Transungdomarna upplever många hinder inom idrott, ett av de största handlar om omklädningsrummen. Många idrottsanläggningar är byggda så att man måste passera genom omklädningsrummet för att komma till själva träningslokalen. Eftersom omklädningsrummen bygger på att man har en tydlig könstillhörighet utifrån gängse normer undviker många dem helt.
”Jag är en kille men hamnade i ett tjej-omklädningsrum och jag var fast där. Fanns ingenting jag kunde göra för att byta ut det och ville därför inte se på tjejerna som bytte om för att det kän- des som om en kille spionerade på dem. Låter konstigt kanske men det var så man kände sig, som en spion, som ett pervo, och samtidigt ville jag bara idrotta.”
Josef 20 år Transungdomarna har utarbetat strategier för att uthärda den obehagliga situation som uppstår av att byta om i fel omklädningsrum, som till exempel att byta om på toaletten eller hemma. Andra får själva komma på special- lösningar. Naima, som idag tränar med mestadels tjejer, och som påbörjat en utredning för att korrigera sitt kön, berättar om sina erfarenheter.
”Ja du. I hate it. Jag kände mig helt särbehandlad när jag var på dansen. Jag kände att jag inte kunde... Jag bytte om på han- dikapptoaletten. […] Jag kände mig väldigt humiliated, alltså det var jobbigt. Det var jättejobbigt. […] Jag duschade när jag kom hem i stället liksom. Det var extremt jobbigt.”
Naima 20 år Naima har inte alltid varit öppen transperson och tidigare delade hon om- klädningsrum med killar. Hon konstaterar: ”Jag duschade verkligen inte där heller, för jag var väldigt obekväm”.
En del av ungdomarna vill gå in i rätt omklädningsrum utifrån sin könsiden- titet, men är inte välkomna där. Angelowl utgör ett undantag. Hon tränar kampsport till och från, och hennes tränare har överlåtit till henne själv att bestämma vart hon ska byta om.
”Jag skickade ett mail där jag förklarade att jag ville börja trä- na igen. Att jag var transsexuell utan behandling och att jag slutade för jag mådde skit av omklädningsrummen. Nämnde att jag kontaktade dem igen då jag kände stor respekt för dem och saknade träningen. Deras svar var ungefär att de ville att alla skulle känna sig välkomna och att jag borde göra det som kändes bäst. Just nu tränar jag inte men lösningen var helt en- kelt att jag höll mig lite för mig själv och inte störde resten.”
Angelowl 23 år Angelowls lösning blev att duscha före de andra, alternativt vänta tills de var färdiga. Hon säger att hon ”pratar knappt med folk och tittar inte på
dem av rädsla att göra bort mig.” Jon har genomgått en könskorrigering och går numera in i rätt omklädningsrum.
Jon: ”Jag tyckte det var fruktansvärt när jag precis kom ut. När
jag fortfarande tränade försökte jag undvika dem och tyckte det var svårt att gå på gym också. Men sedan blev jag så himla, himla trött på att vara begränsad, att som transperson inte ha tillgång till alla platser. Så jag började jag göra allt som jag tän- ker att man kan. Jag bara ’de får väl slänga ut mig helt enkelt’. Sedan dess har det blivit enklare. I början gjorde jag det till en tävlan med mig själv men till slut bryr man sig kanske inte om att folk tycker att man har konstiga ärr på sin bröstkorg. Jag passerar väldigt bra, det är en väldig skillnad på nu och förr. Det är ingen som kollar på mig om jag går in i ett omklädnings- rum så länge jag har kläderna på mig.”
Mathilda: ”Har det med själva korrigeringsprocessen att göra?” Jon: ”Ja det hjälper nog lite, jag tror att man blir säkrare, om
man ska gå igenom en korrigeringsprocess så är man kanske mer nojig i början. Eller jag var mycket mer nojig i början när jag inte passerade. Jag har ju blivit mycket bättre bemött än de flesta, eller inte än de flesta men många andra liksom. När jag var yngre så var det ganska ofta jag blev utkastad ur omkläd- ningsrum.”
Jon 21 år Andra längtar efter den frihet en korrigering skulle kunna innebära. Alex berättar hur han kommer att känna sig efter sin könskorrigering.
Alex: ”Jag kommer känna mig mer hel och mer avslappnad,
bara sluta fokusera på sådana här grejer om brösten syns, om jag har för ljus röst och sådana grejer. Jag skulle nog bara leva livet. Och gå in i omklädningsrum.”
