Första mötet mellan pedagoger och föräldrar

Malmö högskola

Lärarutbildningen SOL

Examensarbete

Första mötet mellan pedagoger och

föräldrar

The First meeting between pedagogues and parents

Rose-Marie Olsson

Heléne Leandersson

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 60p

Malmö Högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2006

SAMMANFATTNING

Olsson, Rose-Marie & Leandersson, Heléne. (2006) Första mötet mellan pedagoger och föräldrar. The first meeting between pedagogues and parents. Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Syftet är att tydliggöra de faktorer som kan påverka första mötet, positiva och negativa, samt hur första mötet mellan föräldrar och personal upplevs av de båda parterna. Vi har arbetat inom skolan i flera år som fritidspedagog och lärare. Vår erfarenhet är att det första mötet med föräldrar är synnerligen betydelsefullt för det fortsatta samarbetet. Hur samarbetet mellan föräldrar och pedagoger fungerar påverkar arbetet med elevens inlärning och utveckling. Vår intention med vårt arbete är därför att hitta funktionella verktyg att förmedla och medvetandegöra denna information till alla pedagoger för att alla ska få chansen till bra och positiva första möten med föräldrar.

Vi genomförde intervjuer med både föräldrar och pedagoger för att få fram bådas perspektiv av det första mötet.

Efter litteraturläsning, intervjuer samt analys av dessa kom vi fram till att pedagogens bemötande var det som hade störst betydelse för om det skulle bli ett bra möte som ledde till goda relationer. Pedagogens förmåga till och kunskap om kommunikation var avgörande för hur föräldern bemöttes. Handledning var avgörande för pedagogens kunskap om och utveckling av vad han/hon kommunicerade till samt sitt bemötande av föräldrarna.

Nyckelord: bemötande, kommunikation, tyst kunskap, förtroende, engagemang, ärlighet

Rose-Marie Olsson Heléne Leandersson Handledare:

Gråtrutvägen 1 Antons väg Marie Leijon

371 60 Lyckeby 373 02 Ramdala Examinator:

FÖRORD

Tack till alla föräldrar och pedagoger som välkomnade oss, tog sig tid och engagerade sig i vårt forskningsarbete och ställde upp för intervjuer och därmed gjorde denna studie möjlig.

Vi vill även tacka Bim för hennes engagemang och snabba respons vid kontakt och behov av material.

Tack till vår handledare Marie Leijon som korrekturläst vårt arbete och därefter gav oss goda råd för att förändra strukturen i vårt material.

Vi vill också tacka varandra för gott samarbete samt våra nära och kära för att de stöttat oss under resans gång samt all hjälp med korrekturläsning. Vi tar gemensamt ansvar för vårt arbete och har av praktiska skäl fördelat arbetet med själva skrivprocessen. På grund av att Heléne för tillfället bor utomlands har vi träffats fysiskt vid två tillfällen. Men däremot har det blivit otaliga kontakter via Internet och telefonsamtal under resans gång.

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING FÖRORD

1 INLEDNING 7

1.1 Bakgrund

2 Problem och Syfte 9

2.1 Syfte 9

3 LITTERATUR 11

3.1 Begreppsförklaringar 11

3.2 Litteraturgenomgång 13

3.2.1 Vad forskningen säger om kommunikation ... 14 3.2.2 Vad säger övrig litteratur om kommunikation 17 3.2.3 Föräldrars och barns perspektiv på kommunikation 19 4 TEORI 21 4.1 Kommunikationsteori 21 4.2 Systemteori 23 5 METOD 27 5.1 Metodval 27

5.2 Urvals- och undersökningsgrupp 30

5.3 Beskrivning av verksamheterna 31

5.4 Genomförande 32

5.5 Tillförlitlighet 33

5.6 Etik 33

6 RESULTAT 35

6.1 Resultat av intervjuer med föräldrar 36

6.1.1 Tillvägagångssätt för val av skola 36

6.1.2 Förväntningar 36

6.1.3 Svar på frågor 37

6.1.4 Miljön 39

6.1.5 Bemötande 39

6.1.6 Hur blev fortsättningen? 42

6.2 Resultat av intervjuer med pedagoger 43

6.2.1 Det första mötet 44

6.2.1.1 Särskolan 44

6.2.1.2 Grundskolan 44

6.2.1.3 Pedagog på särskild avdelning 46

6.2.1.4 Resursskolan 47

6.2.2 Förhållningssätt 48

6.2.2.1 Särskolan 48

6.2.2.2 Grundskolan 49

6.2.2.3 Resursskolan 49

6.2.3 Om det går snett/Det svåra samtalet 50

6.2.3.1 Särskolan 50 6.2.3.2 Grundskolan 51 6.2.3.3 Resursskolan 51 6.2.4 Sammanfattning 52 7 ANALYS 53 7.1 Bemötande 53 7.2 Kommunikation 55

7.3 Engagemang, förtroende och ärlighet 57

7.4 Tyst kunskap och medvetenhet 59

8 DISKUSSION 63

8.1 Pedagogiska implikationer 63

8.2 Hur stämmer våra resultat med andras? 67

8.3 Slutord 68

9 FORTSATT FORSKNING 71

REFERENSER 73

1 INLEDNING

Vi har under årens lopp funnit att första mötet mellan föräldrar och personal har stor betydelse för det fortsatta arbetet med eleven. När det gäller elever med speciella behov är det ännu viktigare med en fungerande relation eftersom samarbete mellan föräldrar och skola främjar elevens utveckling. Vår erfarenhet säger oss också att det tyvärr ofta blir fel trots goda intentioner. Som blivande specialpedagoger vill vi undersöka vad som sker i mötet utifrån både föräldrarnas och personalens perspektiv. Vad är det som gör att första mötet blir lyckat? Vad gör att det blir fel? Vad kan man göra för att det ska bli ett lyckat första möte?

1:1 Bakgrund

Båda har många års erfarenhet från skolan som lärare respektive fritidspedagog. Vi har båda arbetat med skilda åldersgrupper. Sedan några år arbetar vi med elever med speciella behov inom särskolan. Rose-Marie Olsson med elever med rörelsehandikapp och Heléne Leandersson med elever med autism. Under årens lopp har vi ofta diskuterat med kollegor vad samarbetet med föräldrarna betyder när eleven har speciella behov. De flesta, för att inte säga alla, har nog uppfattningen att föräldrarna fyller en viktig funktion när det gäller elevens utveckling och inställning till att arbeta med sina speciella behov. Många pedagoger finner det dock svårt att samarbeta med föräldrarna, vi har också upplevt att många pedagoger av olika anledningar inte är helt ärliga i sin relation till föräldrarna eller helt undviker kontakt. Det kan

behov och undviker kontakt. Vi tror att om första mötet hade varit positivt hade relationen mellan föräldrar och personal varit en annan och många elever hade fått hjälp snabbare och bättre. Det är naturligtvis ingen lätt fråga, situationer och personer spelar en avgörande roll tror vi men hoppas ändå kunna hitta vissa gemensamma nämnare till varför och varför inte första mötet blir gott.

2 PROBLEM OCH SYFTE

När första mötet blir fel och därmed riskerar att leda till en icke fungerande relation mellan föräldrar och pedagoger kan det enligt vår uppfattning leda till flera olika negativa resultat. Eleven kan påverkas negativt av att föräldrar och lärare inte har en fungerande relation. Föräldrarna har kanske inget förtroende för personalen. Personalen kan få liten eller ingen respons på sina önskemål. När samarbetet inte fungerar kan resultatet med eleven låta vänta på sig eller utebli helt. Eleven kan spela ut föräldrar och personal mot varandra. Personalen kan få lägga mycket tid på att försöka få till stånd ett samarbete för att kunna gå vidare med eleven. Utan samarbete är sannolikheten att nå ”ända fram” med eleven minimal. Vissa av föräldrarna kan lägga mycket negativ energi på att vara ledsna, oroliga, arga och känna oro för sitt barn istället för att kunna lägga energin på att kunna hjälpa sitt barn. Föräldrarna har sina egna erfarenheter från skolan, både positiva och negativa men när det gäller elever med speciella behov befinner sig många på djupt vatten, det är för dem en ny och okänd erfarenhet. Det är också ett känsligt område, alla föräldrar vill ha ett ”normalt” barn men nu är det speciellt och kanske har andra större erfarenhet och kunskap än vad man själv har och man befinner sig i underläge. Andra har fått göra flera byten av personal och skolor och har kanske en negativ bild med sig efter att i flera år ha blivit bemött av oförstående personal.

