Analysen av den uppföljande observationen av vår undersökningsgrupp baseras endast utifrån våra löpande protokoll. Videokamera användes inte under denna uppföljande observation. I vår analys av observationen kommer vi fortsättningsvis att benämna barnen i vår
undersökningsgrupp som pojke 1 och pojke 2 samt flicka 1 och flicka 2.
6.7.1 Genomförande
Under en förmiddag bedrev vi vår observation av undersökningsgruppen. Observationen skedde ca en vecka efter arbetsövningarna som vi hade med de fyra utvalda barnen. Under vår observation fokuserade vi på vår undersökningsgrupp. För att lättare få en helhetsbild av barnen valde vi att observera dem i den övriga barngruppen. Vi valde, som vi tidigare har nämnt i kapitel 5.1, att inte fokusera på något specifikt beteende hos barnen eller specifika händelseförlopp barnen emellan. Vår roll i observationen var dels som medaktör och dels som yttre observatör. Under tiden som vi observerade var vi delaktiga i verksamheten på
avdelningen då vi t.ex. läste sagor för barnen och spelade spel. Vi skrev kontinuerligt löpande protokoll under hela förmiddagen av det som vi observerade. Under observationen samtalade vi med de aktuella pedagogerna på avdelningen kring vår undersökningsgrupp. Vi ställde frågor kring hur de hade upplevt de aktuella barnen efter våra arbetsövningar med dem. Detta samtal kan ses som ett komplement till våra egna uppfattningar av barnen.
6.7.2 Resultat och analys
När vi kom till den aktuella avdelningen på förskolan möttes vi av flicka 1 i
undersökningsgruppen. Flickan frågade oss direkt när hon såg oss om vi skulle ha en Hjärtestund tillsammans, varpå vi svarade nekande på frågan. Flickan vände då sig om med nedslagen blick och gick därifrån. Vi tolkade utifrån hennes kroppsspråk som att hon blev besviken och gärna hade velat ha en Hjärtestund. Vidare gick vi in i byggrummet där vi möttes av en pågående konflikt mellan pojke 1 och pojke 2 samt en tredje utomstående pojke. När pojke 1 och pojke 2 såg oss stannade de abrupt upp och konflikten avtog därmed. Utifrån denna händelse gjorde vi tolkningen att pojke 1 och pojke 2 blev påminda om våra tidigare diskussioner om hur man är mot varandra när de såg oss. Samtliga av barnen kan ha kopplat oss direkt till våra övningar i Hjärtestunderna. Utifrån dessa upplevelser tolkar vi det som att barnen har fått för lite tid till arbete med Hjärtestunder och ännu inte kan befästa
upplevelserna därav till det dagliga livet utan vår närvaro. Detta är endast antaganden utifrån vår sida och vi måste vara kritiska till dessa då vi inte har några konkreta belägg för detta från vår observation. Vidare anser vi att arbete med Hjärtestunder behöver ta tid för att genomsyra barns tankar överlag. Ett tidsbegränsat arbetssätt kring Hjärtesstunder, som vi bedrev, kan leda till att dessa stunder blir avgränsade till endast en gruppkonstellation och till specifika tillfällen. I ett kontinuerligt och långsiktigt arbetssätt med dessa stunder kan dock budskapet i stunderna föras ut till övrig verksamhet på förskolan. Arbetssätt kring Hjärtestunder bör få ta tid till att utvecklas och fortplantas inom förskolan.
Efter mötet med pojkarna gick vi till dockrummet där vi möttes av flicka 2 som lekte med en annan flicka. Flicka 2 blev glad när hon såg oss och ville nästan på en gång ha någon form av närhet till oss. Hon började krama oss och därefter ledde det till någon form av kittel-
massage , varpå den andra flickan efterhand hakade på .
