7.1.1 Genuskodade instrument
Studiens resultat visar att konstruktion av genus spelar en mycket stor roll o ensembleundervisningen. Exempel framgår det att val av instrument fortfarande är starkt präglat av elevens kön. Det tydligaste exemplet torde vara intervjuobjektens resonemang kring sång. Samtliga författare som refererats till i kapitlet tidigare forskning lyfter fram sång som ett instrument som är starkt genuskodat (Bergman, 2009; Björck, 2011; Borgström Källen, 2014; Green, 1997; Hentschel, 2017). Resultatet visar att kvinnliga sångare i dagsläget fortfarande ser sitt sjungande som något naturligt. Detta kan relateras till Greens (1997) historiska bild av sång som naturligt, samt bilden av kvinnan som något nära naturen som är beskrivet i bakgrundskapitlet, fortfarande präglar samhället. Att resultatet dessutom visar att instrument är starkt genuskodade stämmer väl överens med Borgström Källéns (2014) forskningsresultat. I en tabell (s.101) skriver hon att i en elevgrupp med 26 sångare var 23 av dessa flickor, och de resterande 3 pojkar. Samtliga intervjudeltagare beskrev liknande uppdelningar i sina gymnasieklasser. I tabellen skriver Borgström Källén att alla trumslagare i hennes exempel var pojkar. Även detta stämmer överens vad intervjuobjekten i denna uppsats beskriver. Det finns endast ett exempel på en kvinnlig trumslagare. Borgström Källéns (2014) tabell visar i övrigt traditionella instrumentfördelningar mellan kön. Majoriteten av gitarrister är pojkar, alla pianister är flickor och majoriteten av basister är pojkar. Här skiljer sig mitt resultat något då instrumenten, utöver sång och trummor inte är lika starkt knutna till något specifikt kön. I resultatet återges ensemblegrupper med flickor som spelar gitarr och pojkar som spelar
klaviatur. I resultatet framkommer dock ett exempel där en flicka och en pojke som båda spelar gitarr, med liknande spelförmåga, behandlas olika. Lärare brukade ge de svåra gitarrpartierna till pojken trots att flickan lika gärna kunde spela dem. Bergman (2009) förklarar att rockmusik historiskt sett haft en maskulin kodning. Detta kan ha varit en bidragande orsak till att lärare omedvetet ser pojken som det en gitarrist ska vara, och ser flickan som något avvikande.
7.1.2 Förväntningar
Svaleryd (2003) Redogör i sin bok Genuspedagogik att det finns tendenser till att lärare har omedvetna förväntningar på elever, och att dessa skiljer sig beroende på elevernas könsroller. I resultatet framgår exempel på lärare som inte bemöter flickor på samma sätt som pojkar. I ett exempel förklara en intervjudeltagare att hon upplevde att lärare talade till pojkarna med ett mer målande språk än till flickorna när de skulle förklara något musikaliskt. Dessa kan relateras till de fördomar som Bergman (2009) träffar på i sina fältstudier. Hon beskriver en situation där flickor inte förväntas vara lika musikaliskt kunniga som sina manliga klasskamrater. I resultatet finns en beskrivning av manliga lärare som har ett mera vardagligt sätt när de kommunicerar med pojkelever snarare än flickor. Green (1997) menar att lärare har högre musikaliska förväntningar på flickorna än pojkarna. Detta motsägs i resultatet i denna uppsats då en av deltagarna förklarar att han ofta kände att han fick svårare gitarrpartier trots att det fanns en flicka i klassen som var lika bra på att spela.
7.1.3 Platstagande
Ett ämne som resultatet tar fram är platstagande. Genomgående i intervjudeltagarnas resonemang framgår det att pojkar generellt tar upp mer plats i ensemblesalen. Flickorna ses ofta som passiva komplementära musiker gentemot de dynamiska och kreativa pojkarna. I resultatet framkommer ett exempel på ett tillvägagångssätt som musiklärare använder sig av för att främja att alla elever tar lika stor plats. En av intervjudeltagarna berättar att hennes lärare brukade göra upp ett schema där ansvaret för varje lektion tilldelades varje elev i en regelbunden ordning. Deltagaren menar att detta påverkade henne och hennes klasskamrater positivt, att alla fick öva sig på att vara i en ledande roll. Björck (2011) hävdar att musiklärare ibland aktivt väljer att förbise elevers kön för att skapa en mer jämställd undervisning. Hon anser att ett sådant tankesätt kan leda till att könsdynamikerna inte motverkas utan att de snarare förstärks.
7.1.4 Objektifiering
Borgström Källén (2014) och Hentschel (2017) menar att flickor ofta objektifieras i musiksammanhang. Särskilt flickor som sjunger. Hentschel (2017) menar att denna objektifiering blir än mer påtaglig när de observeras av personer som inte vanligtvis ser dem utöva musik. Därför blir liveframträdanden som elevshower och skolavslutningar ofta arenor för objektifiering. Studiens resultat pekar på att detta stämmer. Två av intervjudeltagarna skildrar händelser där objektifiering skett på flickor som sjunger framför publik. Anmärkningsvärt är att hälften av intervjudeltagarna beskriver sådana här episoder, vilket kan betyda att objektifiering av flickor i musikframträdanden är relativt vanligt.
7.1.5 Förtrogenhet
Borgström Källén (2014) återger ett fenomen där genus får en svagare påverkan på musikelever när de utövar musik som de inte är förtrogna med. I resultatet framgår ett exempel på en klass som i ett projekt utövade världsmusik. I detta sammanhang där eleverna inte utövade den musik som de var vana vid försvagades genuskodandet av olika musikaliska handlingar. Pojkar som inte brukade sjunga starkt i den ordinära körundervisningen sjöng i detta fall lika högt som sina klasskamrater. Detta pekar på att genuskodning av instrument och musikaliska handlingar inte är naturligt förekommande utan skapas med tiden. Detta kan sammanbindas med Butlers (2007) begrepp performativitet. Enligt Butler (1997, 2007) är könsroller performativa och att vi hela tiden lär vi oss av vår omgivning vilka genusmönster som vi ska använda i vårt eget genusgörande. Världsmusiksituationen kan man se som ett sammanhang där ingen av aktörerna vet hur de ska agera i sina könsroller. Flickorna och pojkarna vet inte hur könsroller konstrueras i detta främmande sammanhang, och följden är att de blir mer lika varandra.