2.1 Syfte

Med första mötet menar vi de första personliga mötena, både de planerade och de oplanerade/spontana första mötena. Både de positiva första mötena som gör det mer sannolikt att mötet leder till en fungerande relation och de negativa första mötena som kan göra att det blir en dålig fortsatt relation eller att det inte ens blir någon fortsättning.

Vi ställer oss följande frågor: Hur upplever de föräldrar vi kommer att intervjua första mötet med pedagoger? Hur upplever de pedagoger vi kommer att intervjua första mötet med föräldrarna? Vilka faktorer påverkar det första mötet enligt föräldrarna och pedagogerna? Vad skiljer uppfattningarna åt? Vad uppfattas lika?

3 LITTERATUR

Litteraturen är vald utifrån de perspektiv som vi anser påverkar möten mellan individer och vad kommunikation innebär. Vi har i vårt arbete studerat forskningslitteratur, facklitteratur samt läst skönlitteratur. Skönlitteraturen finns med för att ytterligare belysa komplexiteten i föräldrarnas situation, men används inte för att analysera resultatet.

3.1 Begreppsförklaringar

Vad är elever med speciella behov?

I vårt arbete innebär ”elever med speciella behov” alla de som har ett speciellt behov av något slag, det innebär ej att de att de måste ha något begåvningshandikapp, fysiskt handikapp, någon diagnos eller dylikt. Även de som enbart är oroliga, ängsliga, har annat etniskt ursprung eller dylikt räknas in här. Dvs. alla de som just nu eller livslångt har ett problem eller speciellt behov, fysiskt, psykiskt eller socialt. Detta är vår egen definition av elever med speciella behov.

Från att tidigare ha talat om elever med behov av särskilt stöd talar vi numera om elever i behov av särskilt stöd. Det är av vikt, att alla som arbetar i skolan, med elever i behov av särskilt stöd, har kunskap om de dokument som styr vår verksamhet; skollagen och Lpo 94.

I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd. (Skollagen 1 kap. 2 §, s.55).

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. (Skollagen 4 kap. 1 §, s.72).

Läroplanen tar bl.a. upp som riktlinjer att:

Alla som arbetar i skolan skall uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd. (Lpo 94, s.17).

När det gäller rektorns ansvar så formuleras det på följande sätt:

Undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. (Lpo 94, s.21).

Förförståelse, Stenhammar & Ulfhielm (1998) beskriver i sitt arbete,

detta begrepp, som en filosofisk term angående texttolkning. Tanken är att varje tolkning förutsätter en föregående, föregripande förförståelse. Tolkningen är aldrig förutsättningslös utan föregås av förväntan, t.ex. vilket syfte ett yttrande eller en utsaga har. Enligt Thurén (1991) är förförståelse ett centralt begrepp inom hermeneutiken och med det menas att man inte förnimmer verkligheten enbart genom våra sinnen. Allt vi hör, ser, tänker, upplever och tycker bygger på förförståelse. Det handlar om vår egen upplevelse av världen runt omkring oss och ser därför olika ut beroende på vilken kultur man växt upp i. Förförståelsen förändras vartefter ens erfarenhet utvidgas.

Tyst kunskap innebär att du genom erfarenhet eller intuitivt har en

kunskap om hur du ska handla eller förstår ett händelseförlopp, en reaktion eller dylikt utan att du är medveten om att du har denna kunskap. Enligt Thurén (1991) är tyst kunskap en kunskap som vi inte kan säga i ord; man lär sig genom sin erfarenhet i vardags- och arbetslivet. Genom uppfostran och konkreta förebilder övar vi oss i att

tänka, känna, handla som en praktisk kunskapsbild för att kunna förstå människor och förhållanden i samhället. Det är en kunskap som är svårare att beskriva och mäta än den teoretiska och formella kunskapen, som man kan få ”bevis” på genom intyg/betyg från olika skolor och universitet. En praktisk kunskap som man ej har ”vetenskapliga ord” för att beskriva. Den är personlig och har införskaffats genom individens egen erfarenhet genom åren.

Och man är ofta inte medveten om att man kan uppfatta verkligheten på något annat sätt eller göra på något annat sätt än man gör. Så länge ens kunskap är ”tyst” kunskap kan man inte ifrågasätta den. (Thurén, 1991, s.73)

3.2 Litteraturgenomgång

Vi kommer här att diskutera vad man säger i litteraturen om möten mellan människor, kommunikationen mellan dem, deras olika förutsättningar och olika roller samt hur resultatet av första mötet kan påverka den fortsatta relationen mellan parterna och eventuellt också tredje part. Vi vill undersöka vad som sägs om första mötet mellan pedagoger och föräldrar och hur detta i förlängningen kan påverka eleven. Enligt den forskning vi studerat i detta arbete dvs. sett ur ett vetenskapligt perspektiv är detta en viktig men svår situation där det är önskvärt att en god relation och ett gott samspel blir resultatet av första mötet.

3.2.1 Vad forskningen säger om kommunikation och bemötande

Anbjörg Ohnstads bok ”Det goda samtalet” (1985) baserar sig enligt författaren huvudsakligen på begrepp och förståelseramar på Palo Alto-gruppens forskning med Bateson, Watzlawick, Haley och de Shazer som centrala namn. Ohnstad påpekar svårigheten att reda ut ett samtal men säger att det är minst tre nivåer man måste ta hänsyn till när man ska förstå och tolka kommunikation. Först den verbala kommunikationen, det som vi uttrycker med ord. För det andra den icke-verbala kommunikationen, det som vi uttrycker med tonfall, mimik, kroppshållning, fysiskt avstånd och gester. Ohnstad menar också att:

När två människor möts för första gången måste de definiera sin relation till varandra. … i alla mänskliga relationer sker en överenskommelse där parterna definierar förhållandet till varandra. Definitionen av relationen präglar interaktionen och ger mening åt dialogen mellan de involverade parterna. Kommunikationen försiggår med andra ord både på ett relationsplan och på ett sakligt eller innehållsligt plan. (s.18)

För det tredje den kontext eller det sammanhang i vilket kommunikationen äger rum. Den fysiska omgivningen ägnas ingen större uppmärksamhet i litteraturen när det gäller möten. Spontant måste det ju kännas mer välkomnande att träffas i fräscha och varma lokaler än i en skrubb någonstans. Vi förutsätter att personalen försöker göra sitt bästa vad gäller den fysiska omgivningen och att det i de ”dåliga” mötena inte är detta som är problemet.

Ohnstad är däremot ganska ensam om att ta upp samtalets kontext och att den fysiska omgivningen spelar en viktig roll. Hon tar stöd av Hall (1964)

som skriver att: ”Den fysiska omgivningen är väsentlig för hur relationen blir mellan hjälpare och klient” (s.22).

Den första fasen i ett samtal kallar Ohnstad den sociala fasen hon menar att då får man möjlighet att lära känna varandra och bli trygg i situationen. Vi vill gärna ta upp ett citat hon använt som vi tycker är talande. ”Den första fasen i ett kontaktförhållande kan jämföras med ett ’magiskt ögonblick’” (Lutzen, 1986).

Ohnstad menar att hur vi uppfattar oss själva är beroende av hur andra signalerar att de uppfattar oss. Hon tar även upp ett uttalande från Mead där han säger att: ”symbolisk interaktionism” människans identitet och självuppfattning inte är fasta egenskaper eller en personlighet som vi själva bygger upp utan något som skapas och förändras genom de relationer vi har till andra (Mead 1976). Bim Riddersporres (2003) uttalande ”Det var uppenbart att föräldraidentiteten och relationen till de professionella delvis hängde samman” stödjer detta (s.91).

