationella prototyperna för metern och kilogrammet, vilka sanktionerats av Allmänna konferen-sen för mått och vikt i Paris år 1889 och förvaras av Internationella byrån för mått och vikt i Sévres.
Med de internationella prototyperna jämföres från tid till annan de na-tionella kopiorna, som överlämnats till medlemsländerna. Internana-tionella byrån för mått och vikt sammanställer resultaten av dessa kompareringar i särskilt upprättade certifikat. Enligt 3 $ i 1934 års lag skall de kopior av de internationella prototyperna, som överlämnats till Sverige, inom landet såsom riksprototyper tjäna till yttersta efterrättelse för bestämning av längd, yta, rymd och vikt (massa). Riksprototypernas längd och massa skall anses vara vad som angivits i senaste certifikat från Internationella byrån för mått och vikt. Riksprototyperna utgör således icke i sig det yt-tersta rättesnöret, utan hänsyn måste alltid tagas till de genom certifikat fastställda korrektionerna för desamma.
Medan enheten för massa alltjämt representeras av den internationella kilogramprototypen, h a r genom förut nämnda beslut år 1960 av Allmänna konferensen för mått och vikt sambandet mellan meterenheten och den internationella meterprototypen av platina-iridiumlegering hävts.
1934 års lag upptar vidare de ur metern härledda enheterna för yta och rymd, nämligen kvadratmetern och kubikmetern, vilka båda ingår i SI-systemet, samt den ur kilogrammet härledda enheten för rymd, nämligen litern, vilken ej ingår i SI-systemet.
I lagen angives och bestämmes till storleken följande decimala över- och underenheter till nämnda grundenheter och härledda enheter:
a) direkt överförbara till SI-systemet
för längd: kilometer, decimeter, centimeter, millimeter och mikron;
25 för y t a : kvadratkilometer, kvadratdecimeter, kvadratcentimeter och kvadratmillimeter;
för r y m d : kubikdecimeter, kubikcentimeler och kubikmillimeter samt för massa: hektogram, gram, decigram, centigram och milligram.
b) ej överförbara till Sl-systemet för längd: mil;
för y t a : kvadratmil, hektar och a r ;
för r y m d : hektoliter, deciliter, centiliter och milliliter samt för massa: ton, deciton och metrisk karat.
Bestämmelserna om enheter i 1934 års lag fullföljer olika syften. Ett är att fastställa måttenheter för användning i hela landet. Ett annat är att skapa en grundval för kontrollen av de mälningsredskap som användes i handeln. Genom justeringsplikt säkerställes att redskapen är anpassade till de n ä m n d a måttenheterna och uppfyller vissa fordringar på noggrann-het.
Om bestämmelserna i 1934 års lag om mått och vikt må i övrigt nämnas följande. Skyldigheten att använda de i lagen angivna enheterna hänför sig till justeringen av mätnings- och vägningsredskap ävensom till märk-ningen av förvarings- och transportredskap, vilka tillika är avsedda att an-vändas som mätningsredskap. Härutöver innehåller lagen ej någon före-skrift om att de däri angivna enheterna skall användas. Ej heller gäller nå-got förbud mot att använda andra enheter.
I detta sammanhang må även beröras 1951 års livsmedelsstadga. I denna har meddelats föreskrifter om märkning i vikt eller volym av livsmedel, som i förpackat skick saluhålles i detaljhandeln. Emellertid ger stadgan inga anvisningar om att märkningen skall anknyta till vissa måttenheter.
En livsmedelsförpackning kan därför lagligen försäljas här i riket, även om märkningen å denna upptar andra enheter än de som n ä m n a s i 1934 års lag; i huvudsak kommer härvid som alternativ till de metriska enheter-na blott i fråga enheter, som ingår i det anglosachsiska måttsystem som
är baserat på enheterna yard och pound.