Majoriteten av informanterna menar att genrebegreppets grundbetydelse är ”sort” eller ”slag”. Exempelvis säger Catharina att hon främst tänker på ”olika sorter”. Detta är i linje med att ”sort” är den grundbetydelse som Bergsten & Elleström (2004:107-108) menar att ordet genre har om det översätts från ursprungsspråket franska. Bergsten & Elleström påpekar dock att det är begreppets vidaste mening och att den inte kan användas som definition då det är för vagt och allmänt. Samtliga informanters beskrivningar av genrebegreppet är svävande och vaga och sker främst i form av exempel på texter som de menar är en genre. Således bekräftar informanterna Bergsten & Elleströms resonemang.
Inte heller styrdokumenten6 ger någon definition av begreppen genre eller texttyp och ordens användning i styrdokumenten är oklar och inte enhetlig. Styrdokumenten använder främst flertalet omskrivningar av begreppen men även begreppet texttyp och de lokala arbetsplanerna använder genre. Att styrdokumenten även använder exempel på ett fåtal texttyper eller genrer som en omskrivning för begreppen ökar otydligheten. Sammantaget blir detta en bekräftelse på Elmfeldt & Erixons (2007) undersökning där de finner att alla vet vad en genre är trots att ingen kan ge en tydlig definition av begreppet. Pernilla och Berit försöker ge en definition i linje med att texter som har
6 Ordet styrdokument syftar här på de för undersökningen aktuella styrdokumenten; svenskämnets
31
något gemensamt, som har likheter, ingår i samma genre. Detta vaga kriterium anser Bergsten & Elleström (2004) existerar i den moderna litteraturen och att dessa flytande genregränser gör att de ifrågasätter om man alls kan tala om genrer.
Bergsten & Elleström (2004) tar upp att det ofta dras en parallell mellan genrebegreppet och epik, lyrik och dramatik. De menar att om genrebegreppet ses som ett klassificeringsinstrument är epik, lyrik och dramatik begrepp som ligger nivån över genrebegreppet i det litteraturhistoriska klassificeringssystemet. Terese visar på liknande tankegångar och menar att epik, lyrik och dramatik är huvudgenrer och att andra genrer är underavdelningar. I de fall övriga informanter använder sig av epik, lyrik och dramatik är det exempelvis när lyrik och dramatik omtalas som genrer som lärarna anser att de, på grund av tidsbrist inte hinner arbeta med i svenskan. De flesta informanter verkar således se på epik, lyrik och dramatik på samma sätt som de ser på exempelvis noveller. Precis som lärarna i Elmfeldt & Erixons (2007) undersökning kopplar lärarna i vår undersökning genrebegreppet främst till litteraturhistoria, litteraturstudier samt litterär kanon. Ytterligare en likhet är att även informanterna i vår studie kopplar genre till filmens genreindelningar.
En lärare hänvisar till forskning inom språkvetenskap när hon förklarar begreppet genre och hänvisar till forskning inom svenska som andraspråk som, i enlighet med Kuyumcu (2004), visar på att tydlig undervisning i genrer är viktig för elever som har en icke västerländsk bakgrund eftersom genrer är bundna till olika kulturella, sociala och etniska sammanhang.
När det gäller begreppet texttyp är det mer oklart vad det innebär för lärarna. De forskare vi har mött som använder begreppet texttyp hänvisar alla till Ledin (1996) eller Hellspong & Ledin (1997) vilket tyder på att begreppet texttyp inte har en lika lång tradition inom forskningen som genrebegreppet har. Styrdokumenten innehåller både exempel på texter som Ledin (1996) definierar som texttyper och genrer men ger inga definitioner på vad de olika texterna ska benämnas som. Eftersom genrer enligt Ledin är funktionella kategorier som är skapade av, samt används av, användarna är det en stor skillnad mot texttyper. Med tanke på att genren existerar i vardagen medan texttypen är en idealiserad form (Ledin 1996) kan oklarheten kring begreppen öka genom att styrdokumenten inte indikerar några skilda abstraktionsnivåer på sina textexempel. Att exempelvis säga att elever ska skriva en utredande text ligger på en högre
32
abstraktionsnivå än att säga att elever ska skriva en tidningsartikel trots att en tidningsartikel kan bestå av utredande texttyp, enligt Ledins (1996) definition.
Styrdokumenten påtalar att elever ska kunna läsa och producera olika genrer samt att elevernas producerade texter ska ha rätt form. Det uttrycks dock inte hur detta ska göras och inte heller om det innebär att eleverna bör ha explicit kunskap om olika texters genredrag. Sätts detta i relation till att lärarna i Parmenius Swärds (2008) undersökning anser att ett av de viktigaste kriterierna vid bedömning är om eleven har producerat den genre som efterfrågas kan man fråga sig hur rättvist det bedömningskriteriet är om eleverna inte får explicit kunskap om genredrag. Dock uttrycker Catharina att hon aktivt arbetar med modelltexter och försöker urskilja deras speciella drag och även Pernilla, Terese och Berit ger uttryck för liknande tankar.
Lärarna är i sina svar tydliga med att skilja mellan texter som man läser och texter som man skriver även om de menar att man kan läsa och skriva samma texter, som exempelvis noveller. När det gäller ”färdiga” texter som är skrivna av professionella skribenter används de i undervisning för att eleverna ska läsa dem och denna typ av professionella texter benämns som genrer. Texter som elever själva skriver benämner övervägande del av lärarna däremot som texttyper. I denna uppdelning mellan genre och texttyp kan man urskilja att lärarna i vår undersökning i princip använder begreppet genre när de talar om skönlitteratur och texttyp när de talar om saklitteratur.
Även övriga Lärarnas användning av begreppen innebär otydliga gränsdragningar och flytande användningsområden. Oklarheten som råder kan jämföras med Elmfeldt & Erixon (2007) som påpekar att det inom skolan existerar en mängd genreföreställningar och att genre i hög grad är kopplat till den kontext där det används.