Ohnstad (1985) skriver om olika relationer t.ex. ;

Parallella relationer – en relation som pendlar mellan att vara komplementär (när människor genom olika beteenden får olika positioner i förhållande till varandra, t.ex. lärare/elev) och att vara symmetrisk (två personer utbyter samma beteende och har samma position till varandra, jämbördiga). Vår definition av förhållandet varierar här från tidpunkt till tidpunkt, från situation till situation. (s17)

Stenhammar och Ulfhielm (1998) kommer i sin rapport fram till att enligt föräldrarna avgörs kvaliteten i mötet mellan familjen och den enskilde habiliteraren dvs. olika yrkeskategorier som arbetar inom habiliteringen

stöd. Författarna menar att förtroende är avgörande för att mötet ska fungera. Det är också viktigt att habiliteraren visar respekt för barnet och för föräldern, bryr sig om, ger information, är kunnig, kompetent och lojal med familjen. De menar att enligt föräldrarna är detta förutsättningar för att ett förtroende skulle komma till stånd. I intervjuerna med föräldrar framkommer även vilka konsekvenser och effekter olika habiliterares bemötande medför.

I sina diskussioner och slutsatser kommer författarna fram till bl.a. ”Det föräldrar var mest kritiska till var bemötandet” (s.57). Viktigt är förtroendet och hur insatserna ges. Det föräldrarna framförallt berättade och gav flest exempel på var ”den enskilde habiliterarens sätt att förhålla sig, uttrycka sig, hennes/hans personliga egenskaper och hur personen faktiskt handlade” (s.57).

Bim Riddersporre (2003) kommer i sin bok fram till följande som stödjer föregående. ”Det verkar i praktiken vara svårt att förena en expertidentitet hos de professionella med en önskan från familjerna att möta varma, vänliga och tillgängliga personer för förtroendefulla rådslag” (s.86). Hon skriver vidare att ”det är av avgörande betydelse att relationerna mellan familjen och de professionella fungerar tillfredsställande” (s.86).

Stenhammar och Ulfhielm (1998) menar att: ”Första steget till förändring är att det finns en medvetenhet om hur och vad perspektivet skiljer sig. Genom att bli uppmärksam på skillnaderna kan hinder som idag försvårar kommunikation och möten mellan barnet, föräldrarna och habiliteraren bli tydliga. Blir hindren tydliga går det också lättare att åtgärda dem” (s.63). Riddersporre (2003) menar att delvis ligger kanske förklaringen till

3.2.2 Vad säger övrig litteratur om kommunikation och bemötande?

Det första mötet kan bli mycket avgörande för hur du kommer att förhålla dig till denna person framåt, något som naturligtvis gäller för båda personerna i mötet. Forskarna tycks vara eniga ändå misslyckas det. Varför?

Kay Pollak (1994) förstärker det forskningen kommit fram till samt hjälper i sin bok ”Att växa genom möten” läsaren att se på sig själv och sin egen roll i mötet med andra. ”Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser” (s.51) skriver han. Vidare förtydligar han att ”Verkligheten och min uppfattning av verkligheten är inte detsamma” (s.14). Han talar också om projektion, när man överför sina problem på andra och att vi alla gör det i trängda situationer. Han talar vidare om att tankar är skapande, han rekommenderar tre citat som man kan tänka på vid möten med andra. ”Jag har ansvar för mina tankar” (s.22). ”Jag kan ändra mina tankar om mig själv” (s.22). ”Jag kan ändra mina tankar om andra människor” (s.22). Han berör vidare rädsla och kärlek hos mig och hos den eller de jag möter.

I boken ”Trygga och otrygga möten, vardagsetik och bemötande i arbete med människor” (Carlander, 2001) kan vi läsa att vi som människor är olika rustade för att möta andra människor, att skillnaden ligger i individens inre trygghet; vår självbild, hur vi ser på andra, vår förmåga att hantera känslor, vår egen utveckling och erfarenhet.

Agneta Hellström (Bergquist m.fl., 1993) skriver att det är viktigt att vara medveten om vad ens egen människosyn och samhällssyn innehåller för föreställningar och värderingar. Hon påpekar även att det är särskilt viktigt med den medvetenheten när vi kommer i kontakt med människor som på

ett eller annat sätt anses avvikande – handikappade, invandrare, människor med psykiska och sociala problem. Hon poängterar också att barns och föräldrars situation påverkas i det enskilda fallet väldigt mycket av enskilda människors attityd och sätt att vara på. Hon menar vidare att det är viktigt att man är engagerad och att man kan leva sig in i hur andra känner samt kunna kommunicera med dem.

”Det yrkesmässiga bemötandet skall utföras med eftertanke, känsla och engagemang” skriver Dolfe (2003), psykolog och handledare inom Handikappförvaltningen. Boken är uppbyggd kring en kunskapspyramid bestående av ämnesområden som är nödvändiga att känna till och med den humanistiska människosynen som bas. Alla byggstenarna i kunskapspyramiden måste användas och få sammansmälta väl till en helhet för att man skall kunna uppnå det goda bemötandet.

Trondman (2003) behandlar hur man på ett klokt sätt bemöter barn och ungdomar så att de känner sig delaktiga, får självförtroende och en känsla av att man som människa är värd något. Öhman (2003) uttalar sig liknande

om föräldrarna, hon säger att man ska ha ett respektfullt bemötande till föräldrarna man möter. Att man ska etablera en god samarbetsrelation med varje förälder. Den verksamhet som Trondman (2003) har studerat är ett café för ungdomar; där både personal och ungdomar blivit intervjuade. Där har man som personal uttryckt att det är viktigt att ungdomarnas synpunkter tas på allvar, att de har något att tillföra, att de kan påverka och känna sig respekterade. Att man ger dem livsvillkor som gör dem socialt produktiva och att ”man stödjer på rätt sätt”. När det gäller ungdomarna så tycker de att personalen är välkomnande och närvarande, de visar att de tycker om ungdomarna, kommunicerar med besökarna på ett trovärdigt och

delaktiga genom att intressera sig för vad de tycker och vad de vill, visar omsorg, lyssnar och förvaltar förtroende.

Bertolani och Andersson (1998) menar att det är av vikt att den pedagogiska personalen ges fördjupade kunskaper vad gäller samtalsmetodik. Man poängterar betydelsen av att vid första samtalet fånga upp de förväntningar, idéer och förslag som föräldrarna uttalar. Dessa samtal bör vara varma, öppna och personliga.

Lillemor Céve (Bergqvist, 2003) påpekar att det finns föräldrar som är besvikna och aggressiva och låter sin ilska gå ut över personalen och att det är viktigt att fånga upp förälderns missnöje.

3.2.3 Föräldrars och barns perspektiv på kommunikation och bemötande

I vårt arbete tar vi upp både föräldrars och pedagogers perspektiv. Jag, Heléne, har haft förmånen att på nära håll få ta del av hur det kan vara att vara förälder till barn med speciella behov och få det perspektivet, genom att min bror har Downs Syndrom. Jag har under alla mina verksamma år som pedagog erfarit hur svårt det är för mina kollegor att riktigt förstå föräldrarnas situation och deras svårigheter, att se det ur föräldrarnas perspektiv helt enkelt. Ett bra sätt att lära sig att bättre förstå föräldrars och barns situation är att ta del av den rika flora av självbiografiska böcker som behandlar just hur det är att vara förälder till ett barn med speciella behov eller att vara ett barn eller en ungdom med speciella behov. Genom att läsa denna typ av litteratur har man större chans att vid första mötet ha en bättre

förståelse för föräldrarnas situation och därmed ha ett bättre bemötande. Vi har här lyft två av böckerna.

I ”Genom dörrar” (1994) av Temple Grandin och Margaret Scariano samt ”Vem förstår Sofia?” (1980) av Inger Törnquist får vi möta två flickor, båda har speciella problem och vi får följa deras väg från de är små tills de är vuxna. Böckerna är självbiografiska och beskriver flickornas tankar och reaktioner vid olika möten. Vi får också läsa mammornas anteckningar om vissa av dessa möten. Både mammorna och flickorna anser att bemötandet de får vid dessa möten är viktigare än vad som sägs för hur relationer ska utvecklas i fortsättningen.

