I Lindenbaums barnböcker och dess analyser är det väsentligt att notera att det inte förekommer sidnummer i böckerna gällande citat och bilder.
Lill-Zlatan och morbror raring
Berättelsen utifrån ett genusperspektiv påvisar skildring mellan manligt och kvinnligt. Först och främst kan det analyseras om omslaget som illustrerar ett barn klädd i röda short och en gul t-shirt. Barnet ser lite upprörd ut och sitter under ett bord och häller socker på ett par herrskor, som dessutom sitter på en person. Klädseln utifrån ett genusperspektiv klargör att det sker en
neutralisering genom att barnet är androgynt, det vill säga en person med både kvinnliga och manliga egenskaper. I detta fall har Ellas klädesplagg och dess färger mer av en könsneutral kod, det vill säga varken manlig eller kvinnlig kod utan det hamnar i en gråzon. Om barnet hade haft på sig en blommig kjol och rosa tröja kan det i större utsträckning konstateras att det är en flicka. I och med att blommor och rosa signalerar en kvinnlig kod. Däremot om barnet hade haft på sig ett par blåa byxor samt brun tröja hade det signalerat maskulinitet. Eftersom de manliga karaktärerna i boken har bruna/beige byxor samt blåa skor vilket signalerar att det manliga könet klär sig i dessa färger.
Titeln skapar tolkningen av att det handlar om en man och pojke, dock påvisar
omslagsbilden mer av en könsneutral syn. Nästa blad illustrerar en bild på barnet som fanns på omslaget, dock i en annan sits som förstärker att det handlar om en pojke, eftersom barnet springer med en fotboll i handen. Fotboll framställs vara en
mansdominerad sport, samt är namnet på titeln - Lill-Zlatan vilket förknippas med en fotbollsspelare som går under namnet Zlatan. Fotbollsspelaren är känd i fotbollsvärlden främst bland män. Sedan i berättelsen konstateras det att barnet i fråga är en flicka vilket tydliggörs, när barnets hår nu är prydligt insamlad i två tofsar istället för könsneutralt, vilket är när det är mer rufsigt. Kläderna ändras inte utan håret skapar en annan bild av barnet då flick-koden är att ha håret i två tofsar, och att ha det prydligt. I nedanstående citat beskrivs Ellas könstillhörighet i textform.
“Nä du Lill-Zlatan, säger Tommy jag måste vila mig också, Lill-Zlatan säger han. Fast jag heter Ella”
(Lindenbaum, 2006).
I ovanstående citat tydliggörs barnets biologiska kön i och med att Ella är ett flicknamn.
Däremot består hennes handlingsmönster av det motsatta könet. Ella har fler
30 stereotypiska drag av pojke, genom att hon är fysiskt aktiv. Hon ställer krav på
omgivning och anpassar inte sig till den normativa världen av de könsroller vi har. Ellas könsroll förhåller sig till att vara androgynt då hon identifieras att vara flicka, men i handling och intressen som en pojke. Hur vi tolkar är oftast det vi relaterar till eller våra föreställningar om de normativa könsroller som existerar enligt Heggestad (2013).
Däremot kan det konstateras att Ella framställs som en pojkflicka.
En annan aspekt där genus utmärks i boken är att Ella, som är flicka har en bra relation med sin morbror Tommy som påvisar att hon är beroende av en manlig karaktär i berättelsen vilket även är ett kvinnligt beteendemönster enligt Nikolajeva (2004).
Författaren nämner att kvinnans beteendemönster är att flickor/kvinnor oftast är beroende av någon eller något i berättelsen. Vidare kan det beskrivas att Ella har
egenskaper som energisk, busig och bestämd vilket oftast förknippas med det maskulina könsmönstret. Ellas beteende är ständigt i en gråzon mellan manligt och kvinnligt som synliggörs i nedanstående text, eftersom Ella är busig och bestämd.
“När filmen är slut, är vi jättekissnödiga och rusar till toaletten. Jag kommer först. Sen är det Steves tur. Då har jag spolat vatten på hela toarullen. Där fick han se”
(Lindenbaum, 2006).