Mathilda: ”Skulle det kännas konstigt på något sätt att vara på
herrarnas?”
Alex: ”Nej det skulle kännas naturligt för mig och skönt.” Alex 16 år De flesta av transungdomarna i studien är för unga för att ha fått behand- ling och passerar inte enligt sin könsidentitet, alternativt är intergender och befinner sig därför bortom uppdelningen tjej – kille. Frågan om omkläd- ningsrum utgör ett stort problem och hinder för transungdomars deltagan- de inom idrott. Informanterna ger förslag på många olika lösningar. Det kan handla om att ha duschdraperier i duschen eller ett tredje könsneutralt omklädningsrum med bås där man både kan byta om och duscha. Adrian tycker att det bästa vore att helt ta bort könsuppdelningen i omklädnings- rummen.
”Det bästa vore om det fanns flera omklädningsbås där man kan byta om och få duscha i fred, där man slipper välja vilket omklädningsrum man vill gå in i. Alla är lika neutrala liksom. Då blir det samma för alla. Då blir det inte som att så här, ja men här är vi som är normala och där är de som är onormala.”
Adrian 20 år Flera av transungdomarna lägger ansvaret på sig själva när en oflexibel struktur utestänger dem från idrotten. Istället för att tänka att idrotten borde förändra omklädningsrum och könsuppdelning så att alla kan delta, säger de att om bara deras kropp såg annorlunda ut skulle problemen för- svinna. Ett exempel är Alex som är 16 år och transsexuell. Han berättar om sina problem med omklädningsrummet.
Alex: ”Jag har ett eget omklädningsrum på idrotten här i sko-
lan så ja det känns ju bra men samtidigt känner man ju att man är annorlunda. Jag kan inte vara inne på tjejernas och inte på killarnas heller. Alltså jag skulle ju vilja klä om på killarnas egentligen, men jag vet inte hur de skulle reagera.”
Mathilda: ”Vad skulle behöva förändras?”
Alex: ”Svår fråga. Ja jag önskar ju att jag hade platt bröstkorg.” Alex 16 år Informanten föreslår att han själv skulle kunna förändras, han skulle kunna byta om på killarnas om han hade en platt bröstkorg. Problemet tillika lösningen lägger han på sig själv. Flera transungdomar kopplar alltså att de slutat idrotta till den egna kroppen.
Pronomen
Pronomen åsyftar i detta sammanhang personligt pronomen i tredje person: hon, hen, han eller den. I kapitlen ovan har vid ett flertal tillfällen beskrivits hur transungdomar könats på fel sätt, bland annat har ett felaktigt prono- men använts. Pronomen är en viktig fråga då det är ett av få sätt för trans- personer att få sin könsidentitet bekräftad av omgivningen.64
Naima berättar om en konversation hon haft med en tränare som efter flera tillsägelser fortsatt att köna Naima på fel sätt.
” ’Jag är ingen kille’ sa jag, men hon verkade inte fatta det så då gick jag och hon ut ur salen och jag sa ’jag inte vill bli sedd som en kille, jag ser mig själv som kvinna och jag vill att du ser mig som en kvinna för att jag ska kunna vara trygg så att jag kan fokusera och slippa höra han konstant.’ Även när jag sa så verkade hon inte fatta.”
Naima 20 år
Leo, och flera andra informanter, delar Namias erfarenheter.
”Jag har upplevt, när jag försökt förklara för icke queers att jag varken är man eller kvinna, att de inte tar det seriöst. Men med hen-debatten har jag nu övervägt att säga att jag vill bli tilltalad med det pronomenet. Det brukar dock vara svårt för folk att komma ihåg att använda det. Okej folk måste få tid att vänja sig, men hur lång tid ska vara okej att vänta innan det blir rätt? Personer som jag känt i över två år säger fortfarande fel. Det måste gå en gräns någonstans, jag kan vidga deras tankevärl- dar, men hur mycket ska jag behöva axla bara för att kunna spela fotboll?”
Leo 20 år Frågan om pronomen är viktig eftersom det är ett sätt för omgivningen att bekräfta transpersonerna i deras könsidentitet. För de som ser sig själva som intergender, det vill säga som någon som är mellan eller bortom upp- delningen kvinna – man, blir det könsneutrala pronomenet hen ett av de få sätten de kan få sin könsidentitet bekräftad.65