Om det går snett/Det svåra samtalet

Det blir inte alltid som pedagogen tänkt sig och ibland kan det bli infekterat under samtalet. Hur går man då vidare och hur tacklar man det själv som pedagog och vilken hjälp/beredskap finns det runt den enskilde pedagogen?

6.2.3.1 Särskolan

Pedagogen berättar om att ha erfarenhet av ett svårt samtal som resulterade i att föräldern helt sonika reste sig upp och gick därifrån. Upprinnelsen till samtalet var att ett barn hade blåmärken och sa att min pappa slår mig. Senare på kvällen ringde pedagogen upp föräldern och tillsammans bestämde de sig för ett nytt möte dagen efter på kvällstid. Pedagogen menar

gick snett och hur fruktansvärt hon hade upplevt detta. När detta samtal ägde rum så läste pedagogen till specialpedagog och hade där fått inblick i handledning plus att hennes egen rektor stödde henne.

Men jag kände; för det första ska jag fortsätta eller ska rektorn ta över detta eller hur gör jag? Men det blev bra, ja det blev bra. (Specialpedagog på grundskolan)

6.2.3.2 Grundskolan

En av pedagogerna inom grundskolan som har många års erfarenhet av samtal berättar att det som är svårast för henne är att bemöta aggressivitet. Pedagogen berättar vidare att hon upplever att hon fortfarande lär sig av dessa svåra samtal och att det är viktigt att lyssna på föräldern och att fånga in det som är problemet. För annars får man inte den stabila relationen med föräldern som är så viktig för det fortsatta samarbetet säger hon.

Och så börjar man fånga in problemet, för det är ju mer vi måste problematisera runt och det är inte alltid enkelt. För då får vi ju inte den stabila relationen, då är det ju så upprört, så man får liksom börja gräva där man står. (Specialpedagog på grundskolan)

Den andre pedagogen som arbetar med en liten grupp elever i de högre åldrarna inom grundskolan uttrycker att det har stor betydelse för samtalets utgång om föräldern har accepterat att deras barn har problem och hur samarbetet med skolan varit tidigare.

6.2.3.3 Resursskolan

Den ena pedagogen menar att genom att bejaka och inte komma med motargument för det föräldern säger, så brukar det ”lägga sig”. Föräldern brukar då få en känsla; jag duger faktiskt, fast på mitt sätt, jag är inte så

dum som alla sagt. Den andra pedagogen tar upp om föräldrar som varit ledsna och andra föräldrar som varit negativa.

Det är ju jobbigare att jobba med en negativ förälder, jobbigare att hämta hem, det är ju svårare med jobbet med barnet. (Specialpedagog på grundskolan)

6.2.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis menar vi att pedagogerna i vår undersökning är väl medvetna om hur deras bemötande och kommunikation vid första mötet påverkar föräldrarna. De är också medvetna om första mötets betydelse för den fortsatta relationen och samarbetet med föräldrarna.

7 ANALYS

I vår analys har vi beslutat att titta på likheter och skillnader mellan föräldrars och pedagogers åsikter och uppfattningar om vissa elementära områden såsom bemötande och kommunikation. Vi har funnit följande teman i våra intervjuer: bemötande, kommunikation, engagemang, förtroende och ärlighet samt tyst kunskap och medvetenhet.

7.1 Bemötande

Både föräldrar och pedagoger tar upp bemötandet som det viktigaste vid första mötet. En förälder sade uppskattande att pedagogen mötte henne som en vanlig människa. En pedagog uttrycker att det är viktigt hur man bemöter varandra både vid det första mötet och i fortsättningen. En förälder kände med en gång att hon inte trivdes men visste ej varför. Här var bemötandet negativt och tyvärr hade flera av föräldrarna negativa erfarenheter. En annan förälder säger att det var bemötandet som avgjorde. I detta besvaras också en av våra frågeställningar om hur bemötandet påverkar föräldrarna.

De flesta föräldrar har bestämt sig för om deras barn ska börja på skolan eller inte utifrån det bemötande de fått. Vi får många exempel på vad föräldrar och pedagoger uppfattar som både positivt och negativt bemötande. Både föräldrar och pedagoger tycker lika om vad som är positivt respektive negativt bemötande. För att läsaren ska få en uppfattning om vad som upplevts som positivt respektive negativt ger vi exempel från intervjuerna.

Positivt från föräldrar: ”Där var ingen distans, han drog inte ner skärmen. Många lärare vill ha distans.”, ”Personal som är väldigt entusiastisk, öppen och pratar mycket spontant, det är ju bara positivt”, ”bara så att jag känner att de har sett mitt barn och de trivs med att ha mig där. Att jag inte är en jobbig förälder, höll jag på att säga. Det är väl det man liksom vill känna som förälder.”

Positivt från pedagoger: ”lärarna som kom fram, tog dig i hand och tittade i ögonen och hade några vänliga ord att säga.”, ”Ja, att byta perspektiv, att sätta dig in i den andra människans situation, att leva mig in i det och se på livet utifrån det perspektivet. Och om det är ett barn, om det var mitt barn, hur skulle jag vilja då?”, ”Lyssna, för lösningarna ligger oftast hos den andra partnern.”, ”Man måste hitta någon infallsvinkel där man kan mötas.”, ”Man försöker hålla en så låg profil så föräldrarna ska känna sig med, att det är VI och inte vi och dom, att de ska känna sig trygga.”

