Idrotten som praktik är alltså historiskt könad. När kvinnor väl fick for- mellt tillträde till föreningsidrott skedde det på den manliga idrottens villkor och kvinnor blev ett tillägg. Tidiga idrottsorganisationer för kvinnor kunde ha obligatorisk ”charmskola” för att bevara en normativ femininitet och utövade rätten att neka ”maskulina” idrottare.86 På 1970-talet motiverade
Riksidrottsförbundet kvinnors idrottsdeltagande med hänvisning till kvin- nors sociala förmåga. Kvinnor ansågs sakna intresse för tävling, men de kunde vara viktiga för RF genom sina förmågor att nätverka och organisera. Tanken var alltså inte att kvinnor skulle idrotta utan att de skulle assistera och hjälpa till när männen idrottade.87 Idag tar sig samma mekanismer flera
uttryck som exempelvis talet om idrott och damidrott eller att kvinnliga idrottare uppmärksammas för sitt heterosexuellt feminina utseende snarare än sina idrottsliga prestationer.88 Många unga kvinnor upplever att de både
måste leva upp till det maskulina idrottsidealet om den tränade kroppen och samtidigt till idealet om hur kvinnor i samhället förväntas se ut, det vill säga inte för muskulös och biffig. Det kan bli en svår balansgång för individen att vara tävlingsinriktad och framgångsrik men samtidigt inte uppfattas som för maskulin. 89
Media är en aktör som bidrar till att skapa föreställningar om idrottande kvinnor. Exempel på detta går att finna i mediala framställningar av idrot- tande kvinnor genom 1900-talet. Idrottsutövande kvinnor har porträtterats som passiva objekt, och kvinnors idrottsliga prestationer har blandats med framställningar av kvinnors privata familjeliv.90 Media uppskattar och hyl-
lar idrottande kvinnor som betraktas som feminina och heterosexuellt att- raktiva, genom att ge dem medialt utrymme och beskriva dem som förebil- der.91
Även när det gäller normer kring femininitet inom idrotten är bilden mång- tydig. I studien Speaking of Cheryl Miller: interrogating the lesbian taboo on
a women’s basketball newsgroup från USA undersöktes basketfans attityder
till baskettränaren Cheryl Millers genusuttryck och eventuella lesbiskhet ge- nom att en analys av inläggen på ett internetforum. Då Miller är maskulin och butchig utmanar hon föreställningen om hur en ”korrekt kvinna” bör se ut och bete sig. Studien påvisar såväl normativa som utmanande könsför- ståelser bland basketfansen. Vissa inlägg talar om att det inte bör spekuleras i någons sexuella läggning eftersom det är ett intrång i privatlivet, medan andra menar att lesbiska kvinnor bör hålla sin läggning för sig själva. Ytter- ligare kommentarer säger att homosexuella inom idrotten har rätt att vara öppna samt att de tar avstånd ifrån exempel som Cheryl Miller som utma- nar normerna utan att gå ut öppet med sin sexuella läggning. Studien visar
86 Gmelch (1998) 87 Larsson (2001) 88 Jönsson (2008), Jönsson (2010) 89 Andreasson (2006), Larsson (2001) 90 Tolvhed (2008) 91 Tolvhed (2008), Messner (2003)
att det inte bara är homosexuella personer som argumenterar för homo- sexuellas rättigheter, och att det inte heller nödvändigtvis är heterosexuella som uttrycker att homosexuella borde hålla tyst om sin läggning.92
Homo- och bisexuella kvinnor
Många som forskar på idrottsutövande kvinnor betonar att kvinnorna befinner sig på en manligt kodad arena. Såväl inom som utanför idrotten betraktas därför ibland idrottande kvinnor som avvikande, onormala och oönskade. Stundom beskrivs idrottande kvinnor (i negativa ordalag) som maskuliniserade eller lesbiska, vilket har blivit ett vedertaget sätt att för- ödmjuka idrottande kvinnor.93 För att undvika detta är det många idrotts-
kvinnor, oavsett sexuell läggning, som vill framstå som feminina och där- med heterosexuella. De gör det genom feminina attribut som långt hår och smink, traditionellt kvinnliga intressen som matlagning och shopping. De lyfter också fram sina pojkvänner och makar i intervjuer och liknande.94
Att framstå som heterosexuell är viktigast inom de mer maskulint kodade idrottsgrenarna, exempelvis inom fotboll, där de annars riskerar att stämp- las som lesbiska.95
Många idrottsföreningar genomsyras av fördomar och okunskap om kvinn- lig bi- och homosexualitet. Forskning från USA visar exempelvis hur hete- rosexuella idrottskvinnor undviker att dela intima utrymmen som omkläd- ningsrum med lesbiska idrottare.96 Ett annat uttryck för homofobi inom
kvinnlig lagidrott är att spelare föredrar manliga tränare eftersom de miss- tänker att kvinnliga tränare skulle vara lesbiska på grund av de stereotyper som finns om kvinnor inom idrotten.97 Föräldrar tenderar också att välja
bort idrottslag om tränaren är öppet homosexuell.98
Lesbiska tränare hanterar den heteronormativa och homofobiska idrotts- miljön genom att befinna sig på ett kontinuum av synlighet och osynlighet. De öppna lesbiska tränarna använde medvetet sin position som lesbiska inom idrotten till att skapa en acceptans för olikheter i sina klubbar, vilket också ledde till förändring.99 Att öppenhet automatiskt skulle leda till utrot-
ning av stereotyper och trakasserier menar andra är en alltför enkel beskriv- ning av en mer komplex verklighet.100
Idrotten är varken entydig eller homogen. Flera studier visar att idrotten kan fungera som en mötesplats för icke-heterosexuella kvinnor. Att många sporter premierar typiskt maskulina egenskaper gör också att en del kvin-
92 Plymire & Forman (2001)
93 Griffin (1998), Blinde & Taub (1992)
94 Tolvhed (2008), Choi (2000), Veri (1999), Gmelch (1998), Griffin (1995), Blinde & Taub (1992)
95 Linghede (2007), Andreasson (2006), Veri (1999), Blinde & Taub (1992) 96 Fusco (1998)
97 Griffin (1992)
98 Sartore & Cunningham (2009), Griffin (1998) 99 Kauer (2009)
nor upplever idrotten som en frizon från tvingande femininitetsideal. Inom idrotten råder en diskurs som handlar om tävlan och som kräver styrka och mod. Inom idrotten kan kvinnor ha och utveckla dessa egenskaper utan att bli ifrågasatta på samma sätt som på många andra platser i samhället.101 En
annan bidragande faktor till att idrotten ibland kan upplevas som en frizon av icke-heterosexuella kvinnor är när det finns flera andra som inte är hete- rosexuella i ens lag eller klubb, något som medför att det inte blir en så stor sak att komma ut.102