Sammanfattningsvis menar vi att de olika forskarna och författarna i huvudsak är eniga om anledningarna till att mötet mellan föräldrar och personal fungerar eller inte fungerar. För det första är det viktigt vem man är och vem man blir i första mötet det magiska ögonblicket. Vidare är kommunikationen i mötet viktig. Bemötandet och vilket förtroende pedagogen lyckas inge föräldern är av stor betydelse för den fortsatta relationen.

4 TEORI

En teori kan hjälpa oss att tolka det sammanhang vi befinner oss i, ge oss förklaringsmodeller. Enligt Nationalencyklopedin (1995) beskrivs teori som ”en grupp antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av något slag och systematiserar vår kunskap om dem”. Vi har i vårt arbete valt att lyfta fram kommunikationsteorin och systemteorin som modell. Kommunikationsteorin har vi valt eftersom den behandlar kommunikation som har avgörande betydelse för utgången av vår undersökning om första mötet mellan pedagoger och föräldrar. Den är också viktig eftersom den belyser kommunikationens olika delar. Systemteorin har vi valt eftersom ett första möte är beroende av att flera olika delar samspelar och genom systemteorin får vi en teoretisk förklaring till vårt resultat.

4.1 Kommunikationsteori

En kommunikationsteoretiker vid namn Paul Watzlawick (1967) har sagt att:

Det är inte möjligt att inte kommunicera! Hur vi än gör i mötet så förmedlar vi alltid någon form av budskap. Om jag har bestämt mig för att inte tala med en person, så förmedlar jag ett budskap som säger: ”Jag tänker inte tala med dig!” även om jag inte säger detta med ord. (Gislason & Löwenborg, 1994, s.105)

Samtalet är vårt viktigaste verktyg för att göra kommunikationen tydligare och mer effektiv. Genom att utveckla kommunikationen så innebär det att man även utvecklar relationerna. Kommunikationen handlar om informationsutbyte mellan två eller flera personer och bygger på ömsesidig

påverkan. Enligt Gislason & Löwenborg så måste teknikerna och metoderna integreras med den egna personligheten. Man måste hitta sin egen ”stil” i sitt sätt att kommunicera. ”Detta betyder att man aldrig kan bortse från personliga egenskaper, attityder och värderingar” (Gislason & Löwenborg, 1994, s.108).

Vid första mötet/föräldrasamtalet är syftet att ge föräldern en inblick i skolans verksamhet, där han/hon även kan delge pedagogen sina förväntningar på skolan. Föräldern kan ge pedagogen sin bild av sitt eget barn; dess styrkor och eventuella svagheter. Pedagogen kan då i sin tur ge föräldern en bild av skolan, sig själv och hur man arbetar. Förhoppningsvis blir detta upptakten till en fortlöpande dialog mellan förälder och pedagog. Därför är det viktigt att få till stånd fungerande första möten och det belyser vi i vårt arbete, under resultat.

Det finns enligt Fiske (1997) ickeverbal kommunikation som sker med hjälp av skildrande koder såsom gester, tonfall eller ögonrörelser. Dessa koder kan enbart lämna meddelanden om det som sker just nu. Mitt tonfall kan fastställa min aktuella inställning mot lyssnaren eller ämnet; inte vad jag kände i förra veckan. Ser jag och låter jag överlägsen i mötet med en förälder, så kan föräldern ha svårt att uppfatta budskapet om vikten av ett bra samarbete mellan skolan och hemmet.

Vårt kroppsspråk avslöjar oss ofta utan att vi är medvetna om det. Men vad är det för signaler vi sänder till varandra genom kroppsspråket? Tänk er att ni sitter vid det första mötet med en ny förälder, bakåtlutad i stolen, då kan ju föräldern få den uppfattningen att man inte är intresserad av att träffa honom/henne. Men ändrar man på kroppsspråket och lutar sig fram, för att

visa att man är intresserad av att lyssna och kommunicera så höjs aktiviteten i själva samtalet.

Som ickeverbal kommunikation räknas också teckenspråk, bliss, pictogram med flera vilka används mycket i arbetet med elever med olika handikapp.

4.2 Systemteori

Enligt Thurén (1991) har varje del av systemet sin funktion och där delarna samverkar för att bevara systemet. Systemteori är studier av hur systemen fungerar och förändras. Detta systembegrepp grundar sig på att allt levande har något gemensamt. Denna teori står för en helhetssyn där alla delar hänger ihop och ingen del är viktigare än den andra.

Det är inom systemteorin mer värdefullt att se vad som händer mellan människor i form av samspel och kommunikation. Den amerikanske utvecklingspsykologen Urie Bronfenbrenner (Evenshaug & Hallen, 2001) betonar särskilt betydelsen av det samspel som uppstår i en närmiljö genom aktiviteter, relationer och roller som en miljö kan erbjuda. Bronfenbrenner har utvecklat en modell som han delar in i fyra olika nivåer.

Enligt Evenshaug & Hallen (2001) så delar Bronfenbrenner in sin utvecklingsmodell i dessa nivåer:

• Mikronivå omfattar alla de situationer i hem, närmiljö, förskola,

skola och kamratgrupp där barnen befinner sig, i ett direkt samspel, med människor eller saker. Dessa system är inte oberoende av varandra.

• Mesonivå omfattar relationer mellan flera mikrosystem som t.ex.

relationen mellan familjen och skolan. Vilka krav, förväntningar och kontakter som uppstår i dessa relationer.

• Exosystemet gäller situationer där barnet sällan befinner sig i men

som rör personer som har med dem att göra och kan därför indirekt vara av vikt. Sådant som man inte kan påverka men ändå berörs av.

• Makrosystemet är de mer generella mönster av värderingar, normer,

traditioner, ideologier, lagstiftning och politik; både i samhället och de subkulturer som familjen är en del av.

I interaktion med andra så utvecklas man mentalt, socialt och emotionellt. Således är det viktigt att man samarbetar med varandra. Därför är mötet mellan hemmet och skolan väldigt betydelsefullt, inte enbart för föräldrar och pedagoger utan även för barnet. Detta tycker vi att vi kan belysa i vårt arbete under resultat.

5 METOD

Den inledande frågan vi måste ta ställning till är om vi vill genomföra en kvantitativ eller kvalitativ undersökning. Kvale (1997) anser att ”i den kvalitativa forskningsintervjun bygger man upp kunskap: det rör sig bokstavligen om ett samspel, om ett utbyte av synpunkter mellan två personer som samtalar om ett ämne av gemensamt intresse” (s.21). Man kan genomföra en enkätstudie där man ställer frågor typ i hur många fall första mötet uppfattas positivt respektive negativt av föräldrar respektive pedagoger och utifrån detta genomföra en kvantitativ studie som grundar sig på hårddata. Dessa resultat skulle också verifiera reliabilitet, validitet och generaliserbarhet på ett bättre sätt men inte ge oss de kvalitativa svar vi eftersträvar. Det skulle däremot kunna vara intressant och vara ett stöd för en kvalitativ studie med det syfte vi har; att tydliggöra de faktorer som kan påverka första mötet samt hur detta möte upplevs av både föräldrar och pedagoger. För oss var alltså det mest intressanta att få veta varför. Därför beslöt vi att genomföra en kvalitativ studie utifrån ett hermeneutiskt perspektiv.

5.1 Metodval

Vi har efter litteraturläsning och diskussioner med olika personer, både professionella och andra funnit att den bästa metoden för att få fram ett så sannolikt resultat som möjligt är intervjuer. I fråga om val av metod för datainsamling och analys av vår undersökning enades vi om att vi var och en skulle genomföra halvstrukturerade intervjuer. Stukát ”Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap” (2005) anser att ”metoden är anpassningsbar och följsam och ger möjlighet att komma längre och nå

djupare (s.39)”. Han menar att metoden beskriver vardagsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv; vad hon känner och vad hon upplever.

Vi hade som målsättning när vi planerade vårt arbete att även genomföra enkäter som ett alternativ till den kvalitativa forskningsmetoden. Där vi skulle utgå från påståenden i de svar vi fick fram på våra intervjuer. Med tanke på tidsaspekten när det gäller att genomföra denna metod så valde vi att enbart genomföra intervjuer med föräldrar och pedagoger.

