När ensamkommande barn kommer till Sverige så träffar de olika människor för det mesta myndighetspersoner. De vet inte om man är från myndigheten eller är på deras sida därför kan de inte öppna upp sig och vågar inte berätta allting säger de flesta av gode männen som vi intervjuade. En av de gode männen beskriver fösta tiden i deras uppdrag med barnen:
Egentligen kastar vi oss över de här barnen med socialassistent, god man, läkare, personal från boendet osv. De blir yra i huvud av alla människor som rör sig runt kring dem.
De ensamkommande barnen vet inte hur det här landet är uppbyggt och vilken funktion en god man har i deras liv. Det finns ingenting som heter god man på deras språk, ordet god man finns inte överhuvudtaget. Då gäller att förklara det ordagrant i de första mötena. För det flesta tar det tid tills de får tillit och skapar relation. En av de gode männen fixar lite kläder och sådana saker för det behöver de i början samtidigt som dem bygger relation. Enligt gode männen är relationen med barnen oerhört viktigt och de lägger mycket tid på att bygga upp en relation. De första månader när de ensamkommande barnen kommer till Sverige, anses god man att deras uppdrag vara svårbegriplig för barnen som inte vet om de kan påverka deras asylprocess eller inte. Efter några månader börjar deras myndighetsroll utvecklas till en mer nära relation på grund av att de umgås mer och lära känna varandra mer. En av de gode männen berättar att det finns svårigheter att bli accepterat som kvinna i början:
De kommer i kontakt med skolvärlden som är mest kvinnliga lärare, sjukvården och är jag då kvinnligt god man så det är mycket sådant i början men det är mest kvinnor kring dem. Det tar ett tag tills de accepterar kvinnor runt omkring sig, för i deras länder är kvinnorna bara männens förlängda arm ju.
I början av god mans-uppdraget är det svårt för ensamkommande pojkar att acceptera att kvinnor och män är lika värda och att de delar på arbetet i hemmet här i Sverige. Men efter ett tag lär de sig att så är det i Sverige nu accepterar och respekterar barnen även kvinnor, påstår
31
en del av gode männen som blev intervjuad. Så här beskriver några gode männen sin relation med barnen:
… väldigt nära relation har jag till dem, jag vet inte om det är rätt av mig men de ser mig nästan som en mamma eller mormor, så det blir lite mamma roll oftast de kallar mig för sin svenska mamma…
… jag är din svenska pappa just nu säger jag därför att det inte finns någon annan som tar den rollen och pojkarna står det helt ensamma och då kan jag inte låta bli att bli deras svensk pappan. Men det kanske ligger lite utanför uppdraget men jag ser det ändå som en plikt att ställa upp för dem.
De flesta av gode männen som blev intervjuat beskriver sin relation med ensamkommande barn som en nära relation. Gode männen anser att det första som måste göras är att skapa en relation med barnen. De är olika och det beror helt på vad de har i bagaget. Vissa av barnen är traumatiserade och andra har ingen tillit till någon annan som helt plötsligt kommer utifrån. En helt okänd människa som presenterar sig att vara deras gode man. Det viktigaste är att bygga relation och att utgå från ungdomens situation för att det är de som få styra hur mycket det är de vill öppna sig eller inte, att knyta an till gode mannen får absolut inte snabbas på den processen, det krävs att ge tiden tid. En av de gode männen beskriver tillit så här:
Jag försöker att ensamkommande barn lita på mig, att de berättar allt till mig i alla fall tillfälligt… jag är lite som deras vårdnadshavare kan man säga… som pappa.
För att skapa relation och kunna samarbeta krävs tillit. Gode männen umgås med
ensamkommande barn, efter några månader skapas det en relation. Här börjar barnen lita på gode mannen mer och mer och förstå att de inte är någon myndighetsperson. Vidare beskriver en god man lögner som hen har fått höra av ensamkommande barn. Det är definitiv svårt att tro att en pojke som ser ut som 25 skulle vara 16 år, säger hen. Det svåraste är att gode männen får höra en hel del lögner men även när de här lögnerna kommer fram vill gode männen så gärna tro att det här är sant och inte är lögner. Gode männen måste ta det här och tänka efter väldigt mycket, varför lögnerna har uppkommit? En god man beskriver så här om sin förståelse:
... jag menar de flyr inte frivilligt, det måste man komma ihåg för att de tycker att Sverige är bäst i världen. Det finns en orsak att de lämnar sitt land det får vi inte glömma, det gör vi många gånger men tänk om vi lämnar vårt land vad skulle eller hur skulle vi bete oss och vi skulle också hitta på nödlögner om det behövdes, det klart vi skulle.
