I min första frågeställning har min motivation varit att visa vilket genuskontrakt som
förekommit i Sverige-kuriren, SD-Kuriren och partiets åtgärdsprogram för kvinnors trygghet i vardagen. För att kunna identifiera eventuella genuskontrakt har Hirdmans teori kring
genussystem och hennes tre formler använts som utgångspunkt. Utifrån min studie går det att
117 Marianne Winther Jörgensen, Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, Lund: Studentlitteratur AB,
36
konstatera att det i Sverige-kuriren och SD-Kuriren under perioden 1988-1999 förekommer ett förhållande mellan kvinnan och mannen som grundar sig i en dikotomi. Dikotomin är den första logiken i genussystemet och innebär särhållandet av manligt och kvinnligt.118 Detta framgår exempelvis i familjediskursen där kvinnan fick en roll som moder med olika uppgifter och riktlinjer inom kärnfamiljen. Särhållandet har framförallt varit tydligt i temat kring kvinnans arbetsliv där budskapet var att kvinnan inte skulle arbeta utan istället vara hemma och ta hand om barnen. Mannen sågs utifrån detta som familjens försörjare. Särskiljandet av manligt och kvinnligt förekom även i reproduktionsdiskursen genom att kvinnans reproduktionsegenskaper framställdes som en viktig faktor i nativitetsprocessen. Hon tilldelades riktlinjer kring bland annat användning av p-piller. Budskapet var att kvinnan inte skulle använda p-piller då det begränsade hennes reproduktion och Sveriges födelsetal. I åtgärdsprogrammet för kvinnors trygghet i vardagen från 2014 har det dock varit svårt att identifiera situationer som går att koppla till ett genuskontrakt. Istället är det kvinnans rädsla att utsättas för brott som stått i fokus. Temat kring kvinnans rädsla är identifierat genom offerdiskursen där kvinnan och mannens relation främst framställs ur perspektivet brottsoffer och gärningsman. Det finns dock inslag som tyder på att mannen i ett heterosexuellt
förhållande med kvinnan kan uppfattas som en slags beskyddare. Exempelvis beskrivs det hur kvinnor lever i ett samhälle där de behöver bli hämtade av sina män för att komma hem på ett säkert sätt.119
Hirdmans andra logiken i genussystemet är hierarkin där mannen ses som norm. Denna logik har varit svår att identifiera i diskurserna och det empiriska materialet. Mannen har istället fått en mer frånvarande roll utan tydliga riktlinjer eller rollbeskrivningar som kvinnan. Detta har resulterat i att mina slutsatser främst baseras på kvinnans position i genuskontraktet.
Utifrån Hirdmans tre formler är min slutsats att formeln A-B är den som tydligast
framkommer i Sverige-kuriren och SD-Kuriren, det vill säga formeln där särskiljandet av mannen och kvinnan varit centralt. Kvinnan sågs i denna formel som helt annorlunda från mannen med andra egenskaper.120 I denna formel fungerade även B som en slags norm och riktlinje för hur en kvinna borde vara.121 Normer och riktlinjer för kvinnan är något av en röd tråd i familjediskursen och reproduktionsdiskursen där hon tilldelas önskade roller och
118 Yvonne Hirdman, Tidskrift för genusvetenskap ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala
underordning”, 1988, 54.
119
Sverigedemokraterna, Åtgärdsprogram för kvinnors trygghet i vardagen, 2014, s 6.
120 Yvonne Hirdman, Genus – om det stabilas föränderliga former, Malmö: Liber AB, 2001, 36. 121
37
riktlinjer. I familjediskursen reglerade riktlinjerna hur hon skulle agera inom familjelivet, exempelvis fanns det en önskan om att hon ej skulle arbeta utan istället ta hand om barn och familj. I reproduktionsdiskursen fanns det riktlinjer kring kvinnans reproduktion genom riktlinjer kring användning av p-piller.