En annan metod som hade varit möjlig var observation. Enligt Stukát (2005) är denna metod ofta tidskrävande och det fordras en noggrann metodik. En invändning till denna metod är enligt Stukát ”att den kan upplevas begränsande genom att det i första hand är yttre beteenden som studeras; det är svårare att observera känslor och tankar hos individer” (s.49). Vi ansåg att det var ett alltför begränsat tidsutrymme för att använda denna metod och även för få tillfällen att videofilma möten med nya föräldrar i våra verksamheter.

Utifrån studiens syfte fann vi den kvalitativa forskningsmetoden med intervjuer mest lämplig. Intervjuer ger möjlighet att förmedla en större bredd och djup än enkäter och vår avsikt var att synliggöra pedagogernas och föräldrarnas tankar, upplevelser, erfarenheter, känslor och synsätt på hur man upplever det första mötet och bemötandet mellan skola och förälder. Vid djupintervjuer kan de intervjuade berätta fritt och vi hoppas få fram ärliga resonemang om känslor och tankar. Hur förbereder och genomför skolan/pedagogen första mötet? Hur upplever föräldrarna första mötet? Hur påverkar resultatet av första mötet fortsättningen? Vi valde semistrukturerade intervjufrågor (se bilaga 2 och 3), vilket betyder att vi

öppna för följdfrågor; för att få svaren mer fördjupade och utvecklande från respondenten. Merriam (1994) anser att en intervju av detta slag ”gör det möjligt för forskaren att svara an på situationen som den utvecklas, på respondentens bild av världen och på nya idéer som dyker upp” (s.88). Våra semistrukturerade frågeställningar, dvs. varken ett strängt strukturerat frågeformulär eller ett öppet samtal, gav oss en viss struktur i samtalen; samtidigt som vi kunde skapa ett mer öppet samtalsklimat. Genom att använda halvstrukturerade intervjuer har vi också under intervjuns gång haft möjlighet att fråga vidare för att klargöra eller fördjupa utsagor. Genom att spegla, upprepa respondentens utsaga eventuellt med nya ord och få bekräftat att vi förstått rätt eller om vi missförstått eller inte uppfattat budskapet rätt få en förtydligande förklaring, klargör vi utsagorna. Fördjupa gör vi genom att analysera under tiden vi intervjuar och kan därefter ställa nya frågor för att fördjupa oss i en viss frågeställning t.ex.; Hur kände du det när pedagogen inte hälsade på ditt barn? eller Varför sade du så när föräldern inte höll med? Vårt syfte med intervjuerna var att ta del av respondenternas livsvärld och deras förhållande till den. Det är vår uppgift som intervjuare att tolka och göra en analys av de svar och tankar som framkommit under intervjuerna.

Bandspelare eller MP3 spelare har använts vid samtliga intervjuer för att kunna lägga all koncentration på själva samtalet. Dessa inspelningar har sedan använts som underlag vid bearbetning och tolkning. Inspelningarna har transkriberats, dvs. skrivits ut i sin helhet efter avslutad intervju.

5.2 Urvals- och undersökningsgrupp

Vi beslutade oss för att var och en skulle intervjua tre föräldrar och två pedagoger. Vår intention var att hitta föräldrar till elever som nyligen genomgått ett första möte med personal. Vi valde att intervjua personal och föräldrar som mött varandra för att få bådas perspektiv på samma möte. Tyvärr fungerade inte detta. De föräldrar som fanns med i vårt urval ville inte bli intervjuade. För de flesta föräldrarna gällde att inte bli igenkänd, att inte barnet ska få betala för att föräldern uttalat sig negativt om personal. Vi förstår föräldrar som inte vågade eller orkade ställa upp, men samtidigt beklagar vi, att vi missade, deras säkert så värdefulla tankar och åsikter. Vi försökte då finna andra föräldrar i samma urvalsgrupp men med annan personal. Till slut blev det så att vi fick intervjua de få föräldrar som ville ställa upp. Med vår erfarenhet av föräldrar samt med undersökningen ”Hur får vi det vi behöver”? (Stenhammar & Ulfhielm, 1998) som stöd anser vi att oavsett om föräldrarna är positiva eller negativa stämmer deras åsikter väl överens.

Personalen var däremot mycket positiv till att bli intervjuade och fann frågan intressant. Vi vill här poängtera att urvalet av personal skedde bland de som arbetade med elever med speciella behov, dvs. alla var intresserade och att vi är medvetna om att intervjusvaren troligen hade sett annorlunda ut om vi valt personal från hela skolan.

När vi slutligen hittat föräldrar och pedagoger som kunde tänka sig att ställa upp överlämnade vi personligen till varje utvald respondent ett missivbrev (se bilaga 1) som innehöll vilka vi var, vad vi ville undersöka, att det var frivilligt och att de hade möjlighet att avbryta, att deras svar

Föräldrarna och pedagogerna godtog därefter skriftligt att bli intervjuade; antingen på sina arbetsplatser eller på intervjuarens arbetsplats. Av dessa tio respondenter fick vi positiv respons från nio stycken. Pedagogerna som intervjuades arbetar som specialpedagoger inom särskolan respektive grundskolan. När det gäller föräldrarna så har två sina barn inskrivna inom särskolan; varav den ene från början haft sitt barn inskrivet inom grundskolan. De två andra föräldrarna har sina barn inskrivna inom grundskolan.

5.3 Beskrivning av verksamheterna

Skolan som specialpedagogen inom särskolan arbetar på är en enhet som ligger segregerad från andra skolor. Verksamheterna man bedriver där är verksamhetsträning för äldre elever, gymnasienivå, samt rörelsehindrade elever i alla åldrar.

Grundskolan som den ena specialpedagogen arbetar på har 350 elever och personalen på skolan är indelade i tre arbetslag. Den andra specialpedagogen arbetar på en skola med elever i årskurs 7-9 i grundskolan. Det är en liten enhet inom skolan som endast har elever med speciella problem. Båda skolorna ligger i områden med blandad bebyggelse.

Pedagogerna på Resursskolan arbetar på en utlokaliserad enhet dit eleverna får söka sig från hela kommunen. Enheten har för närvarande 8 elever i årskurserna 4-6.

5.4 Genomförande

Intervjuerna genomfördes dels på informanternas arbetsplats, dels på respondenternas arbetsplats. Vi delade upp intervjuerna och genomförde dem var för sig, i lokaler där vi kunde vara ostörda. Varje intervju inleddes med att man hälsade respondenten välkommen, förklarade anledningen till detta möte lite informellt, så att de fick möjlighet att ställa frågor, detta för att skapa en avslappnad atmosfär. Vi upprepade att intervjun skulle spelas in på band eller MP3 spelare.

Enligt Kvale (1997) är första minuterna av en intervju avgörande:

Respondenten vill ha en uppfattning om intervjuaren innan hon tillåter sig att tala fritt och yppar erfarenheter och känslor för en främling. Intervjuaren skapar god kontakt genom att lyssna uppmärksamt, genom att visa intresse, förståelse och respekt för vad den intervjuade säger. (s. 120)

Intervjuerna varade cirka 50 minuter vardera. Varje respondent tackades efter avslutad intervju och tillfrågades om förnyad kontakt om så skulle bedömas nödvändigt. Vi erbjöd även respondenterna att vi skulle skicka deras intervju efter transkriberingen men de flesta avböjde med motiveringen att de litade på att vi skrev vad de sagt.

Efter varje avslutad intervju transkriberades intervjuerna i sin helhet. I transkriberingen använde vi övervägande vanligt skriftspråk, dvs. inga dialektala eller talspråkliga uttryck utom när vi ville förtydliga något eller få med det exakta uttrycket. Vid transkriberingen anonymiserade vi också intervjuerna. Detta var ett tidskrävande arbete men vi ansåg det nödvändigt för att resultatet skulle kunna analyseras och redovisas. Vi valde ut

lämpliga huvudrubriker utifrån våra frågeställningar och utifrån dessa har vi redovisat våra resultat.

