Genomgång av slutprodukt

Stegen som utvecklats skulle alltså vara en trapphusstege som var anpassad för kommersiellt bruk. Under analysarbetet hade det framgått att det fanns behov av att använda stegen i trappan, men också att det vanligaste användningsområdet var att använda stegen på plan yta. Det var därför av stor vikt att stegen gick smidigt att använda på plant golv. Genom steglös justering av ben som skjuts in kan benens längd enkelt ändras till att stå stadigt i trappa, men vid utgångsläget är stegen utformad som en vanlig A-stege, en bekant utformning som därmed inger trygghet för användaren. I figur 30 illustreras stegens utseende på plant golv respektive i trappa.

Figur 30. Stegen då den är placerad på plant golv respektive i trappa.

Stegen bestod vidare av ett antal olika delar som på olika sätt uppfyllde de behov som hade framkommit ur all den analys som gjorts tidigare under arbetet. Nedan presenteras de olika detaljerna och på vilket sätt de uppfyller de funna behoven.

5.1.1 Stegben, förlängningsben och vred

Det var av stor vikt att utformningen på stegen gjorde att den blev bekväm för användaren att bruka. Stegens ben, där användaren håller tag för att balansera sin position då denne klättrar på stegen, formgavs med ett ovalt tvärsnitt vilket gjorde att benet föll naturligt i handen utan några obekväma kanter. Storleken på tvärsnitten bestämdes genom iterativa tester där det undersöktes vilken tvärsnittsstorlek som kändes bekväm i handen.

För att möjliggöra justering av stegens benlängd utgjordes stegens ben av en fix längd och ett förlängningsben som justerades steglöst. Mekanismen bestod av ett vred med en gängad skruv som fäste förlängningsbenets position genom friktionsbrickor. Under undersökningsfasen hade det framgått att denna typ av lösning ofta gick sönder då användaren drog vredet alldeles för hårt

för att vara säker på att benets position hade fixerats, vilket ledde till att gängan sprack. För att lösa detta problem utgjordes vredet av en momentbegränsande skruv. Denna typ av skruv möjliggör åtdragning till ett visst erforderligt moment, vartefter skruven inte kan dras åt hårdare utan istället snurrar verkningslöst. Med denna teknik fick användaren en emotionell återkoppling på att vredet dragits åt tillräckligt hårt för att benet skulle sitta säkert, samtidigt som gängan hindrades från att gå sönder. Med hjälp av denna teknik kunde användaren känna sig säker på att stegen skulle hålla en fix position när klättringen i trappan, eller på annat ojämnt underlag, ägde rum. Stegens ben, förlängningsben samt vredet illustreras i figur 31.

Figur 31. Benet, förlängningsbenet och vredet.

5.1.2 Stegpinnar och plattform

Andra viktiga komponenter att formge var stegpinnarna och plattformen. Dessa behövde utgöra en stadig yta för användarens fot vid klättring på stegen. Stegpinnarna utformades därför med ett djup på 70 mm, vilket både gav en stadig placering av användarens trampdyna och ett minskat tryck på foten jämfört med ett grundare stegdjup. Både stegpinnarna och plattformen utformades med en räfflad yta vilket medförde ett stadigt grepp för användarens fot då denne klättrade på stegen. Stegpinnarna och plattformen illustreras i figur 32.

Figur 32. Stegpinnar och plattform.

5.1.3 Stödbåge och ihopfällningsmekanism

Ett viktigt behov som hade framkommit ur analysen var behovet av att kunna minimera stegens storlek då den inte användes. Under arbetets gång har ett flertal lösningar på detta behov studerats, exempelvis under arbetet med koncept 1, Teleskop, som ju kunde minimera sin storlek till mycket liten. Som nämnt i avsnitt 3.4, Utvärdering av koncepten, upptäcktes det dock att en lösning som möjliggjorde en så pass drastisk platsminimering gjorde det på bekostnad av smidighet för användaren. Det framgick också att en lösning med så många rörliga delar skulle medföra en tung och dyr konstruktion. Därför valdes det att minska möjligheten till platsminimering till förmån för pris och hanterbarhet.

Däremot har behovet av att kunna minimera stegens storlek då den inte används fortfarande tagits i beaktning under utveckling av slutprodukten. Stegens stödbåge kan skjutas in på samma sätt som de förlängningsbara benen och stegen kan fällas ihop på mitten för att minimera golvytan som den upptar. För att en ihopfällning av benen skulle vara möjlig behövde bakbenen förlängas för att ledfästas med frambenen ovanför plattformen. Ihopfällningen sker genom att plattformen fälls upp då bakbenen fälls in. Stegens utseende då den är ihopvikt, med inskjuten stödbåge, visualiseras i figur 33. Stegens mått in- respektive utfälld illustreras i figur 34.

Figur 33. Stegens utseende då den är helt ihopfälld.

Figur 34. Stegens mått som ut- respektive ihopfälld.

5.1.4 Fötter

För att inge en trygg upplevelse för användaren innehar stegen flera detaljer som ökar känslan av säkerhet. En av dessa är de fötter som finns placerade längst ned på stegens förlängningsben. Under de undersökningar som gjordes upptäcktes det nämligen att användaren kunde känna sig rädd att falla bakåt i trappan då klättringen skedde längs med trappans riktning. I de undersökningar som gjorts har det framgått att risken för att stegen ska falla bakåt inte är särskilt stor, men för att ge användaren en större trygghetskänsla och för att tillgodose de emotionella behoven har dessa fötter placerats på stegens ben. Genom denna detalj kan användaren själv känna att stegen står säkert om den skulle ryckas bakåt, exempelvis vid en händelse av att användaren tappar balansen vid klättringen och därmed flyttar sin tyngdpunkt bakåt från stegen. Utformningen av dessa fötter har gjorts utefter de gamla rekommendationerna som finns för trappors stegdjup på 25 cm, enligt avsnitt 2.2, Litteraturstudier. Fötternas utformning illustreras i figur 35. Fötterna är tillverkade i samma material som stegens ben och har en räfflad gummibeklädnad mot golvet för att öka friktionen mellan stege och golv, och därmed förhindra glidning.

Figur 35. Fötternas utformning. 38