31
Kenta och barbisarna
Berättelsen handlar om en pojke vid namn Kenta som är väldigt bra på fotboll.
Kompisarna på förskolan älskar att spela fotboll men Kenta vill däremot enbart vara med flickor och leka med barbiedockorna. Det som utmärker genusperspektivet i handlingen är att Kenta trots könsmönster/lekar tar med sig sin barbiedocka istället för fotbollen till skolan. Kentas pappa uppmuntrar till att Kenta ska ta med sig sin fotboll till skolan medan Kenta föredrar sin barbiedocka vilket framhävs i nedanstående bild. I detta ögonblick möter man ett vuxet perspektiv i könsnormer genom att Kentas pappa uppmuntrar Kenta till att ta med sin fotboll. I pappans handling påvisas det att han kanske vill att Kenta ska förhålla sig till de stereotypiska könsnormer som existerar idag, det vill säga att Kenta ska spela fotboll eller leka krigslekar
medan dockor är mer flicklekar.
“Nästa morgon packar Kenta ryggan själv.”
“Men den här då? frågar pappa. “
“Den får inte plats, säger Kenta.”
“Jodå, säger pappa.”
“Nä. säger Kenta. Och så går han”
(Lindenbaum, 2007).
Trots pappans handling är Kenta bestämd av sig med att leka barbiedockor, det vill säga en lek som flickor oftast leker. Han går förbi pojkarna på fotbollsplanen och pekar på barbiedockan och går fram till flickorna. Dock är flickorna tveksamma med att låta han vara med eftersom det anses vara annorlunda /främmande från deras perspektiv att en pojke vill leka med barbisar, vilket tydliggörs i nedanstående citat. Däremot kan det också vara väsentligt att framhäva, att det nämligen kan vara tvärtom, som är att det är främmande för flickorna att leka med pojkar.
“Dagiskillarna är ute på gården. Dem tjongar bollen till Kenta.”
“ÖH! PASSA MEJ! skriker dom och kutar som dårar.”
“Då går Kenta in, tjejerna är i dockvrån. Han packar upp sin rygga. Dem märker visst inte honom, fast han står där en lång stund. Sen börjar Agnes viska med tjejerna.”
“va heter hon då, frågar Gittan.”
“Barbie. svarar Kenta.”
“Kan hon väl inte heta, säger Mira.”
“Sen struntar dom i honom “ (Lindenbaum, 2007)
32 Vidare kan det konstateras att Kenta även strider mot det stereotypiska gentemot vad som är flicklekar och pojklekar. I och med att Kenta bestämmer sig för att leka med barbiedockor med flickorna vilket citatet och bilden ovan påvisar. Detta klargör att Kenta ständigt befinner sig i gråzonen mellan det manliga och kvinnliga som Heggestad (2013) nämner.
Däremot klargör bokens framsida en könsstereotypisk bild genom att det existerar tre flickor som leker med sina barbiedockor. I bakgrunden illustreras pojkar som leker mer en våldsam lek. I mitten av allt befinner sig Kenta på en rutschkana och tittar på flickorna med en längtansfull blick. Färgerna på omslaget har klara budskap på vad som är manligt och kvinnligt. Ett budskap som klargör det manliga är Kentas militärmönstrade byxor eftersom det anknyts till militären, vilket betraktas vara ett mansdominerat yrke. Flickorna har könsneutrala kläder, men också feminina drag. Genom att de exempelvis har rosa färger på sina kläder samt tofsar i håret, och de leker med dockor. Pojkarna har en annan plats genom att de gör det typiska manliga när de leker krig, syns och hörs. Protagonistens Kentas kön har en stor plats i själva berättelsen.