5.5 Tillförlitlighet

Vår undersökning är en intervjustudie och genom intervjuerna har vi fått privilegiet att ta del av respondenternas intryck av det första mötet, berättat utifrån deras perspektiv. Enligt Patel & Davidson (1994) är tillförlitligheten i en intervju i hög grad relaterad till intervjuarens duglighet och förmåga.

Vi använde oss av inspelningar av intervjuerna för att ”lagra” verkligheten och kunde på detta sätt ta den i repris för att försäkra oss om att vi uppfattat allt korrekt. Reliabiliteten höjdes enligt vår mening genom detta förfarande. Under intervjun ställde vi frågor, speglade samt återkom till vissa påståenden dels för att försöka försäkra oss om att vi uppfattat det korrekt dels som en extra kontroll av tillförlitligheten i det respondenterna sade. I två av intervjuerna anser vi att pedagog och förälder verifierade varandras utsagor genom att de berättade samma saker om sitt möte.

5.6 Etik

Vi är medvetna om att det ligger en svårighet i metoden, framförallt etiskt. Viktigt är att skapa ett förtroende mellan oss och de intervjuade. Anonymiteten spelar också en viktig roll, eftersom vi talar om speciella elever är de lättare att känna igen och föräldrar är rädda att bli igenkända och att det ska slå tillbaka på deras barn och dem själva om de säger något negativt om personalen eller skolan. Det är för vissa av föräldrarna också svårt att tala om och se sitt barns svårigheter.

Innan intervjuerna har vi tagit del av de forskningsetiska principerna inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapliga forsknings-rådet, 1999).

Vi följde de fyra huvudkraven; informationskravet uppfylldes genom att respondenterna informerades om undersökningens syfte, hur själva undersökningen skulle genomföras och att det byggde på frivillig basis och kunde när som helst avbrytas. Respondenterna informerades om att intervjuerna skulle spelas in på band eller MP3 spelare för att sedan analyseras, bearbetas och för att slutligen sammanställas och redovisas.

Efter detta kommer samtyckeskravet som uppfylldes genom att respondenterna gav sitt samtycke till att delta i undersökningen.

Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att varken skolor, föräldrar eller

pedagoger namngivits. På så sätt kan ingen utomstående identifiera någon av personerna i vår undersökning.

När det gäller nyttjandekravet så informerades respondenterna om att deras svar skulle behandlas konfidentiellt. Svaren skulle bara användas till vår resultatbeskrivning och ingen annan än vi och eventuellt handledaren skulle ha kännedom om vem som sagt vad i intervjuerna eller kunna läsa intervjun i sin helhet. Stukát (2005) belyser dessa fyra aspekterna i sin bok och att de i första hand är till för att skydda respondenternas integritet.

6 RESULTAT

I resultatet har vi valt att redovisa föräldra- och pedagogintervjuerna var för sig och utifrån de frågeställningar som vi använde för att ge läsaren en så överskådlig bild som möjligt av resultatet utan att lägga för mycket av våra värderingar där i, så att läsaren får möjlighet att dra sina egna slutsatser. Både föräldra- och pedagogintervjuerna handlar om det första mötet men även om det fortsatta bemötandet.

Medan vi i analysen valde att redovisa utifrån bemötande, kommunikation, engagemang, förtroende, ärlighet och tyst kunskap dvs. de områden som vi funnit haft störst betydelse för både föräldrar och pedagoger vid första mötet. När det gäller barn med speciella behov ser vi att dessa föräldrar oftare förbereder sig och sitt barn inför en ny skola, än vad andra föräldrar gör. När barnet har ett speciellt behov behövs också en speciell verksamhet som passar just det barnet och dess individuella behov. Man väljer omsorgsfullt. Vi vill här också belysa att det först finns många praktiska krav och därefter och utifrån dessa alternativ spelar sedan pedagogens bemötande, kommunikation etc. vid första mötet en viktig roll. Svaren är redovisade utifrån det vanligast förekommande praktiska förfaringssättet.

• Tillvägagångssätt för val av skola • Förväntningar

• Svar på föräldrarnas frågor • Miljön

• Bemötande

6.1 Resultat av intervjuer med föräldrar

Här redovisas en sammanställning av vad som framkommit under intervjuerna med de fyra föräldrarna; varav två har sina barn inskrivna i särskolan och de andra två inom grundskolan.

6.1.1 Tillvägagångssätt för val av skola

Föräldrarna hade skaffat sig information om de olika skolorna genom Internet, muntligt genom vänner och bekanta eller från personal från tidigare verksamheter och habiliteringen. En av föräldrarna hade skaffat sin information om de olika alternativen genom att använda telefonkatalogen att slå i. En annan förälder hade varit på öppet hus och där fått en folder med information angående resurser, personal, gruppstorlek och pedagogik. En förälder hade valt att besöka skolorna för att få en uppfattning om hur det såg ut och se vilka resurser som fanns samt prata med lärare för att få deras uppfattning om att undervisa en elev med speciella behov, deras syn på skolan och för att känna av stämningen på skolan.

Genom att söka efter vilka skolor som ligger närmast, vad finns det för friskolor och vilken pedagogik tror vi på och mycket via nätet. Att man liksom letar. Försöker prata med andra som har barn och vad dom tyckte och så där. (Förälder grundskolan)

6.1.2 Förväntningar

De fyra föräldrarna hade mer eller mindre förväntningar på skolan. En förälder som från början haft sitt barn inskrivet på grundskolan uttrycker det så här:

Jaa, egentligen så hade jag inte så mycket förväntningar för jag ville ju att hon skulle få gå kvar på grundskolan. Jag var ju väldigt förnekande i början, jag ville bara att hon skulle få det tryggt och bra, att hon skulle lära sig något, att personalen skulle vara omhändertagande. (Förälder särskolan)

En annan förälder som har sitt barn inskrivet inom särskolan berättar att hennes förväntningar inför första mötet med skolan gällde vilken pedagogik man arbetade efter, att få träffa personal och se på lokalerna. En mamma uttryckte sina förväntningar på detta sätt:

Att dom skulle möta henne, bemöta henne och se henne först och sedan skulle vi titta på skolan. (Förälder grundskolan)

En annan mamma berättar om hur bränd hon var på alla lärare och att hon behövde ha trygghet genom att ha med sig en god vän som är pedagog vid det första mötet med skolan. Många lärare ”drar ner skärmen”, de vill ha distans, tycker mamman. Hon tror de skyddar sig men menar att då blir det ett avstånd. Vidare hör hon lite dåligt och blir orolig för att missa något och menar att då hör hon ännu sämre. Hon hoppas att det är en sådan skola med ”kom-ihåg-lappar” så hon har det kvar när hon kommer hem.

6.1.3 Svar på frågor

Här uttalar sig föräldrarna att de fått svar på sina frågor de hade vid deras första möte med skolan och dess personal. En av föräldrarna poängterar flera gånger det positiva med att få en folder med hem från skolan.

Skolan hade en folder man delade ut där det stod vilken personal som jobbade där, vilken procent, vad dom hade för idé hur dom skulle jobba och hur ser klasserna ut. Att det är ett bra stöd. (Förälder grundskolan)

En förälder tar upp vikten av att skolorna har en fungerande hemsida, som ger aktuell information.

En hemsida som är aktuell och som är informell också och inte bara aktivitetsbilder. Utan att man berättar hur man jobbar, hur mycket personal, hur stora grupper, kanske lite om omgivningen så att man kan få mycket information också, inte bara aktiviteter. (Förälder grundskolan)

En av föräldrarna som har sitt barn inskrivet i särskolan berättar att hon både muntligt och genom dokument fått svar på sina frågor. Genom att också delta i skolans verksamhet praktiskt så fick hon i stora drag se vad det handlade om. Den andre föräldern som också har sitt barn inskrivet inom särskolan uttrycker det så här:

Dels visste jag ju inte riktigt om man hade, om personalen kände till eller jobbade med autism för det finns ju renodlade autismskolor. Lite sånt om dom kände till, var vana vid det och om dom kände sig trygga, men det var dom ju. (Förälder särskolan)

En förälder påpekade flera gånger under intervjun hur viktigt det var att personalen verkligen lyssnade på vad hon sade. Samma förälder återkommer till att det är viktigt att det är lugn och ro och att man får prata så länge man vill. ”Man måste känna att man har någon att spela boll med, det måste vara en dialog, det måste bli ett möte, man måste mötas.” Detta är viktigt dels för att våga ställa frågor man har och dels för att man ska våga lita på svaret eller överhuvudtaget få svar på frågan, tycker en förälder.