Negativt från föräldrar: Här anser vi att frågan vad är det som gör att det blir fel besvaras. ”Hon är så färgstark så jag kröp in i ett hörn, jag orkade inte, när jag är så liten och så kommer hon och tar över hela föreställningen finns där ingen plats för mig, hennes saker är så viktiga, hon pratade hela tiden, hon ville jag skulle säga, hon pressade mig att säga och det passar inte mig.”, ”hon pratade med mig från jag kom tills jag gick”, ”De ska inte vara så många, det är jättejobbigt, lika många eller färre och dessutom är de på hemmaplan.”

I dessa citat från både föräldrar och pedagoger har vi sett hur viktigt bemötandet är. Vi menar att det här framkommer att det är viktigt att pedagogerna ser barnet och att man låter föräldrarna ge sin bild av sitt barn,

har ögonkontakt och visar runt på ett sätt som uppfattas som engagerat. En förälder talar om entusiastisk personal och att hon vill känna att pedagogerna trivs med att ha henne där. Vidare menar en pedagog att man ska ha en så låg profil att föräldern känner sig med, att det är VI, vilket dels svarar mot föräldern som talar om distans och att vissa pedagoger ”drar ner en skärm” och föräldern som tyckte att pedagogen tog över hela föreställningen.

7.2 Kommunikation

Kommunikationen mellan föräldrar och pedagoger tas upp av alla intervjuade men kanske inte som avgörande just vid första mötet utom när kommunikation och bemötande gick hand i hand. Kommunikationen hade stor betydelse för det fortsatta samarbetet. Vi ställde oss också frågan om ett negativt första möte kunde bero på kommunikationssvårigheter. En tydlig brist i kommunikationen avslöjar en förälder då hon ställer frågor om hur skolan passar hennes barns behov och får svaret ”Alla barn är välkomna”.

Att alla barn är välkomna och det förstår jag att alla barn är välkomna, men det säger inte så mycket för en som förälder. För det är klart att alla barn har ju så olika behov och det är klart att den typen av information säger inte så mycket kunde jag uppleva på någon av skolorna. Och det är klart att alla barn är välkomna, men man anpassar ju pedagogiken efter vad man har för handikapp och vissa kanske passar bättre ihop än andra. (Förälder särskolan)

Pedagogen är från arbetslivet och pratar som vanligt folk säger en förälder uppskattandeoch visar hur viktigt det är att man talar samma språk så man

kan mötas i samtalet. Vi ger ytterligare exempel på både positiva och negativa uttalanden från respondenterna.

Positivt från föräldrar: ”Han tog det jag sa utan att lägga till och dra ifrån, han tog det rakt av och det var viktigt.”, ”det var så oerhört viktigt, …, då har jag en god erfarenhet att luta mig på, oerhört betydelsefullt att jag någonstans, någon gång, någon lyssnar.”

Positivt från pedagoger: ”Att vara tyst kan vara väldigt, väldigt bra. Ja för många gånger tror man att man måste tala hela tiden.”, ”Och likadant så säger vi, kom gärna en gång för mycket, ni är aldrig besvärliga, även om vi tycker det, så är ni inte det. (Fniss)”, ”Jag försöker alltid tänka att det här är en mamma och en pappa som gör det bästa utifrån sina förutsättningar. De gör det bästa de kan som de tror just i den stunden och kan jag bara vinna deras förtroende och tillit så har jag större möjlighet att jobba med deras barn.”

Negativt från föräldrar: ”Och rektorn han sa ju att mitt barn skulle till X- skolan för mitt barn har ju diagnosen x så han ska till X-skolan, det var ju automatiskt, men det är ju inte riktigt så enkelt! Alla är vi ju så olika.”, ”Men när man inte fick någon respons tillbaka så till slut så kände man att så här, att nää, nu säger vi upp platsen så fort det bara går. Det var ju inte säkert personalen hälsade när han kom.”

Negativt från pedagoger: ”Man får inte gå i svaromål eller gå i klinch.”, ”Aggressivitet (från föräldrar, författarnas kommentar), är inte så farligt nu eftersom jag har fått träna på detta under 15 år. Men personligen är det det som är svårast.”, ”Är det väldigt infekterat mellan föräldrar och skola, eller

lärare och föräldrar är det ju inte så lyckat, då är det risk att det bara blir pajkastning, ofta är det ju infekterat”.

Kommunikation är ju ett av pedagogens viktigaste verktyg, vare sig det gäller det första mötet, utvecklingssamtal eller det avslutande samtalet; då eleven ska vidare i skolverksamheten. Det är av betydelse att man som pedagog innan samtalet vet vad syftet är med detta möte och vad man prioriterar att ta upp. Vad föräldrarna i vår intervju uppskattade var att man som pedagog ”pratar som vanligt folk”. En önskan från både pedagoger och föräldrar var att skapa en dialog; att mötas.

Två av pedagogerna nämnde även detta med att vara tyst i samtalet, att man som pedagog inte hela tiden behöver prata. Det kan vara tyst en liten stund; man får tid att samla sig och tänka efter, både som pedagog och förälder. När det någon gång gick snett i samtalet, t.ex. att pedagog och föräldrar hade olika åsikter eller att det blev en försvarssituation, så påpekade pedagogerna att det viktigaste var att inte gå i klinch. Blev det ändå en låsning i samtalet så ”får man gräva där man står”, som en pedagog sade och då var det viktigaste att få till stånd en öppning i samtalet igen.