Förmiddagen förlöpte med fri lek, samling och julpyssel. Under hela förmiddagen
observerade vi att flicka 1 mestadels satt i soffan för sig själv. Av både min- och kroppsspråk att döma ansåg vi att hon inte såg särskilt glad ut. Hon var både stillasittande och relativt tyst. Denna erfarenhet av henne skiljer sig avsevärt från våra tidigare möten med henne i
Hjärtestunderna. Där var hon tvärtom både glad, sprallig och mycket pratsam. Vi upplevde henne där som en framåtriktad och busig flicka. När vi satt bredvid henne under
förmiddagen och började prata med henne blev hon dock efterhand mer pratsam och vi kände mer och mer igen henne från tidigare tillfällen i Hjärtestunderna. När vi diskuterade våra
erfarenheter av flicka 1 med pedagogerna sade de till oss att hon är känslig överlag och är osäker i större grupper. Vidare sade de att när hon är i mindre grupper blir hon mer framåtriktad.
Under förmiddagen uppstod det två likartade konflikter som barnen från vår
undersökningsgrupp var inblandade i. Konflikterna handlade om äganderätt till leksaker. Barnen ville inte under dessa två situationer dela med sig av leksakerna till varandra.
I anslutning till en händelse i byggrummet där vi fick höra att en pojke hade sagt elakheter till pojke 2 frågade vi honom om detta stämde. Pojke 2 svarade jakande på frågan varpå vi frågade om detta är ett bra sätt att vara mot varandra. Vi kopplade frågan till begreppen
uppåtpuffar och nedåtpuffar som vi diskuterat under Hjärtestunderna. Pojke 2 kopplade direkt händelsen till begreppen och förklarade för oss hur man ska vara mot varandra.
Mot slutet av förmiddagen diskuterade vi med de övriga pedagogerna på avdelningen kring de aktuella barnen hur de betett sig efter våra Hjärtestunder. Vi frågade dem om de hade
uppmärksammat något nämnvärt efter våra Hjärtestunder och det hade de inte gjort. När pedagogerna direkt efter våra Hjärtestunder frågat barnen vad vi gjort hade de dock, enligt pedagogerna, pratat inlevelsefullt och mycket kring det vi gjort. Vi tror dock att pedagogerna ej har observerat barnen utifrån det vi arbetat med inom livskunskap. Pedagogerna på denna avdelning har tidigare inte arbetat utifrån detta arbetssätt och har då kanske ej samma
glasögon kring livskunskap som vi och tvärtom.
Sammanfattningsvis observerade vi att samtliga barn tyckte det var roligt att se oss igen och ville ha fler Hjärtestunder. De har även tagit till sig våra tillfällen från Hjärtestunderna
verbalmässigt och kunde spontant berätta för oss om de frågor vi tagit upp när vi under denna förmiddag diskuterade med dem kring livskunskap. Vi vet inte om barnen verkligen har förstått innebörden av de frågor vi tagit upp under våra tillfällen eller om de endast tagit till sig det som information. Utifrån konfliktsituationerna som uppstod under denna förmiddag noterade vi att två av de aktuella barnen delvis handlade ur en, enligt vår syn, egocentrisk synvinkel och det på ett burdust sätt. Dessa situationer uppstod när barnen inte hade observerat oss. Under tiden vi var i deras närvaro och när de kände av den uppstod inga konflikter eller hårda ord från deras sida, trots att de vid ett par tillfällen fick höra hårda ord från andra barn. Vi tror, utifrån dessa händelser, att vår närvaro hjälpte de aktuella barnen att bli påminda om de frågor vi tagit upp i Hjärtestunderna.
Vår roll i observationen kan påverka resultatet av det vi såg av undersökningsgruppen samt vår tolkning av den. Även vår känslomässiga sinnesstämning under denna förmiddag kan påverka vad vi såg och fokuserade på under observationen. På grund av att vi från de tidigare övningarna fått ett relativt nära samarbete med de aktuella barnen har vi också en slags relation till dem. Denna relation kan påverka vår syn på barnen under observationen (Rubinstein Reich & Wesén, 1992). Vi anser vidare att det hade krävts längre och återkommande observationer av vår undersökningsgrupp för att få ett mer trovärdigt och konkret resultat. Resultatet av vår observation är endast tolkningar och antaganden från vår sida.