6.1.4 Miljön

Under intervjuerna med föräldrarna belystes detta med miljön; både inne i skolan och utemiljön. Det var inte en avgörande faktor för val av skola men det hade en viss betydelse ändå.

Utemiljön påverkar absolut. Det är inte den roligaste skola vi valde men innemiljön, just storleken på skola påverkar också. (Förälder grundskolan)

En av föräldrarna berättar om sin upplevelse av miljön inomhus på två av skolorna hon besökt. Så här upplevde hon miljön på första skolan:

Dels tyckte jag att det såg så mörkt och murrigt ut, det kommer liksom inget dagsljus in i lokalen utan det var liksom väggar hit och dit. Det var så mörkt att man liksom inte fick någon bild, ingen helhetsbild, utan det var väl att eleverna kanske inte klarade av att jobba så många, utan att dom var i smårum. (Förälder särskolan)

Miljön på den andra skolan gav detta intryck:

Här var liksom ljust och fint. Även miljön och inte bara människorna måste vara tilltalande. Och det var det här. Stora ytor och det här (hon pekar på vattensängen och bollbadet). (Förälder särskolan)

6.1.5 Bemötande

Vi redovisar här först det som varit positivt för föräldrarna vid det första

mötet med personal på skolan. Här uttrycker alla fyra föräldrarna vikten av att deras barn blir sedda. Att man som pedagog på skolorna är nyfiken på deras barn, vad barnen har för resurser och vad dom är bra på.

Att dom tar sig tid och pratar, bara så att jag känner att dom sett mitt barn och att dom trivs med att ha mig där. Att jag inte är en jobbig förälder höll jag på att säga. (Förälder särskolan)

En förälder som har sitt barn inskrivet inom särskolan uttrycker sin syn på bemötande på detta sätt:

Möter man personal som är väldigt entusiastisk, öppen och pratar mycket spontant, det är ju bara positivt. Men att man är öppen och ställer frågor men att man även lite spontant berättar och kanske just det att man får raka svar. För på vissa ställen kunde man ju få sådana svar som att ”alla barn är välkomna” och det förstår jag att alla barn är välkomna, men det säger inte så mycket för en som förälder. För det är klart att alla barn har ju så olika behov. (Förälder särskolan)

Det var en av föräldrarna som hade ett brev med sig där hon hade skrivit ner information om sitt barn. En av personalen på skolan läste upp brevet och kunde då komma med kompletterande frågor allt eftersom texten lästes upp. Brevet som föräldern skrivit tog bland annat upp om hur det fungerar hemma, hur vardagen är och gav lite tips angående hur man gjorde hemma i vissa situationer. En annan förälder berättar så här om sin upplevelse av det bemötande hon fick på ett öppet hus som en av skolorna haft:

Och det var öppet hus och det var massor med barn och så. Då direkt vi kom innanför dörren så; jaha vad heter du och vem är du och så mötte dom henne och sen gick vi runt. Bara det här mötet innanför dörren gjorde att här ser dom henne och då var det ganska lätt att välja. Första intrycket gör ju också mycket, att man är positiv från början. (Förälder grundskolan)

Den föräldern som var så bränd på alla lärare uttrycker sin upplevelse av det första mötet med personalen på den nya skolan så här:

Det var det bästa mötet och så var det ju lugn och ro, det var bara vi och vi pratade så länge vi ville. Han tog det jag sade utan att lägga till eller dra ifrån, han tog det rakt av och det var viktigt. Att jag gjorde likadant med honom för då kunde vi hitta ”barnet”. Och hitta varandra. Och olika idéer och hjälpa varandra…med öppna sinnen kan man väl säga. (Förälder grundskolan)

Men ibland blir inte det första mötet vad man tänkt sig; det kan bero på ett

negativt bemötande som man upplever som förälder och i andra fall kan

det bero på andra orsaker. Den förälder som haft sitt barn inskrivet från början inom grundskolan och som sedan på prov fick ha sitt barn inom särskolan berättar om det första mötet med personalen på särskolan:

Jag skulle ju bara komma hit och hälsa på. Jag kommer bara ihåg precis när jag kom att dom skulle ha samling precis och att vi skulle få vara med på den här samlingen. För det var liksom lite rörigt och rektorn hade väl inte talat om att vi skulle komma just då. Så det var kanske kommunikationen som hade brustit med rektorn, att vi skulle komma. Men ni sa; jaja kom här och det löste sig. Men jag tror att en av personalen gick undan med oss sen. Men vi var välkomna dagen efter också. (Förälder särskolan)

Det första intrycket är det som oftast blir bestående och det bemötande man får vid första mötet är så viktigt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Men vi var på en friskola och tittade som vi tyckte om pedagogiken och trodde på. Men hon hälsade inte på henne när vi kom in. Hon visade oss runt i lokalerna, hon visade vilka roliga projekt dom hade. Hon pratade med mig från det vi kom tills vi gick. (Förälder grundskolan)

En förälder upplevde bemötandet på en av skolorna hon besökte som ”att en av personalen förklarade lite och att vi bara fick gå där och titta.”

Det kändes med en gång, nää, jag trivs inte här på något vis. Jag kanske gav det för lite chans, kunde ha lyssnat bättre. (Förälder särskolan)

6.1.6 Hur blev fortsättningen?

Även här så är bemötandet något som alla föräldrarna återkommer till. Man vill att ens barn ska bli sett för vad hon/han är, att man genom kontaktbok mellan skolan och hemmet skriver och berättar hur skoldagen varit eller vad som hänt hemma. Att personalen ser till barnens bästa och att dom gör så mycket med barnen, att barnen får visa vad dom kan.

Mitt barn kan saker även om det är handikappat så har hon ett liv … Att dom ser vad hon gör och att man får läsa om det. Det tycker jag är bra för hon kan ju inte alltid tala om vad hon gjort, ätit eller vad det nu är. Utan läser jag i den så får jag veta och då kan jag prata med henne om att det har du gjort i skolan, oh vad kul. Så dom ser henne och dom vet om hon har ätit, sovit, varit arg och jag menar att det är jättebra. Att dom ser henne, att hon inte bara försvinner i mängden som hon kan göra i en vanlig klass. (Förälder särskolan)

En förälder berättar att hon upplever att hon får stöd, att man kan skratta ihop och ha lite roligt.

Här är det mycket mer att man är kompis, en mer nära relation än som en vanlig skolfröken. (Förälder särskolan)

Den förälder som har sitt barn inskrivet inom grundskolan berättar hur hon upplever att personalen varje dag är väldigt duktiga på att bemöta och inte bara dottern utan även hennes bror.

Det är alltid först barnen. Så det gör ju att man kanske står ut med att det är stökigt ibland eller att det är mycket barn. Känna att dom ser varje individ. (Förälder grundskolan)

6.1.7 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan vi väl säga att om man bortser från de rent praktiska valen av verksamhet så hade första mötet avgörande betydelse för fortsättningen, föräldrarna glider gärna in på det som sker efter första mötet men det är väl ganska naturligt eftersom det är då allt ska fungera. Föräldrarna fokuserar gärna på helheten, skola och pedagoger, vilket syns i svaren. Det som föräldrarna tagit upp och som varit avgörande för hur de valt är bemötande, pedagogik, miljön ute och inne på skolan, resurser, närhet till skolan, kompisar, storlek på skola, att skolan har ett gott rykte, samverkan med grundskolan, kunnig personal, valmöjligheten och helhetsintrycket.

6.2 Resultat av intervjuer med pedagoger

Här redovisas en sammanställning av vad som framkommit under intervjuerna med de fem pedagogerna inför det första mötet med förälder ensam eller förälder och elev. Undersökningsgruppen bestod av en specialpedagog inom särskolan, en specialpedagog inom grundskolan, en pedagog på särskild avdelning inom grundskolan samt två pedagoger verksamma på en resursskola. Vi har delat in redovisningen utifrån de frågeställningar vi hade. Inte nödvändigtvis i den ordning de kom eftersom vi inledde med att be dem berätta om första mötet.