I åtgärdsprogrammet för kvinnor trygghet i vardagen finns det dock tendenser som tyder på att formeln A-a är mer passande då kvinnor framställs som medborgare i ett risksamhälle där deras män behöver hämta dem för att de ska komma hem tryggt. Denna framställning av kvinnan och mannens förhållande visar att kvinnan är ofullständig då hon utan mannen inte kan befinna sig i samhället på ett säkert sätt. Kvinnan framställs som en ofullständig aktör utan de egenskaper som krävs för att leva tryggt i samhället.122
Det genuskontraktet som varit mest framträdande i det empiriska materialet är relationen inom kärnfamiljen där kvinnan tilldelades en normativ roll som moder. Rollen framträder tydligt både i familjediskursen och reproduktionsdiskursen genom att kvinnan tilldelas uppgifter som att föda barn och ta hand om barn och familj. Tidigare forskning visar en liknande uppfattning där kvinnan framställs som en moder. I exempelvis Gustafssons och Karlssons studie som innefattade SD:s principprogram, partitidning och bloggar konstaterades att kvinnan framställdes som en länk till kärnfamiljen och som den sammanhållande modern i kärnfamiljen. Temat kring kärnfamiljen är ett återkommande tema som även förekom i Mulinaris och Neeraards studie med de intervjuade SD kvinnorna. Deras resultat visade att uppfattningen kring kärnfamiljen sågs som norm av kvinnorna, andra familjekonstellationer sågs som avvikande. I Perry och Whiteheads studie fanns liknande tankar om kärnfamiljen hos de kristna amerikanerna. Deras studie visade bland annat att hur amerikanska nationalister såg starka familjeband som en viktig grund för det amerikanska samhället. Dock var det endast den traditionella heterosexuella kärnfamiljen som betraktades som ett starkt och positivt familjeband. Andra typer av familjekonstellationer sågs som avvikande och problematiska.123
Utifrån tidigare forskning och min egen studie kan det konstateras att kärnfamiljen verkar vara ett återkommande tema inom SD:s domän. Både under deras första år som min studie visar men även senare på 2000-talet som tidigare forskning visat. Min studie har tillfört forskningsfältet ett historiskt perspektiv genom att inkludera empiriskt materialet från SD:s
122
Yvonne Hirdman, Genus – om det stabilas föränderliga former, Malmö: Liber AB, 2001, 28-29.
123 Andrew L. Whitehead, Samuel L. Perry, Canadian review of sociology, ”Is a ”Christian America” a more
38
tidiga år, resultatet visar att just temat kring kärnfamiljen verkar vara återkommande inom SD:s domän.
Temat om rädsla är en sista aspekt som även förekommer i tidigare forskning kring SD. Mulinari och Neergaard visade i sin artikel i Sverigedemokraternas svarta bok en liknande uppfattning som konstaterats i min studie där kvinnan framställs som rädd och i behov av skydd.124 I min studie förekom denna uppfattning i SD-Kuriren och åtgärdsprogrammet för kvinnors trygghet i vardagen genom offerdiskursen. Även Magnusson konstaterade i sin studie av åtgärdsprogrammet en liknande bild av kvinnan som offer, som rädd och i behov av skydd.125 Tidigare forskning visar tillsammans med mitt resultat att det även finns en
återkommande framställning av samhället som ett risksamhälle. Framförallt visar min studie och den tidigare forskningen på en framställning av att den svenska kvinnan lever i ett risksamhälle där hon riskerar utsättas för brott av icke-svenska män och senare i
åtgärdsprogrammet av okända gärningsmän. Detta tyder på att risksamhället kan uppfattas som en viktig och återkommande tendens i SD:s retorik. En eventuell förklaring till att denna uppfattning är återkommande kan även finnas i Johanssons, Wendts och Åses artikel ”Kön och nation i vardagen och vetenskapen” där de konstaterar att föreställningar kring kön är en viktig del av nationsskapandet.126 De menar att det inom nationalismen finns en uppfattning där kvinnan ses som nationens bärare. Uppfattningen används vidare i den nationalistiska retoriken för att framställa kvinnan i behov av skydd och försvar. En sekundär gemensam faktor i artikeln som går att koppla till min studie är inslaget av nationalistisk
befolkningspolitik. Johansson, Wendt och Åse menar att det inom nationalismen finns en uppfattning av kvinnan som moder då hon hjälper till att föda statens behov av medborgare. Därav brukar det inom nationalistiska domäner finnas en kritik mot abort då detta begränsar kvinnans reproduktiva förmåga. En liknande problematik förekommer i
reproduktionsdiskursen där budskapet var att kvinnor inte skulle använda p-piller då det begränsade födelsetalet.
Min slutsats är att det genuskontrakt som framträder tydligast i diskurserna och det empiriska materialet är kvinnans och mannens relation i kärnfamiljen. Detta förhållande förekommer både i familjediskursen och reproduktionsdiskursen. I genuskontraktet finns tydliga riktlinjer
124
Anders Neergaard, Diana Muliari, Omsorgsrasismen, Kristian Borg & Madelene Axelsson (red), i Sverigedemokraternas svarta bok, Stockholm: Verbal förlag, 2014, 195.
125
Natalie Magnusson, Kvinnor, trygghet och ideologi En kritisk text- och diskursanalys av
Sverigedemokraternas åtgärdsprogram för kvinnors trygghet i vardagen. Linnéuniversitetet, 2016, 27.
126 Cecilia Åse, Maria Jansson, Maria Wendt, ”Kön och nation i vardag och Vetenskap”, Statsvetenskaplig
39
för hur kvinnan ska vara, samtidigt får mannen en mindre framträdande roll utan tydliga riktlinjer. I offerdiskursen har det inte gått att identifiera genuskontrakt på samma sätt som i familjediskursen och reproduktionsdiskursen då mannen och kvinnans relation bygger på relationen gärningsman och brottsoffer. Här förekommer istället nationalistiska inslag genom återkommande framställningar av kvinnan som rädd och i behov av skydd.