Det som klargör Kentas kön är hans kläder, som illustreras i ovanstående bild, som är omslagsbilden. Dock bryts könsmönstret utifrån hans handlingar i berättelsen för att han sitter och leker i lugn och ro. Detta gör inte pojkarna i hans omgivning därför att de leker lekar som gör att de far åt olika håll, vilket illustreras på omslagsbilden och nedanstående bild. Under vilan på förskolan leker pojkarna med varandra medan Kenta vilar. I berättelsen tydliggörs det att författaren vill visa att Kenta ständigt strider mot pojkarnas handlingar och strider samtidigt mot de normativa pojkaktiga drag som existerar. I och med detta konstateras det att Kenta befinner sig i kategorin androgyn genom att han har kvinnliga och manliga beteendemönster, men hans biologiska kön är man.
33 I berättelsen funderar och reflekterar Kenta över saker som de andra pojkarna inte gör.
Detta är egenskaper som oftast förknippas med flickor, men Kenta gör det också vilket leder till normbrytande, det vill säga avvikande roll. Detta tydliggör att Kenta är den manliga motsvarigheten till Ella som nämns i föregående text. Berättelsen avslutas med att pojkarna börjar leka med flickorna eftersom de börjar ta på sig olika kläder och dansar balett. Det här skapar även tydlighet i att pojkarna till slut bryter mot
könsnormerna som Kenta. I och med att de leker med flickorna samt leker en lek som associeras med det kvinnliga könet, det vill säga klä upp sig och dansa balett.
“- Jag tar den här, säjer Åke. “
“Snygg! säjer Anton.”
”Sen är killarna med och dansar också. Fast då blir det mer som balettdans”
(Lindenbaum,2007)
Berättelsen avslut påvisar att lekarna blir mer könsneutrala därför att både flickor och pojkar leker utan att skapa fördomsfulla meningar om varandra.
34
Gittan och gråvargarna
Gittan är en försiktig person som är rädd för det mesta. Hon anses vara försiktig eftersom hon har ett konsekvent tankesätt i sitt agerande. Gittan tar inte risker och hoppar exempelvis inte över ett dike när hon vet att hon kan fara illa av den
handlingen. Gittans förskola bestämmer sig för att gå ut på skogsutflykt med sina elever en dag och under utflykten händer det något hemskt. Det hemska som förekommer är att Gittan blir kvarglömd i skogen. Under tiden Gittan är kvarglömd i skogen stöter hon på gråvargarna. Gråvargarna är filurer som har svårt att förstå vitsen med lekar och hur man gör.
Gittan får idén att hjälpa de eller lära dem att leka.
Ur ett genusperspektiv kan det konstateras att Gittan får en omhändertagande roll eftersom hon räddar vargarna när de exempelvis ramlar, samt lagar hon mat åt de.
Under kvällen nattar hon gråvargarna med en vaggvisa/sorgliga låtar. Gittan
uppmärksammar morgonen därpå att ingen från förskolan har hittat henne ännu. Hon tar tag i kampen själv och försöker hitta förskolan på egen hand. Hennes nya vänner
gråvargarna vill hålla henne sällskap dock vågar de inte lämna sitt hem/ skog samtidigt.
Istället för att gråvargarna ska behöva lämna sitt hem, ger Gittan löftet om att hon kanske återvänder framöver innan hon återvänder till sin förskola.
Gittans utseende kommer till tals i text när gråvargarna ställer frågor. Gittans biologiska kön avslöjas i enstaka tillfällen i texten. De enstaka tillfällen är när pronomen tillämpas i texten vilket är hon samt har Gittan ett flicknamn som förstärker dess kön. Hennes karaktär är tydlig och förekommer i bilderna i boken. Bilderna visar en flicka med röd munkjacka och långa blåa byxor samt blåa hårspännen i håret, men håret hålls bakåt. Att håret hålls bakåt kan skapa tolkningen av att Gittan är könsneutral. Dock klargör
bilderna att det är en person med mjuka drag i ansiktet vilket oftast förknippas att vara feminina drag. Det existerar få könsneutrala mönster och fler kvinnligt kodade könsmönster i hennes utseende, samt handlingsmönster. Utifrån handlingsmönstret kan det konstateras att Gittan under början av händelseförloppet är konsekvent och försiktig, vilket tydliggörs i nedanstående citat:
“Gittan klappar inte hunden. Den kanske har en sticka i tassen. Eller ont i huvudet. Då kan den vara sur och bitas tror Gittan” (Lindenbaum, 2006).