• Policy inför mottagande av ny elev • Det första mötet

• Pedagogens förhållningssätt • Om det går snett

• Fortsättningen

6.2.1 Det första mötet

Här har vi valt att redovisa varje verksamhet för sig för att det ska ge läsaren en så överskådlig bild som möjligt. Det var ingen av verksamheterna som hade en nedskriven policy vid mottagandet av en ny elev.

6.2.1.1 Särskolan

Specialpedagogen berättar att för det första är det elevens ålder, vad eleven är intresserad av, vilket funktionshinder och utvecklingsnivå eleven har som hon vill få vetskap om. Men att även föräldrarnas önskemål och förväntningar på skolan tas upp under samtalet. Även att lokalerna visas upp för föräldrarna och att de får information om verksamhetens arbetssätt. Hon försöker alltid att få med båda föräldrarna vid det första mötet.

Jag tror att det är jättebra för då slipper man dom här tolkningarna, för är båda föräldrarna med så kan dom diskutera utifrån sin egen tolkning hemma eller komma tillbaka och fråga. (Specialpedagog på särskolan)

6.2.1.2 Grundskolan

Specialpedagogen på grundskolan berättar att där öppnas alltid det första mötet med att föräldern/föräldrarna får en fråga från pedagogerna, om de

som tar emot och berättar om hur elevhälsan är uppbyggd, hur personalen på grundskolan arbetar med barn som har behov av särskilt stöd, att pedagoger och övriga som möter upp, alltid försöker ha en öppen dialog och så tas sekretessfrågan upp med en gång. Föräldrarna får information om skolans elevhälsoteam som består av specialpedagog, skolsköterska, rektor och kurator ibland. Teamet träffas varje torsdag mellan kl.09.00-10.00. Specialpedagogen berättar också att vid behov bjuder skolan in någon från kommunens resurscentrum, någon från socialtjänsten eller någon från barnpsykiatrin. Pedagogen eller rektor ber sedan föräldrarna berätta och de blir tillfrågade om det är okej att anteckningar förs och enligt specialpedagogen så brukar det inte bli något hinder för detta.

Och om barnet är med så lägger vi samtalet på barnets nivå, så då vänder vi oss till barnet så mycket vi kan. (Specialpedagog på grundskolan)

Enligt specialpedagogen berättar föräldrarna då om det som ligger dem närmast men ibland kan de vara lite frågande. Men då ställer antingen specialpedagogen eller rektorn ofta öppna frågor; hur tänker ni då och hur kan vi göra på bästa sätt och har ni någon speciell tanke. På detta sätt lotsas föräldrarna fram och efter ett tag så sammanfattar antingen rektorn eller specialpedagogen det man samtalat om (återspegling) och föräldrarna får frågan om det är något ytterligare de vill ta upp och då händer det att man från föräldrarnas sida vill komplettera något. Innan samtalet avslutas så får alltid föräldrarna frågan om de är nöjda med samtalet eller om de tänkt på något annat sätt.

För det är bra för oss att veta för vi lär oss hela tiden. (Specialpedagog på grundskolan)

Det som man från skolans sida trycker mycket på det är föräldrarnas delaktighet i deras barns utveckling, menar specialpedagogen. Skolan berättar om det nätverk man bygger upp runt barnet och att det är föräldrarna som talar om vilka människor de vill ska vara med i nätverket. Ibland är det ett litet och ibland är det ett större nätverk runt barnet. Därefter sammanfattar pedagogen eller rektor samtalet som ett litet dokument och bestämmer ett nytt datum för nästa träff. Även skolans lokaler visas upp.

6.2.1.3 Pedagog på särskild avdelning inom grundskolans senare årskurser

Pedagogen här berättar att det inte är alltid de träffar föräldrarna först utan det är oftast eleven som pedagogerna möter i första hand.

Det beror ju lite på vad de har för föräldrar också, en del föräldrar är nöjda och glada och kommer inte hit eller skiter i vilket kanske också i värsta fall och hör de inget från skolan tycker de att det är lugnt. (Specialpedagog på grundskolan)

Ibland är det första mötet en elevvårdskonferens där man som pedagog sitter och lyssnar på vad de säger från den gamla klassen och om föräldrarna är medvetna om deras barns problematik, menar pedagogen.

En del bara kommer ju dit och sitter lite skrämda och sitter där med egna dåliga erfarenheter och vill inte erkänna att eleven har problem eller tycker det inte i varje fall, i deras ögon har de inte det och en del är himla liksom tvärtom. (Specialpedagog på grundskolan)

Pedagogen menar att han får liksom känna sig för lite vad det handlar om och att ställa lite frågor om ämnen, de nationella proven, om eleven haft

skolan, gör de läxorna, gillar de att gå i skolan, deras frånvaro och deras fritidsaktiviteter.

Antingen är de ju jättesvaga men väldigt fungerande socialt, de jobbar och sliter och gör läxan och allting men har inte riktigt förmågan, då vet vi ju lite grand hur vi ska möta dem. Och så finns det ju andra som har väldigt mycket förmågor men det är andra saker som inte funkar, de har inga kompisar, problem med som jag säger med mat och sådana här saker, då är det ju andra signaler. (Specialpedagog på grundskolan)

Enligt pedagogen tar han även upp frågan om det finns någon person i elevens sfär som han eller hon tytt sig mycket till; det kan vara en vaktmästare på skolan eller någon på fritids.

Det säger ju också väldigt mycket eller om det är en sådan ”Nej, det funkar bra med alla vuxna, inga problem”. Då vet ju vi här att vi har bra förutsättningar att få ut dem på fler lektioner. Inte för att de ska få betyg, det är i alla fall inte bara det som är målet utan det viktigaste är att de kommer ut och träffar folk, att de trivs, att de får vara med. (Specialpedagog på grundskolan)

6.2.1.4 Resursskolan

En av pedagogerna på resursskolan berättar att de alltid försöker vara full personalstyrka vid det första mötet med föräldrarna. Pedagogerna vill ge en positiv bild av hur verksamheten ser ut, sen är det ju viktigt också, det här vanliga, att hälsa och ögonkontakt.

Att de får träffa oss allihopa det är ju jätteviktigt att känna igen namnen och ha ett ansikte, ja, de lämnar ju det viktigaste de har i våra händer så då måste man ju vara ödmjuk inför uppgiften man har. (Specialpedagog på resursskolan)

Det första mötet och mottagandet är betydelsefullt. Man kan ju säga att man har ju inte en chans att göra ett andra intryck och det kan ju på sätt och vis vara sant. (Specialpedagog på resursskolan)

Att första mötet kan vara väldigt nervöst från föräldrarnas sida och även från barnens sida så är det ju med sorg många gånger att man får bryta upp, även om det inte varit en fungerande verksamhet, att lämna sina kompisar och den invanda, trygga miljön och så. Det är ju väldigt blandade förväntningar och reaktioner som man får när man möter barn och föräldrar för första gången. (Specialpedagog på resursskolan)

Enligt en av pedagogerna är det ibland så att föräldrar och elev kommer och hälsar på innan terminen är slut för att sedan börja på höstterminen. Pedagogen menar att då får föräldrar och elev en bild av miljön, av personalen och hur det ser ut. Under sommarlovet får de sedan smälta detta för att sedan komma tillbaka och börja till hösten.

6.2.2 Förhållningssätt

Vilken inställning och vilket synsätt har man som pedagog i de olika verksamheterna?

6.2.2.1 Särskolan

Specialpedagogen betonade vikten av att ge tid och att man inte hela tiden behövde prata på utan att man i ett samtal även kunde vara tyst. Hon betonade vikten av att ha en bra kontakt med föräldrarna eftersom det många gånger var så mycket praktiskt runt varje elev. Föräldrarna var alltid välkomna och det var inte ovanligt att även en mormor kom förbi och frågade om det var okej om hon kom in en liten stund och hälsade på i