32
Fyra andra gode män som medverkat i studien hade förståelse och full respekt för ensamkommande barns berättelse även om gode männen visste och ibland avslog deras lögner. Dessa barn har upplevt traumatiska händelser i deras länder, resan till Sverige har inte varit lätt och varierade från tre månader upp till ett år. Det finns många olika orsaker som ligger bakom ensamkommande barnens nödlögner, säger en av gode mannen. En annan berättar att det blir svårt att tro på vissa historier men då väljer barnen inte pratar öppet på det sättet blir relationen inte detsamma.
Relationen tar inte slut när god mans uppdrag upphör. Gode männen som vi intervjuade i studie berättade om att de har fortfarande kontakt med densamma barn som de har varit god man förr. En av de gode männen berättar så här:
2008 fick jag min första pojke men vi har fortfarande kontakt, han är vuxen nu och klarar sig själv och det gör han mycket bra själv. Han skaffade sig bil för lite sedan då har han bett min man att han ska stå för bilen då bli försäkringen mycket billigare, då gör han det… De har inga här i Sverige… det är mysigt att träffa dem.
Många av de gode männen har kontakten kvar med ”sina” barn en del inte. De tycker att det är jätteroligt när de kan ha den långvariga kontakten kvar med barnen och de eftersträvar det. Relationen och kontakten med ensamkommande barn styrs i första hand av barnen själva. Det är barnen som avgör hur mycket eller lite de vill att god mannen ska engagera sig, ibland blir livslånga relationer mellan god man och ensamkommande barn.
När tillit finns mellan två individer blir man mer medveten om olika alternativ när hen bestämmer sig för en viss handlingsväg. Enligt Giddens (1999) innebär tillit förtroende, förlitan på att någon har en viss egenskap/kännetecken/ utmärkande att ett påstående är sant. Tillit kan definieras som förtroende för en person, trovärdighet med hänsyn till en händelse, resultat av händelse, där förtroenden uttrycker en viss tillit om personens kärlek. Vad det gäller tillit till mänskliga aktörer innefattar hypotesen om tillförlitlighet, det vill säga att individen kan tillskrivas exempelvis heder eller kärlek. I moderntid förekommer tillit i olika sammanhang som präglas av en allmän medvetenhet om att mänsklig verksamhet är socialt skapad än en följd av gudomligt inflytande. Giddens (1999) begrepp tillit är ett grundläggande krav för att bygga relationer som handlar om att förr i det för moderna samhället visste man vem en person var genom att den hade en förankring i en bygd, släkt eller tydlig hierarki. I dag vet människor när de möts ofta lite om varandra och man börjar från noll och detta
33
kanske stärks i relation god man och ensamkommande barn. De senare har ingen annan än de själva som kan berätta vem de är. Tillit har med brist i tid och rum att göra, man behöver inte känna tillit till en människa som hans eller hennes handlingar är ständigt synliga och
tankeprocesser är klara. Det huvudsakliga förutsättningen för tillit är inte brist på makt utan det är brist på fullständig information (Giddens, 1999). När tillit och trovärdighet finns mellan ensamkommande barn och gode männen blir barnen mer medveten om olika alternativ och lättare för att kunna bestämma sig för att öppna upp sig och samarbeta med gode männen. Gode mäns tillit till ensamkommande barn kan definieras som förtroende för barnens
trovärdighet med hänsyn till en händelse som de har varit med om och resultat av händelsen.
Gode män lyckas att skapa tillit och relation till en viss del, eftersom de inte känner till varandra. Men efter ett tag kanske inte personkemin kommer överens med varandra då upptäcker barnen att gode mans personlighet inte stämmer överens med deras
handlingar. Vi tror att det är svårt att skapa tillit för en okänd människa och det tar tid framförallt. Barnen kommer till ett främmande land, till främmande människor och har hänt mycket på vägen hit därför är det svårt med skapa tillit. Några av de gode männen lyckas med att ha livslånga relationer/kontakter med vissa barn, detta tolkar vi som ett lyckad tillit. Tillit för god man är viktigt för att det hjälper dem och gör deras uppdrag lättare. Vi kan förstå att de ensamkommande barnen i början har svårt för att lita på gode männen. Detta beror på att i ensamkommande barns värld, dvs. varifrån de kommer, får man inte lita på en myndighet. I detta fall gode män är en
myndighetsperson för barnen. Enligt Björnberg (2012) begreppet tillit är en
grundläggande del på hur vi människor i samspel tolkar sociala situationer, att känna tillit är att vilja se andra människor och viljan att bli sedd av de som deltar i en socialinteraktion. Sammanfattningsvis kom vi fram till att gode män har en nära relation med ensamkommande barn så att de blir kallat för ”svensk mamma/pappa”.