35 Dock har Gittan en maktposition gentemot gråvargarna vilket skapar en krock gentemot den förstärkta feminina tolkningen. Detta eftersom maktstrukturen benämns vara att män har övertaget i förhållande till kvinnan i de flesta fall. Att vara ledare eller ha övertaget gällande olika saker förknippas med maskulinitet. I och med att Gittan som är flicka (kvinna), även är ledare i berättelsen, det vill säga bryter mot en norm som förekommer i samhället. Detta skapar reflektion om att författaren kanske vill bryta genusstruktur/maktstruktur som existerar däremot uppfyller inte Gittan den
maktposition som förväntas eftersom hon även befinner sig i en modersroll när hon är omhändertagande gentemot gråvargarna. Detta bildar en gråzon mellan manligt och kvinnligt vilket även förekommer i föregående böcker som är skrivna av Pija
Lindenbaum.
I ovanstående bild tydliggörs det att det existerar andra karaktärer från båda könen som skapar en jämlik bild. Dessa karaktärer består av Gittans klasskamrater samt pedagoger.
Under analyseringen uppmärksammas det att karaktärerna inte beskrivs tydligt i text-format utan enbart i bild. Det som kännetecknar ett könsneutralt mönster är att barnen är klädda i jordfärger som brunt/grått eller blått vilket framhävs i bild. Det existerar även fall som utmärks genom att det exempelvis finns en flicka som har på sig en laxrosa jacka vilket påvisar ett kvinnligt kodad-könsmönster. I och med att färgen rosa
associeras med femininitet. Det som framträder en könsneutral syn är att ge karaktärer färger som inte förhåller sig till det feminina eller maskulina hållet. Å andra sidan kan det konstateras att dessa färger är det bästa sättet att neutralisera de färgmönster som finns. Det förekommer även andra beteende-symboler i bilderna som påvisar ett stereotypiskt kvinnligt och manligt beteende.
36 Vidare framställs ett exempel som förekommer i boken där ett stereotypiskt beteende framställs, är när barnen promenerar i led vilket illustreras i nedanstående bild. I ledet kan det beskådas att pojkarna håller om varandras axlar medan flickorna håller hand, samt håller pedagogen varsin flicka i händerna. Det som utmärks i detta fall är Nils är en pojke och Gittan är en tjej, men som trots sitt biologiska kön håller hand. Detta påvisar att författaren vill skapa utrymme för könsneutralitet i berättelsen.
Genus framställs i berättelsen även om det sker omedvetet eller medvetet vilken den här tolkningen och analysen bekräftar. Genom enstaka beteenden samt yttre attribut inte kan försvinna. Det är väsentligt att framhäva att berättelsen inte har en antagonist i mänsklig form utan det är djuren som kallas gråvargarna, trots att det existerar andra karaktärer i mänsklig form i berättelsen. Gråvargarna tilltalas ständigt som gråvargarna vilket skapar svårigheter i att fastställa könet, däremot kan beteendet sammankopplas åt det
maskulina hållet. Med anledning av att de exempelvis kissar stående och deras egenskaper som i detta fall är att de är vilda vilket till mestadels associeras med det maskulina könsmönstret.
Utöver dessa karaktärer i boken observeras pedagogernas könstillhörighet utifrån ett stereotypiskt könsmönster. Ett exempel är fröken Sonja som är stor, mjuk, glad och sprallig. Detta är en stereotypisk föreställning av en fröken på en skolverksamhet, dock är hon klädd i en träningsoverall som anknyts till könsneutralitet. I och med att både kvinnor och män klär sig i träningsoverall i dagsläget. Fortsättningsvis existerar pedagogen som är man och enbart framställs i bilderna. I bilderna har han ett stereotypiskt utseende genom att han är lång, smal, har skäggstubb samt mörkt hår.
Klädseln har färgen grå. Hans yrkesroll kan förminska hans maskulina position/betoning eftersom yrkesrollen är kvinnodominerat.
37